Utvalda

När jag fick diabetes

Det här är inläggets utdrag

Jag var 8 år när jag fick diabetes, 2 månader tills jag skulle fylla 9 år. Vi renoverade just då mitt barndomsrum, gula väggar och en bord med solar. Gult ger energi!

Vi trodde jag var magsjuk, men en 8 åring som skall väga ca 26 kg, vägde då 19 kg och kunde inte få i mig någonting utan att de kom upp igen. Jag låg sjuk i ca 3 dagar. Mamma misstänkte diabetes, eftersom hon själv hade fått diabetes typ 1, 10 år tidigare. När jag kräktes luktade det ättika, de är ett täcken på kitoner.

När de skulle ta ett blodsocker på mig, mins jag mycket väl hur jag vägrade att ta detta, de var mörkt ute och jag hade mina svarta favorit tajts på mig. När de äntligen fick taget ett blodsocker på mig, de visade 24,3. Mina föräldrar tittade på mig och sa vi åker in.

Pappa tog på mig mina svarta kängor och min svarta dunjacka. Pappa satt i baksätet med mig och mamma körde, hon körde fort.

När vi kom upp minns jag att pappa höll mig i famnen och skulle ”checka in mig” han var tvungen att ta upp något försäkringskort och de höll på i receptionen, så kom en läkare minns jag som lade mig på en säng i korridoren. Allt gick väldigt fort.

De satte blöjor med varmt vatten på mina händer för att få igång blodcirkulationen för att kunna ta ett blodsocker. Som då visade 31.3.

Jag minns att de var en läkarstudent, pappa sa att hon var jätte försiktig med allt, men att få stick överallt, in i armarna in i händerna, hur många nålar skulle de egentligen sätta på mig. Detta var en sen kväll i april 1997.

Jag vaknar upp dagen därpå, jag hör min pappa skratta tror jag, jag ser att mamma håller om honom, jag fråga min sjuksköterska om varför pappa skrattar, hon svarar att pappa skrattar inte, pappa gråter. Jag förstod inte varför då.

Men i efterhand har de berättat att läkarna hade sagt om vi bara hade väntat några timmar längre hade jag inte klarat mig.

När mamma och pappa ser att jag har vaknat, frågar de vad jag vill äta. ”Får jag välja vad jag vill” frågade jag. Japp de fick jag. Jag svarar fiskbullar med glass och så blev det. Men en light glass så klart, smak av citron.

Detta är ett ögonblick som jag minns som om de vore igår.

inlägg

Under ytan är vi alla små, under ytan…

Efter Peter Jihde´s program Toppar & Dalar, så kanske mina vänner genom åren förstår vad man faktiskt döljer bakom ytan. Jag tycker att jag är öppen med sjukdomen… positiv som person, men döm mig inte när man har en dipp i sockret eller en höjning. ”VA 16!! De är ju inte bra!” – ”Nä, men gör det bättre själv då!”

Lär dig förstå vad man går igenom istället för att irriteras eller döma.

Det finns ögonblick när man glömmer att man har diabetes ibland, har en sjukdom. Man får vara ifred för en stund…  För mig är detta på hästryggen. Självklart måste allt vara perfekt innan man hoppar upp. Men väl i sadeln, då glömmer man att man är sjuk, man glömmer alla problem, de är bara jag och hästen.

Då är jag den här super lyckliga Ida, den friska Ida, friska och friska. Jag ser mig inte som sjuk, aldrig, sjukdomen är en del av min personlighet… men ibland önskar man att man var frisk, de är ju faktiskt en sjukdom man lever med som påverkar en 24/7.

Som sagt, jag ser mig inte som en person som har en sjukdom. När man accepterar att man har sjukdomen, då kan man oftast lära sig att leva med den istället för i den. Jag tror inte mina vänner anser mig som en ”sjukperson”, inte för att jag är hemlig med sjukdomen, jag är väldigt öppen med den, men för att den är en del av mig. Att jag tar en spruta eller äter något när middagen inte är klar, de är ingen som bryr sig. (På ett positivt sätt.)

En tid på dygnet känner jag mig mer sjuk än annars, de är när larmet går på blodsockermätaren, G6. Man kan både älska och hata den… samtidigt är jag så glad jag har den!

Jag har sett så många som förnekat sin sjukdom, jag förstår dem! Man vill vara som alla andra!! Men man gör inte sig själv en tjänst.. man förkortar sitt egna liv, den meningen fick mig att skärpa mig med sjukdomen. Jag vill bli 100 år som min farmor blev. De kan jag också om jag accepterar och sköter mig. Men jag förstår att man inte accepterar. Man vill ju vara som alla andra och fan vad den här sjukdomen tar av sin tid.

