Månad: november 2018

http://gp.se/Livsstil

Skriven av: Britta Lundh-Flodin

Ida Kristoffersson fick diabetes redan när hon var åtta år. Men det har inte hindrat henne från att göra det hon vill. En tuffare och mer äventyrslysten tjej får man leta efter. Hon har rest, bott utomlands, tagit dykarcertifikat, åkt forsränning och vandrat Inkaleden.

Ida växte upp på Bohus-Björkö. En trygg barndom gav henne en bra start i livet. Inte minst med tanke på att hon var så ung när hon drabbades av diabetes typ 1. Att ha förmånen att ha en förstående omgivning med kunskap om sjukdomen betydde mycket.

Extra spruta inför festen

Enligt Ida behöver det inte vara lika dramatiskt med kosten som det var förr. Det bästa är att få smaka av allt men i mindre doser. Genom att ta en extra insulinspruta före barnkalaset eller festen kan man ändå få vara med och känna sig som en i gänget.

Det tog ett tag innan alla bitarna föll på plats men i dag är det betydligt enklare att hantera vardagen. Hon kan sin kropp och är expert på kroppens signaler. Då gäller det att lyssna.

Man måste acceptera och förstå att när man har diabetes typ 1 så kan man inte påverka sjukdomen eftersom bukspottkörteln inte fungerar. Men man kan bli bästa kompis med sin sjukdom och utmana den. Då blir allt mycket roligare.

Att Ida är en tjej som har nära till skratt och nästan bubblar av glädje är en stor tillgång. Hon tar vara på livet och har åtskilliga gånger chockat sin omgivning som ibland velat hindra henne. Särskilt när det handlar om djupdykning och andra riskfyllda sporter.

Jag har varit tvungen att ha med mig en massa intyg från läkare att det är okej att jag dyker. Hittills har jag dykt i Egypten, Brasilien, Thailand, Kroatien och Grekland utan problem.

Förbereder sig noga

Hon är noga med att vara så förberedd hon kan före dyket. Mäter blodsockerhalten flera gånger och äter alltid en banan det sista hon gör innan hon hoppar i. Hon vet exakt vad som behövs för att kroppen ska fungera optimalt.
Det går åt mycket energi och adrenalin när jag är nere så jag har alltid stenkoll, säger hon.

För att peppa andra har hon startat en blogg där hon berättar om sig själv och vad hon har gjort med sitt liv. Extra viktigt tycker hon eftersom hon mött så mycket okunskap om sjukdomen. Alltför många föräldrar överbeskyddar sina barn i tron att de hjälper dem.

I stället gör de barnen en björntjänst. Varför ska man vara låst i sin sjukdom? Det finns metoder för att hantera diabetes som ju är en sjukdom som inte syns. Det är på både gott och ont men man måste våga, säger Ida som redan när hon var åtta år själv skötte insulinsprutorna.

Deltog i triathlon i somras

Ida är lite av en sportnörd. Hon gillar att vara bäst eller i alla fall bra på det hon gör. Så sent som i somras deltog hon i triathlon. Men då gick det inte lika lätt som vanligt. Ida kom näst sist men var ändå riktigt glad efteråt.

Jag var supernöjd över att jag klarade att genomföra det vilket var mitt mål. Men nu är jag gravid och måste lyssna på kroppen på ett nytt sätt. Nu handlar det om nya utmaningar framöver, ler hon.

Det är jätteroligt att min sambo och jag ska bli föräldrar. Det enda som är tråkigt är att jag vid varje besök på Östra sjukhuset får träffa nya barnmorskor som bara bekymrar sig över mina värden. Det blir mer fokus på diabetes än på bebisen. Och jag vill ju såklart få känna mig lika glad som andra blivande mammor.

Vilka är dina bästa råd till en person med diabetes?

Sätt upp mål och skäms aldrig över din sjukdom. Gör vad du vill göra och låt inte sjukdomen styra ditt liv. Njut av livet och ha roligt!

Ida Kristoffersson

Ålder: 30 år
Bor: Göteborg
Gör: Jobbar på ett eventföretag, har eget företag Old becomes New och skriver på sin blogg www.vagautmanadiabetes.com
Familj: Sambon Alejandro, katten Pantro, föräldrar och bror
Intressen: Träning, kost, hästar, måla och umgås med familj och vänner
Aktuell: 14 november är World Diabetes Day då diabetes uppmärksammas runt om i världen.

