Författare: vagautmanadiabetes

Hba1c under v.20-40 skall vara under 40, mitt är i vecka 28, 38, men i vecka 33 är de 44. Men fortfarande godkänt och bra.

Träning
Ja, detta med träning, jag tänker hela tiden, rumpa, armar rygg kan man träna, men de finns liksom ingen energi över till träning. Får jag minst 30 min över, då lägger jag mig gärna på soffan och vilar eller ser på Vänner. Inget avancerat.
Jag promenerar minst 30 min varje dag, gärna mer pga foglossningen. De känns bättre i fogarna om jag rör på mig, men kan inte säga att de är någon Power Walk direkt.
Jag låste mitt gymkort 17 dec-15 augusti 2019. Tror inte att jag kommer att nyttja detta på ett tag nu. Jag kommer verken ha tid eller ork. Vi får se vad jag gör med mitt Göteborgsvarvet startnummer……. Antagligen inte starta i alla fall….

Vecka 30 Var de sista magplasket – vi gjorde en facebook grupp där vi kan ge tips till varandra och en bild på när bebis är född. Magplasket var de bästa man kunde göra. Rekommenderar verkligen detta. Bra träning, hade alltid träningsvärk efter, bra avslappningsövningar och extremt bra information inför förlossningen. Man var alltid väldigt taggad när man gick där ifrån till att förlösa. Det känns så naturligt. En riktigt bra barnmorska var det som höll i vårt pass.

Vecka 28 Kroppsmålning – Istället för att ta en traditionell bild i en studio med magen, så fick jag kontakt med @lindagartman som kroppsmålar.  Vi tänkte direkt att de är så mer vi än en tramsig bild i en studio. L. målade min mage helt efter vad vi kom på när vi satt där. De tar minst 4 h att måla, så att man har snax och kaffe nära till hands är ett tips. Slutresultatet blev en björk, för att jag är ifrån Björkö, bebisen blev en apa för vi har djungeltema i rummet och A. är ifrån Buenos Aires, så bilden blev Björkö möter Apa i Buenos Aires. Så himla snyggt. Så mysigt också, tror bebisen gillar att bli målad, den sparkade när hon målade med penseln.

Vecka 28 Foglossning – har fått foglossning. Om ja tyckte jag var långsam förut, nu är jag väldigt långsam. Kommer ingenstans. Minsta lilla sidorörelse gör fruktansvärt ont. Att sätta sig i en bil, att ta på sig byxor, skor allt gör så ont. Sitta är väldigt obekvämt, så hade jag bestämt hade man väl legat ned i sängen hela dagen. Jag hoppas att denna foglossningen släpper lite grann. Nu skippar jag mitt kaffe på jobbet för jag orkar inte gå ned för trappan och hämta kaffet.

Vecka 28 Klaga på G5 sensorerna – eftersom mina satt kvar i max 2-3 dagar (de skall sitta i 7 dagar) och det hände med fler än 6 st. Så sa jag till diabetessköterskan, hon sa att jag skulle meddela till Jönköpings depån som ansvarar för medicinerna och få nya,  men det var inte deras ansvar sa de så jag blev skickad att klaga till Dexcom direkt om detta, där fick jag ett svar om att tejpa dem, men ingen som tog något ansvar om vems tillverkningsfel de var, att det var dåligt klister. 6 st på 2 veckor använde jag. Diabetessköterskan sa att de är Jönköping som skall ta ansvar, det är de som delar ut dem. De på dexcom föreslog tejp, men vem betalar för tejpen?! Ibland blir man lite less på alla dessa läkemedel, som man måste ha för att överleva, men då också bara bli vidareskickad och ingen tar ansvar om de händer något eller om de är fel på produkten. Känns ganska kasst.

Min egna lösning på problemet är att torka rent med handsprit innan, då fäster klistret bättre.

Vecka 29 Blödde – CTG – Ultraljud – Vi åkte in för jag blödde, inte mycket men de var ändå blod. Jag blev nervös och ringde till Östra som var väldigt tillmötesgående och bad oss åka in. Många olika tester och besök, men efter 5 h så fick vi lite svar. Moderkakan har åkt ned och ligger bara 1,5 cm ifrån öppningen, de vill helst att den ligger 2 cm ifrån öppningen vid en förlossning, så vi får se om de blir planerat kejsarsnitt eller inte. Men de vet vi först v. 34. Då gör vi ett nytt vaginalt ultraljud och hoppas på att den ligger mer ifrån. Han ligger dessutom fortfarande i säte, han har dåligt lokalsinne den lille. Men han rör sig mer och mer för varje dag och varje spark, boxning, hicka är en lycka.