När jag blir låg går jag in i någon slags skamselvrå. Jag skäms om att jag skall behöva be om hjälp. ”Jag kan själv”, sådan är jag. De är så fel och väldigt olikt min personlighet, men jag blir skamsen när jag är låg. Tror fler känner så. Så dumt, men så bra att många är så väldans förstående när man ber om hjälp exempel ett glas mjölk, en banan eller en macka.

En gång när vi var på Hemköp, så sa jag till min sambo, ”jag är så låg, jag får köpa en banan och gå ut och äta den”, då en i personalen gav mig en banan. ”Ät du upp den på en gång! Det behöver du!” En så fantastisk kvinna!! TACK för förståelsen till 1000!

Både med vänner och min sambo. Inte med mamma och pappa, men även med min bror så kan man skämmas när man är låg. Inget jag önskar jag gjorde! Jag är ”normalt” en tuff tjej. Men när jag får lågt blodsocker så skäms jag. Jag tror de är för att man vill inte erkänna att man har missbedömt sin sjukdom. Ibland hos vänner blir det fel. Jag tar alltid insulin innan jag äter, annars glömmer jag min spruta. Men ibland när man kommer på middag och sätter sig vid bordet, finns inga kolhydrater! Panik, jag tog insulin för det, be om en banan mitt i maten blir ju fel eller ett glasmjölk. Jag brukar fråga om vad som serveras för att säga att jag måste veta för mängden insulin. Men ibland frågar jag inte.. man bara gör som på rutin.

Livet skall väl inte vara lätt, men de underlättar om omgivningen har en gnutta mer kunskap om en så vanlig sjukdom.

Försök förstå vad vi lever med!

Se diabetesgalan på tv3, idag 14/11 kl 20.00.

diabetes2

diabetes

Att vara mamma med Diabetes typ 1

Följ min blogg via Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

Många ställer frågan, du är inte rädd att ditt barn skall få diabetes? Inte alls svarar jag. Samtidigt tänker jag, om Lillen nu skulle få diabetes typ 1. Då kan jag hantera det. Jag vet vad jag skall göra för att hålla honom vid liv. De kan jag inte kontrollera med någon annan sjukdom idag. Diabetes kan jag, så hellre diabetes än något annat. Men helst fullt frisk livet ut om man får önska som mamma.

Jag hatar när folk ställer frågan om jag är rädd att han skall få diabetes typ 1. Som om jag vore en imbecill som har 0 koll.. och de är faktiskt inte bara diabetes som är ärftligt.

Diabetes är så liten chans att han får, så svar på frågan; jag är inte rädd att han skall få diabetes!.

Fakta;
Det är en liten risk att diabetes går i arv enligt forskare. Risken att barnet ska ärva
typ 1-diabetes är inte stor alls. Om mamman har diabetes typ 1 är risken att barnet ska ärva den 1,5 %. Risken att ärva den ifrån pappan är lite högre och är 6 % enligt forskare.

Om mamman eller pappan har diabetes typ 2 så är risken 10 % att barnet får sjukdomen.

22 % av alla barn till mammor med diabetes typ 1 föds för tidigt, jämfört med mindre än 5% av barnen till mammor utan diabetes. Kan förklara varför Lillen kom 5 veckor förtidigt. 

Ifrån tidningen ”Allt om Diabetes” nr 3 2019.

IMG_8799

Träning – Crawl Kurs

Blodsockret, maten & förberedelserna
Ja, de är lite svårt att ha koll på. Man är rädd att man skall bli låg så man försöker att äta bra mat. Så som pasta eller potatis till middag med något till självfallet. Men de är inte så svårt om man planerar. Att man äter senast kl 18.00 när man skall simma kl 20.30. Så man har hunnit stabilisera blodsockret innan man simmar.

Adrenalin?
Nu sist så åt jag pasta sallad. Blodsockret var på 8,6 i princip nästan 1 ½ h innan så jag tänkte de skulle hålla sig bra. Åt inget extra, tog inget insulin. Ändå springer de iväg till 15,1 precis efter. Tänker att de kan vara adrenalin. De är ju kul och utmanande. Man ser adrenalinet tydligt på höjningen.

