Utvalda

Att hälsa på släkten i 2 månader i Argentina

Här finns många överskrifter och det är svårt att sammanfatta på en blogg, men skall försöka att ta med viktiga delar, roliga delar och tips för en mamma med diabetes som reser en längre tid.
Nu har det gått tre månader sedan vi kom hem, nu har man reflekterat över resan. Det var en fantastiskt resa där Ragnar fick träffa sin släkt och A´s barndomsvänner. Detta är en resa man aldrig glömmer. Att Ragnar få gå på gatorna som A. gick på när han var liten.

Men med en lång resa så innebär det också att hitta nya rutiner, på olika platser hela tiden. Flexibel och anpassningsbar var väl huvudtopic hela tiden.

Vår resa var 2 veckor i centrala Buenos Aires (30-38´C varmt), 2 veckor vid kusten, Mar del Sur, 7 h söder om Buenos Aires och 4 veckor i en Quinta, (ett stort hus med grillplats, pool, stor trädgård och 6 vakthundar).

Maten – tidsskillnaderna i kulturen
Jag hade det väldigt svårt med mitt blodsocker i början, att få det att fungera att tiderna helt vändes om.
Sena middagar, mycket vetemjöl, långa luncher, ägglossning, mens, värmen allt påverkar.

Tiderna ändrades till;
Frukost 9.00
Lunch 12-14
Mellanmål eller en lunch till 17.00
Middag 21.30-23.30.

Det svåra med att bo med släkten var att man aldrig visste när man fick mat, frågade man den ena sa den en tid och den andre an annan tid. Man vill häller inte vara krävande att fråga om ”när blir det mat” hela tiden. Tillslut gjorde jag så att jag åt lunch kl 12, och om då den riktiga lunchen kom kl 14.00 så åt jag igen. Jag gjorde alltid mackor som jag kunde äta på, man kunde skylla på att Ragnar behövde mat, men jag delade den lika till oss två hela tiden.
En dag så sa de att lunchen serveras kl 12.00, så jag gjorde ingen lunch. De var tre kockar inblandat i denna rätt, Zucchini Lasagne. Kan inte ta så lång tid. När jag inser att jag börjar må dåligt och bli svimfärdig då var kl 15.00 och fortfarande ingen mat. Denna lunch serverades kl 16.30.
De var efter den lunchen jag började göra mackor.

Små historier….om maten

Tidsskillnader & Kulturskillnader, vi är trötta och skall bara göra en enkel snabb sallad en sen kväll, helt plötsligt står vi och gör egna tortilla bröd som vi skall ha till. Kl 23.30 serverades den middagen.

Jag skulle baka kanelbullar till dem en gång, men allt drog ut på tiden och det var absolut inget konstigt att vi började att baka dem kl 23.00, inget konstigt alls…

Maten är så annorlunda, mycket vitt mjöl, kött och rött vin. Allt påverkar blodsockret. Ett vitt bröd som serverades på restaurnag fick jag ta 7 enehetr till, i Sverige kanske jag tar 4-5 enheter Fiasp. Sådan skillnad.

Jag blev dålig i magen en gång, svårt att få ordning på blodsockret, de var en rena rama bergodalbana. Insåg att det även var ägglossning som pajade blodsockret dessutom. Så någon bakterie och ägglossning gjorde mitt blodsocker totalt katastrofalt i 4 dagar innan jag fick ordning på det.

Insulinet
Ifrån 24 till 18 enheter på morgonen och 6 enheter på kvällen, Toujeo.
5 enheter till 6 + 2 enheter Fiasp till varje måltid.

Värmen
Värmen är alltid svårt för både små barn och för insulinet.
Vi hällde vatten i solhatten, vatten på huvudet och i munnen, vätskeersättning för barn hade vi med oss som vi ibland la i nappflaskan. TIPS, använd solhatt med snören så de inte kan ta av den… Förlorade några solhattar på resan.
När vi bodde i Buenos Aires gick vi ut först efter kl 15.00, det gick inte att gå ut tidigare på dagen. När vi bodde i Mar del Sur vid kusten gick vi till stranden först kl 16.00, innan var det för varmt att vistas på stranden. Så sjukt varmt.

