Utvalda

Att hälsa på släkten i 2 månader i Argentina

Här finns många överskrifter och det är svårt att sammanfatta på en blogg, men skall försöka att ta med viktiga delar, roliga delar och tips för en mamma med diabetes som reser en längre tid.
Nu har det gått tre månader sedan vi kom hem, nu har man reflekterat över resan. Det var en fantastiskt resa där Ragnar fick träffa sin släkt och A´s barndomsvänner. Detta är en resa man aldrig glömmer. Att Ragnar få gå på gatorna som A. gick på när han var liten.

Men med en lång resa så innebär det också att hitta nya rutiner, på olika platser hela tiden. Flexibel och anpassningsbar var väl huvudtopic hela tiden.

Vår resa var 2 veckor i centrala Buenos Aires (30-38´C varmt), 2 veckor vid kusten, Mar del Sur, 7 h söder om Buenos Aires och 4 veckor i en Quinta, (ett stort hus med grillplats, pool, stor trädgård och 6 vakthundar).

Maten – tidsskillnaderna i kulturen
Jag hade det väldigt svårt med mitt blodsocker i början, att få det att fungera att tiderna helt vändes om.
Sena middagar, mycket vetemjöl, långa luncher, ägglossning, mens, värmen allt påverkar.

Tiderna ändrades till;
Frukost 9.00
Lunch 12-14
Mellanmål eller en lunch till 17.00
Middag 21.30-23.30.

Det svåra med att bo med släkten var att man aldrig visste när man fick mat, frågade man den ena sa den en tid och den andre an annan tid. Man vill häller inte vara krävande att fråga om ”när blir det mat” hela tiden. Tillslut gjorde jag så att jag åt lunch kl 12, och om då den riktiga lunchen kom kl 14.00 så åt jag igen. Jag gjorde alltid mackor som jag kunde äta på, man kunde skylla på att Ragnar behövde mat, men jag delade den lika till oss två hela tiden.
En dag så sa de att lunchen serveras kl 12.00, så jag gjorde ingen lunch. De var tre kockar inblandat i denna rätt, Zucchini Lasagne. Kan inte ta så lång tid. När jag inser att jag börjar må dåligt och bli svimfärdig då var kl 15.00 och fortfarande ingen mat. Denna lunch serverades kl 16.30.
De var efter den lunchen jag började göra mackor.

Små historier….om maten

Tidsskillnader & Kulturskillnader, vi är trötta och skall bara göra en enkel snabb sallad en sen kväll, helt plötsligt står vi och gör egna tortilla bröd som vi skall ha till. Kl 23.30 serverades den middagen.

Jag skulle baka kanelbullar till dem en gång, men allt drog ut på tiden och det var absolut inget konstigt att vi började att baka dem kl 23.00, inget konstigt alls…

Maten är så annorlunda, mycket vitt mjöl, kött och rött vin. Allt påverkar blodsockret. Ett vitt bröd som serverades på restaurnag fick jag ta 7 enehetr till, i Sverige kanske jag tar 4-5 enheter Fiasp. Sådan skillnad.

Jag blev dålig i magen en gång, svårt att få ordning på blodsockret, de var en rena rama bergodalbana. Insåg att det även var ägglossning som pajade blodsockret dessutom. Så någon bakterie och ägglossning gjorde mitt blodsocker totalt katastrofalt i 4 dagar innan jag fick ordning på det.

Insulinet
Ifrån 24 till 18 enheter på morgonen och 6 enheter på kvällen, Toujeo.
5 enheter till 6 + 2 enheter Fiasp till varje måltid.

Värmen
Värmen är alltid svårt för både små barn och för insulinet.
Vi hällde vatten i solhatten, vatten på huvudet och i munnen, vätskeersättning för barn hade vi med oss som vi ibland la i nappflaskan. TIPS, använd solhatt med snören så de inte kan ta av den… Förlorade några solhattar på resan.
När vi bodde i Buenos Aires gick vi ut först efter kl 15.00, det gick inte att gå ut tidigare på dagen. När vi bodde i Mar del Sur vid kusten gick vi till stranden först kl 16.00, innan var det för varmt att vistas på stranden. Så sjukt varmt.

14 familjemedlemmar under samma tak i 14 dagar
Ja, när vi bodde på kusten i Mar del Sur så var vi 14 familjemedlemmar i två hus och ett tält. Det var en lärdom vi tar med oss, fantastiskt roligt, jag fick verkligen lära känna alla. Så roligt att bo med alla tre bröderna i samma hus, men man kanske inte gör det en gång till. Vi får se.

