Att hälsa på släkten i 2 månader i Argentina

Här finns många överskrifter och det är svårt att sammanfatta på en blogg, men skall försöka att ta med viktiga delar, roliga delar och tips för en mamma med diabetes som reser en längre tid.
Nu har det gått tre månader sedan vi kom hem, nu har man reflekterat över resan. Det var en fantastiskt resa där Ragnar fick träffa sin släkt och A´s barndomsvänner. Detta är en resa man aldrig glömmer. Att Ragnar få gå på gatorna som A. gick på när han var liten.

Men med en lång resa så innebär det också att hitta nya rutiner, på olika platser hela tiden. Flexibel och anpassningsbar var väl huvudtopic hela tiden.

Vår resa var 2 veckor i centrala Buenos Aires (30-38´C varmt), 2 veckor vid kusten, Mar del Sur, 7 h söder om Buenos Aires och 4 veckor i en Quinta, (ett stort hus med grillplats, pool, stor trädgård och 6 vakthundar).

Maten – tidsskillnaderna i kulturen
Jag hade det väldigt svårt med mitt blodsocker i början, att få det att fungera att tiderna helt vändes om.
Sena middagar, mycket vetemjöl, långa luncher, ägglossning, mens, värmen allt påverkar.

Tiderna ändrades till;
Frukost 9.00
Lunch 12-14
Mellanmål eller en lunch till 17.00
Middag 21.30-23.30.

Det svåra med att bo med släkten var att man aldrig visste när man fick mat, frågade man den ena sa den en tid och den andre an annan tid. Man vill häller inte vara krävande att fråga om ”när blir det mat” hela tiden. Tillslut gjorde jag så att jag åt lunch kl 12, och om då den riktiga lunchen kom kl 14.00 så åt jag igen. Jag gjorde alltid mackor som jag kunde äta på, man kunde skylla på att Ragnar behövde mat, men jag delade den lika till oss två hela tiden.
En dag så sa de att lunchen serveras kl 12.00, så jag gjorde ingen lunch. De var tre kockar inblandat i denna rätt, Zucchini Lasagne. Kan inte ta så lång tid. När jag inser att jag börjar må dåligt och bli svimfärdig då var kl 15.00 och fortfarande ingen mat. Denna lunch serverades kl 16.30.
De var efter den lunchen jag började göra mackor.

Små historier….om maten

Tidsskillnader & Kulturskillnader, vi är trötta och skall bara göra en enkel snabb sallad en sen kväll, helt plötsligt står vi och gör egna tortilla bröd som vi skall ha till. Kl 23.30 serverades den middagen.

Jag skulle baka kanelbullar till dem en gång, men allt drog ut på tiden och det var absolut inget konstigt att vi började att baka dem kl 23.00, inget konstigt alls…

Maten är så annorlunda, mycket vitt mjöl, kött och rött vin. Allt påverkar blodsockret. Ett vitt bröd som serverades på restaurnag fick jag ta 7 enehetr till, i Sverige kanske jag tar 4-5 enheter Fiasp. Sådan skillnad.

Jag blev dålig i magen en gång, svårt att få ordning på blodsockret, de var en rena rama bergodalbana. Insåg att det även var ägglossning som pajade blodsockret dessutom. Så någon bakterie och ägglossning gjorde mitt blodsocker totalt katastrofalt i 4 dagar innan jag fick ordning på det.

Insulinet
Ifrån 24 till 18 enheter på morgonen och 6 enheter på kvällen, Toujeo.
5 enheter till 6 + 2 enheter Fiasp till varje måltid.

Värmen
Värmen är alltid svårt för både små barn och för insulinet.
Vi hällde vatten i solhatten, vatten på huvudet och i munnen, vätskeersättning för barn hade vi med oss som vi ibland la i nappflaskan. TIPS, använd solhatt med snören så de inte kan ta av den… Förlorade några solhattar på resan.
När vi bodde i Buenos Aires gick vi ut först efter kl 15.00, det gick inte att gå ut tidigare på dagen. När vi bodde i Mar del Sur vid kusten gick vi till stranden först kl 16.00, innan var det för varmt att vistas på stranden. Så sjukt varmt.