14 familjemedlemmar under samma tak i 14 dagar
Ja, när vi bodde på kusten i Mar del Sur så var vi 14 familjemedlemmar i två hus och ett tält. Det var en lärdom vi tar med oss, fantastiskt roligt, jag fick verkligen lära känna alla. Så roligt att bo med alla tre bröderna i samma hus, men man kanske inte gör det en gång till. Vi får se.

Att resa med Barn på olika ställen
Vi var på en ”club” en dag, det är som en park som man är meddlem i, där finns pool, grillar, gräsmattor, fotbollsplan, basketplan, tennisplan, läkare, sjukt praktiskt i den värmen!
Kusinen (1 ½ år) ramlade och skadade sig, då finns det en doktor på plats som kan hjälpa till.

När vi var nere på stranden i Mar del Sur så lärde jag mig att om ett barn kommer bort på stranden sätter man barnet på axlarna och alla klappar händerna. Så alla med barn kollar runt omkring sig ifall de är ens barn.Och så ser man barnet som sitter på någons axlar. Detta hände ett par gånger, en stor strand, massa barn och vuxna. Ett fantastiskt sett att göra det på!

Vad Ragnar äter under en sådan resa;
Vi hade packat X antal klämmisar, med gröt, när vi kom ner hade han börjat äta vår mat så han fick smaka på allt vi åt, men han fick även Nestle gröt, vaniljyoughurt, frukt smoothie, kalabas, morzicha, chorizo. Han åt kankse inte lika mycket som hemma, men det är också beroende på värmen och inte bara nya smaker.

Typiskt, hjulen går sönder på vagnen på flygplatsen hit. Då går kullagret sönder i 2 av 4 hjul.. Men Argentina hade samma hjul som vi har i Sverige, så det kunde man beställa på plats.

Sjukhus i Tigre – Vi åkte på utflykt till Tigre, för att hälsa på en kompis till A. Tigre är ett delta där man tar båt mellan husen och affärerna. Man bor verkligen på landet/djungeln. Fantastiskt vackert.
I Argentina är det vanligt att man dricker ett te som heter Mate. Det dricker man ur samma kopp, så fyller man på med varmt vatten hela tiden. Denna termosen med varmt vatten stod en bit ifrån Ragnar, men med långa fingrar och armar så kan allt hända, som tur var A uppmärksam. Ragnar välter termosen emot sig och kunde fått allt över sig, men A var snabb och puttade undan den så det bara kom lite på foten. Men vad ont det gjorde. Vi doppade honom ned i floden. Vi bodde på ett hostel och ägarn, hon kom med kallt vatten i en hink. Stackarn skrek i 2 h och sedan somnade av utmattning. Det blev en brännblåsa. Vi skulle åka till doktorn, men båtbussarna gick inte mer den dagen, vår kompis som har båt, den hade fastnat i leran av att det var uttorkning i floden, så med 5 man fick han inte loss båten. Så vi fick en salva av en granne som var för brännskador, den salvan vi hade för brännskador som vi köpt i Sverige, hjälpte inte alls, men den ifrån Argentina med silver i funkade riktigt bra.

Vi sov över och åkte till doktorn med båten dagen därpå. Det var ingen fara och allt hade gått bra.. Ragnar fick ha bandage på sig i 5 dagar. Men med barn kan allt hända.

Sjukhus i Del Viso – Sista dagarna av resan blir Ragnar magsjuk, vi åkte in ganska snabbt till sjukhuset för han fick inte i sig något. Vi tog massa prover, ex för om han fått diabetes, lite olika virus som finns i Argentina som är skadligt för barn. Det finns i allt kött. Så det måste man vara försiktig med i Argentina till barn under 5 år. Men det visade sig vara en magsjuka bara. Men han fick ligga kvar på sjukhuset och få lite dropp i 3 dagar. Där lärda han sig även att gå.

Men på detta blir även jag och A magsjuka. A tog mestadels allt tid på sjukhuset med Ragnar och jag fick åka hem till Quintan, med A´s mamma och pappa.

