Utvalda

Att hälsa på släkten i 2 månader i Argentina

Här finns många överskrifter och det är svårt att sammanfatta på en blogg, men skall försöka att ta med viktiga delar, roliga delar och tips för en mamma med diabetes som reser en längre tid.
Nu har det gått tre månader sedan vi kom hem, nu har man reflekterat över resan. Det var en fantastiskt resa där Ragnar fick träffa sin släkt och A´s barndomsvänner. Detta är en resa man aldrig glömmer. Att Ragnar få gå på gatorna som A. gick på när han var liten.

Men med en lång resa så innebär det också att hitta nya rutiner, på olika platser hela tiden. Flexibel och anpassningsbar var väl huvudtopic hela tiden.

Vår resa var 2 veckor i centrala Buenos Aires (30-38´C varmt), 2 veckor vid kusten, Mar del Sur, 7 h söder om Buenos Aires och 4 veckor i en Quinta, (ett stort hus med grillplats, pool, stor trädgård och 6 vakthundar).

Maten – tidsskillnaderna i kulturen
Jag hade det väldigt svårt med mitt blodsocker i början, att få det att fungera att tiderna helt vändes om.
Sena middagar, mycket vetemjöl, långa luncher, ägglossning, mens, värmen allt påverkar.

Tiderna ändrades till;
Frukost 9.00
Lunch 12-14
Mellanmål eller en lunch till 17.00
Middag 21.30-23.30.

Det svåra med att bo med släkten var att man aldrig visste när man fick mat, frågade man den ena sa den en tid och den andre an annan tid. Man vill häller inte vara krävande att fråga om ”när blir det mat” hela tiden. Tillslut gjorde jag så att jag åt lunch kl 12, och om då den riktiga lunchen kom kl 14.00 så åt jag igen. Jag gjorde alltid mackor som jag kunde äta på, man kunde skylla på att Ragnar behövde mat, men jag delade den lika till oss två hela tiden.
En dag så sa de att lunchen serveras kl 12.00, så jag gjorde ingen lunch. De var tre kockar inblandat i denna rätt, Zucchini Lasagne. Kan inte ta så lång tid. När jag inser att jag börjar må dåligt och bli svimfärdig då var kl 15.00 och fortfarande ingen mat. Denna lunch serverades kl 16.30.
De var efter den lunchen jag började göra mackor.

Små historier….om maten

Tidsskillnader & Kulturskillnader, vi är trötta och skall bara göra en enkel snabb sallad en sen kväll, helt plötsligt står vi och gör egna tortilla bröd som vi skall ha till. Kl 23.30 serverades den middagen.

Jag skulle baka kanelbullar till dem en gång, men allt drog ut på tiden och det var absolut inget konstigt att vi började att baka dem kl 23.00, inget konstigt alls…

Maten är så annorlunda, mycket vitt mjöl, kött och rött vin. Allt påverkar blodsockret. Ett vitt bröd som serverades på restaurnag fick jag ta 7 enehetr till, i Sverige kanske jag tar 4-5 enheter Fiasp. Sådan skillnad.

Jag blev dålig i magen en gång, svårt att få ordning på blodsockret, de var en rena rama bergodalbana. Insåg att det även var ägglossning som pajade blodsockret dessutom. Så någon bakterie och ägglossning gjorde mitt blodsocker totalt katastrofalt i 4 dagar innan jag fick ordning på det.

Insulinet
Ifrån 24 till 18 enheter på morgonen och 6 enheter på kvällen, Toujeo.
5 enheter till 6 + 2 enheter Fiasp till varje måltid.

Värmen
Värmen är alltid svårt för både små barn och för insulinet.
Vi hällde vatten i solhatten, vatten på huvudet och i munnen, vätskeersättning för barn hade vi med oss som vi ibland la i nappflaskan. TIPS, använd solhatt med snören så de inte kan ta av den… Förlorade några solhattar på resan.
När vi bodde i Buenos Aires gick vi ut först efter kl 15.00, det gick inte att gå ut tidigare på dagen. När vi bodde i Mar del Sur vid kusten gick vi till stranden först kl 16.00, innan var det för varmt att vistas på stranden. Så sjukt varmt.