Fakta: World Diabetes Day

Den 14 november uppmärksammas World Diabetes Day (Världsdiabetesdagen) runt om i världen. Frederick Banting, en av forskarna som upptäckte insulinet, föddes just 14 november 1891. Sedan 2007 ingår dagen i FN:s årliga temadagar.

I Sverige har ungefär 300 000 personer diabetes typ 1 och typ 2 och man tror att ytterligare 100 000 har sjukdomen utan att veta om det. Diabetes ökar i hela världen.

Diabetes typ 1 utvecklas när kroppens egen produktion av insulin helt eller delvis upphört att fungera och uppstår oftast före 40 års ålder. Mellan 5-15% av alla som har sjukdomen har typ 1 diabetes.

Diabetes typ 2 uppstår när kroppen inte kan producera tillräcklig mängd insulin eller när insulinet inte fungerar som det ska. Det är den vanligaste typen av diabetes med 85-95% av alla drabbade.

KOST OCH KOLHYDRATER

Kosten

Oavsett om du har typ 1-, typ 2- eller graviditetsdiabetes är det viktigt med en hälsosam livsstil med fokus på kost och fysisk aktivitet under hela graviditeten.

Kosten ska anpassas efter den rekommenderade viktökningen under graviditeten.

Den viktigaste faktorn för hur mycket blodsockret stiger efter en måltid är mängden kolhydrater vi konsumerar. Kolhydrater är den främsta näringskällan för ett växande foster. Rekommendationen är därför att gravida kvinnor bör äta minst 175 gram kolhydrater om dagen.

En kost som är rik på långsamma kolhydrater (till exempel grönsaker och fiberrikt bröd) ger en långsam blodsockerhöjning, vilket ofta går bra ihop med insulineffekten. En kost som är rik på snabba kolhydrater (till exempel juice, godis, vitt bröd och kakor) ger en snabb blodsockerhöjning och då hänger inte insulineffekten med. En hälsosam kost för gravida med diabetes är därför en kost som huvudsakligen består av långsamma kolhydrater.

Våra huvudsakliga källor till kolhydrater är bröd, potatis, ris, pasta, frukt och mjölkprodukter, men kolhydrater finns även i exempelvis grönsaker och nötter.

Kolhydrater från de huvudsakliga källorna ska räknas och fördelas över dagen så att blodsockerkontrollen blir så god som möjligt. Detta är särskilt viktigt om du behandlas med insulin.

I den här appen rekommenderar vi portioner med kolhydrater från de huvudsakliga källorna (bröd, potatis, ris, pasta, frukt och mjölkprodukter) med 20, 40 respektive 40 gram till huvudmålen och cirka 10–20 gram till mellanmål. Återstående mängd kolhydrater (35-55 gram) ska intas i form av grönsaker eller nötter.

Blodsockret stiger ofta till höga nivåer efter frukost. Detta är orsaken till att man rekommenderar ett lågt kolhydratintag vid frukosten.

Liksom för gravida som inte har diabetes är det viktigt att du får i dig den rekommenderade dagliga dosen vitaminer, järn, jod, folsyra och kalcium (se respektive webbplats för lokala/nationella riktlinjer). Dessa kan du få via multivitamintabletter med folsyra och järntillskott och vissa mjölkprodukter.

En individuellt anpassad kost, som utvecklas i samråd med dietist, är att rekommendera.

Kolhydraträkning och insulindos för gravida med typ 1-diabetes

Kolhydraträkning gör det enklare att förutsäga hur mycket blodsockret kommer att öka efter en måltid så att du bättre kan planera insulindosen. Bröd, ris, pasta, potatis, frukt och mjölkprodukter är de huvudsakliga kolhydratkällorna i kosten. Kolhydraträkning ska alltså användas på dessa grupper. Cirka 10 gram kolhydrater motsvarar en halv brödskiva, en äggstor potatis, en halv dl kokt ris eller pasta eller en halv frukt (äpple, päron, apelsin).

Det går också att använda appar för kolhydraträkning, be din diabetesmottagning om tips.

VIKTÖKNING

Tillsammans med blodsockerkontrollen har din vikt och hur mycket du går upp i vikt stor betydelse för hur mycket fostret ökar i vikt.

Beräkning av kroppsmasseindex (BMI) är en metod , med vissa begränsningar, som kan användas för att fastställa om du har under-, normal- eller övervikt. Du räknar ut ditt BMI genom att dividera din kroppsvikt (i kg) med din längd (i meter) och sen dividera med din längd (i meter) en gång till.