IMG_2284

Min doktor i Del Viso
A´s familj är väldigt förstående med min diabetes och vet att jag inte skall bli magsjuk, måste äta vissa tider. Så de hade väldigt bra koll på mig. De blev oroliga när jag blev magsjuk så jag fick också träffa en doktor på sjukhuset.

Detta är ett besök vilken diabetiker som helst hade blivit halt vansinnig för. Jag har en G6 som mäter blodsockret. Jag var jätte dålig och då blir sockret lite okontrollerat. Jag hade haft en vecka med ett blodsocker på 4.5-7.5, självklart när jag går in till denna doktorn hade jag 18.2……. Han blir arg, frågar varför jag inte tar insulin, då jag hade tagit insulin. Men jag sa att det kan ha blivit varmt och inte fungerar, så jag måste byta penna. Då han svarar, ”men insulinet skall alltid ligga i kylskåpet!” Jo tack, jag vet, men skall jag aldrig lämna huset då eller?
Han säger att det är självklart att du kräks, ”du kräks för du har kitoner”. (jag hade haft högt blodsocker i 2 h). Det var inte kitoner.
Han frågar vad jag äter, jag sa det mesta. Han frågar hur jag tar mina doser, då jag sa att jag tar insulin till varje måltid. Då han svarar, ”diabetiker får inte äta kolhydrater, och man skall bara ta insulin när man är hög i sockret, inte till varje måltid.”

Jag lämnade doktorn, rosenrasande och med min vetskap om diabetes, hoppas jag att han inte arbetar med diabetiker i vanliga fall. Jag var så arg så jag var röd och rök kom ur öronen! A´s bror som var med in till doktorn såg hur arg jag var.

Packningen med tillbehör för diabeter
Packningen, nu när man arbetat som reseledare och reser en del fortfarande var packningen ingen match, de var svårare att veta vad jag skulle packa till ett barn. Men det löste sig också. Allt finns ju i Argentina också. Skulle något ta slut så får man träffa en doktor och lösa detta. Men jag hade packat för 4 månaders vistelse med insulin och sensorer, ifall jag blir av med något under resan, eller måste stanna kvar av någon anledning.

Intressanta händelser
Vi hade sex vakthundar när vi bodde i Del Viso. De hade ett litet hål i staketet, så när vi skulle gå till affären och handla så hade vi även med oss 6 stycken vakthundar. De stannade snällt utanför mataffären och gick snällt med oss tillbaka. Lite bökigt, men tryckt. Vi fick även två hundvalpar sista veckan vi bodde där. Så mysigt!

Bruchas – Det är en slags medicinman/kvinna kan man säga. Det finns flera som är och ingen håller det hemligt där. A´s pappa är en, han renade oss ifrån onda tankar, avundsjuka och dåliga energi då och då. Han märkte direkt när det var något på oss så renade han oss. Man kände sig faktiskt lite lättare i kroppen efter, plasebo?.. – det ve jag inte, men jag trodde på det. En dag på stranden i Mar del Sur så skrek Ragnar en del, vi märkte att det var lite trubbel med magen. Då kommer det fram en dam till oss och sa att hon är en Brucha och kan rena hans onda mage ”empacho”. Bara hon vet hans namn. Så hon fick hans namn, vi gick hemåt och ca 5 minuter senare så var magvärken borta för Ragnar. I belived in it!

Santa Maria
Innan vi åkte till Argentina så hade jag en dröm 2 gånger, exakt lika dan. Jag berättade den även för Alejandro, men vi kunde inte förstå vad den betydde.
Drömmen var; ”Ragnar satt och lekte i Trädgården i den Quintan som vi hade hyrt, plötsligt ligger det en orm i hans famn, den är ljusblå, svart och vit rutig. Svansen är kapad, den är rak längst bak. Ormen känns inte farlig, men jag tar ormen ifrån honom och vaknar av att jag blir biten av den.”
Jag var lite rädd för att det skulle vara ormar där, men inget mer…. Jag ställde frågan till A´s pappa om vad den kan betyda…
En kväll i Mar del Sur så gick vi till en staty, en Santa Maria för att få lycka och välgång och rening av A´pappa. Han sa; ”Såg du vad Santa Maria hade runt sina ben?”…
Självaste Santa Maria var exakt i de färgerna som min orm i drömmen var och hon hade en orm runt sina ben. Ingen sa vad det kan betyda, men kanske att låta Ragnar göra de vägval han vill och inte hindra honom, inte ta ”ormen” ifrån honom kanske.