14 familjemedlemmar under samma tak i 14 dagar
Ja, när vi bodde på kusten i Mar del Sur så var vi 14 familjemedlemmar i två hus och ett tält. Det var en lärdom vi tar med oss, fantastiskt roligt, jag fick verkligen lära känna alla. Så roligt att bo med alla tre bröderna i samma hus, men man kanske inte gör det en gång till. Vi får se.

Att resa med Barn på olika ställen
Vi var på en ”club” en dag, det är som en park som man är meddlem i, där finns pool, grillar, gräsmattor, fotbollsplan, basketplan, tennisplan, läkare, sjukt praktiskt i den värmen!
Kusinen (1 ½ år) ramlade och skadade sig, då finns det en doktor på plats som kan hjälpa till.

När vi var nere på stranden i Mar del Sur så lärde jag mig att om ett barn kommer bort på stranden sätter man barnet på axlarna och alla klappar händerna. Så alla med barn kollar runt omkring sig ifall de är ens barn.Och så ser man barnet som sitter på någons axlar. Detta hände ett par gånger, en stor strand, massa barn och vuxna. Ett fantastiskt sett att göra det på!

Vad Ragnar äter under en sådan resa;
Vi hade packat X antal klämmisar, med gröt, när vi kom ner hade han börjat äta vår mat så han fick smaka på allt vi åt, men han fick även Nestle gröt, vaniljyoughurt, frukt smoothie, kalabas, morzicha, chorizo. Han åt kankse inte lika mycket som hemma, men det är också beroende på värmen och inte bara nya smaker.

Typiskt, hjulen går sönder på vagnen på flygplatsen hit. Då går kullagret sönder i 2 av 4 hjul.. Men Argentina hade samma hjul som vi har i Sverige, så det kunde man beställa på plats.

Sjukhus i Tigre – Vi åkte på utflykt till Tigre, för att hälsa på en kompis till A. Tigre är ett delta där man tar båt mellan husen och affärerna. Man bor verkligen på landet/djungeln. Fantastiskt vackert.
I Argentina är det vanligt att man dricker ett te som heter Mate. Det dricker man ur samma kopp, så fyller man på med varmt vatten hela tiden. Denna termosen med varmt vatten stod en bit ifrån Ragnar, men med långa fingrar och armar så kan allt hända, som tur var A uppmärksam. Ragnar välter termosen emot sig och kunde fått allt över sig, men A var snabb och puttade undan den så det bara kom lite på foten. Men vad ont det gjorde. Vi doppade honom ned i floden. Vi bodde på ett hostel och ägarn, hon kom med kallt vatten i en hink. Stackarn skrek i 2 h och sedan somnade av utmattning. Det blev en brännblåsa. Vi skulle åka till doktorn, men båtbussarna gick inte mer den dagen, vår kompis som har båt, den hade fastnat i leran av att det var uttorkning i floden, så med 5 man fick han inte loss båten. Så vi fick en salva av en granne som var för brännskador, den salvan vi hade för brännskador som vi köpt i Sverige, hjälpte inte alls, men den ifrån Argentina med silver i funkade riktigt bra.

Vi sov över och åkte till doktorn med båten dagen därpå. Det var ingen fara och allt hade gått bra.. Ragnar fick ha bandage på sig i 5 dagar. Men med barn kan allt hända.

Sjukhus i Del Viso – Sista dagarna av resan blir Ragnar magsjuk, vi åkte in ganska snabbt till sjukhuset för han fick inte i sig något. Vi tog massa prover, ex för om han fått diabetes, lite olika virus som finns i Argentina som är skadligt för barn. Det finns i allt kött. Så det måste man vara försiktig med i Argentina till barn under 5 år. Men det visade sig vara en magsjuka bara. Men han fick ligga kvar på sjukhuset och få lite dropp i 3 dagar. Där lärda han sig även att gå.

Men på detta blir även jag och A magsjuka. A tog mestadels allt tid på sjukhuset med Ragnar och jag fick åka hem till Quintan, med A´s mamma och pappa.

IMG_2284

Min doktor i Del Viso
A´s familj är väldigt förstående med min diabetes och vet att jag inte skall bli magsjuk, måste äta vissa tider. Så de hade väldigt bra koll på mig. De blev oroliga när jag blev magsjuk så jag fick också träffa en doktor på sjukhuset.

