Utvalda

När jag fick diabetes

Det här är inläggets utdrag

Jag var 8 år när jag fick diabetes, 2 månader tills jag skulle fylla 9 år. Vi renoverade just då mitt barndomsrum, gula väggar och en bord med solar. Gult ger energi!

Vi trodde jag var magsjuk, men en 8 åring som skall väga ca 26 kg, vägde då 19 kg och kunde inte få i mig någonting utan att de kom upp igen. Jag låg sjuk i ca 3 dagar. Mamma misstänkte diabetes, eftersom hon själv hade fått diabetes typ 1, 10 år tidigare. När jag kräktes luktade det ättika, de är ett täcken på kitoner.

När de skulle ta ett blodsocker på mig, mins jag mycket väl hur jag vägrade att ta detta, de var mörkt ute och jag hade mina svarta favorit tajts på mig. När de äntligen fick taget ett blodsocker på mig, de visade 24,3. Mina föräldrar tittade på mig och sa vi åker in.

Pappa tog på mig mina svarta kängor och min svarta dunjacka. Pappa satt i baksätet med mig och mamma körde, hon körde fort.

När vi kom upp minns jag att pappa höll mig i famnen och skulle ”checka in mig” han var tvungen att ta upp något försäkringskort och de höll på i receptionen, så kom en läkare minns jag som lade mig på en säng i korridoren. Allt gick väldigt fort.

De satte blöjor med varmt vatten på mina händer för att få igång blodcirkulationen för att kunna ta ett blodsocker. Som då visade 31.3.

Jag minns att de var en läkarstudent, pappa sa att hon var jätte försiktig med allt, men att få stick överallt, in i armarna in i händerna, hur många nålar skulle de egentligen sätta på mig. Detta var en sen kväll i april 1997.

Jag vaknar upp dagen därpå, jag hör min pappa skratta tror jag, jag ser att mamma håller om honom, jag fråga min sjuksköterska om varför pappa skrattar, hon svarar att pappa skrattar inte, pappa gråter. Jag förstod inte varför då.

Men i efterhand har de berättat att läkarna hade sagt om vi bara hade väntat några timmar längre hade jag inte klarat mig.

När mamma och pappa ser att jag har vaknat, frågar de vad jag vill äta. ”Får jag välja vad jag vill” frågade jag. Japp de fick jag. Jag svarar fiskbullar med glass och så blev det. Men en light glass så klart, smak av citron.

Detta är ett ögonblick som jag minns som om de vore igår.

inlägg

Träning – Tough Viking – 2013

Nu kommer jag att skriva mycket om olika träningstips och vad jag har gjort.
Tänkte gå igenom hur jag har tränat inför olika lopp, kontrollen av blodsockret, insulinet och maten.

Tough Viking – 2013

Vi var 4 stycken som skulle springa som ett lag. Vi tränade aldrig tillsammans inför, men uppdaterade varandra om hur vi tränade. Jag fokuserade mycket på intervallträning, på mitt gym har vi ribbor i taket, ”monkey bars” som jag tränade på, men också stort fokus på lösa vikter. Att man gjorde fler i antal och tyngre för varje gång. Att jag åt mer och mer för varje träningspass som var ca 1 ½ h långt. Men jag gjorde passen helt själv. Ibland hängde jag med på Body Pump eller på Cirkel Fys. Blodsockret hade jag alltid runt 10.0-12.0. Frukt, framförallt banan med mig och alltid massa vatten och dextrosol. Jag tog alltid blodsocker innan, under och efter för att se om jag kunde hålla samma blodsocker som jag startade på och avslutade på samma nivå. Oftast låg jag lite lägre efter ett träningspass, såsom 8.0-10.0, men inte att man hamnade nere på 3.5-4.0. Det hände såklart, men om man äter banenen under passet brukar de hålla sig.

Jag tränade oftast kl 18.00. Kl 17.15 åt jag alltid en smörgås, grovt bröd med både ost och skinka, gärna en yoggi till. Direkt efter träningen åt jag alltid en yoggi och ett äpple. Sedan middag när jag kom hem vid 20.30.

Jag tränade såhär i ca 4 månader inför loppet, 2-3 dagar i veckan.

De kvällar som jag inte tränade på ät jag sällan kolhydrater till middag, men när jag har tränat åt jag alltid mycket pasta eller ris till middag. För då håller sig även blodsockret bra under natten.

Under själva loppet:
Jag tar blodsocker alltid minst 5 h innan ett lopp och kontinuerligt varje halvtimma för att se om de går upp eller ned. Att man håller sig så stabilt som möjligt. Börjar man kolla 5 h innan hinner man se till att de blir stabilt. Tycker jag.

Vi skulle starta kl 11.30.
Kl 08.30; frukosten bestod av tagatelli med tomatsås, ett glas mjölk och en grov macka med skinka. Kl 10.00 en yoggi och en banan kl 11.00. Jag ser till att starta på 10.0-11.0 i blodsockret.

Loppet gick bra, vi kom in tillsammans i mål. De var ett roligt lopp, men inte så tungt som jag trodde att de skulle vara när man har diabetes. De är mycket pauser, då man fick stå i kö till stationer. Hindren var svåra och tunga, men där handlade det om vilken muskulatur man hade, inte om jag hade diabetes eller ej.

I min värld, inget utmanande lopp, men ett roligt lopp man kan springa med vänner.

Jag hade en magväska med mitt körkort, kontanter om jag måste köpa något, dextrosol, insulinspruta, nålar, blodockermätare i en plastpåse, russin, GlucoGel & plåster. Eftersom allt blev blött under loppet. Så måste du paketera de ömtåliga i plastpåsar.

10152044_10152410918155972_405907260571827115_n

Att vara mamma med Diabetes – ”Super mama”

Nu har man kommit in i mammarollen, jag tycker man är mer bekväm och säker på det man skall göra. Man är dessutom mer smidig nu när ärret inte gör ont längre, de svider fortfarande, men jag är mycket mer rörlig nu. Energin är lite upp och ned beroende på hur natten ser ut. Jag har äntligen lyckats ställa in mina doser och äta en bra kost så att mitt blodsocker ser bra ut, inte tipp topp, men de ser okej ut. Jag tappar kontrollen ibland, men mestadels har jag fått kontroll på det. Allt handlar om hur mycket lillen äter.

Har han ett bra amningspass på ca 15-20 minuter, då är det som om jag ger mig själv 3 enheter insulin. Mitt socker svänger helt beroende på hur mycket han äter, så de är svårt att styra, det är svårt att hitta en balans.

Något som jag anser är viktigt, även om man bara går hemma. Är att man klär på sig kläder, inte går runt i pyjamas hela dagen. Jag får mer energi om jag byter om. Kanske lättare att smita undan Baby blusen om man får byta om. Jag tror det är viktigt.

Maten
Frukost – Omega3 bröd som är hembakat, yoghurt med nötter och bär i och te. Ett stort glas vatten också, jag blir så törstig av att amma.
Mellanmål – Clementin eller en ½ banan.
Lunch – Soppa, pasta, vegetariskt. Enkla ibland färdiga rätter. Man skall inte göra de svårt för sig när man är hemma. Mycket matlådor ifrån gårdagens middag, äter jag.
Mellanmål – Kaffe + beroende på blodsockret men en kaka, bulle, äpple eller en clementin, oftast en kaka, blir ofta låg på eftermiddagen. Han ammar mycket mer då.
Middag – Försöker jag att hålla mig till tallriksmodellen. Ibland någon gryta, kött, fisk, vegetariskt, pasta, ris, potatis. Inga bönor och ingen rå lök, de gillar inte lilles mage.

Mycket vatten hela dagen och natten, under hela dygnet har jag alltid en flaska saft nära ifall sockret går ned fort vid amning. Proteinbars är bra att ha till natten under amning, men också frukt.

Att amma
De är faktiskt helt galet vad det påverkar mitt blodsocker. Man kan heller inte förbereda med att äta mycket innan amning, för om han inte äter så mycket som jag åt så blir blodsockret högt. Så man måste verkligen äta och amma samtidigt i samma takt, för att hålla blodsockret på en jämn nivå.