De är sjukt kul men de är tungt. Men om man planerar rätt, en dag tog jag en näve chips ca 1 h innan då jag hade 6.1, när jag var klar så kom jag upp på 8,2 och de höll sig även hela natten. De var smart, dock inte sourcream onion. Du rapar en hel del när du simmar.

IMG_4638

eae44f2a-33b7-4776-acf5-1b50adfb26a8

Att vara mamma med Diabetes typ 1 – ”Super mama” 7

Följ min blogg via Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

Att tappa kontrollen
Att få kontroll på blodsockret efter en ”perfekt” graviditet så gott som perfekt, så känns allt som ett misslyckande. Hur jag än äter, hur jag än tränar så tappar jag kontrollen. Man säger att man har gröt i hjärnan när man ammar, de har man verkligen. Ibland har jag faktiskt glömt sprutan till maten. De brukar aldrig hända. Ibland känns det som hur mycket man än anstränger sig, så är det ett lite bukspottkörtel troll som sitter och jävlas med en. Livet är inte en dans på rosor. Som tur får jag vakna till världens vackraste leende ifrån Lillen. Då glömmer man att kurvan ser ut som Anderna. Dock mellan 05.15-06.30, men de är värt det.

IMG_5575

IMG_5350Dubbla linser
Snacka om trött mamma, tydligen så somnade jag med mina linser på en fredag… Satte in nya på morgonen, lördag, söndag och måndag var jag orolig för migrän, dålig syn, många tankar kom upp, men när jag skall lägga mig på måndag kväll och tar ut linserna, så sitter två linser ihop i båda ögonen. Hur kunde de ske i så många dagar. Att jag inte fick ut den andra efter en dag?! Men då kände man sig trött. Lika trött som när man letar efter sin telefon och man försöker komma ihåg vart man kan ha lagt den.. Ger upp och går och äter något, då ligger mobilen i kylskåpet…. SAY NO MORE…

Rulla in honom som en chorizo
Lillen är ju en sprallig liten galning som är överallt och ingenstans. Men har hittat på ett knep nu när han skall somna, eftersom det inte är hans favorit gren. Så rullar jag in honom tajt som en chorizo, det är inte så uppskattat i början, men han lugnar sig och somnar bra. Så det är något som jag fortsätter med.

Äta ikapp sin sömn
Man får väl inte klaga eftersom alla går igenom samma trötthet när man är mamma, men jag har kommit på något som funkar bra. Lillen sover inte direkt som en ängel precis, men några korta kvarter här och där, bland en hel timma. Natten är lite olika, men ibland träffar man inte folk för man har ingen energi. Då har jag märkt att man kan äta ikapp sin sömn. Bra mat, med en blandning av allt, kolhydrater, protein, sallad och grönsaker gör att man får energi, även något sött till kaffet är bra, men inte för mycket. Lagom mängd av allt, men att man äter typ 6-7 gånger per dag. Frukost, fika, lunch, fika, fika, middag, fika. Jag känner mig rätt fräsch och pigg, kanske några extra kilon, men de gör inget, jag är pigg!

Träning
Jag har försökt få igång träningen. Jag går i crawl kurs på måndag kväll, barnvagnspromenad på onsdagar och så klart mina dagliga promenader som vanligt. Barnvagnspromenaden är något som Göteborgs Stad genomför gratis i samarbete med Hälso Lots & Närhälsan. De är super bra! Man har träningsvärk efter! Backträning, armhävningar, rumpa, mage, hela kroppen går man igenom.

Att vara mamma med Diabetes typ 1 – ”Super mama” 6

Följ min blogg via Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

Nu har vi varit på vårt sommarställe i 5 veckor. Amningen tycker inte jag har påverkat mitt blodsocker under semestern, inte alls numera. Men maten påverkar blodsockret. Mycket grill och glass har gjort det lite svängigt. Men man får väl unna sig ibland också.. Man är inte mer än människa.

IMG_4276

Men när man är på semester har man lite tid att göra saker utan bebis i famnen.
Jag har massa goda mattips till barn som skall börja med mat. Jag tycker själv de är goda.
Jag är ingen ”Super Mamma”, men när man har ett barn som inte äter köpmat. Då är de bara att börja laga mat.

Alla recept blir ca 2-3 portioner till ett 7 månaders barn, jag fryser in i små burkar eller i återanvändningsbara klämmisar. (köpta på Ica Maxi, Mölndalsvägen)

Recept 1
2 potatisar
1/2 sötpotatis
Koka svensk ytterfilé
Allt ovan kokas tillsammans

Färsk basilika
Bröstmjölk / mjölkersättning / vatten
Osaltat smör
En skiva bröd – (för att få med gluten i maten)
Allt mixar jag i en mixer så de blir 100 % pure.