Detta är ett besök vilken diabetiker som helst hade blivit halt vansinnig för. Jag har en G6 som mäter blodsockret. Jag var jätte dålig och då blir sockret lite okontrollerat. Jag hade haft en vecka med ett blodsocker på 4.5-7.5, självklart när jag går in till denna doktorn hade jag 18.2……. Han blir arg, frågar varför jag inte tar insulin, då jag hade tagit insulin. Men jag sa att det kan ha blivit varmt och inte fungerar, så jag måste byta penna. Då han svarar, ”men insulinet skall alltid ligga i kylskåpet!” Jo tack, jag vet, men skall jag aldrig lämna huset då eller?
Han säger att det är självklart att du kräks, ”du kräks för du har kitoner”. (jag hade haft högt blodsocker i 2 h). Det var inte kitoner.
Han frågar vad jag äter, jag sa det mesta. Han frågar hur jag tar mina doser, då jag sa att jag tar insulin till varje måltid. Då han svarar, ”diabetiker får inte äta kolhydrater, och man skall bara ta insulin när man är hög i sockret, inte till varje måltid.”

Jag lämnade doktorn, rosenrasande och med min vetskap om diabetes, hoppas jag att han inte arbetar med diabetiker i vanliga fall. Jag var så arg så jag var röd och rök kom ur öronen! A´s bror som var med in till doktorn såg hur arg jag var.

Packningen med tillbehör för diabeter
Packningen, nu när man arbetat som reseledare och reser en del fortfarande var packningen ingen match, de var svårare att veta vad jag skulle packa till ett barn. Men det löste sig också. Allt finns ju i Argentina också. Skulle något ta slut så får man träffa en doktor och lösa detta. Men jag hade packat för 4 månaders vistelse med insulin och sensorer, ifall jag blir av med något under resan, eller måste stanna kvar av någon anledning.

Intressanta händelser
Vi hade sex vakthundar när vi bodde i Del Viso. De hade ett litet hål i staketet, så när vi skulle gå till affären och handla så hade vi även med oss 6 stycken vakthundar. De stannade snällt utanför mataffären och gick snällt med oss tillbaka. Lite bökigt, men tryckt. Vi fick även två hundvalpar sista veckan vi bodde där. Så mysigt!

Bruchas – Det är en slags medicinman/kvinna kan man säga. Det finns flera som är och ingen håller det hemligt där. A´s pappa är en, han renade oss ifrån onda tankar, avundsjuka och dåliga energi då och då. Han märkte direkt när det var något på oss så renade han oss. Man kände sig faktiskt lite lättare i kroppen efter, plasebo?.. – det ve jag inte, men jag trodde på det. En dag på stranden i Mar del Sur så skrek Ragnar en del, vi märkte att det var lite trubbel med magen. Då kommer det fram en dam till oss och sa att hon är en Brucha och kan rena hans onda mage ”empacho”. Bara hon vet hans namn. Så hon fick hans namn, vi gick hemåt och ca 5 minuter senare så var magvärken borta för Ragnar. I belived in it!

Santa Maria
Innan vi åkte till Argentina så hade jag en dröm 2 gånger, exakt lika dan. Jag berättade den även för Alejandro, men vi kunde inte förstå vad den betydde.
Drömmen var; ”Ragnar satt och lekte i Trädgården i den Quintan som vi hade hyrt, plötsligt ligger det en orm i hans famn, den är ljusblå, svart och vit rutig. Svansen är kapad, den är rak längst bak. Ormen känns inte farlig, men jag tar ormen ifrån honom och vaknar av att jag blir biten av den.”
Jag var lite rädd för att det skulle vara ormar där, men inget mer…. Jag ställde frågan till A´s pappa om vad den kan betyda…
En kväll i Mar del Sur så gick vi till en staty, en Santa Maria för att få lycka och välgång och rening av A´pappa. Han sa; ”Såg du vad Santa Maria hade runt sina ben?”…
Självaste Santa Maria var exakt i de färgerna som min orm i drömmen var och hon hade en orm runt sina ben. Ingen sa vad det kan betyda, men kanske att låta Ragnar göra de vägval han vill och inte hindra honom, inte ta ”ormen” ifrån honom kanske.