Jag åkte på mjölkstockning efter 4 veckor som mamma. Jag hade fått en amningsbroschyr som jag tog tips ifrån. Jag hade en varm vetekudde på bröstet, masserade lättsamt och såg till att lillen åt ifrån det bröstet först vid alla måltider. Efter 3 dagar hade stockningen försvunnit. En knut var kvar i ca 4 dagar till, men sedan försvann den också. Vilken smärta man kan få, jag kunde knappt röra vid bröstet, men tur att man läst broschyren så man snabbt kunde få hjälp.

Insulinet
Nu ser mina doser ut så här:
Toujeo, mitt långtidsverkande tar jag 13 enheter på morgonen.
Fiasp,  mitt korttidsverkande tar jag 5 enheter till frukost, 3 till lunch, 3 till middag och 2 enheter till mellanmålen.
Jag tar även 2 Toujeo på kvällen innan jag går och lägger mig.

Blodsockret
Jag svänger en hel del, men en bra dag så ligger jag mellan 4.4-10.5. En sämre dag ligger jag mellan 2.7-13.5.

Jag har ett genomsnitt på 7.6 i blodsockret, alltså ett Hba1C på 49. Detta är världsklass säger min diabetessköterska. De svänger ibland, men så är det med amning.

IMG_9847

IMG_9815

IMG_9787

Fysisk aktivitet
Jag försöker att göra en promenad per dag. Med barnvagnen eller med selen. I minst 30 minuter och gärna mer. Så långt så att snittet inte gör ont och att jag faktiskt orkar gå och inte behöver sätta mig och vila. Lillen sover som en sten i både vagnen och selen.

Jag bakar en del, de är också en fysisk aktivitet! 😉

Sömnen / Hormonerna – ”Baby blues”
Jag har inte kommit in i någon Baby blues, men vi har haft några nätter där lillen inte sover alls, han sover oroligt och har väldigt ont i magen. Han är tyst om han får sova på magen på våra bröst. Då är det tyst, men då kan inte vi somna. Så vi växlar varannan timme; A. har honom på bröstet varannan timme och jag har honom på bröstet varannan timme. Dessa nätter sover nästan ingen av oss. Man går runt som en tom idiot här hemma då. Men så är det väl att vara mamma.

Jag sa till A. efter en sådan natt när han kom hem, minsta lila fel du säger, så åker du ut genom fönstret. Man är så känslig. Jag gick dessutom i samma kläder hela dagen ifrån kvällen innan. För lillen ville sova, men enbart på mitt bröst. De var knappt så jag fick i mig någon mat eller gick på toa. Jag bytte bara hans blöjor, ammade och hade han på bröstet hela dagen. En lång och tung dag.

Men man får inte glömma att även om A. är på jobbet. Bär han ett lika tungt lass som jag gör. Han arbetar fysiskt hela dagen och kommer hem och är lika trött som jag är. Så vi får verkligen hjälpas åt.

En dag när lillen inte ville sova och jag fick lite panik. Så testade jag vagnen. Vi tog en promenad på ca 1 h, han sov hela timmen. Men jag fick ju ingen sömn då, men de var viktigt att någon fick sova. När jag kommer in igen så tittar jag på mig själv i spegeln. Jag har ett svart linne på mig, som är nerspytt av mjölk och mjölk på båda brösten, intorkat. Jag hade en dregel linje jäms kinden, inser att jag inte borstat tänderna, håret står åt alla håll! Jag bara ler mot mig själv och säger ”välkommen till mamma bubblan”.

Min rygg
Varje gång jag ammar är det som om någon hugger mig med en kniv i ryggen. Jag har försökt med naprapat, A. som masserar, värme kudde, TENS, en massage maskin, tigerbalsam. ALLT! Men inget hjälper. Tycker att jag sitter i en bra ställning och ammar på dagen, men de är väl den ställningen jag sitter i på natten i sängen som orsakar smärtan. Men hur fan skall man bli av med den. Går i taket snart! TIPS!?

Vi har investerat i en amningsfåtölj nu ifrån IKEA. Hoppas detta blir bra nu.

Ögonbottenfotografering
Detta gör man två gånger under graviditeten när du har diabetes. Allt är inte en dans på rosor alla gånger när man har diabetes. De kan förändras under graviditeten och gå tillbaka efter graviditeten, men det kan också bli kvar förändringar på din ögonbotten. Nu har jag blivit kallad till efterkontroll på mina ögonbottnar för att de har sätt en förändring under min graviditet. Nu skall de göra en extra kontroll och se om hur vi skall åtgärda detta med en eventuell behandling eller om de kan återgå av sig själv.

Lillen – Gossebarnet Kristoffersson
Kan man älska en person så mycket? Jag kan inte sluta titta på honom, pussa på honom, krama honom! Han är så underbar. Hur lite han än får mig att sova ibland, glömmer man det när man tittar på honom.

FAKTA ifrån Appen; ”Gravid med Diabetes”

FÖRLOSSNINGEN

Målsättningen är i regel vaginal förlossning mellan graviditetsvecka 38 och 40. Flera faktorer inverkar på förlossningsplanen, särskilt den beräknade fostervikten och eventuella komplikationer under graviditeten. Många kvinnor erbjuds igångsättning om graviditeten går över tiden.
Av olika anledningar blir vissa kvinnor med diabetes förlösta med kejsarsnitt. Det kan bero på att barnet beräknas bli för stort i förhållande till kvinnans bäcken eller att förlossningen inte sätter igång som beräknat. Om man bedömer att en förlossning innebär en fara för fostrets liv kan läkaren välja kejsarsnitt så att förlossningen går snabbare.
Vid förlossningen mäts blodsockret en gång i timmen. Det ska ligga på mellan 4 och 7 mmol/l.

Hos kvinnor med insulinbehandling ges ibland glukosdropp för att förhindra blodsockerfall under förlossningen. Insulinbehovet under förlossningen hos kvinnor med typ 1-diabetes är ofta mindre än en tredjedel av insulindosen dagen före förlossningen. Ofta går det att utelämna den vanliga måltidsdosen och endast ge en mindre dos långverkande insulin. Inställningarna för basinsulin hos kvinnor som behandlas med insulinpump behålls tills blodsockernivån sjunker till under 5 mmol/l. Därefter reduceras basdosen till cirka 60–80 % av nivån före graviditeten.
Många kvinnor med typ 2- eller graviditetsdiabetes klarar sig utan insulin under förlossningen.

EFTER FÖRLOSSNINGEN

Barnet

Om mamman behandlas med insulin behöver hon och barnet ofta stanna på sjukhuset de första dagarna efter förlossningen. Barnet måste hållas under observation på grund av risken för blodsockerfall.

Eftersom fostret vänjer sig vid relativa höga blodsockernivåer under graviditeten producerar barnet mer insulin än barn till kvinnor som inte har diabetes. När navelsträngen klipps avbryts överföringen av mammans blodsocker till barnet. Då kan barnets kropp inte alltid minska insulinproduktionen i den takt som behövs. Hos en del nyfödda barn leder detta till blodsockerfall. Som motåtgärd får barnet modersmjölksersättning var tredje timme under den första dagen i livet. Samtidigt uppmuntras och stimuleras amningen. Amning är positivt för både mamman och barnet. Det finns studier som tyder på att amning kan skydda mot övervikt samt typ 1- och typ 2-diabetes senare i livet.

Om barnet har lågt blodsocker ska det behandlas med modersmjölksersättning eller i vissa fall med glukosdropp. Låga blodsockernivåer, för tidig födsel eller lindriga andningsproblem kan medföra att en del barn behöver läggas in på en särskild avdelning för nyfödda.

En något högre andel av barn till kvinnor som har diabetes under graviditeten jämfört med kvinnor som inte har diabetes utvecklar gulsot (symtom är bland annat gulfärgning av huden och slöhet). Detta kan behandlas med ljusbehandling.