Vecka 31 Åre – vi fick av min arbetsplats att vi alla skulle åka till Åre med partner och med barnen. En fantastisk fin julklapp, men jag var väldigt nervös inför detta. Att flyga i v.31 kändes sådär. Men lästa på både på SAS och Braflygs hemsidor och på 1177. Har man stödstrumpor så är den korta lilla turen ingenting. Så vi packade och var redo för kylan. Åre erbjöd massa snö och som kallast – minus 23 grader. Lite kallt i min mening, men skönt att komma bort. Men när man har fått foglossning så är man lite nervös när man går, när de är så halt på gatorna. Kylan gjorde de inte heller lättare att röra sig, de gjorde att foglossningen kändes ännu mer. Men som tur hade vi bubbelpool och bastu i huset. Så man kunde värma kroppen, då kände man inte av foglossningen lika bra.

Vecka 32 gick jag och A. på spa – vi åkte till Arken Spa och bara mös och njöt. Vi båda bokade in behandlingar. Jag bokade ”Lovely Mama”, ansiktsbehandling, nackmassage, ansiktsmassage,  huvudmassage, fotbehandling. Så underbart, efter gick vi till avslappningsrummet och jag hade somnat och börjat snarka…. Men verkligen en bra behandling för någon som är gravid, jag rekommenderar de verkligen. Dock var de inte superskönt att ligga på rygg så länge, 55 minuter. Jag fick ta en paus och sätta mig upp lite och dricka vatten, mådde lite illa.

Viktkurvan
Jag har inte gått upp något sedan vecka 28, dels för att jag har kräkts en hel del och ändrat min kost. Detta att illamåendet skulle försvinna efter v.12, de som får den lotten är lyckliga. Jag var utan illamående mellan vecka 18-25. Vid vecka 25 så mår jag illa innan middag, under middag och kräks ibland under nätterna. Frukosten är likadan, äter jag inte direkt när jag vaknar är det kört, efter frukost hjälper de om man vilar i 2 h. Då slipper jag kräkas, men de är inte så lätt när man arbetar och gå och vila.
Ifrån vecka 33 är jag sjukskriven till 100 %, det har underlättat både illamåendet, kräkningarna och de är lättare att äta den maten som passar för stunden, man kan ta de som man inte mår illa av just där och då när man är hemma.
Totalt har jag gått upp 15 kg hittills och hållit en bra viktkurva.

Kost
Kosten är väl inte vad jag är van vid. Jag är väldigt noga med min kost, dels för min diabetes och för att jag gillar att äta hälsosam mat. Men just nu får man äta vad jag gillar och inte kräks av. Så de har blivit en del jordgubbskräm, risifrutti, yoggie, frukt, nötter, chips, choklad och frallor. Massa goda grejer, dock är de trist ibland när man har lagat mat i 30-45 minuter, och mår så illa när maten är klar så de blir bara en risifrutti till middag. Men så är det. De är bara 6 veckor kvar, bebisen behöver mat och jag behöver vara nöjd och glad och få energi!
Mina kravings börjar bli choklad, glass och chips, börjar bli lite kock i ansiktet och på rumpan, men de får vi ta tag i sedan. Inget jag bryr mig om nu, nu är det viktigaste att vi har en bebis som mår bra.

När jag äter på nätterna för att jag är låg, är jag mer förbannad än något annat. Jag står verkligen och muttrar. För man är inte hungrig, man är inte sugen, man mår illa och så skall man äta för att man är låg i sockret och man är skit trött. Önskar man hade en liten kortfilm på hur arg man är på natten. Ibland skrattar jag åt mig själv för jag står där som en liten sur gubbe i köket och äter.

Baby shower x 2 stycken
Vilka vänner man har, jag har fått två babyshowers. Den första med mitt ena gäng som gjorde en blöjtårta, de trodde jag aldrig i hela mitt liv att jag skulle få. Så fantastiskt och vad jag blev lycklig. Så många roliga lekar och insåg att jag inte läst på särskilt mycket om att faktiskt ha ett barn . Utan mest bara läst på allt om själva förlossningen. Och sedan?! …… De får bli mitt fokus från och med nu…..