Man kan tolka det på många olika sätt, men väldigt intressant.

ba9a2e7a-a4fb-4737-b157-2244985ea7b8

Barnvakt för första gången
Farmor ställde upp som barnvakt i Argentina, planen var Restaurang, bar och kanske nattklubb. Vi kom till restaurangen och sedan hem, så är det ibland. Vi gick kl 21.00, vi fick komma hem kl 00.30 igen.

Hon passade även honom när vi var ute och red en kväll, men de blev en kortis.
Hästridning – Jag bad att få en lite het häst av Gauchon. Det fick jag, men dessutom blev min häst så rädd för selfipinnen så hon kastade av mig och nästan sparkade en motorcyklist. Så jag fick gå hem med min häst och Ale red hem.

Vi får väl se när nästa tillfälle blir med barnvakt. Vi har faktiskt inte haft något behov att vara barnlediga än.. Nu är Ragnar 16 månader. Vi får väl se när behovet dyker upp.

2143ee64-baad-4683-b084-18da0b6ff970

Defensores de Belgrano
Självklart var vi på A´s fotbollslags matcher, något mycket viktigt. Det var en upplevelse i sig! Som ni ser har Ragnar även fått sin egna klubbtröja, pappas nr 5 och sitt namn på.

14d72108-373d-46ec-9730-a23949aad946

Nanny´s
När jag bodde i USA och arbetade som Nanny så träffade jag en Argentinsk tjej som jag har hållit kontakten med i 13 år. Vi fick ju självklart ta och ses en dag så våra barn fick leka ihop.

Covid-19
När vi var i Argentina var vi i en ”vit zoon” gällande Corona. Det var ett case när vi flög hem i Brasilien, så vi visste knappt var detta var när vi kom hem. 9 dagar efter att vi kommit hem, stängdes flygplatsen och alla i landet hamnade i Karantän. Skönt att ha kommit hem, vilken av alla familjemedlemmar hade vi valt att bo hos i Karantän i 70 dagar?…….

bdc32d11-6419-401b-b6da-c0be4fee2fcb

Stolt Farmor och Farfar…

Utvalda

När jag fick diabetes

Det här är inläggets utdrag

Jag var 8 år när jag fick diabetes, 2 månader tills jag skulle fylla 9 år. Vi renoverade just då mitt barndomsrum, gula väggar och en bord med solar. Gult ger energi!

Vi trodde jag var magsjuk, men en 8 åring som skall väga ca 26 kg, vägde då 19 kg och kunde inte få i mig någonting utan att de kom upp igen. Jag låg sjuk i ca 3 dagar. Mamma misstänkte diabetes, eftersom hon själv hade fått diabetes typ 1, 10 år tidigare. När jag kräktes luktade det ättika, de är ett täcken på kitoner.

När de skulle ta ett blodsocker på mig, mins jag mycket väl hur jag vägrade att ta detta, de var mörkt ute och jag hade mina svarta favorit tajts på mig. När de äntligen fick taget ett blodsocker på mig, de visade 24,3. Mina föräldrar tittade på mig och sa vi åker in.

Pappa tog på mig mina svarta kängor och min svarta dunjacka. Pappa satt i baksätet med mig och mamma körde, hon körde fort.

När vi kom upp minns jag att pappa höll mig i famnen och skulle ”checka in mig” han var tvungen att ta upp något försäkringskort och de höll på i receptionen, så kom en läkare minns jag som lade mig på en säng i korridoren. Allt gick väldigt fort.

De satte blöjor med varmt vatten på mina händer för att få igång blodcirkulationen för att kunna ta ett blodsocker. Som då visade 31.3.

Jag minns att de var en läkarstudent, pappa sa att hon var jätte försiktig med allt, men att få stick överallt, in i armarna in i händerna, hur många nålar skulle de egentligen sätta på mig. Detta var en sen kväll i april 1997.

Jag vaknar upp dagen därpå, jag hör min pappa skratta tror jag, jag ser att mamma håller om honom, jag fråga min sjuksköterska om varför pappa skrattar, hon svarar att pappa skrattar inte, pappa gråter. Jag förstod inte varför då.