Mamman

Direkt efter förlossningen behöver du mindre insulin än före graviditeten: Om du har typ 1-diabetes måste du ofta minska insulindosen till cirka en tredjedel av den dos du behövde i slutet av graviditeten. Om du inte ammar behöver du ungefär samma insulindoser som före graviditeten en till två veckor efter förlossningen. Amning medför ofta ett lägre insulinbehov, 20-30 %.
Om du har typ 2-diabetes klarar du dig ofta utan insulin. Om du tagit metformin före graviditeten kan du i regel återuppta behandlingen efter att du har slutat amma.

Om du har haft graviditetsdiabetes behöver du i regel inte något insulin efter förlossningen eftersom blodsockervärdet brukar sjunka till det normala strax efter förlossningen hos de flesta kvinnor. Men risken för att utveckla typ 2-diabetes är cirka 50 % tio år efter förlossningen. Därför är det viktigt att alla kvinnor som har graviditetsdiabetes gör ett glukosbelastningsprov 2 till 3 månader efter förlossningen och att läkare kontrollerar sockeromsättningen med 1 till 3 års mellanrum efter förlossningen. Syftet är att tidigt upptäcka och behandla potentiell diabetes.

Det är viktigt att du fortsätter med en hälsosam livsstil även efter graviditeten, med särskilt fokus på hälsosam kost och daglig fysisk aktivitet, så att du inte utvecklar diabetes eller övervikt.

IMG_9662

Fortsättning på BB och Neonatal

30/1
Ändrade doserna för diabetesen. U. kom och hälsade på. Nu är bebisen ute och jag skulle börja pumpa mjölk till hans sond. Så alla doser skall ställas om.
Ifrån 28 Toujeo till 4 Toujeo, långtidsverkande.
Ifrån 6 Fiasp till 1 enhet Fiasp, till måltiderna.

Jag fick testa att amma, och mysa med bebisen hela dagen. Men han sondmatades framförallt, min amning var mer bara för att han skall förstå att de också är mat.  Sköterskorna sa att i vanliga fall så gör prematurer 1 framsteg varannan dag, men denna lilla starka gosse gjorde 1-2 framsteg / dag. Så de trodde vi skulle komma hem snabbt.
Blodsockret blev bättre och bättre och han ammade bättre och bättre för var dag. Så nästan en slang togs bort/dag.

 Så fel det kan bli
02.00 – Denna natten så var jag jätte låg och fick inte upp mitt socker. Jag ringde på den röda knappen och bad dem göra två mackor och ge mig nyponsoppa. De kom direkt. De gick en timma och mitt socker gick bara ned. Så ringer jag på den röda knappen igen. Jag säger bestämt till barnmorskan att de får koppla ut glukosen för jag får inte upp mitt socker. HELT FEL!!! Att ingen reagerade. De skulle ju höja glukosen!! Barnmorskan kopplar ut den.

På morgonen kl 07.00 säger jag till A. vad jag gjort under natten som om jag var jätte smart och A. blir jätte arg och säger, ”men de är ju helt fel. De skulle ju höja glukosen, INTE koppla ur den.” Vet inte, men ingen tänkte där kl 02.30 på natten eller så lät jag så bestämd att det lät rätt.

31/1
Jag hade svårt att gå, åkte rullstol ned till Neonatal. De var så jobbigt att vi bodde på BB och han bodde på neonatal. Samtidigt som vi fick sova de två första nätterna utan att gå upp varannan timme. De var både för och nackdelar med det. Men vi var hos honom nästan hela dagarna. Vi gick bara upp till BB för att äta och sova och för att jag skulle få min medicin.

Eftersom vår natt var lite kuse och jag var dålig när vi startade att vara föräldrar glömde de bort vår silverbricka som nyblivna föräldrar får. Så vi bad om att få det den 31/1 istället. De fick vi och tog med det ned till Neonatal och åt tillsammans med vår lille son och firade lyckan! Tack BB.

98deb25d-93b9-4547-81df-6baf9d705a63 (1)

BB var helt fantastiska, trots att man träffade nya barnmorskor varje dag så tyckte jag att vi blev väldigt bra omhändertagna och bemötta. De svarade på alla frågor och de kom och skojade med oss.

Vi fick även besök av mormor och morfar 2 gånger under tiden på neonatal. De va supermysigt!

1/2
Skrivs vi ut ifrån BB och får flytta ned till ett familjerum på Neonatal. De sa att de vill inte skriva ut personer med diabetes förtidigt, men tror inte vi såg sjuka ut, därför checkade de ut oss ifrån BB tror vi. Alla såg helt deppiga ut, medans vi åkte runt med rullstol i full fart, hejade på alla och är allmänt glada! Vi har ju blivit föräldrar. Så vi spred nog glädje över hela BB.
Glukosen togs bort på mig och även på gossen. Han hade nu 5.0 i blodsockret, då var mamma nöjd. Nu var det bara sonden vi skulle bli av med. Amningen skulle komma igång ordentligt.
Han åt mer och mer, men jag var hela tiden stressad att han inte fick tillräckligt med mat.

Eftersom det var fredag så åkte A. och köpte sushi och lite bubbel för att fira vår lilla son och för att det var fredag. En super mysig kväll på neonatal.
Eftersom jag ammade mer och mer så ändrade vi doserna.
Toujeo 7 enheter, långtidvärkande.
Fiasp 2 enheter till måltiderna.
0 enheter till mellanmålen.
Jag hade ett medelvärde på 10 i blodsocker. U. min diabetessköterska, man måste lära sig att äta och amma samtidigt när man har diabetes.

2/2
Nu skulle vi enbart öva på att amma ifrån lunchtiden, sonden plockades bort efter middagen.
Mjölkproduktionen är på topp hos mig, de bara flödar mjölk. Så jag valde även att donera mjölk till Östra sjukhuset. Ändå var jag stressad över att han inte åt tillräckligt. Jag ville att de skulle ta blodsocker på honom och väga honom hela tiden. Nu har man blivit mamma och oron kommer över en hela tiden.
Ändrade enheter till;
Toujeo 8 enheter, långtidvärkande.
Fiasp 3 enheter till måltiderna.
1 enheter till mellanmålen
Jag hade ett medelvärde på 8 i blodsocker.

På kvällen beställde vi ifrån pizzaonline direkt till dörren på Förlossningen! Så bra!

Utskrivna 4/2
E. min läkare som gjorde snittet tog en titt på R:et innan vi åkte hem. Hon förklarade också att hon fick göra ett längre snitt för idag så skär man bara genom 4 lager och sista lagret som är muskler sliter man isär för en bättre läkning. Men jag var så muskulös sa hon så hon hade svårt att dra isär musklerna så operationen såg nog mer brutal ut än vad den var och snittet är lite längre på vänster sida.

När man skall åka hem tror jag alla föräldrar har samma känsla, när skall jag lämna tillbaka barnet. Eller får jag ta med honom hem?!?!

” Vi åker hem nu” ingen stoppar en. Så då åkte vi hem.

När de tog hans sista blodsocker innan utcheckning var det 3.2, men i min värd är det lågt, men läkarn tyckte det var okej att skicka hem honom på. Jag kände mer att de behövde hans plats på Neonatal. Så stressen hemma om att han måste äta gjorde nog också att min mjölk inte helt rann till. Jag var så stressad de fösta dagarna att han inte åt tillräckligt och var låg i sockret.

Att komma hem
Hickan är på samma tider som i magen hos lille gossen, kl 09.00 / 11.00 / 21.00 /23.00. De är samma person som låg i min mage som ligger här bredvid oss i sängen. Så galet.

G6 slutade fungera på söndagen 3/2 innan vi skulle åka hem. U. min diabetessköterska kom upp med en som jag kunde låna. Men ändå fick vi det inteatt fungera. Så tänkte vi att de kan vara för att vi är på Neonatal, med massa maskiner som stör. Men när vi kom hem funkade den ändå inte.