Att resa med Barn på olika ställen
Vi var på en ”club” en dag, det är som en park som man är meddlem i, där finns pool, grillar, gräsmattor, fotbollsplan, basketplan, tennisplan, läkare, sjukt praktiskt i den värmen!
Kusinen (1 ½ år) ramlade och skadade sig, då finns det en doktor på plats som kan hjälpa till.

När vi var nere på stranden i Mar del Sur så lärde jag mig att om ett barn kommer bort på stranden sätter man barnet på axlarna och alla klappar händerna. Så alla med barn kollar runt omkring sig ifall de är ens barn.Och så ser man barnet som sitter på någons axlar. Detta hände ett par gånger, en stor strand, massa barn och vuxna. Ett fantastiskt sett att göra det på!

Vad Ragnar äter under en sådan resa;
Vi hade packat X antal klämmisar, med gröt, när vi kom ner hade han börjat äta vår mat så han fick smaka på allt vi åt, men han fick även Nestle gröt, vaniljyoughurt, frukt smoothie, kalabas, morzicha, chorizo. Han åt kankse inte lika mycket som hemma, men det är också beroende på värmen och inte bara nya smaker.

Typiskt, hjulen går sönder på vagnen på flygplatsen hit. Då går kullagret sönder i 2 av 4 hjul.. Men Argentina hade samma hjul som vi har i Sverige, så det kunde man beställa på plats.

Sjukhus i Tigre – Vi åkte på utflykt till Tigre, för att hälsa på en kompis till A. Tigre är ett delta där man tar båt mellan husen och affärerna. Man bor verkligen på landet/djungeln. Fantastiskt vackert.
I Argentina är det vanligt att man dricker ett te som heter Mate. Det dricker man ur samma kopp, så fyller man på med varmt vatten hela tiden. Denna termosen med varmt vatten stod en bit ifrån Ragnar, men med långa fingrar och armar så kan allt hända, som tur var A uppmärksam. Ragnar välter termosen emot sig och kunde fått allt över sig, men A var snabb och puttade undan den så det bara kom lite på foten. Men vad ont det gjorde. Vi doppade honom ned i floden. Vi bodde på ett hostel och ägarn, hon kom med kallt vatten i en hink. Stackarn skrek i 2 h och sedan somnade av utmattning. Det blev en brännblåsa. Vi skulle åka till doktorn, men båtbussarna gick inte mer den dagen, vår kompis som har båt, den hade fastnat i leran av att det var uttorkning i floden, så med 5 man fick han inte loss båten. Så vi fick en salva av en granne som var för brännskador, den salvan vi hade för brännskador som vi köpt i Sverige, hjälpte inte alls, men den ifrån Argentina med silver i funkade riktigt bra.

Vi sov över och åkte till doktorn med båten dagen därpå. Det var ingen fara och allt hade gått bra.. Ragnar fick ha bandage på sig i 5 dagar. Men med barn kan allt hända.

Sjukhus i Del Viso – Sista dagarna av resan blir Ragnar magsjuk, vi åkte in ganska snabbt till sjukhuset för han fick inte i sig något. Vi tog massa prover, ex för om han fått diabetes, lite olika virus som finns i Argentina som är skadligt för barn. Det finns i allt kött. Så det måste man vara försiktig med i Argentina till barn under 5 år. Men det visade sig vara en magsjuka bara. Men han fick ligga kvar på sjukhuset och få lite dropp i 3 dagar. Där lärda han sig även att gå.

Men på detta blir även jag och A magsjuka. A tog mestadels allt tid på sjukhuset med Ragnar och jag fick åka hem till Quintan, med A´s mamma och pappa.

IMG_2284

Min doktor i Del Viso
A´s familj är väldigt förstående med min diabetes och vet att jag inte skall bli magsjuk, måste äta vissa tider. Så de hade väldigt bra koll på mig. De blev oroliga när jag blev magsjuk så jag fick också träffa en doktor på sjukhuset.

Detta är ett besök vilken diabetiker som helst hade blivit halt vansinnig för. Jag har en G6 som mäter blodsockret. Jag var jätte dålig och då blir sockret lite okontrollerat. Jag hade haft en vecka med ett blodsocker på 4.5-7.5, självklart när jag går in till denna doktorn hade jag 18.2……. Han blir arg, frågar varför jag inte tar insulin, då jag hade tagit insulin. Men jag sa att det kan ha blivit varmt och inte fungerar, så jag måste byta penna. Då han svarar, ”men insulinet skall alltid ligga i kylskåpet!” Jo tack, jag vet, men skall jag aldrig lämna huset då eller?
Han säger att det är självklart att du kräks, ”du kräks för du har kitoner”. (jag hade haft högt blodsocker i 2 h). Det var inte kitoner.
Han frågar vad jag äter, jag sa det mesta. Han frågar hur jag tar mina doser, då jag sa att jag tar insulin till varje måltid. Då han svarar, ”diabetiker får inte äta kolhydrater, och man skall bara ta insulin när man är hög i sockret, inte till varje måltid.”