Min andra babyshower var toppen, åkte på jul- kranskurs och fick saker jag behöver efter förlossningen, såsom ansiktsmask, ögonbrynsfärg, öronproppar, belgisk choklad, vin och goa grejer. Så underbara vänner man har.

Julmarknader
Jag arbetar inte bara med event, jag har även ett eget företag, Old becomes New. Jag hade planerat in att köra tre julmarknader, men de fick bli två julmarknader orkade inte fler. Mitt engagemang var bra, men inte som det kan vara. De blev mer att jag satt på en stol och gjorde mitt bästa. Shit, de var tungt att köra 100 % arbete + julmarknaderna. Som tur har jag min stora kärlek A. som hjälpte mig att bära runt på alla produkterna. Utan honom hade jag inte orkat, men vilken skillnad man är som person som gravid när de gäller energi nivån.

Vecka 33 gjorde vi vårt tillväxtultraljud TU – efter de så ser man om man skall sätta igång förlossningen tidigare än planerat. Jag har hört mig för lite, om han är 18% över sin kurva blir det två veckor tidigare än planerat, om han är 22% över sin viktkurva så blir det tre veckor tidigare. Sist vi var där i vecka 29 så var han 14 % över. Nu var han +/-0 % över sin kurva, så helt perfekt, så det är 26/2 som gäller fortfarande. Han skall bara vända på sig.

Vecka 34 vattnet gick – vi misstänkte att vattnet gick en morgon när vi vaknade. Jag skulle gissa på att de rann ut 2-3 dl vatten. Så vi ringde in och frågade. De sa att 2-3 dl är ingenting, livmodern skapar den vattennivån på nolltid igen, kommer de 1-2 liter vatten. Då skall vi börja oroa oss och åka in. Men efter att ha pratat med dem kändes de lugnare. Så vi åkte inte in, men på kvällen tyckte jag de kom mer vatten. Jag sprang runt i hela lägenheten och packade BB-väskan och insåg att vi snart skall vi ha en bebis. Men ringde ytterligare en gång in och de sa att de inte var något att oroa sig för, men att vi kunde komma in om vi var oroliga, men vi stannade hemma. Men i detta ögonblicket insåg vi båda att de är nära nu, kanske inte ens 6 veckor kvar.

Så vi fixade de sista i barnrummet, skötbord, sängen, lakan etc. Jag har även börjat skissa på att måla väggen i barnrummet. De blir ett fint djungeltema. Så som vi målade magen, de blir samma stil. Så snart de är klart kommer de en bild!

Blodsockret är så pressat
Min G5 har jag nu bytt till G6. En lite bättre uppdatering. Sjukt bra, den är tunnare, håller i 10 dagar istället för 7 dagar, den behöver inte bli kalibrerad med blodsocker och den sitter mycket bättre. De är en riktigt bra mätare. Men den är inställd på 4,6-7,6 i blodsockernivån. De är väldigt pressat, men de ger också resultat. Jag hinner fånga det höga blodsockret innan de går över 10.0 och hinner fånga de låga innan de går under 4,0.

Så de är en bra mätare, trots alla larmsignaler som man inte alltid är så glad över.

En Vilodag

En Vilodag

En arbetsdag

Insulindoser
Ny bas, 21 enheter vecka 27-28
Ny bas, 26 enheter vecka 29
Ny bas, 24 enheter vecka 30
Ny bas, 28 enheter vecka 31
Ny bas, 27 enheter vecka 32-34
Men när de var jul och nyår, när man äter mycket mat och ganska fet mat så tog jag även 3 extra enheter Togeo på kvällen för att inte få höjningar på natten.

Måltidsdoserna har ändrats lite grann ifrån 5 enheter / måltid till 6 enheter / måltid.

De har varit svårt med måltidsdoserna, framförallt när man kräkts upp den maten man tog insulin för. Frukost och middags dosen har jag delat upp på två. Men eftersom jag kräks först 3-4 h efter middagen har de också varit en svår utmaning. Från och med nu skall jag testa att sova lite halvsittande för att inte bli illamående så sent på kvällen.