Fick ringa till Nordicinfu Care, så skulle de skicka en ny, fick en ny först på torsdag, så det blev många blodsocker. Så typiskt när jag ville att U. skulle se mina värden och hjälpa mig ställa in dem. När de väl fungerade såg mina värden ut såhär.

IMG_9477

IMG_9485

IMG_9513

21/2
Nu har han/gossebarnet kommit in i amningen och går upp i vikt. Han ammar på samma tider och han ammar på bra, men ändå får vi inte till mitt blodsocker.

Så här ser mina doser ut nu;
Toujeo 12 enheter, långtidvärkande.
Fiasp 5 enheter till frukost, 3 till lunch och 3 till middag.
2 enheter till mellanmålen.
Jag hade ett medelvärde på 11 i blodsocker.

U.diabetessköterskan ringer mig nästan varje dag för att stämma av vad jag skall göra.
Hon skall ha en guldmedalj för sitt engagemang!

IMG_9576

IMG_9603

Nu äntligen har jag lyckats med blodsockret. Jag har bakat ett omega3 bröd och gossebarnet äter på jämna tider och liknande mängd varje gång. Äntligen.

24/2

IMG_9666

Till förlossningen….

Förlossning 28/1 vecka 35+5

06.45 gick vattnet, men jag trodde inte jag skulle föda barn idag, så jag var helt i förnekelse. Jag bytte kläder och tog på en binda och gick och lade mig och sov igen. Jag hade ju tvättid kl 14.00 idag, jag kan inte förda barn idag.

07.15 går jag upp igen och vattnet går igen. Då jag inser att jag får ringa till förlossningen och till A. så att han kommer hem.

07.30 kom A. hem, jag har packat lite i väskan och ber A. packa klart. Vi går ut till bilen som vi måste ta bort massa snö ifrån, när A. gör detta så kommer värkarna. Vi ringer mamma om att hämta hem katten till dem. Vi inser att vi åker inte hem idag utan ett barn. Barnet är på väg ut.

08.00 i receptionen, vi fick inte gå till förlossningen än, de skulle undersöka mig om vattnet gått och göra en CTG. Jag har verkar i receptionen, skäller på att de inte har några jävla ståbord man kan hålla i, jag fick hålla i ett lågt bord när värkarna kom. Jag skrek till A. att säga till dem i receptionen att skicka mig till förlossningen, jag kan inte stå här. Då ropade de in oss.

09.00 Gjorde de CTG, medans jag låg på golvet och höll i en fotpall när värkarna kom. SMÄRTA och 35 sekunder mellan värkarna.

10.00 Skickad de oss till förlossning, jag är 4 cm öppen

12.30 ringde vi U. min diabetessköterska i panik, för vi skulle gå igenom hur man hanterar en förlossning som diabetiker den 5/2. Jag hade lite panik, för jag låg på 11.5 i blodsocker och blodsockret vägrade gå ner. Barnmorskan säger att de vill inte förlösa ett barn om jag ligger över 7,5 i blodsocker. Tack för den pressen. U´s. telefonsvarare säger att hon har gått för dagen. Jag talar ändå in: ”U. jag är på förlossningen nu, jag vet inte vad jag skall göra, jag behöver råd. Kan du så kom hit”. Lite i panik.

13.00 står U. i dörren till vårt förlossningsrum. A. sa att jag slappande av ifrån topp till tå när jag såg U. i dörren. Hon kom och vägledde oss hur vi skulle göra.

Jag hade tagit 26 enheter Toujeo på morgonen, U. sa att man får högt socker av smärta, och av infektionen som jag antagligen hade kvar i kroppen. Så mycket insulin som U. och A. pumpade i mig så kom jag ändå inte under 11.5 en enda gång. Jag låg mellan 11.5-14.5 hela tiden. Då slog de oss att Fiaspen kanske inte fungerar så vi bytte den kl 13.30, men inget hände. Blodsockret liksom vände precis vid gränsen vid 11.0 och gick uppåt igen. Då vi bytte ut Toujeon som kanske inte funkade kl 16.00. Först kl 19.00 började jag gå ned i sockret. Äntligen kom jag ned till 7.5 och låg stabilt där.

Jag tyckte jag hade packat allt jag behövde. Så frågar U. vart min blodsockermätare är, den låg i väskan, de ville ta ett vanligt blodsocker ifall att G6:en inte funkade. När de skall ta ett blodsocker så är batteriet dött. U. går ned och lånar en blodsockermätare på avdelningen och kommer upp igen så de tar vanliga blodsocker. Sedan frågar U. om vart min ketonmätare är, den är hemma. U. Springer ned ytterligare en gång till avdelningen och lånar en mätare. Vilken ängel! Jag hade inga ketoner i blodet.v

FAKTA: Ketoner bildas när insulin saknas i din kropp, insulinbrist kan uppstå i kroppen om du glömt ta insulin, tagit för lite insulin exempelvis under infektion med feber. Högt blodsocker kan efter några timmar leda till ökade urinmängder, törst, magont och trötthet. Om insulinbristen får fortsätta bildas mer och mer ketoner (syror) kan det göra dig jättesjuk. Vid förlossningen får barnet en extra dos insulin av mamman om man är hög en längre tid. Därför vill man få ned sockret.
Ketonerna gör dig illamående. Det uppstår en ketonförgiftning, en syraförgiftning som allvarligt försvagar de flesta funktioner i kroppen. Till slut kan du bli medvetslös. Ketonförgiftning kan bli livsfarligt. Därför kan man mäta ketoner i blodet och se om man fått tillräckligt med insulin och energi i blodet.

Dock efter förlossningen hittade jag både en till blodsockermätare och min ketonmätare med mig. Jag hade packat dem, men under värkarbetet på morgonen och då var jag inte så klar i huvudet.

Jag fick heller inte äta något efter 12.00. Eftersom gossebarnet låg i säte och vi planerade en sätesförlossning, men eftersom de oftast avslutas i akut kejsarsnitt ville de inte att jag åt något och därför fick jag bara sockerdropp. De sista jag åt var blåbärssoppa. De enda jag fått i mig under morgonen var en risifrutti och en yoggi. Jag hade ingen matlust på morgonen.

Skärmavbild 2019-02-22 kl. 10.27.57

Barnmorskan jag haft under min tid på spec kom och hälsade lycka till!

13.15 skrek jag och frågade om ”när man får smärtstillande!!!!” Barnmorskan sa; när du vill. ”GE MIG LUSTGAS OCH PILATESBOLL NU”.

Pilatesbollen kastade jag iväg lika fort som jag fick den, enligt mig var den skit.

Därefter frågade jag även om att få Epidural. Så de informerade en narkosläkare som skulle göra detta.

14.00 satte de in epidural, men efter 3 sprutor och två läkare så satt den på plats. Ingen höjdare när man har verkar var 35:e sekund. Efter detta fick jag en paus i ca 1 h med små verkar som gick att hantera med lustgas.

16.00 är jag bara 4 cm öppen fortfarande. När man gör sätesförlossningen måste kroppen arbeta mer effektivt med att öppna sig, de vill inte sätta in läkemedel som hjälper till att öppna upp, de måste gå snabbt och naturligt för kroppen. Så de börjar överväga ett kejsarsnitt.

16.00 kom U. diabetessköterskan tillbaka och kollade till oss. Hon följer även mig på en app så att hon kan se om mitt blodsocker går ner eller inte. Hon var kvar till 18.00 trots att hon var ledig. Hon skall ha en guldstjärna för detta.

16.30 går min barnmorska som jag även raggade på. ”Nej, skall du redan gå, kan du inte stanna lite till” med Bamby ögon, men de gick inte jag fick ytterligare en ny barnmorska.

Varje gång jag fick en ny barnmorska så sa de ”Jag ser att du har diabetes typ 1, de sköter ni själva eller hur?, Vi kan inte de så bra.” Ibland kände jag att de borde veta, är det inte därför som jag förlöser på Special Förlossningen? Borde de inte ha bättre koll? Eftersom jag kunde verken instruera eller säga något, så ont jag hade av värkarna och så kort tid emellan. A. hade jag lärt hur han skulle ta insulin och ta blodsocker, men att lägga allt ansvar på honom kändes också fel. Som tur hade vi min diabetessköterska ifrån Spec.