14 familjemedlemmar under samma tak i 14 dagar
Ja, när vi bodde på kusten i Mar del Sur så var vi 14 familjemedlemmar i två hus och ett tält. Det var en lärdom vi tar med oss, fantastiskt roligt, jag fick verkligen lära känna alla. Så roligt att bo med alla tre bröderna i samma hus, men man kanske inte gör det en gång till. Vi får se.

Att resa med Barn på olika ställen
Vi var på en ”club” en dag, det är som en park som man är meddlem i, där finns pool, grillar, gräsmattor, fotbollsplan, basketplan, tennisplan, läkare, sjukt praktiskt i den värmen!
Kusinen (1 ½ år) ramlade och skadade sig, då finns det en doktor på plats som kan hjälpa till.

När vi var nere på stranden i Mar del Sur så lärde jag mig att om ett barn kommer bort på stranden sätter man barnet på axlarna och alla klappar händerna. Så alla med barn kollar runt omkring sig ifall de är ens barn.Och så ser man barnet som sitter på någons axlar. Detta hände ett par gånger, en stor strand, massa barn och vuxna. Ett fantastiskt sett att göra det på!

Vad Ragnar äter under en sådan resa;
Vi hade packat X antal klämmisar, med gröt, när vi kom ner hade han börjat äta vår mat så han fick smaka på allt vi åt, men han fick även Nestle gröt, vaniljyoughurt, frukt smoothie, kalabas, morzicha, chorizo. Han åt kankse inte lika mycket som hemma, men det är också beroende på värmen och inte bara nya smaker.

Typiskt, hjulen går sönder på vagnen på flygplatsen hit. Då går kullagret sönder i 2 av 4 hjul.. Men Argentina hade samma hjul som vi har i Sverige, så det kunde man beställa på plats.

Sjukhus i Tigre – Vi åkte på utflykt till Tigre, för att hälsa på en kompis till A. Tigre är ett delta där man tar båt mellan husen och affärerna. Man bor verkligen på landet/djungeln. Fantastiskt vackert.
I Argentina är det vanligt att man dricker ett te som heter Mate. Det dricker man ur samma kopp, så fyller man på med varmt vatten hela tiden. Denna termosen med varmt vatten stod en bit ifrån Ragnar, men med långa fingrar och armar så kan allt hända, som tur var A uppmärksam. Ragnar välter termosen emot sig och kunde fått allt över sig, men A var snabb och puttade undan den så det bara kom lite på foten. Men vad ont det gjorde. Vi doppade honom ned i floden. Vi bodde på ett hostel och ägarn, hon kom med kallt vatten i en hink. Stackarn skrek i 2 h och sedan somnade av utmattning. Det blev en brännblåsa. Vi skulle åka till doktorn, men båtbussarna gick inte mer den dagen, vår kompis som har båt, den hade fastnat i leran av att det var uttorkning i floden, så med 5 man fick han inte loss båten. Så vi fick en salva av en granne som var för brännskador, den salvan vi hade för brännskador som vi köpt i Sverige, hjälpte inte alls, men den ifrån Argentina med silver i funkade riktigt bra.

Vi sov över och åkte till doktorn med båten dagen därpå. Det var ingen fara och allt hade gått bra.. Ragnar fick ha bandage på sig i 5 dagar. Men med barn kan allt hända.

Sjukhus i Del Viso – Sista dagarna av resan blir Ragnar magsjuk, vi åkte in ganska snabbt till sjukhuset för han fick inte i sig något. Vi tog massa prover, ex för om han fått diabetes, lite olika virus som finns i Argentina som är skadligt för barn. Det finns i allt kött. Så det måste man vara försiktig med i Argentina till barn under 5 år. Men det visade sig vara en magsjuka bara. Men han fick ligga kvar på sjukhuset och få lite dropp i 3 dagar. Där lärda han sig även att gå.