Jag lämnade doktorn, rosenrasande och med min vetskap om diabetes, hoppas jag att han inte arbetar med diabetiker i vanliga fall. Jag var så arg så jag var röd och rök kom ur öronen! A´s bror som var med in till doktorn såg hur arg jag var.

Packningen med tillbehör för diabeter
Packningen, nu när man arbetat som reseledare och reser en del fortfarande var packningen ingen match, de var svårare att veta vad jag skulle packa till ett barn. Men det löste sig också. Allt finns ju i Argentina också. Skulle något ta slut så får man träffa en doktor och lösa detta. Men jag hade packat för 4 månaders vistelse med insulin och sensorer, ifall jag blir av med något under resan, eller måste stanna kvar av någon anledning.

Intressanta händelser
Vi hade sex vakthundar när vi bodde i Del Viso. De hade ett litet hål i staketet, så när vi skulle gå till affären och handla så hade vi även med oss 6 stycken vakthundar. De stannade snällt utanför mataffären och gick snällt med oss tillbaka. Lite bökigt, men tryckt. Vi fick även två hundvalpar sista veckan vi bodde där. Så mysigt!

Bruchas – Det är en slags medicinman/kvinna kan man säga. Det finns flera som är och ingen håller det hemligt där. A´s pappa är en, han renade oss ifrån onda tankar, avundsjuka och dåliga energi då och då. Han märkte direkt när det var något på oss så renade han oss. Man kände sig faktiskt lite lättare i kroppen efter, plasebo?.. – det ve jag inte, men jag trodde på det. En dag på stranden i Mar del Sur så skrek Ragnar en del, vi märkte att det var lite trubbel med magen. Då kommer det fram en dam till oss och sa att hon är en Brucha och kan rena hans onda mage ”empacho”. Bara hon vet hans namn. Så hon fick hans namn, vi gick hemåt och ca 5 minuter senare så var magvärken borta för Ragnar. I belived in it!

Santa Maria
Innan vi åkte till Argentina så hade jag en dröm 2 gånger, exakt lika dan. Jag berättade den även för Alejandro, men vi kunde inte förstå vad den betydde.
Drömmen var; ”Ragnar satt och lekte i Trädgården i den Quintan som vi hade hyrt, plötsligt ligger det en orm i hans famn, den är ljusblå, svart och vit rutig. Svansen är kapad, den är rak längst bak. Ormen känns inte farlig, men jag tar ormen ifrån honom och vaknar av att jag blir biten av den.”
Jag var lite rädd för att det skulle vara ormar där, men inget mer…. Jag ställde frågan till A´s pappa om vad den kan betyda…
En kväll i Mar del Sur så gick vi till en staty, en Santa Maria för att få lycka och välgång och rening av A´pappa. Han sa; ”Såg du vad Santa Maria hade runt sina ben?”…
Självaste Santa Maria var exakt i de färgerna som min orm i drömmen var och hon hade en orm runt sina ben. Ingen sa vad det kan betyda, men kanske att låta Ragnar göra de vägval han vill och inte hindra honom, inte ta ”ormen” ifrån honom kanske.

Man kan tolka det på många olika sätt, men väldigt intressant.

ba9a2e7a-a4fb-4737-b157-2244985ea7b8

Barnvakt för första gången
Farmor ställde upp som barnvakt i Argentina, planen var Restaurang, bar och kanske nattklubb. Vi kom till restaurangen och sedan hem, så är det ibland. Vi gick kl 21.00, vi fick komma hem kl 00.30 igen.

Hon passade även honom när vi var ute och red en kväll, men de blev en kortis.
Hästridning – Jag bad att få en lite het häst av Gauchon. Det fick jag, men dessutom blev min häst så rädd för selfipinnen så hon kastade av mig och nästan sparkade en motorcyklist. Så jag fick gå hem med min häst och Ale red hem.

Vi får väl se när nästa tillfälle blir med barnvakt. Vi har faktiskt inte haft något behov att vara barnlediga än.. Nu är Ragnar 16 månader. Vi får väl se när behovet dyker upp.