Dygnsrytmen – hans dygnsrytm har inte ändrats, så han håller väl samma schema när han kommer ut. Mellan 07.00-11.00 så kör han ett rejs, 15.00-16.00, 18.00-20.00 kör han ett träningspass och mellan 22.00-02.00 då är han som mest aktiv. De är en dygnsrytm jag kan leva med. Vi får se när han kommer ut om den håller i sig.

Barnmorskan och Diabetes sköterskan
Jag tycker att jag har fått en bättre kontakt med min barnmorska nu. Vi pratar mer bebis, och sådant som man skall prata med en barnmorska om. Min diabetessköterska är den som får ta alla tråkiga saker, blodsockret, nya mätare etc, men hon älskar sitt jobb, de märker man. Hon är den bästa, man önskar man kunde behålla henne för all framtid. Vecka 32 har jag fortfarande ingen läkare. Barnmorskan pratar alltid om att jag skall ha en, men har fortfarande inte fått någon. Får se om jag får någon överhuvudtaget.

Arbetet
Jag har arbetat 50% under vecka 28-32, de räckte gott och väl när man mår som man mår. Men från och med vecka 33 är jag sjukskriven 100%. Hittills har jag varit hemma i 7 dagar och jag är redan rastlös. Men jag vilar och får äta rätt, de gör att kräkningarna har redan minskat.

Ett tips! – Jag går ingenstans utan stödstrumpor, de har gjort att jag inte svullnat i mina fötter, dock har jag lånat större skor, men mest för att kunna ha flera strumpor på sig nu när det är kallt ute. Men stödstrumpor is the shit.

Hba1c under v.20-40 skall vara under 40, mitt är 38.

Vecka 24-27 Maten
Jag har nu äntligen efter 21 år med diabetes lärt mig att räkna kolhydrater ihop med insulinet. Nu känns det roligare att göra nya maträtter som är mer anpassat för mig som är gravid och har diabetes.

Jag trodde att när man v.19 slutade må illa så skulle de hålla i sig, men icke sa nicke. Vecka 26 så började jag må illa igen. Nu ligger bebisen väldigt högt upp på mig och trycker allt uppåt, så de är inte konstigt att man börjar må illa igen, men väldigt tröttsamt. Man står och lagar mat i nästan 30-45 minuter, när man är klar, tagit sin insulindos för att äta. Vill man bara gå och lägga sig! Ingen matlust. Jag var hos dietisten i v.27, samma tips som förra gången, men denna gången gick det in. Nu äter jag kanske inte alltid ”middag” utan de jag känner för.

De kan vara en keso blandning med avokado, tomat, lök. Turkisk yoghurt med bär och nötter. De är så mycket fräschare än mat just nu. Ibland funkar vanlig varm mat, men de är skönt att fyrkantiga jag även har släppt att de inte alltid behöver att vara ”MAT” som skall ätas till middag. Vad är mat egentligen!? Jag äter de som jag är sugen på!

Vikten – jag har hittills gått upp 12 kg och de senaste 4 veckorna har jag inte gått upp ett gram utan ned 30 gram. Så jag håller en bra viktkurva, trots att jag äter de jag är sugen på. Dock är mina cravings Loka Citron, leverpastej och ketchup. Så mina sötbehov som jag hade innan jag blev gravid har minskat enormt mycket, är mer sugen på Keso än glass, jag äter hellre frukt än choklad. Så de kan väl vara orsakerna till en bra viktökning.

 Vecka 25-29 Magplasket
Detta är något som jag rekommenderar till alla blivande mammor. De är en varm bassäng, ett trevligt gäng. Först kör man 30 minuter vattengympa, helt efter sin kapacitet. Sedan pratar vi om olika ämnen, vi har gått igenom hur man skall andas under förlossning, olika ställningar man kan göra när förvärkarna kommer, massa olika bra tips som är lätta att ta in, sedan kör man 30 minuter avslappning.
Simningen som jag hade planerat att göra har fortfarande inte blivit av, min ork finns inte. Så jag är så nöjd att jag går till Magplasket varje onsdag. De är den träningen jag får. Övriga dagar är jag glad att jag orkar laga mat och ta mig hem ifrån arbetet. Min energinivå är total förändrad. Ibland tycker jag att de är en frustration att man inte orkar göra det man faktiskt vill göra eller planerat att göra, men ibland känns de rätt skönt att bara lägga sig på soffan och pilla naveln, för de gör jag alldeles för sällan! Jag njuter av att inte orka, men det tog lång tid innan jag accepterade att min kropp inte orkade.