Man kan tolka det på många olika sätt, men väldigt intressant.

ba9a2e7a-a4fb-4737-b157-2244985ea7b8

Barnvakt för första gången
Farmor ställde upp som barnvakt i Argentina, planen var Restaurang, bar och kanske nattklubb. Vi kom till restaurangen och sedan hem, så är det ibland. Vi gick kl 21.00, vi fick komma hem kl 00.30 igen.

Hon passade även honom när vi var ute och red en kväll, men de blev en kortis.
Hästridning – Jag bad att få en lite het häst av Gauchon. Det fick jag, men dessutom blev min häst så rädd för selfipinnen så hon kastade av mig och nästan sparkade en motorcyklist. Så jag fick gå hem med min häst och Ale red hem.

Vi får väl se när nästa tillfälle blir med barnvakt. Vi har faktiskt inte haft något behov att vara barnlediga än.. Nu är Ragnar 16 månader. Vi får väl se när behovet dyker upp.

2143ee64-baad-4683-b084-18da0b6ff970

Defensores de Belgrano
Självklart var vi på A´s fotbollslags matcher, något mycket viktigt. Det var en upplevelse i sig! Som ni ser har Ragnar även fått sin egna klubbtröja, pappas nr 5 och sitt namn på.

14d72108-373d-46ec-9730-a23949aad946

Nanny´s
När jag bodde i USA och arbetade som Nanny så träffade jag en Argentinsk tjej som jag har hållit kontakten med i 13 år. Vi fick ju självklart ta och ses en dag så våra barn fick leka ihop.

Covid-19
När vi var i Argentina var vi i en ”vit zoon” gällande Corona. Det var ett case när vi flög hem i Brasilien, så vi visste knappt var detta var när vi kom hem. 9 dagar efter att vi kommit hem, stängdes flygplatsen och alla i landet hamnade i Karantän. Skönt att ha kommit hem, vilken av alla familjemedlemmar hade vi valt att bo hos i Karantän i 70 dagar?…….

bdc32d11-6419-401b-b6da-c0be4fee2fcb

Stolt Farmor och Farfar…

Utvalda

När jag fick diabetes

Det här är inläggets utdrag

Jag var 8 år när jag fick diabetes, 2 månader tills jag skulle fylla 9 år. Vi renoverade just då mitt barndomsrum, gula väggar och en bord med solar. Gult ger energi!

Vi trodde jag var magsjuk, men en 8 åring som skall väga ca 26 kg, vägde då 19 kg och kunde inte få i mig någonting utan att de kom upp igen. Jag låg sjuk i ca 3 dagar. Mamma misstänkte diabetes, eftersom hon själv hade fått diabetes typ 1, 10 år tidigare. När jag kräktes luktade det ättika, de är ett täcken på kitoner.

När de skulle ta ett blodsocker på mig, mins jag mycket väl hur jag vägrade att ta detta, de var mörkt ute och jag hade mina svarta favorit tajts på mig. När de äntligen fick taget ett blodsocker på mig, de visade 24,3. Mina föräldrar tittade på mig och sa vi åker in.

Pappa tog på mig mina svarta kängor och min svarta dunjacka. Pappa satt i baksätet med mig och mamma körde, hon körde fort.

När vi kom upp minns jag att pappa höll mig i famnen och skulle ”checka in mig” han var tvungen att ta upp något försäkringskort och de höll på i receptionen, så kom en läkare minns jag som lade mig på en säng i korridoren. Allt gick väldigt fort.

De satte blöjor med varmt vatten på mina händer för att få igång blodcirkulationen för att kunna ta ett blodsocker. Som då visade 31.3.