18.30 Kommer en ny läkare in, en finska, E. Hon tar beslut om kejsarsnitt för han är för svag och jag har feber och kommer inte att orka genomgå en förlossning. Både jag och A. blev faktiskt lättade. De kändes skönt att de tog de beslutet. Jag var helt slut med allt värkarbete och ingen mat, bara dropp. Vi båda tyckte de var ett jätte bra beslut.

18.30 fick jag en kateter – kissade 1 liter tydligen. Jag hade inte haft fokus på att gå och kissa med detta intensiva värkarbetet.

Många säger att man känner sig snuvad på förlossningen med kejsarsnitt, de kände jag inte alls. Vattnet gick, 11 timmar med verkar, kände jag att de var helt rätt med ett kejsarsnitt, trots att jag blev väldigt rädd när de sa det. För jag gillar inte operationer. Men vi måste lita på dem som kan. Så de kändes bra men tufft. A. skulle vara med mig under hela snittet. De kändes tryckt.

e53c9fc2-f929-43d3-bccd-2d92277509e5

20.30-21.00 började mina verkar att avta, de gav så mycket smärtlindring så att de skulle sluta så jag fick vila innan kejsarsnittet. Lustgas ifrån 13.00-22.00, så gött även när värkarna var slut. Rekommenderar lustgas, trots att jag skällde på den och sa att den inte fungerade, men kan lova att den hjälpte nog mer än vad jag förstod.

21.00 fick A. operationskläder inför snittet. Jag skulle vara vaken och han skulle sitta vid mitt huvud.

22.00 kom de och sa nu kör vi er till operationssalen. När de skulle bedöva mig ljög jag om att jag kände något när de tog på magen när de skulle kolla om jag var bedövad. Så narkosläkaren satte in några extra doser bedövning så att jag garanterat inte känner något….

Ytterligare en ny barnmorska kom och skulle vara med oss genom förlossningen, alla i rummet var fantastiska, de hälsade på oss, höll mig och A. lugna. Känslan inne i rummet kändes okej. De pratade om allt och ingenting för att hålla mig på andra tankar A. och narkosläkaren.
Läkaren som gjorde snittet, hon slet i min kropp, kändes att de drog och slet där nere.

22.13 Bebis kom ut, han skrek när han kom ut och A. fick gå med och klippa navelsträngen.

Alla sa: ”Nu är Ragnar ute” A. hade sagt att vi kanske skall kalla honom detta. Inget som är bestämt än.

389e5b5a-6774-4545-96d2-26f32d4095ea

22.15 fick A. bebis, de sydde ihop mig och jag grät av att se den lilla gossen. Här börjar de bli lite dramatiskt. Gossebarnets ben ligger lite fel eftersom han har legat i säte under 8 månader. A. blir orolig, så skall barnmorskan mata honom med mjölk, då slutar han andas. A. och barnmorskan försvinner ut med gossebarnet, men precis innan så är A. lite chockad för att han slutar andas, när han vänder sig om till mig, då började jag kräkas blåbärssoppa. A. trodde jag kräktes blod, läkaren skriker ”Hon måste sluta kräkas eller sövas, tarmarna åker ut av trycket.” Jag är vaken och hör. A. har blivit ombedd att följa med bebis, men hör detta precis innan han måste lämna mig i rummet. Allt blev väldigt rörigt för A. och för mig. Men de lugnar mig, jag slutar kräkas och de syr ihop mig.
Gossebarnet var 3165 gram och 49 cm.

Genomgång av förlossningen
Jag hade önskat att en barnmorska skulle gått igenom förlossningen med oss så vi hade kunnat få höra det ur någon medicinsk synvinkel. Att de var inte så farligt eller de var jätte allvarligt. Ingen har gått igenom förlossningen med oss efter. Vi bad om det, men barnmorskan kom aldrig och förklarade. De var synd tyckte vi. Nu har vi våran egen upplevelse av det bara.

A. och U. diabetessköterskan höll kontakten hela tiden. Hon ringde kl 21.00 och sedan kl 03.00 för att säga vad vi skulle göra. Jag var rätt borta fortfarande. A. Sprang mellan mig och Neonatal Intensiven där de lagt vårt Gossebarn. Jag hade även hög feber och kräktes.

Jag fick ligga på uppvaket 22.30-03.30 för att se att benen började röra dig igen, fick enbart isglass och ingen mat, jag var så hungrig. A. satt med mig i en stol bredvid min säng. Stackaren, han var helt slut.

03.30 säger de att de finns inga rum lediga på BB, men de hade lovat att A. skulle få stanna så de kör oss tillbaka till det förlossningsrummet vi haft under dagen. 04.00 så bäddar de en säng till A. i det rummet. Han ser en bäddad säng och är helt slut så som han har sprungit runt. Men så kommer en annan barnmorska som säger att någon är påväg in på förlossningen och behöver rummet.

04.15 blev vi rent ut sagt inkörda i en skrubb, de var precis så de fick in min säng i rummet. De gav A. en fåtölj som han kunde sova i som de hade en fotpall till. Nu vågade han inte sova eftersom jag var så dålig, jag hade fått feber och kräktes. Vi var helt slut. A. sov med ett öga öppet den natten.

29/1
Jag kräktes fram till 15.00 på dagen med yrsel, feber och hade lågt socker. Jag fick dessutom inte i mig någon mat. U. min diabetessköterska var på plats till och från hos oss. Hon undrade varför jag kräktes så och vad det kunde vara. De gav mig medicin så jag inte skulle må illa, men jag tyckte inte den hjälpte. Dock kunde jag inte amma på 24 h med den medicinen, men de var värt ett försök att slippa kräkas.
Jag hade några ljusa stunder då jag kunde vara pigg och glad, men de var korta.

Vi fick komma till BB kl. 16.00 och installera oss. 19.00 fick jag säga hej till lille gossen för första gången och A. fick en säng.

Känslan att se honom efter så lång tid och med väldigt mycket slangar kändes konstigt. Var detta vårt barn? Hade han legat i min mage i 8 månader. Mor/barn känslan kom inte direkt, som jag trodde den skulle. De kändes så konstigt. De släppte, men känslan kom inte direkt. När jag började prata med honom kollade han mig direkt i ögonen, han kände igen min röst. Det var helt fantastiskt. Då visste man att de var han som legat i min mage i 8 månader. A. berättade att när han träffade lillen på Neonatal Intensiven, så skrek han, men när han sa något till honom så blev han helt tyst. Han viste att pappa var där.

Eftersom han var förtidigt född och att jag har diabetes så föds han med lågt blodsocker. Så slangarna som gick in i kroppen var för att han fick glukosdropp för hans blodsocker och att han blev sondmatad. Jag kunde inte ge honom min mat de första dagarna för att jag var så dålig och fått denna medicinen mot illamående. Men vi fick säga hej för första gången efter förlossningen. Det var helt fantastiskt!
Jag var så svag, jag kunde inte byta blöja eller något, jag kunde knappt stå upp. A. gjorde allt.

23.00 – A. fick äntligen lägga sig ner i en säng efter 43 h vaken och sprungit mellan mig och lillen. Allt som han fick gå igenom. Man får inte glömma bort att de är lika tungt för partnern som de är för mamman, om inte tyngre. Inte lika smärtsamt, men de är ett stort lass som de också bär.

0b711182-3171-4dfb-afad-7f202712fb3c

Att vara gravid med diabetes v. 34-35+5

Hba1c under v.20-40 skall vara under 40, vi hann inte ta något nytt Hba1c, men misstänker att de ligger runt 42-44.

Vecka 34 – lillen har fortfarande dåligt lokalsinne, han ligger fortfarande i säte. Men man känner att han rör sig mer och mer för varje dag och varje spark, boxning och hicka är en lycka.