Men i efterhand har de berättat att läkarna hade sagt om vi bara hade väntat några timmar längre hade jag inte klarat mig.

När mamma och pappa ser att jag har vaknat, frågar de vad jag vill äta. ”Får jag välja vad jag vill” frågade jag. Japp de fick jag. Jag svarar fiskbullar med glass och så blev det. Men en light glass så klart, smak av citron.

Detta är ett ögonblick som jag minns som om de vore igår.

inlägg

Lidingöloppet – 30 km

– träning, blodsocker och pannben 💪

Det här året bestämde jag mig för att ta mig an Lidingöloppet, 30 km terräng, backar, svett och glädje. Men för mig handlade det inte bara om att springa långt. Det handlade lika mycket om att lära känna min kropp, mitt blodsocker och hur jag bäst balanserar energi, insulin och pannben.

Träningen inför
Jag höll träningen enkel men konsekvent

  • 1 km simning varje måndag
  • 2–3 löppass i veckan

Mitt schema såg ungefär ut så här:

  • Måndag: 1 km simning
  • Tisdag: vila
  • Onsdag: 7 km löpning
  • Torsdag: vila
  • Fredag: 7 km löpning eller lördag
  • Lördag: vila
  • Söndag: 9 km löpning eller fredag

En vecka innan loppet började jag fylla på med mer kolhydrater, pasta, ris, lite extra energi varje dag för att ladda inför loppet.

Prepp & planering inför loppet

Jag räknade ut att jag behöver äta 20 gram kolhydrater per 30:e minut under loppet. Jag sprang med en ryggsäck, lite tungt, men det var tryggt att springa med allt nedan för att veta att jag kan äta och dricka när jag behöver.

  • 1 st Sport Lunch
  • 2 bananer
  • 14 smågodisar, ca 20 g kolhydrater/påse (Tuttifrutti och Kinapuffar, men kinapuffarna var lite väl torra i munnen 😅)
  • 3 st flytande socker/gel.
  • 2 flaskor (0,5 l) jordgubbssaft + 2 st Resorb i varje
  • 2 proteinbars
  • Russin
  • Gifflar

Jag förberedde även min insulinpump med en särskild ”träningsprofil”, 25 % mindre basal än min vanliga vardagsinställning. Detta var ett tips från en vän med diabetes typ 1 som tränar och tävlar i löpning.

Loppdagen, steg för steg

08.30: En stadig frukost; havregrynsgröt, ägg, macka, juice och kaffe.
11.30: Hamburgare, Festis och en kanelbulle.
12.30: Pasta med smör (hade kunnat hoppa den – blev för mätt).
13.00: Satte på träningsprofilen på pumpen.
14.10: Start!

De första 7 km flöt på bra. Adrenalinet kickade in, och blodsockret stack iväg till 21.0. Jag misstänkte att det var adrenalin, men blev osäker och tog lite insulin och en Sport Lunch.

Vid 10 km rasade sockret till 5,6 med två pilar nedåt. Jag började gå, drack min första flaska med saft och åt en banan.
Vid 15 km var jag stabil igen (6,6) och började springa på nytt.

Jag försökte äta något var 35:e minut – inte riktigt enligt plan, men det funkade. Banan, Sport Lunch, Tuttifrutti, russin, gifflar, allt gick ner i små portioner.

När kroppen säger ifrån

Vid 18 km hade jag bra blodsocker (5,6), men jag mådde illa och jag kaskadkräktes i en skogsdunge. Jag fick panik, all energi jag fått i mig var borta ur kroppen.
Jag tryckte snabbt i mig nya kolhydrater, Kinapuffar, saft, Tuttifrutti, banan, en gel. Drack vatten och energidryck vid varje vätskestation.

Vid 21 km tänkte jag: ”Det här är ett Göteborgsvarv. Jag kan vara nöjd här.”
Men pannbenet sa nej och jag såg en flagga som det stod ”9 km kvar” på. Då tänkte jag, 9 km är väl ingenting. Super positiv. Jag hejade även på andra som sprang, vi pushade varandra.
Här drar de även snöret 10 minuter efter att jag hade passerat. Jag är inte långsam utan jag startade i sista startgruppen, så jag hade en lite marginal. 