BMI = kg/ längd i meter / längd i meter

Ju högre ditt BMI är (vikten ökar dessutom ytterligare under graviditeten) desto mer ökar fostret i vikt. Den rekommenderade viktökningen under graviditeten avgörs därför av ditt BMI. En god idé är att försöka begränsa viktökningen under första halvan av graviditeten. Då finns det utrymme för större viktökning under andra halvan av graviditeten.

Rekommendationer

De lokala riktlinjerna för viktökning kan variera. I den här appen rekommenderar vi följande:

• För normalviktiga kvinnor, med ett BMI under 25 kg/ m2, rekommenderas en total viktökning på 10–15 kg. Sikta på en viktökning på cirka 100 gram per vecka till och med vecka 20 och cirka 400 gram per vecka från och med vecka 20.
• För överviktiga kvinnor, med ett BMI mellan 25 och 30 kg/m2, är motsvarande rekommendation 5–8 kg. Sikta på en viktökning på cirka 100 gram per vecka till och med vecka 20 och cirka 300 gram per vecka från och med vecka 20.
• För  kvinnor med fetma, ( BMI över 30 kg/ m2), rekommenderas en viktökning på 0–5 kg. Försök att undvika viktökning fram till vecka 20 och sikta sedan på en viktökning på cirka 200 gram per vecka.

Det är särskilt viktigt att kvinnor med typ 2-diabetes och graviditetsdiabetes begränsar sin viktökning (se rekommendationerna för viktökning) eftersom en begränsad viktökning kan fördröja behovet av insulinbehandling och minska på det totala insulinbehovet.

Läs mer i appen…

 

Hba1c under v.20-40 skall vara under 40, jag har 38. Så de är en seger i sig. Jag kallar de ett diplom för att man kämpar!

Maten
Alla järnvärden är bra, urin, blodtryck allt som de tar ser bra ut. Trots att min kost kanske inte är den jag brukar äta och sträva efter. Jag har fuskat lite under graviditeten. Inte att jag får äta för två, men tänker syns de om jag tar en muffins till efterrätt, bebisen behöver nog lite energi! 😉 Eller bytt ut mina torra knäckebröd till frukost till ett lite godare bröd.
Jag är väldigt glad att mitt illamåendet är över. Man har aptit på ett helt annat sätt och är sugen på mat helt plötsligt. Dock får de ju inte plats lika mycket som förut i magen, de ligger en liten knorr i vägen! Så jag förstår vad ”instruktions böckerna” menar när man är gravid ät gärna var 3:e timma. Ja för man får ju inte i sig allt de man önskar äta på en måltid, man får helt enkelt dela upp lunchen i två tillfällen! 😉
Massa mer energi, mer positiv och mer lycklig när de gäller att planera maten nu.

När jag mådde illa var jag nästan bara sugen på sallad och vinägrett, de är ju nyttigt, men rätt närings fattigt om man vill ha lite energi så var väl inte det de bästa.

Nu kombinerar jag mer i min mat så man får en mer allsidig kost, men jag äter också det som jag har lust med, jag äter inget som jag inte tycker om. Varför skall man göra det.?!

V. 20 Började jag att känna sparkar en fantastisk känsla. Alla säger att de kan kännas lite diffust om vad det är, men för mig var det jätte tydliga sparkar och ingen konstig känsla. De gör att man dels förstår att de är en person i magen. Jag pratar med honom varje gång han sparkar, de är så mysigt. Man lär känna denna lilla krabat i magen. Vi har till och med sett när han sparkar så hårt att de syns på utsidan magen, i v.23. Så häftigt. Han är där och har det bra.
Dygnsrytmen; de sägs att dygnsrytmen på bebisen i magen är den samma när han kommer ut, man kan ju hoppas. Han har redan skapat sig ett schema. Han sparkar mestadels när jag är stillasittandes eller ligger ned i sängen. Men han har en rutin likväl som mamma har.
Mellan 09.00-11.00 så kör han ett rejs, 15.00-16.00, 18.00-20.00 kör han ett träningspass och mellan 22.00-01.00 då är han som mest aktiv. De är en dygnsrytm jag kan leva med. Vi får se när han kommer ut.

V. 21 bytte jag långtidsverkande insulin ifrån Lantus till Toujeo, så nu tar jag 25 enheter på morgonen och inget på kvällen. Gillar nog faktiskt denna bättre. Dels att jag kan minska en spruta/dag är alltid något. När man i övrigt tar ca 9-11 sprutor/dag inkl alla mellanmål. Den passar mig bättre. Jag har fortfarande kvar Fiasp som är snabbverkande. Jag tycker den är bättre än humalog, den är snabbare och kan då ta dosen lite senare, den har varit toppen framförallt när man mått illa och inte riktigt vet vad man får i sig allt och har fått ta sprutan lite efter maten. Så blir inte höjningen på blodsockret lika tydlig.