Vecka 34 migrän – jag kräks fortfarande och har börjat få riktigt ont i huvudet. Min barnmorska vill se till att få reda på vad det kan vara, hon misstänker att jag har fått migrän, men skickar upp mig till akutmottagningen på förlossningen. De konstaterar någon slags gravid migrän som jag får tabletter till att sluta kräkas och ha ont i huvudet. Detta är den första medicinen jag tar under min graviditet. Kändes sådär, men samtidigt var den godkänd att ta under graviditeten. De var så skämt att få sluta kräkas. tisdag-söndag slapp jag må illa och kräkas. De var en dröm!

Att kräkas till vecka 34 var ingen succé, men man får inte glömma bort att njuta av graviditeten, de är så häftigt. De är ett barn som växer i magen. Att få känna sparkar och rörelser är så häftigt.

Vecka 34 börjar även mina fötter och händer att svullna. Trodde jag skulle slippa detta, men nu händer det…

Vecka 34 G6 – var vi hemma hos några vänner och åt middag. Min G6 tappade signal trots att jag hade telefonen bredvid mig. Vi startade om telefonen och Bluetooth men den kom inte igång. Efter 1 h kom vi på att vi spelar musik ur en högtalare som har Bluetooth som står bredvid mig. Vi stänger av den, då kom signalen på G6 tillbaka inom 2 minuter. De var lite stört. Vi kör Bluetooth hemma, men de har aldrig hänt. Kanske att jag satt förnära högtalaren. Kan de ge en sådan störning?

Vecka 35 feber och sjuk – jag får feber och hosta och blir väldigt dålig + att man är höggravid och lite otymplig. Jag ligger på soffan och degar i nästan 3 dagar, tills jag ringer in till akutmottagningen om att jag har feber och frossa. Kl är då 04.00 på natten den 25/2. De ber oss åka in för att kolla att barnet mår bra. Vi gör ett CTG och undersöks av läkare, men barnet mår bra, de rekommenderar bara att vila och gör ingenting tills jag är frisk igen.

IMG_9169

Förlossningsbrev
Den 27/2 sitter vi hemma och myser, jag är fortfarande lite krasslig, men ingen feber. Av någon anledning bestämde jag mig för att skriva mitt förlossningsbrev då. De blev klart och jag var nöjd. Vi gjorde även en go spellista som vi kunde ha under förlossningen. Vi båda trodde nog att han skulle komma tidigare än planerat. Ingen av oss trodde på 26/2. A. som spelade fotbollsturnering på söndagen, kollade sin mobil i varje paus ifall jag hade ringt. Han hade en känsla om att något var på G nu. Vi hade nog detta på känn någonstans båda två.
Den 28/2 går vattnet och värkarna är igång…..

Delar av mitt förlossningsbrev
Jag hade med olika smärtstillande jag önskade, ställningar/ positioner vid förlossningen,

Önskan om Navelsträngen; Alejandro skall klippa navelsträngen, klipp navelsträngen senare så den får pulsera färdigt, donera blodet till forskning om det går.

Det här vill jag/vi att ni ska veta – Jag uppskattar inte kejsarsnitt jag är orolig över det, men jag litar på ert beslut. Är det de enda vi kan göra så gör vi det.

Det här ser jag/vi mest fram emot – Klippa navelsträngen för Alejandro, men också att barnet kommer upp på bröstet.

Hur kan personalen stötta mig/oss under förlossningen – att ni informerar oss så gott som, vad som sker och händer, jag (mamman) har kontrollbehov.

Att om Alejandro går ut för kaffe eller något, släpp in honom igen!!! Oavsett vad jag säger.

Mat och insulin var 3e timma. Barnmorskan tar blodsocker och insulinet. Vi har med oss en lista hon kan följa, vi har även med oss extra mat. Både jag och Alejandro vet hur man gör, men vi vill inte ha det som fokus.

Alejandro, påminn mig: Din kropp är konstruerad för att föda barn. Du klarar detta!

Kolla att de har sytt ihop mig (mamman)! Hur ser de ut, berätta. Viktigt att ni syr ihop mig när bebisen ligger på bröstet.

Hemma
Massage, TENS, transkutan elektrisk nervstimulering, Värme, en varm vetekudde eller en varmvattensflaska kan lindra mycket under det tidiga öppningsskedet.

Vecka 35 ultraljud/vändningsförsök – bokas in till v 36, men vattnet går vecka 35 +5. Så vi hinner aldrig komma till det sista ultraljudet. Där vi skulle gå igenom vändningsförsök och sätesförlossning.

Vecka 36 skulle några vänner till mig göra en babyshower, men de blev så att den fick vi ta efter förlossningen i stället. En fantastiskt mysig shower med nära och kära och godsaker.

Till förlossningen….

7bca76f4-b999-4c6b-a9c6-52aad58827f2

Tips ifrån Libroklubben

Det är ett tips ifrån mig att vara med i Libroklubben, de ger god råd och även en gratisbox med lite gott och blandat inför bebisens ankomst.

Smärtlindring under förlossning
Vill du föda med naturlig smärtlindring som massage, akupunktur och sterila kvaddlar så långt det går? Eller vet du redan nu att du kan tänka dig maximal smärtlindring med exempelvis epidural? Låt det inte gå prestige i att föda barn utan någon smärtlindring alls. Be om den hjälp du önskar eller behöver.

En kvinna som känner sig väl förberedd och är övertygad om sin förmåga att föda har lättare att hantera värkarbetet och förlossningssmärtan. Därför kan det vara bra att läsa på om olika typer av smärtlindring på förhand, så att du vet om vilka möjligheter som finns när tiden är inne.

Nedan hittar du en kort beskrivning av de vanligaste formerna av smärtlindring. Prata med barnmorskan om du vill ha mer information om deras för- och nackdelar.

Naturlig och medicinfri smärtlindring
• Massage. Det brukar vara skönt att få massage framförallt i den nedersta delen av ryggen under värkarna. Här kan din partner göra nytta! Massage kan få dig att slappna av och kan användas under hela förlossningen.

• Endorfiner. Kroppen producerar och utsöndrar själv ämnen som är smärtstillande. De frigörs när vi utsätts för stora påfrestningar eller skadar oss. Endorfiner kallas också för kroppens eget morfin och har ungefär samma effekt. Dessutom dämpar hormonet stress och ökar känslan av välbefinnande. Effekten blir störst om du är upprätt och rör på dig under förlossningen.

• TENS, transkutan elektrisk nervstimulering. Den här lilla maskinen genererar lätta vibrationer, som stimulerar nerverna i ryggen via fyra elektroder. Den kan ta bort smärttopparna och mildra värkarnas intensitet.

• Värme. En varm vetekudde eller en varmvattensflaska kan lindra mycket under det tidiga öppningsskedet.

• Sterila kvaddlar, injektioner för att få igång kroppens endorfiner.
Med hjälp av en spruta och en tunn nål sprutas en liten mängd sterilt vatten in i underhudsfettet. Vanligtvis ges fyra till fem små stick kring det område där det gör mest ont, oftast vid ryggslutet eller ner mot ljumskarna. På så sätt kan man aktivera frisättning av endorfiner, det kroppsegna morfinet. Dessutom avleds smärtan från värkarna något. Effekten sitter i upp till en och en halv timme och kan göras om vid behov. Metoden medför inga negativa konsekvenser för förlossningsförloppet eller barnet.

• Varmt vatten. Att flyta nästan tyngdlös i varmt vatten lindrar smärtan och kan få kroppen att slappna av. Du kan också stå eller sitta och strila varmt vatten i dusch eller badkar.

• Akupunktur. Studier visar att kvinnor som använder akupunktur är mindre benägna att be om ryggbedövning, epidural och känner sig mer avslappnade. Akupunktur har inga biverkningar och påverkar inte barnet.

Funderar ni på att föda barnet hemma? Här kan ni läsa om hemförlossning.