Jag minns att de var en läkarstudent, pappa sa att hon var jätte försiktig med allt, men att få stick överallt, in i armarna in i händerna, hur många nålar skulle de egentligen sätta på mig. Detta var en sen kväll i april 1997.

Jag vaknar upp dagen därpå, jag hör min pappa skratta tror jag, jag ser att mamma håller om honom, jag fråga min sjuksköterska om varför pappa skrattar, hon svarar att pappa skrattar inte, pappa gråter. Jag förstod inte varför då.

Men i efterhand har de berättat att läkarna hade sagt om vi bara hade väntat några timmar längre hade jag inte klarat mig.

När mamma och pappa ser att jag har vaknat, frågar de vad jag vill äta. ”Får jag välja vad jag vill” frågade jag. Japp de fick jag. Jag svarar fiskbullar med glass och så blev det. Men en light glass så klart, smak av citron.

Detta är ett ögonblick som jag minns som om de vore igår.

inlägg

Att välja insulinpump

Att välja insulinpump på nytt det är inte lätt. Jag hade insulinpump mellan 1999 och 2009. Jag var super nöjd och hade bra värden. Anledningen till att jag plockade bort pumpen var dels för att jag bodde då på Cypern och mitt på dagen kunde det bli 55 C i skuggan. När jag som då reseledare stod och tog emot gäster och hade pumpen i denna gassande sol så förstördes insulinet i pumpen. Det var lättare att gå över till sprutor, för dem kunde jag ha i en liten kylväska i busschaufförernas kylskåp ombord på den bussen som jag skulle åka med.
Den andra anledning till att jag tog bort den var för jag kände mig då oattraktiv till att vara kopplad till en pump. Så fånigt, men så ung och dum, 20 år. De var nästan bättre att ha den när man raggade för killarna undrade var det var man hade kopplat på sidan, jag fick ofta, ”Har du en personsökare istället för mobil?”. Så hade man startat ett samtal. Men ung och dum och av praktiska skäl kopplade jag bort den.

Det tekniska hjälpmedlen för personer med diabetes utvecklas år efter år. Nu 12 år senare så hade jag önskat att använda insulinpump igen. Anledningen är att när man har barn som skall tillgodoses 24/7 och man har diabetesen som skall skötas 24/7 så är det skönt att slippa tänka på en av dem. Så en sådan insulinpump som finns i dagens läge hade varit guld för en snart 2 barns mamma, men inget ska vara lätt. Dels måste man invänta ett ok ifrån sin läkare och sedan måste man vänta på bättre tider…..

Min diabetessköterska som jag har nu under min graviditet vill sätta in en nu, det är lättare nu innan barn nr 2 kommer så har man lite tid att vänja sig. Dock säger min diabetes läkare nej till det. Att jag skall vänta tills barnet är ute för en förbättrad glukoskontroll.

Så jag börjar förhoppningsvis med en insulinpump lagom till att barnet är ute, just ja vi är i Sverige. Jag får nog vänta tills barnet är ett år. Väntetiden på en insulinpump i Sverige är lång. Sorgligt men sant pga kostnader och prioriteringar.

Vilken insulinpump skall man då välja?
Insulinpumpar tillför snabbverkande insulin dygnet runt. Pumpen är oftast i storlek med en tändsticksask och tillför insulin. Man ställer själv in vilken mängd insulin som ska ges över dygnets olika timmar.
Vid måltider väljer man själv insulindos som ges via insulinpumpen. Storleken på bolusdosen är av uträkningar som bygger på hur mycket kolhydrater personen äter eller vad man tidigare kommit fram till, så nu skall man börja räkna kolhydrater… Men som tur finns det appar för det med….T1D och KHkollen.  

Varför jag nu väljer att använda en insulinpump är för att ska få en förbättrad glukoskontroll, ökad livskvalitet och insulinpump hjälper till en minskad risk för död i hjärtkärlsjukdomar.

Det finns så många olika alternativ idag, samhället har blivit lite mer modernt efter 1999. Jag hade önskat att få en insulinpump som jag kan koppla till min G6 ”knapp” som jag har på armen. Om blodsockermätaren och insulinpumpen kan tala med varandra vore detta guld. Finns det en sådan bra forskning idag tro?