V. 22 Ny blodsockermätare Dexcom, min diabetessköterska U. tyckte jag skulle byta till denna istället. För att man kan ställa in larm på den, vi ställde in den på att larma under 4,6 och över 8,0. Så att jag hinner minska mina låga värden och mina höga värden.

När jag satte in den första dagen; Det var en tisdag runt lunch, sedan skulle jag köra till Sundsvall. Jag satt i bilen och hade det bra, sjung till goa Schlager hits. Så börjar de tjuta/larma, flera gånger, men inget hände på panelen på bilen, så jag svängde av vid en bensinmack och trodde de var fel på bilen, men fick tänka efter och inser att det är jag som larmar för lågt blodsocker. Så de kan bli. Men skönt att man fattade rätt snabbt att de var jag själv som larma.
Men är jätte nöjd med denna, de är skönt att hinna fånga höjningen innan 10.0 och inte hinna bli låg, nu händer de ändå, men man är snabbare på att fånga värdena.

U. vilken fantastisk person, förstående till tusen. Henne vill man behålla för all framtid som diabetessköterska. Fullt förstående för värdena, självklart får man förklara sig om olika höga världen varför de blev så, men man känner sig inte alls lika ifrågasatt och skyldig när man pratar med U. Önskar de fanns fler av henne.

https://www.dexcom.com/sv-SE

V. 22 nu har jag även mött samma barnmorska för tredje gången, jag gillar henne mer och mer. Hon börjar känna igen mig, skoja och faktiskt vara lite mer human. Man känner mer och mer trygghet hos henne. Man fick en närmare och en mer personlig kontakt med henne nu. Hon är väldigt rolig faktiskt!

Både U. Diabetessköterska  och U. Barnmorskan är toppen, synd bara att det tog 15 veckor innan man kände så.

V. 23 Jag började få sammandragningar, trodde jag, de var spänt och hårt över magen, de kändes som om jag skulle explodera om jag satte en spruta i magen. Men barnmorskan sa att de inte är sammandragningar, mer att livmodern förbereder sig och spänner sig och släpper. Trodde de var sammandragningar, men de kallades något annat. Men här på nedan länk kan man läsa om sammandragningar.

https://www.1177.se/Stockholm/Tema/Gravid/Graviditeten/Komplikationer-och-besvar/Sammandragningar-under-graviditet/

Men de känns som om min livmoder sitter väldigt högt upp, ibland känns det som om ungen hänger i mina revben och dinglar. De är kompakt och trångt fram mot kvällen. Magen är som en stenhård klump.

V. 24 skulle jag utvärdera denna Dexcom G5 för U, min diabetessköterska. Natten till att jag skulle träffa henne skrek jag och skällde ut henne på natten om att detta är en värdelös uppfinning, jag bara larmar hela tiden, jag får aldrig sova!! Om jag hade spelat in detta och spelat upp för henne så hade hon skrattat, jag berättade för henne och hon bara skrattade. Killen undrade vem de var jag skällde ut under natten.

Men sanningen är att jag tycker att jag inte får särskilt mycket sömn. Dels kissar man varannan timme, minst. Sedan larmar man på redan 4,6 i blodsocker och måste äta. Har aldrig ätit så mycket på natten som jag gör nu, men samtidigt hinner jag som lägst komma till 3,6 för att den larmar, så den gör sitt jobb.

Men känner mig jämt trött och inte utvilad pga av larmet, vi ändrade larmen till 4,3 och 7,6. För ifrån v.24 kan kroppen hantera låga blodsocker bättre än innan pga av hormonerna. Så då kunde vi sänka den till 4,3, men fick även sänka till 7,6 istället för 8.00, men då hinner jag verkligen ta de höga kurvorna i tid.

Det är också därför mitt Hba1C ligger på 38 och inte högre.