Men på detta blir även jag och A magsjuka. A tog mestadels allt tid på sjukhuset med Ragnar och jag fick åka hem till Quintan, med A´s mamma och pappa.

IMG_2284

Min doktor i Del Viso
A´s familj är väldigt förstående med min diabetes och vet att jag inte skall bli magsjuk, måste äta vissa tider. Så de hade väldigt bra koll på mig. De blev oroliga när jag blev magsjuk så jag fick också träffa en doktor på sjukhuset.

Detta är ett besök vilken diabetiker som helst hade blivit halt vansinnig för. Jag har en G6 som mäter blodsockret. Jag var jätte dålig och då blir sockret lite okontrollerat. Jag hade haft en vecka med ett blodsocker på 4.5-7.5, självklart när jag går in till denna doktorn hade jag 18.2……. Han blir arg, frågar varför jag inte tar insulin, då jag hade tagit insulin. Men jag sa att det kan ha blivit varmt och inte fungerar, så jag måste byta penna. Då han svarar, ”men insulinet skall alltid ligga i kylskåpet!” Jo tack, jag vet, men skall jag aldrig lämna huset då eller?
Han säger att det är självklart att du kräks, ”du kräks för du har kitoner”. (jag hade haft högt blodsocker i 2 h). Det var inte kitoner.
Han frågar vad jag äter, jag sa det mesta. Han frågar hur jag tar mina doser, då jag sa att jag tar insulin till varje måltid. Då han svarar, ”diabetiker får inte äta kolhydrater, och man skall bara ta insulin när man är hög i sockret, inte till varje måltid.”

Jag lämnade doktorn, rosenrasande och med min vetskap om diabetes, hoppas jag att han inte arbetar med diabetiker i vanliga fall. Jag var så arg så jag var röd och rök kom ur öronen! A´s bror som var med in till doktorn såg hur arg jag var.

Packningen med tillbehör för diabeter
Packningen, nu när man arbetat som reseledare och reser en del fortfarande var packningen ingen match, de var svårare att veta vad jag skulle packa till ett barn. Men det löste sig också. Allt finns ju i Argentina också. Skulle något ta slut så får man träffa en doktor och lösa detta. Men jag hade packat för 4 månaders vistelse med insulin och sensorer, ifall jag blir av med något under resan, eller måste stanna kvar av någon anledning.

Intressanta händelser
Vi hade sex vakthundar när vi bodde i Del Viso. De hade ett litet hål i staketet, så när vi skulle gå till affären och handla så hade vi även med oss 6 stycken vakthundar. De stannade snällt utanför mataffären och gick snällt med oss tillbaka. Lite bökigt, men tryckt. Vi fick även två hundvalpar sista veckan vi bodde där. Så mysigt!

Bruchas – Det är en slags medicinman/kvinna kan man säga. Det finns flera som är och ingen håller det hemligt där. A´s pappa är en, han renade oss ifrån onda tankar, avundsjuka och dåliga energi då och då. Han märkte direkt när det var något på oss så renade han oss. Man kände sig faktiskt lite lättare i kroppen efter, plasebo?.. – det ve jag inte, men jag trodde på det. En dag på stranden i Mar del Sur så skrek Ragnar en del, vi märkte att det var lite trubbel med magen. Då kommer det fram en dam till oss och sa att hon är en Brucha och kan rena hans onda mage ”empacho”. Bara hon vet hans namn. Så hon fick hans namn, vi gick hemåt och ca 5 minuter senare så var magvärken borta för Ragnar. I belived in it!