Vecka 25 Äventyr
Jag åkte med några vänner till Stockholm, vi skulle bara mysa och umgås. Promenera mycket. Ja, de gick väl så där. Min mage var spänd som en cementkula och jag fick väldigt ont i ljumskarna och ont överallt av att gå, jag och alla andra fick sitta och vila och fika över nästan hela Djurgården, men som tur finns de många fik och parkbänkar där! 😉 Men man inser hur de är att bli gammal. Man kommer inte alls fram lika fort, man blir andfådd, man har inte alls lika stor lust att ta sig till de målet man hade ifrån början, man nöjer sig med att gå hälften. Men vilken skillnad de är.

Vecka 25 Arbetet – trappar ner – sjukskriven 50 %
Jag som har ett väldigt aktivt arbete och som är en trogen arbetare har haft svårt att acceptera att man faktiskt inte kan göra sitt arbete till 100 % längre. Jag skulle i vanliga fall inte erkänna att man är ”svag”, men nu har man verkligen fått erkänna förr sig själv att man inte kan, för det går faktiskt inte att göra allt längre. Man kan inte gå lika fort, man hinner inte göra lika mycket som man i vanliga fall hinner. Planeringen blir lite annorlunda + att man har en slags gravid hjärna, man är lite lost i verkligheten.

Man ser väldigt tydligt på blodsockret om man arbetar eller är hemma. De är lättare att äta de man har lust med, man har lättare att röra på sig när man vill. Blodsockret är som natt och dag när man har genomföranden eller arbetar hemifrån. Så nu har jag gått med på att vara sjukskriven 50% tills jul. De var något som tog emot. Förslaget ifrån diabetessköterskan var 50 % v.25 sedan 100 % tills bebis kommer, v26-40. Men de vet jag att jag inte kan klara av mentalt. Jag måste få arbeta lite grann, så mycket som jag kan och orkar. Så 50 % tills jul blev en fair deal tyckte jag. Så ser vi efter jul.

Dels är jag sjukskriven för att man är gravid med diabetes, men också för att man är helt orörlig, bebisen ligger så högt upp och trycker på revbenen, så att ligga ned 24/7 hade varit det bästa för revbenens skull, men inte för diabetesen och barnet. Så jag har kompromissat lite med mig själv. Stress påverkar också blodsockret, ännu mer nu när man är gravid, jag tycker dock att jag har stressat ner ordentligt sedan jag blev gravid, men jag ser på den där jäkla blodsockermätaren om jag stressar, larmet går direkt.

Svårt att släppa arbetet, dels älskar jag mitt arbete, de jag gör, men svårt att erkänna att man är  ”svag” att man faktiskt inte kan och orkar arbeta så hårt har varit en extremt svår utmaning för mig.

En arbetsdag 

En ledig dag

Vecka 26 Min mage växer väldigt högt upp och den är helt stenhård, min barnmorska tog in en till som fick mäta och känna och klämma. Jag fick frågan om jag var vältränad innan, ja sa jag. De som ligger där och trycker är ett sexpack muskler säger de. Lite nöjd blev man. 🙂 För när vi gjorde ett extra ultraljud så är det inget där, ingen tvilling, ingen cysta, ingen muskelknuta, lite extra fostervatten och muskler kom vi fram till då.

Vecka 26 var jag med i en 2 sidig artikel, som ni kunde läsa om i förra inlägget. Jag har fått massa mail och positiv feedback på detta. Så kul! Tack för alla som läser!

Vecka 28 hade vi vårt första tillväxtultraljud. Han är 10 % över så han är lagom stor. Nu har spänningarna släppt på magen och den börjar sjunka lite tycker jag. Eller så hoppas jag på att den sjunker. Men denna barnmorskan säger att de är bebisen vi känner och inte ett sexpack muskler. Nu när spänningarna släppt över magen så känner man tydligt att de är en bebis där. Men de kanske var ett sexpack vecka 26……eller?.. 😉