V. 24 var jag även hos barnmorskan, då hon påpekade att min livmoder sitter väldigt högt upp, som jag misstänkte. Hon undersökte och tryckte och tyckte de var något längst upp. Hon såg lite fundersam ut och ville göra ett ultraljud för att se vad det är som är där uppe och om det faktiskt är livmodern som ligger så högt upp. Hon sa att det de kan vara är en muskelknuta eller en cysta, men vi kollar innan vi drar några slutsatser. Då vi skojade om att de kan vara en tvilling som vi missat. När vi kikar på ultraljudet ser vi att den lille mår så bra så, vi såg en hand, en stor näsa, vi kikade på allt, men när vi skulle kika på vad som låg längre upp så tittar jag på barnmorskan och både jag och hon blev lite i chock och trodde de var en till liten bebis som vi missat på tidigare ultraljud. Om man bara tittade på barnmorskans reaktion blev jag helt kallsvettig och lite i chock, men hon sa inte så mycket, rörde runt på honom och såg till att han flyttade runt och kollade under och bakom. Vi såg bara den lille knodden ur en annan vinkel men väldigt tydligt. Vi letade och letade och de finns bara en bebis i magen. Om de hade varit två hade vi självklart älskat dem båda, men man blev lite i chock. Men de vi kunde se är att min livmoder ligger extremt högt upp, nästan lite under revbenen, så de kommer att trycka på ordentligt på organen och på revbenen. Jag har redan svårt att sitta på en stol, de kommer bara att bli värre..

De som vi kände som kunde vara något, var extra mycket fostervatten, inte förmycket, men lite mer än vad man behöver som trycker på upp mot revbenen. Ingen tvilling som hänger där i revbenen som en liten apa i en lian. Men Barnmorskan sa att hon trodde hon såg en till också, såg du min reaktion frågade hon?! Vi bara skrattade lite halv nervöst.

V. 24 Jag har världens bästa partner, jag känner inte mina låga blodsocker så bra längre som jag gjorde förr, eller så förlitar jag mig mer på larmet… Han vaknar innan mig och kollade mätaren och säger, du är låg mitt hjärta, här är en banan, ät den. Då älskar man honom bar ännu mer! Han har så bra koll på mig!

Mitt arbete
V. 20-23 körde jag en roadshow med jobbet. Vi hade 5 olika städer att stanna vid under 3 veckors tid. De skulle riggas upp och ned på alla ställena och se till att allt flöt på. Som gravid och med diabetes var detta en enorm utmaning. Dels att under event jobbar man mycket, springer mycket, långa dagar, inte mat på planerade tider alltid och kanske inte alltid den bästa maten. Men jag tyckte att jag gjorde detta grymt bra. Jag anställde personal på varje stopp som fick bära tungt och rodda när jag pekade. Jag hade alltid en kollega med som löste många puckar själv. Maten, jag hade en ryggsäck som egentligen är min data väska, men den var mer fylld än vanligt med snax, proteinbars, frukt, dextrosol, smoothies, juice allt som kan tänkas behöva för en gravid, men också för en som har diabetes. Allt löpte på bra, jag satt när jag behövde sitta, jag pekade när jag behövde instruera. Jag bar inte särskilt mycket och jobbet blev så himla bra utfört! Även kunden var fantastisk och respektfull för at jag var gravid. De bar mycket själva. Bra extra personal och super bra kollegor! De är en fördel att man har en chef som är kvinna och har själv barn. Hon har sådan bra förståelse när man arbetar och är gravid. De är inte alla chefer som har! Eloge till henne! Alla borde vara som henne.

Träning; skulle ut och gå med  min partner på helgen, i V.21+5 och jag är inte så stor, men lungorna känns som små ärtor, så när vi var ute på tur i skogen så fick han putta upp mig för backarna. Så de kändes lite segt. Testade även en Power Walk med en kompis som inte är gravid, de var alldeles för jobbigt. Tungt och de gjorde ont i magen, man kan inte hålla den takten man önskar. Så jag skall nog hålla mig till simning.
V. 25; Ja träning har väl inte varit mitt fokus direkt under graviditeten. Jag älskar och träna i vanliga fall. Men jag har inte orkat, när jag slutar kl 16.30 vill jag bara hem och lägga mig på soffan. Men jag anmälde mig till något som heter Magplasket. 30 minuter vattengympa för gravida, 30 minuter avslappning och sedan går man igenom olika funderingar inför förlossning, amning, barnet etc. De var rätt tungt, man kör 1 dag / vecka i 8 veckor. Jag fick träningsvärk dagen efter jag gjort det. De var tufft, men helt perfekt. För en gångs skulle fick man känna sig lite lätt och rörlig. Jag skall försöka att simma 1 dag i veckan också. Så har jag dessa två aktiviteterna att se fram emot och att jag får behålla lite muskler inför förlossningen.

Men orkar jag inte tänker jag inte träna, är man trött så är man trött och låt de vara så! Man är ju trött av en anledning, man skapar en person inom sig och man bär på den också.