Tack vare forskning och alla dessa bidrag som kommer in så finns faktiskt detta på marknaden. Det finns insulinpumpar med koppling  till rtCGM och det gör att man ytterligare kan förbättra glukoskontrollen. Vissa pumpar är integrerade med sensorer en så kallad Sensor Augmented Pump (SAP) som möjliggör en semiautomatik med automatisk insulinsuspension vilket minskar risken för hypoglykemier. Mer avancerade integrerade pumpar så kallade advanced infusion device (AID) eller hybrid closed loop system (HCL) ställer automatiskt in basinsulindosen och ökar/minskar insulintillförseln utifrån vävnadsglukosvärden via en glukossensor. Bolusdoser ges i relation till uppskattad mängd kolhydrater som intas vid varje måltid. Rena rama grekiskan, men ovan text menas med ett förenklat liv att det finns så pass bra tiditaliserade insulinpumpar som kan uppnå mina önskemål. ”Gör mitt liv lite lättare.”

Fördelar

  • Förbättrad glukoskontroll med en sänkning av HbA1c med cirka 5 mmol/mol jämfört med pennbehandling samt en förbättrad livskvalitet.
     
  • Kan hjälpa mig att ta mitt insulin då insulinpumpar är små och bärbara. Det kan vara lättare att leva som ”vanligt” med en insulinpump än att behöva injicera insulin med penna, minst 10 gånger/dag.
     
  • Minskad risk för hjärtkärldöd samt för, för tidig död vid behandling med insulinpump jämfört med pennbehandling vid typ 1 diabetes.
     
  • Hos mycket små barn kan det vara svårt att kunna ge tillräckligt små doser med pennbehandling.
     
  • Vissa pumpar har semiautomatik som reglerar insulintillförseln vid fallande eller låga glukosvärden respektive vid stigande eller höga glukosvärden. Detta är ett mirakel inom diabetes forskningen. Det är nästan som att få en fungerande bukspottkörtel, dock i plast och som går på batteri.

Nackdelar

  • Man behöver ha med sig reservinsulin i händelse av pumpfel.
     
  • Man behöver fler tillbehör (infusionsset, reservoarer, batterier, insulinflaskor etcetera).
     
  • Kraven på tätare glukoskontroller kan även uppfattas som ett hinder för vissa.
     
  • Personliga preferenser, d v s att många upplever en nackdel att vara kopplat till en pump, d v s inskränkning av frihet. Dock tror jag i längden att det blir mer som en frihet än begränsning.

Insulinpump kan med fördel kombineras med realtids CGM (rt-CGM). Detta är ej möjligt med alla insulinpumpar och ej heller alla CGM-system. Det är en fördel både hälsoekonomiskt, säkerhets- och effektmässigt att använda integrerade system, s k Sensor Augmented Pump (SAP). Igen lite grekiska, men summan av det hela är att diabetesforskningen har kommit riktigt långt och kan verkligen förbättra livskvalitén hos många som har diabetes.

Tips;

  • Om man blir akut inlagd på sjukhus kan man inte räkna med att det finns personal i tjänst som kan hantera insulinpumpen. Därför behöver man skriftlig information i sin plånbok eller i sin väska.
  • Vid insulinkoma eller ketoacidos ska pumpen temporärt tas bort. Man måste alltid kunna gå över till injektionsbehandling med måltidsinsulin och basinsulin och skall ha kunskap om rekommenderade doser för detta.
     
  • Man ska också känna till att vid en oförklarlig hög plasmaglukosnivå, skall direktverkande insulin ges med penna, tills plasmaglukos börjat sjunka igen.

Åter igen, vilken pump ska man välja?
Medtronic och Rubin Medical lanserade nya insulinpumpar under 2020. MiniMed 780G från Medtronic och Tandem t:slim X2 från Rubin Medical. De har båda ett automatiskt insulinsystem. Med dessa två skall man kunna släppa kontrollen och minska den mentala bördan som sjukdomen för med sig.