Recept 2 – Veg
2 potatisar
1 sötpotatis
1 stor bit broccoli
Allt ovan kokas tillsammans

Bröstmjölk / mjölkersättning / vatten
Osaltat smör
En skiva bröd
Allt mixar jag i en mixer så de blir 100 % pure.

Recept 3
4 msk köttfärs
1 potatis
4 morötter
1 stor bit broccoli
Allt ovan kokas tillsammans

Färsk persilja
Färsk rosmarin
Färsk basilika
Bröstmjölk / mjölkersättning / vatten
Osaltat smör
Allt mixar jag i en mixer så de blir 100 % pure.

Recept 4
1/4 torskfilé
2 potatisar
1/2 medelstor sötpotatis
1 stor bit broccoli
½ vitlöksklyfta
Allt ovan kokas tillsammans

Färsk persilja
Färsk rosmarin
Färsk basilika
Bröstmjölk / mjölkersättning / vatten
Osaltat smör
10 stycken Blåbär
1 tsk blodpudding
Allt mixar jag i en mixer så de blir 100 % pure.

Recept 5
1/4 torskfilé
2 potatisar
1/2 medelstor sötpotatis
1 stor bit broccoli
½ vitlöksklyfta
Allt ovan kokas tillsammans

Färsk persilja
Färsk rosmarin
Färsk basilika
Bröstmjölk / mjölkersättning / vatten
Osaltat smör
½ persika
1 tsk blodpudding
Allt mixar jag i en mixer så de blir 100 % pure.

Recept  6 – veg
En 4 cm bred bit av en kalebass
1/2 medelstor sötpotatis
1 dl av Paulúns Supermix (rött råris, gröna linser, quinoa, brunt råris & pumpafrön)
Allt ovan kokas tillsammans

Färsk basilika
Färsk koriander
Bröstmjölk / mjölkersättning / vatten
Osaltat smör
1 skiva bröd
Allt mixar jag i en mixer så de blir 100 % pure.

Recept 7 – Veg
2 potatisar
4 morötter
Allt ovan kokas tillsammans

Bröstmjölk / mjölkersättning / vatten
Osaltat smör
Färsk basilika
En skiva bröd
Allt mixar jag i en mixer så de blir 100 % pure.

Favoriterna har nog varit recept nummer 5 & 7. Men jag tar dem inte två dagar i rad och han verkar väldigt intresserad av mat. Så favorit och favorit, de är nog mamma själv som äter dessa två.

Att vara mamma med Diabetes typ 1 – ”Super mama” 5

Följ min blogg via Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

Att vara mamma de är nog de bästa som kan ske! Vissa trivs med att vara hemma och vissa inte. Jag hade svårt i början att acceptera att vara hemma. Men nu älskar jag varje dag som man är hemma. De sker något nytt varje dag med lillen som är fantastiskt att uppleva.

Att tvätta – de är inte alltid så lätt, men man har sina knep, jag tar honom i en sele på magen, all tvätt på armarna och sedan lägger jag han i tvättkorgen i tvättstugan på en filt med massa leksaker. Så än är han inte missnöjd.

Kryper & sitter – de är som en milstolpe, nu kan han leka själv, men man måste vara mer alert. Han kryper överallt. Vi har gjort som en hage i vardagsrummet, så han inte kan smita ut än. Snart så klättrar han över den med. Men vad han tycker det är en frihet att ta sig fram själv, och att sitta. Man kommer liksom upp en bit ifrån marken.

Städar ut kläder – vad man städar ut kläder. Han växer för fort. Så trycker denna mamman på han försmå kläder ibland för jag vill inte släppa att han har vuxit ur dem… Sorgligt att de används så lite, men tur har man vänner som får barn på löpande band så man kan ge bort massor. När lillen hjälper till att städa ur så viker jag och han skakar till dem. Att alltid låte honom vara med, kanske det blir extra jobb, men så nöjd han är.

Äter på allt – ALLT stoppas i munnen, jag har fattat att de uppfattar hur en sak känns med munnen, om den är taggig, len, trubbig så kopplas detta snabbare till hjärnan än när man har saken i handen. Men de menas ju också att de stoppar verkligen allt i munnen. Nu får man börja städa här hemma.

