”Tillgång till vård” – Nekad – sjukvårdsförsäkring


Temat för den 14 november är ”Tillgång till vård” för Diabetesförbundet, det handlar om behovet av psykosocialt stöd och tillgången till vård för de som har diabetes.

Jag har haft livförsäkring med TH sedan jag föddes och därför kan de inte neka mig en livförsäkring hos dem, för det gör de om man har diabetes typ 1. Skaffa tidigt en försäkring på era barn! Jag har även skaffat för olycksfall etc. Men idag med dagens sjukt dåliga sjukvård så funkar inte livet i praktiken längre.

Min sambo som är ifrån Argentina tycker att det är skamligt hur långsamt allt går. Att få en tid hos en ortoped har hittills tagit honom 2 månader och han får antagligen vänta minst 4 månader till och då skall någon bara bedöma om vad som skall åtgärdas med honom inte en operation, det blir nog en ännu längre väntan. I Argentina ringer man direkt för att träffa en ortoped, tar ca 2-5 dagar att få träffa en ortoped, som sedan gör en diagnos om operation, eller ej.

Inte konstigt att vi har långtidssjuka i vårt samhälle när man inte får hjälp!

Jag har fått problem med mitt knä efter att ha överböjt det när jag vandrade i bergen föra sommaren 2020. Det går då inte under olycksförsäkring för det var inte en ”tillräcklig” olycka för att få hjälp. Okej….. Jag sökte hjälp på vårdcentralen, läkarbesöket tog ca 10 min för hen hade bråttom till ett möte.
Hen skickar mig till en sjukgymnast. Sjukgymnasten har efter 4 besök antagligen hittat att felet är en menisk som ligger fel i knät och ett utdraget ledband så mitt knä blir lite överrörligt. Det böjs bakåt ibland. Gör sjukt ont men enbart sjukgymnastik kan hjälpa.
Jag bad om röntgen så att vi vet att det är detta, men hen viste inte vad hen skulle skriva till läkaren för att jag skulle få magnetröntgen, för nästan 50 % får inte den röntgen de behöver…. Hmmmm bra sjukvård vi har i Sverige…
Dessa besök från det att jag sökte hjälp till att jag fick någon typ av hjälp genom min vårdcentral tog ca 11 månader. Jag har fortfarande besvär och gör min sjukgymnastik till 100%. Jag fick efter 1 år och 2 månader ett ultraljud på knät. Den läkaren sa att han ser inget här med ett ultraljud så vi måste ansöka om en magnetröntgen för att få komma till en ortoped. Nu kan jag inte göra en magnetröntgen för än till våren för att man är gravid. Så mitt ärende är uppskjutet till mars 2022.

När allt detta hände ringde jag min försäkring för att lägga till en sjukvårdsförsäkring. För andra händelser som kan uppkomma. Man betalar en summa extra i månad, som är alldeles för dyrt, men då får man hjälp inom 1-7 dagar.

Är det inte sjukt när vi i Sverige ligger bland de högst betalande skatt i världen och man inte kan får sjukvård utan att behöva betala extra för en privatförsäkring för att ens få hjälp.!?!

Sverige är inte särskilt bra när det gäller sjukvård. Det visste vi sedan innan, men det handlar också om att regeringen måste statas mer på bättre arbetsförhållanden och löner. Vår svenska regering kan börja med att läsa ”FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna  ifrån 1948”. Där finns många paragrafer som vi inte stödjer i våran egna sjukvård som borde vara basen för ett bra samhälle. Alla skattepengar som läggs på att göra vapen, eftersom vi är en av de största producenterna i världen av det. Så kan vi väl värna lite mer om fred och skapa bättre sjukvård. Någon som håller med….?

Men självklart när jag gjort min ansökan om sjukvårdsförsäkring till TH, så blir jag nekad den. För att jag har diabetes. Jag kan väl bli sjuk som alla andra trots att det inte har med diabetes att göra. Det kan man definitivt avgöra om det är min sjukdom pga av biverkningar eller ej som orsakat skadan. Ex Cancer, brutet ben, Frozen Shoulder, konstiga leverfläckar eller vad som helst som inte har med diabetesen att göra.

Nä, så bara för att man har diabetes typ 1/typ 2 så får man inte ta en sjukvårdsförsäkring. Alltså, man måste stå i en sjukvårdskö för att kanske få hjälp beroende på våra resurser i samhället.

Jag är bara så arg när jag skriver! Jag borde blivit politiker istället. Ibland är samhället inte rättvist.

Författare: vagautmanadiabetes

Ida Kristoffersson heter jag och är född och uppvuxen på en Ö i Göteborgs Norra skärgård. Jag är 29 år och har bott lite överallt i världen, men sedan 2012 flyttade jag till Centrala Göteborg. I vår kreativa lägenhet med massa krimskrams bor min sambo A. Och vår kära katt Pantro, som så klart är svart och döpt efter ”Thunder Cats”. Idén till Våga Utmana Diabetes Jag har tänkt skriva en bok många gånger, men de blir aldrig av så då prövar jag på bloggvärlden. Jag har haft Diabetes typ 1 sedan jag var 9 år gamla, jag firade 20 år med min sjukdom 2017.

Lämna en kommentar