Vi blev också skickade till ett CTG för jag tyckte inte att han sparkar lika mycket som förut, jag kände aktivitet, men inte sparkar. Så jag blev väldigt orolig i 2 dagar. När vi skall göra denna undersökningen skall jag ligga på ett sätt som jag ansåg lite obekvämt, men man skall höra hjärtljudet på bebisen så jag fick ligga så helt enkelt. Helt plötsligt ifrån ingenstans känner jag att jag kommer att spy, jag blir kallsvettig, yr, blek och fattar ingenting. Jag ber A trycka på hjälpknappen och säger att jag mår konstigt, ber honom kolla mitt blodsocker, trots att de inte kändes som om de var något fel på det, G5 visade 4,7. Så de var de inte.
Jag försvann lite, men de är en läkare inne i rummet som ber mig lägga mig på sidan. Jag var helt borta. När jag kom tillbaka bara efter någon minut så förklarade hon att bebisen hade lagt sig på min aorta, så jag fick inget syre till verken hjärnan eller hjärtat. Så de var inte konstigt att jag kände så. Men en väldigt obehaglig upplevelse. Nu är även A redo för om de händer igen. Vi vet vad det är.

Efter lite dram där och att jag kände lite aktivitet i magen så fick vi en bra rapport på att bebisen mår bra. Han har lagt sina fötter mot där livmodern är fäst, så jag känner inte sparkar lika tydligt då.

Självklart, när jag kom hem den eftermiddagen och lade mig på soffan så flyttade han runt och började sparka igen för fulla muggar. Så orolig jag hade varit i 2 dagar och så hade han bara flyttat på sig lite grann, men samtidigt som de var skönt att göra ett CTG och veta att han mår bra.

Vecka 27 köpte vi barnvagn, nu har vi en Kronan Cross Country vagn. Här skall de ut och promeneras på landet och i skogen!

Vecka 27 Pall till sängen, jag har ångrat ganska mycket att vi köpte en ny säng för ett tag sedan. Den är så hög. Jag har svårt att komma i den och ur den. Men så har man en underbar partner som har gjort en super bra lösning. Nu har jag en pall så att de är lätt att gå och kissa 6 ggr/ natt. Man är inte lika smidig som vanligt, men vad fint det blev! Bra gjort!

Vecka 25-27 Renoverat nytt golv och målat om i barnrummet. Nu blir det fint. Nu har jag en målbild över att jag skall måla väggen med djungeltema i barnrummet. Vi får väl se när detta kommer igång, under jul kanske?

Blodsockret
Känner inte alls av när jag blir låg och hög längre. Eller så förlitar jag mig helt på min blodsockermätare. Den gör i och för sig att jag verken blir låg eller hög så ofta längre, jag ligger väldigt jämt och bra nu, beroende på kylan och värmen ute och på vad jag gör på dagen. Om man sitter still eller inte. Även om jag hatar att bli väckt av de jävla larmet på G5 så är de väldigt bra! Jag har sjukt bra värden och mår bra!
Sedan vecka 28 har jag märkt att jag behöver mer insulin till mina måltider.
Ifrån 5-6 enheter / större måltider frukost, lunch och middag har jag ökat till
8 enheter/måltid, men kommer nog inom kort få höja dem mer. Känner att insulinet inte räcker till.
Men kan de vara för att jag sänkte min Togeo ifrån 25 till 21. Eller är de så mycket hormoner som kommer nu så de håller mig högt i sockret.?. Jag ändrar till 24 enheter vecka 29 nu så får vi se om de blir något bättre.

Inför förlossningen
Jag stämde även av lite med diabetessköterskan om hur man gör med insulin och blodsockret under en förlossning, för den kan ta sin tid. Hon sa att se alltid till att ha enkla saker att äta som ger energi, i värsta fall får man dropp. Men packa en god matsäck inför förlossningen. Man skall ta blodsocker och insulin själv, eller låta sin partner ta det så han har något att göra… Men jag sa att jag vill att han har allt fokus på mig! Då skrattar hon och sa att man kan be barnmorskan att ta blodsocker och sprutor på en, men eftersom de inte är så duktiga på diabetes alltid så får man själv ta beslut om hur mycket insulin man skall ta eller om man skall äta. Hon sa att hon kan vara med om man önskar, det känns bra! Jag får göra något fint litet upplägg till A. så han vet i stundens hetta vad han skall göra.

