Just ja, jag har ju diabetes typ 1

Jag klagar absolut inte, jag vill bara förklara……

En vanlig dag för mig är som för någon annan också en vanlig dag, bara det att när jag försöker att vara perfekt i blodsockret då är det så mycket annat som spelar in. När min kurva ser ut som en berg och dalbana så kan det vara så här.

  • Just ja, det har börjat att bli kallt ute, nu måste jag tänka på att ta mer insulin än vanligt. För kylan påverkar blodsockret.
  • Just ja, jag klämde mitt finger häromdagen, FAN vad ont det gjorde. Just ja, glöm inte insulinet, för nu fick jag högt blodsocker av smärtan.
  • Just ja, nu gick jag in i värmen inomhus och skall vara här hela dagen, hur skall jag nu reglera mitt insulin.
  • Just ja, jag skall äta lunch också, då måste jag ta insulin.
  • Just ja, jag ammade 15 minuter efter lunchen, jag måste äta en lunch till som jag absolut inte är sugen på just nu.
  • Just ja, jag har precis ätit middag, ätit mig mätt och tagit lite för mycket insulin till maten, de blev en felberäkning. Jag orkade inte äta upp allt som jag tog insulin till. Nä men då måste jag äta en banan och ett glas mjölk så jag inte blir låg. NOT so happy.
  • Just ja, jag skall träna idag, simning. De är så roligt så mitt adrenalin drar iväg blodsockret så jag måste ta insulin innan jag börjar simma, men jag måste också äta en banan så jag inte blir låg. MAKE SENSE?
  • Just ja, jag glömde tvättiden och blir arg, då stiger mitt socker igen….
  • Ja men just ja, jag blev lite sugen på en vörtbrödsmacka innan jag lägger mig, mer insulin, men den mackan passade bra för Lillen ville amma en kvart. Den kändes helt okej, men just ja, jag tog ju insulin. Men jag tar väl min tredje banan idag då.

När du försöker vara perfekt för en dag så kanske det handlar om kläder, utseende, arbetet, träning, rätt mat. Vi som har diabetes behöver inte bara tänka på vad vi äter, hur vi rör på oss, vi måste verkligen ligga steget före hela tiden. Vi måste vinna mot diabetes hela dagen! När man försöker att vara perfekt så handlar det om så mycket mer när det gäller diabetes. När kurvan ser ut så här, så är det inte för att jag har ätit massa godis som många tror. De är för att de blev kallt, jag tog för mycket insulin, jag fick ont i mitt finger när jag klämde det, jag fick adrenalin för en rolig sport. Så enkelt för någon annan, men så komplext för oss.

IMG_5143

IMG_6325

Den perfekta dagen

06.10 Ragnar vaknar (start 9,1 i blodsocker)

06.10 Lek med Ragnar

06.45 Frukost keso + bär (4 enheter fiasp + 18 enheter toujeo)

07.20 Biltur till päronen

09.00 Kaffe + bulle (”normal bulle”) (3 enheter fiasp)

Lek med Ragnar

10.00 promenad på ca 1 h

11.30 Lunch potatismos med stekt falukorv (5 enheter fiasp)

Lek med Ragnar

13.30 Kaffe + bulle (2 enheter fiasp)

13.45 Kaka (0 enheter fiasp)

15.00 Hemresa, ca 30 minuter i bil

16.00-16.15 Powernap

Lek med Ragnar

17.30 Middag korvstroganoff med ris (6 enheter fiasp)

Lek med Ragnar

20.00 Läggdags för Ragnar (2 enheter fiasp, för att jag har 9,8 och pil sakta snett uppåt.

20.30 Mamma vilar

21.00 Dagen avslutas på 9,3 i blodsocker

IMG_5703

Under ytan är vi alla små, under ytan…

Efter Peter Jihde´s program Toppar & Dalar, så kanske mina vänner genom åren förstår vad man faktiskt döljer bakom ytan. Jag tycker att jag är öppen med sjukdomen… positiv som person, men döm mig inte när man har en dipp i sockret eller en höjning. ”VA 16!! De är ju inte bra!” – ”Nä, men gör det bättre själv då!”

Lär dig förstå vad man går igenom istället för att irriteras eller döma.

Det finns ögonblick när man glömmer att man har diabetes ibland, har en sjukdom. Man får vara ifred för en stund…  För mig är detta på hästryggen. Självklart måste allt vara perfekt innan man hoppar upp. Men väl i sadeln, då glömmer man att man är sjuk, man glömmer alla problem, de är bara jag och hästen.

Då är jag den här super lyckliga Ida, den friska Ida, friska och friska. Jag ser mig inte som sjuk, aldrig, sjukdomen är en del av min personlighet… men ibland önskar man att man var frisk, de är ju faktiskt en sjukdom man lever med som påverkar en 24/7.

Som sagt, jag ser mig inte som en person som har en sjukdom. När man accepterar att man har sjukdomen, då kan man oftast lära sig att leva med den istället för i den. Jag tror inte mina vänner anser mig som en ”sjukperson”, inte för att jag är hemlig med sjukdomen, jag är väldigt öppen med den, men för att den är en del av mig. Att jag tar en spruta eller äter något när middagen inte är klar, de är ingen som bryr sig. (På ett positivt sätt.)

En tid på dygnet känner jag mig mer sjuk än annars, de är när larmet går på blodsockermätaren, G6. Man kan både älska och hata den… samtidigt är jag så glad jag har den!

Jag har sett så många som förnekat sin sjukdom, jag förstår dem! Man vill vara som alla andra!! Men man gör inte sig själv en tjänst.. man förkortar sitt egna liv, den meningen fick mig att skärpa mig med sjukdomen. Jag vill bli 100 år som min farmor blev. De kan jag också om jag accepterar och sköter mig. Men jag förstår att man inte accepterar. Man vill ju vara som alla andra och fan vad den här sjukdomen tar av sin tid.

När jag blir låg går jag in i någon slags skamselvrå. Jag skäms om att jag skall behöva be om hjälp. ”Jag kan själv”, sådan är jag. De är så fel och väldigt olikt min personlighet, men jag blir skamsen när jag är låg. Tror fler känner så. Så dumt, men så bra att många är så väldans förstående när man ber om hjälp exempel ett glas mjölk, en banan eller en macka.

En gång när vi var på Hemköp, så sa jag till min sambo, ”jag är så låg, jag får köpa en banan och gå ut och äta den”, då en i personalen gav mig en banan. ”Ät du upp den på en gång! Det behöver du!” En så fantastisk kvinna!! TACK för förståelsen till 1000!

Både med vänner och min sambo. Inte med mamma och pappa, men även med min bror så kan man skämmas när man är låg. Inget jag önskar jag gjorde! Jag är ”normalt” en tuff tjej. Men när jag får lågt blodsocker så skäms jag. Jag tror de är för att man vill inte erkänna att man har missbedömt sin sjukdom. Ibland hos vänner blir det fel. Jag tar alltid insulin innan jag äter, annars glömmer jag min spruta. Men ibland när man kommer på middag och sätter sig vid bordet, finns inga kolhydrater! Panik, jag tog insulin för det, be om en banan mitt i maten blir ju fel eller ett glasmjölk. Jag brukar fråga om vad som serveras för att säga att jag måste veta för mängden insulin. Men ibland frågar jag inte.. man bara gör som på rutin.

Livet skall väl inte vara lätt, men de underlättar om omgivningen har en gnutta mer kunskap om en så vanlig sjukdom.

Försök förstå vad vi lever med!

Se diabetesgalan på tv3, idag 14/11 kl 20.00.

diabetes2

diabetes