Santa Maria
Innan vi åkte till Argentina så hade jag en dröm 2 gånger, exakt lika dan. Jag berättade den även för Alejandro, men vi kunde inte förstå vad den betydde.
Drömmen var; ”Ragnar satt och lekte i Trädgården i den Quintan som vi hade hyrt, plötsligt ligger det en orm i hans famn, den är ljusblå, svart och vit rutig. Svansen är kapad, den är rak längst bak. Ormen känns inte farlig, men jag tar ormen ifrån honom och vaknar av att jag blir biten av den.”
Jag var lite rädd för att det skulle vara ormar där, men inget mer…. Jag ställde frågan till A´s pappa om vad den kan betyda…
En kväll i Mar del Sur så gick vi till en staty, en Santa Maria för att få lycka och välgång och rening av A´pappa. Han sa; ”Såg du vad Santa Maria hade runt sina ben?”…
Självaste Santa Maria var exakt i de färgerna som min orm i drömmen var och hon hade en orm runt sina ben. Ingen sa vad det kan betyda, men kanske att låta Ragnar göra de vägval han vill och inte hindra honom, inte ta ”ormen” ifrån honom kanske.

Man kan tolka det på många olika sätt, men väldigt intressant.

ba9a2e7a-a4fb-4737-b157-2244985ea7b8

Barnvakt för första gången
Farmor ställde upp som barnvakt i Argentina, planen var Restaurang, bar och kanske nattklubb. Vi kom till restaurangen och sedan hem, så är det ibland. Vi gick kl 21.00, vi fick komma hem kl 00.30 igen.

Hon passade även honom när vi var ute och red en kväll, men de blev en kortis.
Hästridning – Jag bad att få en lite het häst av Gauchon. Det fick jag, men dessutom blev min häst så rädd för selfipinnen så hon kastade av mig och nästan sparkade en motorcyklist. Så jag fick gå hem med min häst och Ale red hem.

Vi får väl se när nästa tillfälle blir med barnvakt. Vi har faktiskt inte haft något behov att vara barnlediga än.. Nu är Ragnar 16 månader. Vi får väl se när behovet dyker upp.

2143ee64-baad-4683-b084-18da0b6ff970

Defensores de Belgrano
Självklart var vi på A´s fotbollslags matcher, något mycket viktigt. Det var en upplevelse i sig! Som ni ser har Ragnar även fått sin egna klubbtröja, pappas nr 5 och sitt namn på.

14d72108-373d-46ec-9730-a23949aad946

Nanny´s
När jag bodde i USA och arbetade som Nanny så träffade jag en Argentinsk tjej som jag har hållit kontakten med i 13 år. Vi fick ju självklart ta och ses en dag så våra barn fick leka ihop.

Covid-19
När vi var i Argentina var vi i en ”vit zoon” gällande Corona. Det var ett case när vi flög hem i Brasilien, så vi visste knappt var detta var när vi kom hem. 9 dagar efter att vi kommit hem, stängdes flygplatsen och alla i landet hamnade i Karantän. Skönt att ha kommit hem, vilken av alla familjemedlemmar hade vi valt att bo hos i Karantän i 70 dagar?…….

bdc32d11-6419-401b-b6da-c0be4fee2fcb

Stolt Farmor och Farfar…

Författare: vagautmanadiabetes

Ida Kristoffersson heter jag och är född och uppvuxen på en Ö i Göteborgs Norra skärgård. Jag är 29 år och har bott lite överallt i världen, men sedan 2012 flyttade jag till Centrala Göteborg. I vår kreativa lägenhet med massa krimskrams bor min sambo A. Och vår kära katt Pantro, som så klart är svart och döpt efter ”Thunder Cats”. Idén till Våga Utmana Diabetes Jag har tänkt skriva en bok många gånger, men de blir aldrig av så då prövar jag på bloggvärlden. Jag har haft Diabetes typ 1 sedan jag var 9 år gamla, jag firade 20 år med min sjukdom 2017.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s