Vecka 26 Förbereder min sambo att ta insulin och sätta G5, han har fått sätta in G5, men inte tagit insulin än. Han kan redan mycket om diabetes, men förbereder honom inför förlossningen om hur mycket man skall ta i insulin eller om man skall ta insulin alls. Han tycker bara de är kul att skjuta in nålen på mig, han har inte alls ont av det, men jag tycker att det är obehagligt att han gör det. Ingen har någonsin tagit detta på mig innan. INTE en enda spruta har någon annan tagit på mig på 21 år, när de gäller insulin. Inte ens mina föräldrar. Snart så skall han få sticka mig med sprutan också….snart…

Jag har gjort en anteckning i telefonen som jag har delat med A. Så att han vet vad han skall säga till barnmorskorna. Om hur mycket insulin som skall tas. Eller om han gör det själv. A har fått ladda ner appen så han kan följa mitt blodsocker under förlossningen på sin telefon också. Nedan kan ha ändrat sig inför förlossningen, de är ett tag kvar. Men så här ser den ut just nu.

Blodsocker                 Insulindos/mat
1,0-2,5                           MER, 5 st dextrosol, blåbärssoppa, yoghurt, kaka, choklad, mjölk
2,5-4,5                           3 st dextrosol, blåbärssoppa, yoghurt, kaka, choklad, mjölk, MER
4,5-7,0                          Ingen åtgärd
7,5-9,5                          2 enheter med den blå sprutan – Fiasp + något litet att äta
9,5-11,5                        3 enheter med den blå sprutan – Fiasp + något litet att äta
11,5-13,5                     3-4 enheter med den blå sprutan – Fiasp + något litet att äta
13,5-15,5                     4-5 enheter med den blå sprutan – Fiasp + något litet att äta
15,5-17,5                     5 enheter med den blå sprutan – Fiasp + något litet att äta
17,5-20,5                     6 enheter med den blå sprutan – Fiasp + något litet att äta

Beroende på pilen på blodsockermätaren också. Men man skall äta och ta insulin var tredje timma under förlossningen, oavsett blodsocker.

KL 08.00                      23 enheter med den vita sprutan, Togeo

Jag är så taggad inför förlossningen! De känns som att springa i mål  på en stor tävling.! Det bästa är att jag har världens bästa partner till att stötta mig. A. är så lugn och stabil så de där löser vi utan problem! Till och med utan profylaxkurs tänker jag. Han kan nog även känna sig ännu coolare om han tar blodsocker och insulin på mig, han har bättre koll än vad han själv tror! Mi amor!

Barnmorskan
Det är viktigt att få vara gravid, de säger hon alltid. Diabetessköterskorna skall ta hand om värdarna, men eftersom jag fick först träffa en diabetessköterska i v.17 så blev det bara blodsockerprat i början. Nu äntligen pratar vi bebissaker, graviditet och allt annat. U är fantastisk och ger mig alltid svar på alla mina konstiga frågor om barn och kroppen under graviditeten nu. Äntligen får man lite svar på sina funderingar. Trots att 1177 finns.

Mammagrupp – Vi träffades på Östra, för att träffa andra mammor som har diabetes. Lite allmänt prat och diskussion. Nu har vi en grupp på facebook där vi kan ge varandra tips och råd. Säg till om du vill vara med!

De blev ett långt inlägg denna gången, men de är så mycket som jag vill dela med mig av! Viktiga punkter men också roliga punkter.

http://gp.se/Livsstil

Skriven av: Britta Lundh-Flodin

Ida Kristoffersson fick diabetes redan när hon var åtta år. Men det har inte hindrat henne från att göra det hon vill. En tuffare och mer äventyrslysten tjej får man leta efter. Hon har rest, bott utomlands, tagit dykarcertifikat, åkt forsränning och vandrat Inkaleden.

Ida växte upp på Bohus-Björkö. En trygg barndom gav henne en bra start i livet. Inte minst med tanke på att hon var så ung när hon drabbades av diabetes typ 1. Att ha förmånen att ha en förstående omgivning med kunskap om sjukdomen betydde mycket.

Extra spruta inför festen

Enligt Ida behöver det inte vara lika dramatiskt med kosten som det var förr. Det bästa är att få smaka av allt men i mindre doser. Genom att ta en extra insulinspruta före barnkalaset eller festen kan man ändå få vara med och känna sig som en i gänget.