MiniMed 780G – fördelar

  • Pumpen kommunicerar med CGM-systemet
  • Justerar insulindoseringen automatiskt var femte minut
  • Ett valbart glukosmålvärde som bas och man kan byta ut det när man tex tränar
  • 80 % av tiden (19 h/dygn) ligger  man inom sitt målområde
  • Man måste uppskatta kolhydrater vid sina måltider
  • Kalibrera den var 12e timme (kanske snart tas bort med nya uppdateringar)
  • Färre beslut dagligen
  • Bättre nattsömn utan larm och avbrott  ökad livskvalitet
  • Bättre värden till mindre ansträngning, man kan släppa ansvaret
  • Man kan lägga tid på annat än sin sjukdom

Tandem t:slim X2 – fördelar

  • Har en Control-IQ-teknologi och en Basal-IQ-teknologi som tillsammans med CGM:s glukosvärden automatiskt ökar, minskar och pausar insulindoseringen
  • Pumpen kräver ingen kalibrering, den beslutar själv efter egna inställningar
  • Bättre blodsockervärden generellt
  • Man kan låta tekniken själv göra jobbet
  • 84 % inom målområdet
  • Litar på att den larmar när något inte stämmer
  • Passar perfekt för träning
  • Det ger en frihet trots att pumpen är fäst vid kroppen, det blir vad man gör det till

Jag kommer att återkomma om mina beslut efter årsskiftet när barnet är fött och läkaren godkänner att jag kan få en insulinpump.

”Tillgång till vård” – Nekad – sjukvårdsförsäkring


Temat för den 14 november är ”Tillgång till vård” för Diabetesförbundet, det handlar om behovet av psykosocialt stöd och tillgången till vård för de som har diabetes.

Jag har haft livförsäkring med TH sedan jag föddes och därför kan de inte neka mig en livförsäkring hos dem, för det gör de om man har diabetes typ 1. Skaffa tidigt en försäkring på era barn! Jag har även skaffat för olycksfall etc. Men idag med dagens sjukt dåliga sjukvård så funkar inte livet i praktiken längre.

Min sambo som är ifrån Argentina tycker att det är skamligt hur långsamt allt går. Att få en tid hos en ortoped har hittills tagit honom 2 månader och han får antagligen vänta minst 4 månader till och då skall någon bara bedöma om vad som skall åtgärdas med honom inte en operation, det blir nog en ännu längre väntan. I Argentina ringer man direkt för att träffa en ortoped, tar ca 2-5 dagar att få träffa en ortoped, som sedan gör en diagnos om operation, eller ej.

Inte konstigt att vi har långtidssjuka i vårt samhälle när man inte får hjälp!

Jag har fått problem med mitt knä efter att ha överböjt det när jag vandrade i bergen föra sommaren 2020. Det går då inte under olycksförsäkring för det var inte en ”tillräcklig” olycka för att få hjälp. Okej….. Jag sökte hjälp på vårdcentralen, läkarbesöket tog ca 10 min för hen hade bråttom till ett möte.
Hen skickar mig till en sjukgymnast. Sjukgymnasten har efter 4 besök antagligen hittat att felet är en menisk som ligger fel i knät och ett utdraget ledband så mitt knä blir lite överrörligt. Det böjs bakåt ibland. Gör sjukt ont men enbart sjukgymnastik kan hjälpa.
Jag bad om röntgen så att vi vet att det är detta, men hen viste inte vad hen skulle skriva till läkaren för att jag skulle få magnetröntgen, för nästan 50 % får inte den röntgen de behöver…. Hmmmm bra sjukvård vi har i Sverige…
Dessa besök från det att jag sökte hjälp till att jag fick någon typ av hjälp genom min vårdcentral tog ca 11 månader. Jag har fortfarande besvär och gör min sjukgymnastik till 100%. Jag fick efter 1 år och 2 månader ett ultraljud på knät. Den läkaren sa att han ser inget här med ett ultraljud så vi måste ansöka om en magnetröntgen för att få komma till en ortoped. Nu kan jag inte göra en magnetröntgen för än till våren för att man är gravid. Så mitt ärende är uppskjutet till mars 2022.