Eluttag – jag fattar grejen, de är i rätt höjd när man börjar krypa, men hur man än gömmer dem så hittar dom till dem. WHY? De är som att eluttag kallar på små bebisar som just lärt sig krypa.

Egentid – detta får man verkligen inte glömma hur viktig den är. Men också egen tid med sin partner. Nu har jag börjat i crawlkurs och börjat springa så att man kommer hemifrån utan barn. Jag unnade även mig en helkroppsmassage idag efter simningen!! De var guld värt. Något som också är viktigt att när bebisen har somnat, om han somnar så måste man hålla om varandra, mysa, se en film. Man får inte glömma varandra i ett förhållande! ALLA ÄR LIKA VIKTIGA! Man får heller inte glömma Pantro, vår katt.

IMG_4371

Träning – Tjejvasan- 2016 – 2 h 42 minuter

Jag startade på 13.0 i blodsockret och tog en halv banan vid start och lite energidryck. Efter 1,5 mil hade jag 21.0, tog lite vatten med energidryck i och 4 enheter insulin.

Jag och min kusin gjorde ett lopp i Ulricehamn för att få bättre startgrupp på Tjejvasan och få öva lite inför. Detta loppet var 2,4 mil.
Detta loppet gick bra. Startade på 10,2 och kom i mål på 7,6. Under själva loppet tog jag någon paus och kollade blodsockret, åt och drack blåbärssoppa + en proteinbar. De var en riktigt solig dag så vi körde på bra. Vi fick en mycket bättre starttid till Tjejvasan efter loppet, men det handlade om sekunder! Detta var ca 2 veckor innan Tjejvasan.

Träningen inför då var vi i skidome i Kviberg åter igen.
Vi tränade en del i Borås med skidor och åter igen på dessa jäkla rullskidor. De var verkligen Bambi på hal is. Jag tog bilen till Askimsbadet och utgick därifrån. För varje gång åkte jag mellan 1,8 mil till 2,5 mil. Hade med mig fika som jag åt efter halva träningen och sedan innan jag åkte hem. Kunde vara en smörgås med massa pålägg, en giffel och mycket vatten. Hade alltid en Sprite med ifall jag behövde snabba kolhydrater.

Under själva loppet
Jag var nervös och mycket adrenalinpåslag kom till trots att man försökte hålla sig lugn. De var sol, men 4 minusgrader, men de gjorde att de var ett bra underlag att åka på. Perfekt väder helt enkelt. Jag tappade bort min kusin efter 10 minuter i spåret. Jag följde efter en annan kvinna som hade liknande mössa och likadan jacka som min kusin. Typiskt, detta märkte jag först efter 15 minuter när jag skulle köra om henne, tyckte hon hade ett lite långsamt tempo. Fasiken, de var bara att köra på. Jag stannade på alla depåerna, men denna gången i lite kortare tid. Tog blodsocker, åt och drack.

De var en gång jag kände att jag mådde illa och då stannade för ett blodsocker. Då hade jag 22.1… Så de var bara att ta en banan som jag hade i min magväska och 7 enheter insulin. Sedan lite snö för att få lite vätska.

Jag körde på. Körde på med lite mer go feeling i kroppen och stressade inte i mål. Jag var inte lika tids intresserad som min kusin. Jag stannade och hjälpte en gammal dam som ramlat i spåret, men då självklart fick man en utskällning av alla kärringarna som körde… Tjejvasan är väldigt mycket mer otrevligt att köra än Kortvasan. Tanterna skriker och skäller på en hela tiden. Men ca 2 km innan mål så ramlade en tjej i en backe, tror vi blev 5-6 tjejer på hög som ramlade över varandra. Shit, de var svårt att ta sig upp och ur, även här skrek kärringarna åt en. För fan, hjälp till i stället!

Sedan såg jag målgången och var inte alls lika trött i mål som förra loppet. Underlaget gjorde skillnad, men också min träning inför. Jag kom imål på 4.9 i blodsocker. Lågt tycker jag, men då var de dags för kexchoklad, banan och vatten!
Så nöjd.
43 minuter snabbare än förra året och bara 4 minuter efter min kusin. Trots att jag inte stressade och hjälpte behövande i spåret! Jag var riktigt nöjd och stolt.

Detta är ett lopp jag verkligen rekommenderar, oavsett tränad eller ej. Är det både vackert och utmanande och man kan verkligen köra i den takten som man själv önskar. De finns olika spår som kör olika fort. Så man tar de som passar ens egna tempo och humör!

IMG_1088