Det tog ett tag innan alla bitarna föll på plats men i dag är det betydligt enklare att hantera vardagen. Hon kan sin kropp och är expert på kroppens signaler. Då gäller det att lyssna.

Man måste acceptera och förstå att när man har diabetes typ 1 så kan man inte påverka sjukdomen eftersom bukspottkörteln inte fungerar. Men man kan bli bästa kompis med sin sjukdom och utmana den. Då blir allt mycket roligare.

Att Ida är en tjej som har nära till skratt och nästan bubblar av glädje är en stor tillgång. Hon tar vara på livet och har åtskilliga gånger chockat sin omgivning som ibland velat hindra henne. Särskilt när det handlar om djupdykning och andra riskfyllda sporter.

Jag har varit tvungen att ha med mig en massa intyg från läkare att det är okej att jag dyker. Hittills har jag dykt i Egypten, Brasilien, Thailand, Kroatien och Grekland utan problem.

Förbereder sig noga

Hon är noga med att vara så förberedd hon kan före dyket. Mäter blodsockerhalten flera gånger och äter alltid en banan det sista hon gör innan hon hoppar i. Hon vet exakt vad som behövs för att kroppen ska fungera optimalt.
Det går åt mycket energi och adrenalin när jag är nere så jag har alltid stenkoll, säger hon.

För att peppa andra har hon startat en blogg där hon berättar om sig själv och vad hon har gjort med sitt liv. Extra viktigt tycker hon eftersom hon mött så mycket okunskap om sjukdomen. Alltför många föräldrar överbeskyddar sina barn i tron att de hjälper dem.

I stället gör de barnen en björntjänst. Varför ska man vara låst i sin sjukdom? Det finns metoder för att hantera diabetes som ju är en sjukdom som inte syns. Det är på både gott och ont men man måste våga, säger Ida som redan när hon var åtta år själv skötte insulinsprutorna.

Deltog i triathlon i somras

Ida är lite av en sportnörd. Hon gillar att vara bäst eller i alla fall bra på det hon gör. Så sent som i somras deltog hon i triathlon. Men då gick det inte lika lätt som vanligt. Ida kom näst sist men var ändå riktigt glad efteråt.

Jag var supernöjd över att jag klarade att genomföra det vilket var mitt mål. Men nu är jag gravid och måste lyssna på kroppen på ett nytt sätt. Nu handlar det om nya utmaningar framöver, ler hon.

Det är jätteroligt att min sambo och jag ska bli föräldrar. Det enda som är tråkigt är att jag vid varje besök på Östra sjukhuset får träffa nya barnmorskor som bara bekymrar sig över mina värden. Det blir mer fokus på diabetes än på bebisen. Och jag vill ju såklart få känna mig lika glad som andra blivande mammor.

Vilka är dina bästa råd till en person med diabetes?

Sätt upp mål och skäms aldrig över din sjukdom. Gör vad du vill göra och låt inte sjukdomen styra ditt liv. Njut av livet och ha roligt!

Ida Kristoffersson

Ålder: 30 år
Bor: Göteborg
Gör: Jobbar på ett eventföretag, har eget företag Old becomes New och skriver på sin blogg www.vagautmanadiabetes.com
Familj: Sambon Alejandro, katten Pantro, föräldrar och bror
Intressen: Träning, kost, hästar, måla och umgås med familj och vänner
Aktuell: 14 november är World Diabetes Day då diabetes uppmärksammas runt om i världen.

Fakta: World Diabetes Day

Den 14 november uppmärksammas World Diabetes Day (Världsdiabetesdagen) runt om i världen. Frederick Banting, en av forskarna som upptäckte insulinet, föddes just 14 november 1891. Sedan 2007 ingår dagen i FN:s årliga temadagar.

I Sverige har ungefär 300 000 personer diabetes typ 1 och typ 2 och man tror att ytterligare 100 000 har sjukdomen utan att veta om det. Diabetes ökar i hela världen.

Diabetes typ 1 utvecklas när kroppens egen produktion av insulin helt eller delvis upphört att fungera och uppstår oftast före 40 års ålder. Mellan 5-15% av alla som har sjukdomen har typ 1 diabetes.

Diabetes typ 2 uppstår när kroppen inte kan producera tillräcklig mängd insulin eller när insulinet inte fungerar som det ska. Det är den vanligaste typen av diabetes med 85-95% av alla drabbade.