När allt detta hände ringde jag min försäkring för att lägga till en sjukvårdsförsäkring. För andra händelser som kan uppkomma. Man betalar en summa extra i månad, som är alldeles för dyrt, men då får man hjälp inom 1-7 dagar.

Är det inte sjukt när vi i Sverige ligger bland de högst betalande skatt i världen och man inte kan får sjukvård utan att behöva betala extra för en privatförsäkring för att ens få hjälp.!?!

Sverige är inte särskilt bra när det gäller sjukvård. Det visste vi sedan innan, men det handlar också om att regeringen måste statas mer på bättre arbetsförhållanden och löner. Vår svenska regering kan börja med att läsa ”FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna  ifrån 1948”. Där finns många paragrafer som vi inte stödjer i våran egna sjukvård som borde vara basen för ett bra samhälle. Alla skattepengar som läggs på att göra vapen, eftersom vi är en av de största producenterna i världen av det. Så kan vi väl värna lite mer om fred och skapa bättre sjukvård. Någon som håller med….?

Men självklart när jag gjort min ansökan om sjukvårdsförsäkring till TH, så blir jag nekad den. För att jag har diabetes. Jag kan väl bli sjuk som alla andra trots att det inte har med diabetes att göra. Det kan man definitivt avgöra om det är min sjukdom pga av biverkningar eller ej som orsakat skadan. Ex Cancer, brutet ben, Frozen Shoulder, konstiga leverfläckar eller vad som helst som inte har med diabetesen att göra.

Nä, så bara för att man har diabetes typ 1/typ 2 så får man inte ta en sjukvårdsförsäkring. Alltså, man måste stå i en sjukvårdskö för att kanske få hjälp beroende på våra resurser i samhället.

Jag är bara så arg när jag skriver! Jag borde blivit politiker istället. Ibland är samhället inte rättvist.

Campa gravid i 8 nätter

Vår sommarsemester i år blev 8 nätter på Nordkoster! Så fantastiskt! De ger ett sådant lugn att vara där. Skogen, stranden, vattnet, tältet, regnet, lugnet. Allt en människa behöver finns här för att återhämta sig. Vi hade flera vänner som kom i omgångar så vi hade lite sällskap, samtidigt som Lillen fick flera nya sommarkompisar på campingen, som han blev så ledsen över att de åkte hem. Man umgås på ett helt annat sätt, grillplatserna är tillsammans. Så man ser, pratar och umgås med nya hela tiden. Vi vandrar mycket i skogen och vi hittade kantareller och gjorde goda snax i vårt trangiakök.

Trots att jag mådde rätt dåligt, då utan medicin när vi tältade, jag var då i v.12. Så gick det väldigt bra, att jag hade något att äta varannan timma, det kunde vara en burk majs, en varma koppen, ägg, macka, frukt, nudlar, lite torkad mat. Vi hade med färdiga grytor som vi hade i en kylbag. Det funkade rätt bra, dock en morgon var jag väldigt dålig och behövde kräkas, stod i kö för att kräkas i en mulltoakö, där alla är trevliga och hejar. Jag trodde jag skulle dö av illamåendet. När jag kommer fram till toan så är det verkligen i sista sekund. Men att kräkas i ett öppet hål ned till andras ”tillhörigheter”. Var det värsta jag gjort. Inte så trevligt. Men det är ju tält överallt så kräkas i buskarna är nästan omöjligt.

Bada, vandra, njuta, koppla av! Det är vårt fokus när vi åker dit. Vi rekommenderar alla familjer att hänga med dit. Det är så bra för själen. Lillen älskar det! Det funkar alldeles utmärkt trots att man har diabetes. Det man måste tänka på är att det finns ingen matbutik på ön, så man får bära med sig en hel del mat dit. Det finns en glasskiosk ca 20 minuter bort som hade lite fika och snax. Men planerar man väl, även med sina läkemedel så funkar det alldeles utmärkt. Dock viktigt att ha en bra kylbag, man kan byta ut sina kylklampar i receptionen varje dag. 

Vi får väl se om vi tältar med en 5 månaders till nästa sommar. Det var flera som gjorde så det är inget konstigt. Men vi får väl se status på hela familjen innan vi säger något. 🙂