Medicinsk smärtlindring

• Lustgas. Styrs av kvinnan som andas in genom ett munstycke i början av varje värk. Lustgasen verkar smärtstillande, avslappnande och du får en tillfällig berusningskänsla. Det är en kemisk förening mellan syre och kväve och koncentrationen anpassas efter kvinnans behov. Gasen påverkar inte barnet och lämnar kroppen lika snabbt som den kommer in.

• Morfinpreparat. Ges som tablett eller via injektion i huden för att uppnå långsam lindring eller i en ven för snabbare lindring. Det tar bort smärttopparna när värkarna pågår och kan hjälpa kvinnan att slappna av under förlossningen. Det verksamma ämnet passerar emellertid moderkakan och läkare avråder från att ge det inom en timme före förlossningen, eftersom det kan göra barnet sömnigt och ur stånd att få igång en regelbunden andning. Ibland ges detta då kvinnan har mycket förvärkar och behöver sova en stund för att samla krafter.

• Epidural. Den här injektionen bedövningsmedel ges i ryggens nedersta del och är i dag en vanlig smärtlindringsform. En epiduralblockad kan avlägsna smärtan så att du blir näst intill smärtfri under värkarna. Effekten klingar vanligtvis av efter några timmar i samband med att intensiteten i värkarna ökar. Bedövningsmedlet passerar inte moderkakan och påverkar därför inte barnet direkt. Vid epiduralbedövning har man kontinuerlig CTG-registrering för att hela tiden se att barnet mår bra.

• Spinalbedövning. Det här är också en ryggbedövning, men innebär att den ges med en spruta som en engångsinjektion. Den används ofta vid kejsarsnitt eller när man bedömer att förlossningen inte kommer ta så lång tid, till exempel hos en omföderska. Spinalbedövningen är mer total och bedövar från bröstet och ända ner till låren. Vid spinalbedövning har man kontinuerlig CTG-registrering för att hela tiden se att barnet mår bra.

• PDB/pudendusblockad, bäckenbottenbedövning. Den här bedövningen används i allt mindre utsträckning. Den ges genom att man sprutar in bedövningsvätska högt upp i slidväggen på båda sidor. Nerverna i hela området bedövas så att smärtan känns mindre när barnet krystas ut. Nackdelen är att bedövningen kan förlänga krystskedet därför att du inte känner exakt hur du ska göra. Men man använder med fördel också bäckenbottenbedövning när barnmorskan ska sy lite större bristningar i slidan och mellangården.

• Narkos. Full narkos innebär att du sover. Narkos används vid riktigt akuta kejsarsnitt när man inte hinner lägga en ryggbedövning. Den är vanlig om man snabbt måste lösa en moderkaka som inte vill lossna av sig själv. Det kan också förekomma i samband med en större blödning som snabbt måste stoppas.

Förlossningens tre faser
Efter de ofta långdragna värkarna då livmodermunnen vidgar sig kommer krystvärkarna,
som resulterar i det lilla barnets födsel. Den tredje fasen avslutar förlossningen genom att moderkakan krystas ut.

Alla blivande föräldrar vill gärna veta ungefär hur lång tid förlossningen kan förväntas ta. Svaret är att det kan variera väldigt mycket och är omöjligt att veta i förväg. Varje förlossning är individuell och unik.
Är du förstföderska brukar det i regel ta lite längre tid.
Det bästa du kan göra för kroppen under timmarna av sammandragningar och värkar är att inte spänna dig, utan försöka slappna av så mycket du kan. Du kan till exempel ta ett varmt bad, få massage eller akupunktur. Det är bra om du redan på förhand gjort dig beredd på hur du kan försöka att hantera förlossningssmärtorna. Längre fram kan du behöva medicinsk smärtlindring av något slag. Prova dig också gärna fram med olika förlossningsställningar.

1. Livmodermunnens utvidgning och öppningsskedet
Förmodligen är du både nervös och förväntansfull när de första värkarna sätter in – nio månaders väntan börjar gå mot sitt slut.
I början är värkarna svaga och oregelbundna. De kanske börjar med en gång i timmen och varar i cirka en minut. För förstföderskor brukar den här fasen – merparten av förlossningstiden – ta nio till femton timmar. För omföderskor går det som regel fortare.
Gradvis blir värkarna allt kraftigare och kommer tätare och tätare. Musklerna i livmodern arbetar med full kraft medan livmoderhalsen vidgar sig. De första fem centimetrarna brukar vara de som tar längst tid. Ledbanden som håller samman dina bäckenbottenben sträcks ut och stramar.
Under senare delen av denna fas fortsätter livmodermunnen att öppna sig och livmodertappen utplånas så småningom. Om fostervattnet inte redan har gått så händer det troligen nu, eller relativt snart.
Vid kulmen av den här fasen kommer värkarna varannan minut och varar cirka en och en halv minut. Arbeta med att försöka slappna av och hålla modet uppe i pauserna. Använd dig av de tekniker du lärt dig om du gått kurs eller läst om profylax.

2. Krystvärkar och utdrivningsskede
När livmodermunnen har utvidgat sig cirka 10 centimeter inleds nästa fas – det är dags att börja krysta när värkarna kommer (om barnet kommit tillräckligt långt ner i förlossningskanalen). Det här steget tar vanligtvis mellan två och tre timmar, men det är ytterst individuellt.
Under den första fasen har barnet rört sig nedåt i förlossningskanalen. När barnets huvud nu trycker mot bäckenbotten stimuleras värkarbetet ytterligare. Och när barnets huvud når bäckenbotten och trycker mot ändtarmen känner du ett starkt behov av att krysta.
Det känns som ett kraftigt tryck bakåt, som om du verkligen behöver bajsa.
Hur länge den andra fasen varar beror på många faktorer, till exempel hur mycket kraft och ork du har och hur avslappnad du är. Barnmorskan stöttar dig, och ber dig trycka på lite extra när det börjar bli dags för barnets huvud att komma ut. En eller två värkar senare passerar resten av kroppen ut. Den här fasen slutar med ett mirakel – ditt barn föds och ni ses äntligen för första gången.
I samma ögonblick som barnet har kommit ut försvinner nästan all smärta. Det blir de flesta mödrar både lättade och förvånade över.
Sedan inleds den tredje och sista fasen.

3. Efterbördsskedet
En stund efter att barnet har kommit ut är det dags för moderkakan att släppa och krystas ut. Det sker genom att livmodern drar sig samman och det känns som om det är ytterligare en värk på väg. Du ombeds förmodligen att hjälpa till att krysta fram moderkakan och hinnorna som omslöt barnet. Men oroa dig inte, det går inte att jämföra med det värkarbete du precis har varit med om.
I samband med det här skedet kommer en blödning, och efteråt känner barnmorskan på din mage för att kontrollera att livmodern drar sig samman ordentligt. Det är viktigt för att du inte ska blöda så mycket.
Barnmorskan undersöker moderkakan för att kontrollera att den har kommit ut i sin helhet. Om det finns rester kvar i livmodern kan de ge upphov till infektioner och blödningar senare.

När förlossningen är över kontrollerar barnmorskan ditt underliv och syr eventuella bristningar. Det görs alltid med någon form av bedövning. Är det en större bristning, sys den av en förlossningsläkare. Därefter får du rena kläder och ni får en lugn stund tillsammans för att njuta av det fantastiska som just skett – ni har blivit en familj!

Förlossningsställningar
Det finns många fördelar med att föda i upprätt ställning, men det viktigaste är ändå att du växlar mellan olika ställningar för att hjälpa barnet genom förlossningskanalen.

Under det första stadiet av förlossningsprocessen kan värkarna vara väldigt smärtsamma. Du kommer att försöka pröva dig fram för att hitta den mest bekväma ställningen och säkert behöva byta ställning ofta.
Upprätta positioner är särskilt bra, eftersom tyngdkraften hjälper barnet att lirka sig nedåt genom den trånga och lite böjda förlossningskanalen. Även dina egna rörelser, att du rör dig eller byter position ofta, är en god hjälp för den här processen.