De sista kilometrarna

Vid 23 km och vid 27 km tog jag en sockergel och drack vatten och energidryck vid varje stopp.
Jag fick gå baklänges nedför backarna, benen gjorde ont, men ingen kramp.

Vid 28 km drack jag Fanta som delades ut vid en vätskestation. Blodsockret ligger nu på 6,2.

30 km – I MÅL, då har jag ett blodsocker på 7,1 och jag är så stolt!

Att gå efteråt var… intressant 😅 Men kvällen avslutades på bästa sätt; fisktacos, bubbel och ett blodsocker på 7,6.

Och det viktigaste av allt – jag hade världens bästa hejarklack! Två av mina vänner stod först vid 8 km, sedan vid 21 km, sedan vid 28 km och så kutade de till 29 km. Med deras stöd, fina ord och hejarskyltar så sprang jag lite lättare och lite snabbare. ❤️🥰

Lidingöloppet var inte bara ett lopp för mig, det var en bra träning inför, planering och pannben.
Jag är så stolt att jag körde in i kaklet och mådde oförskämt bra efteråt.

Diabetes i arbetslivet – en balansakt mellan förståelse och verklighet

Energifyllda jag kan inte hålla sig till att göra en sak, nä men jag skaffar två jobb medans jag pluggar, så jag har något att göra. Detta är så typiskt mig, att aldrig sitta still. Men så kul att jobba inom serviceyrket igen. Jag jobbar i olika butiker och man få ha kontakt med kunder och bara få vara vuxen en liten stund, brukar jag säga. Att jobba inom service ger så mycket energi. Dock kan det vara en svår balans att  jobba inom serviceyrket med diabetes. Det borde inte vara så, men så är det.

Jag får tillexempel inte ha min mobiltelefon i fickan när jag arbetar, rimligt inom serviceyrket, men där är min blodsockermätare…men jag har även mitt blodsockervärde på min insulinpump och dextrosol i andra fikan, så det funkar för mig, men för någon som inte har en insulinpump, får de inte ha sin mobil i fickan för att kunna hålla koll på sitt blodsocker.?

Att ha diabetes typ 1 inom serviceyrket kan vara lite svettigt. Svettigt blir det när man står i kassan och insulinpumpen larmar. I en del av butikerna som jag arbetar i är fullt medvetna om diabetes och tycker det är helt okej att gå in arbetsrummet för att fixa larmet, men en del butiker är strikta på att man absolut inte kan ta en ”rast” när man står i kassan…. Det är så kluvet… För jag har jobbat inom service i så många år och förstår både arbetsgivaren, men samtidigt tar det mig 1 minut att stänga av larmet…. Eller ordna till det som ska ordnas, ta insulin eller äta något… Diabetes är fortfarande inte accepterat hos arbetsgivare eller är det otroligt mycket okunskaper fortfarande i samhället, trots att så många insjuknar i diabetes typ 1 varje år.

Hur ska man ge mer kunskap, eller hur får man andra att lyssna! Jag säger alltid! Fråga hellre än att anta eller döm……

Att jonglera jobb och en kronisk sjukdom som diabetes typ 1 är minst sagt en balansakt – en balans som ibland känns som en dans på slak lina. Men jag tror på att kunskap och förståelse kan bygga broar mellan individer, mellan arbetsgivare och medarbetare, och i samhället i stort. Vi behöver våga prata om det som kan vara svårt och ge plats för frågor, för det är i dialogen vi lär oss och växer tillsammans. För mig handlar det inte om att få specialbehandling, utan om att skapa en arbetsmiljö där alla kan vara sitt bästa jag – med eller utan diabetes. Det kräver små steg, men jag tror att vi tillsammans kan göra stor skillnad.

Dietisten

Jag älskar att samtala med min dietist. Det är en trygg plats där jag kan vara ärlig om allt jag äter – och ändå känna mig bra. 😊

Vi lever i en värld av mattrender och dubbelmoral. Ena stunden är det en diet som förespråkar fett och inga kolhydrater, nästa stund handlar allt om kolhydrater utan fett. Vad är egentligen rätt?