2143ee64-baad-4683-b084-18da0b6ff970

Defensores de Belgrano
Självklart var vi på A´s fotbollslags matcher, något mycket viktigt. Det var en upplevelse i sig! Som ni ser har Ragnar även fått sin egna klubbtröja, pappas nr 5 och sitt namn på.

14d72108-373d-46ec-9730-a23949aad946

Nanny´s
När jag bodde i USA och arbetade som Nanny så träffade jag en Argentinsk tjej som jag har hållit kontakten med i 13 år. Vi fick ju självklart ta och ses en dag så våra barn fick leka ihop.

Covid-19
När vi var i Argentina var vi i en ”vit zoon” gällande Corona. Det var ett case när vi flög hem i Brasilien, så vi visste knappt var detta var när vi kom hem. 9 dagar efter att vi kommit hem, stängdes flygplatsen och alla i landet hamnade i Karantän. Skönt att ha kommit hem, vilken av alla familjemedlemmar hade vi valt att bo hos i Karantän i 70 dagar?…….

bdc32d11-6419-401b-b6da-c0be4fee2fcb

Stolt Farmor och Farfar…

Utvalda

När jag fick diabetes

Det här är inläggets utdrag

Jag var 8 år när jag fick diabetes, 2 månader tills jag skulle fylla 9 år. Vi renoverade just då mitt barndomsrum, gula väggar och en bord med solar. Gult ger energi!

Vi trodde jag var magsjuk, men en 8 åring som skall väga ca 26 kg, vägde då 19 kg och kunde inte få i mig någonting utan att de kom upp igen. Jag låg sjuk i ca 3 dagar. Mamma misstänkte diabetes, eftersom hon själv hade fått diabetes typ 1, 10 år tidigare. När jag kräktes luktade det ättika, de är ett täcken på kitoner.

När de skulle ta ett blodsocker på mig, mins jag mycket väl hur jag vägrade att ta detta, de var mörkt ute och jag hade mina svarta favorit tajts på mig. När de äntligen fick taget ett blodsocker på mig, de visade 24,3. Mina föräldrar tittade på mig och sa vi åker in.

Pappa tog på mig mina svarta kängor och min svarta dunjacka. Pappa satt i baksätet med mig och mamma körde, hon körde fort.

När vi kom upp minns jag att pappa höll mig i famnen och skulle ”checka in mig” han var tvungen att ta upp något försäkringskort och de höll på i receptionen, så kom en läkare minns jag som lade mig på en säng i korridoren. Allt gick väldigt fort.

De satte blöjor med varmt vatten på mina händer för att få igång blodcirkulationen för att kunna ta ett blodsocker. Som då visade 31.3.

Jag minns att de var en läkarstudent, pappa sa att hon var jätte försiktig med allt, men att få stick överallt, in i armarna in i händerna, hur många nålar skulle de egentligen sätta på mig. Detta var en sen kväll i april 1997.

Jag vaknar upp dagen därpå, jag hör min pappa skratta tror jag, jag ser att mamma håller om honom, jag fråga min sjuksköterska om varför pappa skrattar, hon svarar att pappa skrattar inte, pappa gråter. Jag förstod inte varför då.

Men i efterhand har de berättat att läkarna hade sagt om vi bara hade väntat några timmar längre hade jag inte klarat mig.

När mamma och pappa ser att jag har vaknat, frågar de vad jag vill äta. ”Får jag välja vad jag vill” frågade jag. Japp de fick jag. Jag svarar fiskbullar med glass och så blev det. Men en light glass så klart, smak av citron.

Detta är ett ögonblick som jag minns som om de vore igår.

inlägg

Att vara perfekt – 43 i Hba1C

Det är en diabetikers önskan att kunna få vara perfekt i sockret, maten och träningen. Eller jag skulle nog vilja säga att man skulle vilja vara ”normal”.

Men denna eftersträvan, vad får man tillbaka. Du ligger nog lite för bra….säger diabetessköterskan.
Jag hade den 5 maj- 43 i Hba1C det är ett medelvärde på 4.5-5.5 i blodsockret. Jag tyckte att jag äntligen var perfekt!

Men sköterskan frågade om jag mådde bra, om jag har väldigt lågt socker då och då. Jo, det har jag ju. Men man vill ju vara perfekt, då är inte det bra heller.

4,2 hela dagen, det var min strävan för att vara perfekt! Exempel på denna dagen.