Bra alternativ att växla emellan
• Att gå, stå eller luta sig mot en person, vägg, stol.
• Att stå på alla fyra, sitta upp eller ligga på sidan eller framstupa mot en sittsäck, upprätt säng eller stol.
• Att sätta händerna på höfterna, böja sig lätt framåt och gunga fram och tillbaka under värkarna.
• Att sitta eller ligga mellan värkarna – vila och slappna av när tillfälle ges.
• Att bada eller duscha under värkarbetet. På många förlossningsavdelningar finns möjlighet till bad med en behaglig temperatur. Värmen gör att du slappnar av och förlossningen går framåt. Stresshormonerna sjunker och smärtkänsligheten minskar. Läs mer om smärtlindring under värkarna.

Låt tyngdkraften hjälpa dig!
Det finns en rad erkända fördelar med att du försöker att befinna dig i upprätt position under stor del av värkarbetet:
• Livmoderns arbete blir mera effektivt.
• Andningen går lättare, vilket ger bättre syresättning för både dig och barnet i magen.
• Risken för blodtrycksfall och illamående minskar.
• Du får större känsla av att ha kontroll över vad som händer.

Förlossningsposition när det är dags att krysta
I nästa fas, utdrivningsstadiet eller krystningsskedet, ska du välja den förlossningsställning som känns bra för dig (och där barnet också mår bra).
Det är upp till dig om du väljer att föda stående, liggande, sittande på huk, vilande på händer och knän, hängande framstupa över sängen eller sittande upprätt.
Låt barnmorskan guida dig och ge förslag på bra ställningar och pröva dig fram vad som känns naturligt. Man kan behöva byta ställning många gånger.
Det är alltid viktigt att barnmorskan har god uppsikt just i slutskedet när barnets huvud börjar skymta för att bedöma om förlossningen går för fort. Genom en bra kontroll går det att minska risken för bristningar i underlivet.
Om sugklocka behöver användas för att hjälpa till i slutet, kommer barnmorskan att se till att du befinner dig i en ställning som gör det lätt att ta emot barnet.
Låt barnmorskan komma med förslag och vägleda dig ifall din position inte känns riktigt självklar och bra.

Födsel genom kesarsnitt
Ett kejsarsnitt kan antingen vara planerat eller utföras som en akut operation om förlossningen inte riktigt går som planerat. Oavsett orsak är proceduren ofta densamma, och även resultatet. Du får ett ärr i bikinilinjen men sedan ett nyfött knyte i famnen.

Idag föds ungefär var sjätte barn i Sverige genom kejsarsnitt. Knappt hälften av snitten är planerade.
Oftast är den blivande mamman fullt vaken under ingreppet, men i mycket akuta fall sker operationen under narkos.

Varför planerar man ett kejsarsnitt?
Vid en helt normal graviditet är det i allmänhet bäst, både för dig själv och barnet, att föda vaginalt. Bland annat löper du själv högre risk för att råka ut för infektion eller en större blödning efter ett kejsarsnitt. Barn som föds med kejsarsnitt kan ibland få problem med andningen, och behöva ligga i kuvös eller få extra syrgas under någon tid.

Det finns flera olika skäl till ett planerat kejsarsnitt

  • Barnet ligger i så kallad sätesbjudning, med stjärten nedåt.
  • Barnet är mycket stort.
  • Tvillingar eller trillingar och en komplicerad graviditet.
  • Moderkakan blockerar modermunnen så att barnet har svårt att komma ut den vanliga vägen.
  • Havandeskapsförgiftning.
  • Alltför smalt bäcken.
  •  Tidigare skador eller operation i underlivet.
  • Tidigare förlossning med kejsarsnitt.
  • Stark förlossningsrädsla.Det görs många kejsarsnitt varje dag. Även om vissa komplikationer är något vanligare än efter vanlig förlossning så brukar det gå bra för flertalet snittade mammor och deras barn.

Kejsarsnitt görs oftast med ryggbedövning

Ett akut kejsarsnitt görs om det händer något under förlossningen som gör att barnet måste tas ut så snabbt som möjligt. Det kan till exempel handla om att barnets huvud inte har fixerats rätt i bäckenet. En annan orsak kan vara syrebrist hos barnet.

I de flesta fall utförs ett kejsarsnitt – även om det är akut sådant – med regional bedövning i form av en ryggbedövning. Den bedövar dig från bröstet och ner till låren, så att du kan förbli vid medvetande under operationen och ha möjlighet att få hålla ditt barn så snart du har fött.
Om man tvingas göra ett akut kejsarsnitt väldigt snabbt, eftersom situationen bedöms vara ännu mer akut, blir du istället sövd – vilket innebär att du sover när ditt barn kommer till världen.

Vad händer före ingreppet?

Ett kejsarsnitt är en operation och genomförs därför i en operationssal. Din mage ska vara tom före ingreppet. Dropp sätts in via en slang i ett blodkärl. Man rakar bort eventuellt hår vid bikinilinjen. En kateter, som är en liten plastslang, förs in i din urinblåsa. Du får ta på dig speciella operationskläder.

Du är vaken under operationen

Ryggbedövningen ges av en narkosläkare. Den bedövar dig från bröstkorgen till låren. Det innebär att du är vid fullt medvetande under operationen. Du slipper dock se själva ingreppet eftersom man sätter upp ett skynke mellan ditt ansikte och magen.
Så snart bedövningen har verkat ordentligt påbörjas operationen. Oftast lägger läkaren ett horisontellt så kallat ”bikinisnitt”. Sedan tar det bara några minuter innan barnet är ute.

Ditt barn är fött!

Barnet lyfts upp ur livmodern – själva födseln är klar! Mår barnet bra får du direkt, förutsatt att du är vaken, chansen att hålla det och hälsa det välkommet till världen.
Medan barnet ligger vid ditt bröst syr kirurgen igen operationssåret.

Efter kejsarsnittet

Katetern tas ofta ut senare samma dag. Barnmorskan hjälper dig att gå på toaletten och kissa – det är viktigt att den funktionen säkert kommer igång efter att du varit bedövad. Eftersom operationsområdet ömmar får du alltid smärtstillande medicin efteråt.

Det är viktigt att du så snart som möjligt står upp och rör på dig. Att gå omkring kan i sig bidra till att smärtan minskar, läkningen går snabbare och risken för blodpropp minimeras. Men var försiktig och undvik varje form av lyft.
Normalt blir du utskriven från sjukhuset efter två till fyra dagar, eller när du känner dig redo för det. Tid för hemgång beror delvis på vilket sjukhus du fött ditt barn på och hur förloppet efteråt är. Läs mer om att komma hem efter kejsarsnitt och om de första dagarna hemma med en liten bebis.

Packning förlossningsväskan
Det kan vara bra att ha en väska färdigpackad eller åtminstone en lista över vad du vill ha med till förlossningen. När det väl är dags kan det gå undan!

Vad som kan finnas i väskan:
  • Din förlossningsplan/ditt förlossningsbrev om du har förberett det.
  • Bekväma kläder.
  • Necessär med toalettsaker, hårsnodd om du har långt hår.
  • Mobilen, kamera, och/eller videokamera (och laddare) ifall du vill dokumentera allt som händer under och efter förlossningen. Det blir minnen för livet!
  • Musik som du/ni kan lyssna på under förlossningen för att slappna av eller fokusera.
  • Någon bok eller tidning. Det är ganska vanligt att förlossningen tar tid så lite annat att tänka på kan vara en god idé.
  • Något att äta och dricka. Du får självklart både mat och dricka på förlossningen, men det kan vara gott att ha med sådant som du själv gillar.
  • Pengar om din partner vill köpa kaffe eller något annat under tiden på sjukhuset.
Till det nyfödda barnet:
  • Kläder, till exempel byxor, body, strumpor och mössa i mjukt och tvättat material
  • Någon varm filt om det är kallt ute när det är dags att åka hem.

Kom ihåg att skaffa en bilbarnstol innan det är dags att åka hem med din lilla bebis. Vissa taxibilar kan erbjuda barnstolar, men då för större barn från cirka fem månaders ålder.

fcf36367-ea2e-4140-93ae-86a62ba4baae