Min dietist säger att en kost anpassad för personer med diabetes faktiskt fungerar utmärkt för alla. Tallriksmodellen eller matpyramiden är ett utmärkt riktmärke. Om man under en dag lyckas få i sig protein, kolhydrater, grönsaker och en frukt, då har man gjort riktigt bra ifrån sig. Och blir det inte perfekt? Då tar man nya tag imorgon.

För en utan diabetes är att äta huvudmålet med dagen, en person med diabetes är huvudmålet att äta + ta insulin.

Jag kan bli trött på när folk säger: ”Du får väl inte äta godis?” Jag brukar kontra med: ”Vem får egentligen äta godis?” Godis är inget någon behöver, men alla får äta det om de vill. Det är en liten men viktig skillnad.

Kvällsmat och struktur
Kvällsmat är en särskild punkt där många kan behöva fundera på sina vanor – oavsett om man har diabetes eller inte. Min dietist har tipsat om att undvika ”ostrukturerat ätande” på kvällen. Det är lätt att man tar lite nötter, chips och kanske en tomat för att det känns gott. För oss med diabetes kan detta göra blodsockret hola balola. Lösningen?
Planerad kvällsmat. Om jag vill ta en näve chips, ser jag till att planera för det och ge rätt mängd insulin. Då blir det enklare för blodsockret att hålla sig stabilt under natten.

Jag har ofta hoppat över kvällsmat eftersom jag inte känner hunger efter kl. 18.00. Men min dietist påpekade att hunger inte är det viktigaste. Om kroppen går för länge utan kolhydrater kan förrådet ta slut (det händer efter ungefär tre timmar), och då börjar blodsockret bråka. Ett enkelt kvällsmål kan göra att kroppen blir mindre insulinresistent under natten. Ett kvällstips som är både gott och nyttigt, se nedan på min matdag.

Min matdag

Så här kan en typisk dag för mig se ut, och jag tycker att jag äter rätt bra:

  • 06.50 Frukost: Dofilus med müsli och chiafrön, plus en kopp te – 20 kh
  • 10.00 Mellanmål: Äpple och kaffe – 12 kh
  • 12.00 Lunch: Protein, grönsaker och kolhydrater (ris, pasta eller potatis) – 25–40 kh
  • 16.00 Mellanmål: En näve tortillachips eller en macka – 26 kh
  • 17.30 Middag: Samma upplägg som lunchen – 25–40 kh
  • 20.00 Kvällsmat: En ”äpplechoklad-grej” (kokt äpple mixat med smält mörk choklad, ibland hackade nötter i, fryser in i små formar) – 10 kh. Så gott, och de ger mig så bra blodsocker hela natten. Receptet finns på mitt instagram. @vagautmanadiabetes.

Totalt landar jag på cirka 135–165 kolhydrater per dag, ibland mer om jag unnar mig en bulle eller chokladkaka. 😊

Det är dock mindre än vad en hälsosam person som tränar 1–2 gånger i veckan behöver (225–300 kh), så jag kan med gott samvete slänga in en lussebulle eller två då och då!

Min dietist frågade mig om jag räknar kolhydrater. Jag erkände att jag sällan gör det, och kände mig lite skyldig. Men då sa hon något klokt: ”Du är inte duktig för att du räknar, men det blir enklare att ta rätt dos.” Och hon har så rätt.

Min dietist har verkligen hjälpt mig att tänka annorlunda kring mat. Det handlar inte om att vara ”perfekt”, utan om att planera och göra sitt bästa. Maten ska inte bara ge näring – den ska också ge glädje. Och vet ni vad? Även vi med diabetes kan njuta av både godis och chips, så länge vi har koll på helheten.

För mig är det inte bara en fråga om mat, utan om balans. Jag äter bra, jag lär mig av mina misstag – och imorgon är en ny dag med nya möjligheter att hitta just den balansen. 😊

Myter om blodsocker och mat
En vanlig missuppfattning är att man inte ska äta om blodsockret är högt. Det stämmer inte. Vid högt blodsocker är det fortfarande viktigt att äta kolhydrater och ge insulin. Kroppen behöver energi för att fungera, oavsett vad mätaren visar.