Det var en hel dag där jag hade pendlat mellan 3,9-5,5. Natt som dag, i 24 h.. Bra tänker jag, jätte bra. Vilken bra dag.. Men hur mår jag… egentligen…

  • Jag har mått illa mestadels av dagen.
  • Jag har inte orkat göra något, knappt ta hand om mitt barn.
  • Stubinen har varit kort.
  • Känt mig yr.
  • Känt mig otillräcklig.
  • Inte orkat ta tag i saker jag borde göra.
  • Jag har gjort saker på löpande band, men har haft noll kärlek/noll koll på det jag gör.
  • Jag har känt mig som en zombie.
  • Mölat i mig choklad som jag egentligen har köpt till ett speciellt tillfälle, jag äter inte för att det är gott, för att mitt socker inte går upp. Jag äter konstant för att hålla en jämn nivå.

Jo, men det är såhär man skall känna sig när man är perfekt! Kul dag!

Helt ärligt, vad är perfekt, vem är perfekt!?

Nja, jag ligger hellre mellan 5,2-9,3. Då är jag en helt vanlig person.

  • Jag har orken med mig.
  • Jag har intresset av att göra saker.
  • Jag gör saker med kärlek.
  • Jag uppskattar livet, mina nära och kära och är inte irriterad.
  • Mat är kul att laga och att äta.
  • Godis, kan jag äta för att det är gott, inte för att jag måste.

Livet med diabetes är inte lätt, man skall hela tiden arbeta. Man önskar man kunde ta lite semester ifrån den, men det funkar inte.

Jag är en livsnjutare och njuter verkligen av livet och ser sällan ett problem med något.

Dock kan man få ångest av högt socker, men vad gör det egentligen… Ett dåligt socker här eller där. Vi är lika perfekta som någon annan. Ibland önskade man att Diabetessköterskor och läkare blev bättre på att förklara. Man skall inte ligga högt en hel dag eller flera dagar, men som sagt ett högt socker någon gång skadar inte. Det skadar mer om en person som inte har diabetes klagar på ett högt socker som man har.

 

 

Just ja, jag har ju diabetes typ 1

Jag klagar absolut inte, jag vill bara förklara……

En vanlig dag för mig är som för någon annan också en vanlig dag, bara det att när jag försöker att vara perfekt i blodsockret då är det så mycket annat som spelar in. När min kurva ser ut som en berg och dalbana så kan det vara så här.

  • Just ja, det har börjat att bli kallt ute, nu måste jag tänka på att ta mer insulin än vanligt. För kylan påverkar blodsockret.
  • Just ja, jag klämde mitt finger häromdagen, FAN vad ont det gjorde. Just ja, glöm inte insulinet, för nu fick jag högt blodsocker av smärtan.
  • Just ja, nu gick jag in i värmen inomhus och skall vara här hela dagen, hur skall jag nu reglera mitt insulin.
  • Just ja, jag skall äta lunch också, då måste jag ta insulin.
  • Just ja, jag ammade 15 minuter efter lunchen, jag måste äta en lunch till som jag absolut inte är sugen på just nu.
  • Just ja, jag har precis ätit middag, ätit mig mätt och tagit lite för mycket insulin till maten, de blev en felberäkning. Jag orkade inte äta upp allt som jag tog insulin till. Nä men då måste jag äta en banan och ett glas mjölk så jag inte blir låg. NOT so happy.
  • Just ja, jag skall träna idag, simning. De är så roligt så mitt adrenalin drar iväg blodsockret så jag måste ta insulin innan jag börjar simma, men jag måste också äta en banan så jag inte blir låg. MAKE SENSE?
  • Just ja, jag glömde tvättiden och blir arg, då stiger mitt socker igen….
  • Ja men just ja, jag blev lite sugen på en vörtbrödsmacka innan jag lägger mig, mer insulin, men den mackan passade bra för Lillen ville amma en kvart. Den kändes helt okej, men just ja, jag tog ju insulin. Men jag tar väl min tredje banan idag då.

När du försöker vara perfekt för en dag så kanske det handlar om kläder, utseende, arbetet, träning, rätt mat. Vi som har diabetes behöver inte bara tänka på vad vi äter, hur vi rör på oss, vi måste verkligen ligga steget före hela tiden. Vi måste vinna mot diabetes hela dagen! När man försöker att vara perfekt så handlar det om så mycket mer när det gäller diabetes. När kurvan ser ut så här, så är det inte för att jag har ätit massa godis som många tror. De är för att de blev kallt, jag tog för mycket insulin, jag fick ont i mitt finger när jag klämde det, jag fick adrenalin för en rolig sport. Så enkelt för någon annan, men så komplext för oss.

IMG_5143

IMG_6325