Månad: augusti 2018

När jag kom hem så tror jag att jag nästan sov i 4 dygn, jag var helt slut. Men efter Kuba så valde jag att bli kvar i Sverige. Jag hade ganska dåligt Hba1c 7,5, jag ville få ordning på träning och kost igen. Jag sökte en Eventutbildning så att jag hade något att se fram emot till hösten. För att faktiskt bli kvar i Sverige.

Jag ordnade med en lägenhet och bestämde mig för att Göteborg blev min nya destination, med fokus på bättre Hba1c, träning och kost.

Jag fick väl lite panik efter 1 vecka hemma och åkte först ned en vecka till Paris och hälsade på en kompis och sedan en vecka till Kroatien, men nu var de andra som passade upp mig och jag gjorde inget för någon annan! Så jag hade tagit rätt beslut att åka hem.

Min vinterdestination ville jag ha i lugn och ro, sökte en Resort Supervicer ställning i Havanna. Ensam ansvarig för Havanna men inte över hela destinationen, men fick istället erbjudandet Destination Manager på Kuba.

Svårt, tungt, men åter igen spännande!
Jag tackade ja!

Här fanns de ingen backup om mitt insulin skulle ta slut, eller nålar skulle ta slut, hit kunde man inte skicka paket, dock hade man säkert kunnat träffa en läkare och få det på recept, men detta är ett land i sin egna värld. Så hit fick jag ha allt packat och klart och nöja mig med det jag hade.

8-9 månader skulle jag bli här. Reste dit i slutet på september och hem i slutet på mars.

Här funkade allt bra, men som i många andra länder när man är på stranden måste man ha en liten kylbag för insulinet, annars blir de helt förstört.

Kuba är en Isolerad destination, därför var den ganska svårjobbad. Att skicka rapporter hem gick inte alltid som man tänkt sig, ibland fungerade inte internet på 4 dagar. Man kunde inte gå in på Facebook eller Outlook.  Många sidor var låsta. Om bussarna inte dök upp till en utflykt såg de inte det som deras problem, då sket de ibland att ens hämta våra gäster och man fick boka om dem till dagen efter.

Det var en Dröm destination på alla sätt.  Folket, kulturen, dansen, romen, stränderna, språket Allt, man levde som i en egen bubbla.

De blev mycket salsa, bachata, kizomba hela nätterna långa. Jag njöt av livet där, men jag var också helt slut när jag åkte hem.

Maten vi levde på var ris, böner och kyckling mestadels, linser fick vi tag på ibland.

Hade alltid tabasco och salt i handväskan för de är inte så mycket smaker på Kuba.

De får också speciella leveranser. När mitt diskmedel var slut skulle jag gå och köpa nytt, men då kommer de in om 3 månader nästa gång, men de hade fått en leverans av Snickers och Pringles, så då bestod hela affären av det istället. Så intressant, när de fick en leverans fick de enorma leveranser och inget annat.

Kryddor kunde du inte köpa i affärerna, de åkte jag ut på lokala marknader och köpte, även linser och kött köpte vi där.

Vi gick även till en butik som kubaner hämtade mat med sina ransoneringsböcker i. Där lyckades vi byta till oss lite ägg och bröd ibland. Sedan köpte vi mat på svarta marknaden ibland. För som turist på Kuba har du svårt att få tag i de lokala matvarorna eftersom de köper med ransoneringsböcker. Att handla med den lokala valutan var heller inte helt uppskattat alltid. Jag införskaffade en liten spis så man kunde laga mat på hotellrummet. Jag köpte även en enorm gryta så min kost blev mestadels linsgryta hela säsongen om man inte åt ute på restaurang eller hemma hos någon på ”Paladares”. De betyder smaklökar på Portugisiska, då åt man hemma hos en Kuban, men de gick till som på en restaurang, men de var då i deras vardagsrum med 1-3 bord. Fantastiskt gott och en underbar upplevelse. För man var verkligen hemma hos dem och åt. Ibland satt de med ned.

Men först åkte jag till Turkiet, Çeşme för att vara lärare på Apollos guideskola. Där var vi i 3 veckor för att lära upp nya guider som skulle ut i världen på nya äventyr.

När jag reste till Çeşme så kom inte mitt bagage. Jag fick själv göra en lost luggage rapport som man så många gånger gjort med gäster. Men i min väska låg ju allt för 3 veckors användning för diabetesen. Jag hade en del i handbagaget, men tänkte ”det händer ju inte mig”. Jo då, de är precis vad som hände. Jag kontaktade ett lokalt apotek om jag kunde ta ut nålar etc om de blev kris, de fick jag inte göra. Så jag ringde min mamma om att hon fick göra i ordning ett paket som skulle skickas ned med nålar, sprutor etc till mig om mitt bagage inte dök upp. Efter 4 dagar kom bagaget. Men efter det så lägger jag nästan inget i stora bagaget igen.

Efter Guideskolan åkte jag ned till Kroatien som Personalchef.

Här hade jag en av mina bästa destinationer. Nöjda gäster, nöjda guider en destination som bara flöt på mer eller mindre! Fantastiska kollegor, underbar natur och god mat.

Inga incidenter, diabetesen flöt på, jag tränade 2-3 dagar i veckan, åt god mat och hade bra blodsocker.

Kroatien är även ett resmål som jag åkt tillbaka till 2 ggr efter, det är så värt ett besök.

Sedan blev jag förflyttad till Rhodos, 6 veckor som personalchef på Rhodos.

En ö, en destination som har många fina sidor, men de övertalade inte min åsikt om att detta var en ren skit destination. Jag kom dit för att ordna upp teamet. 12 guider, 10 hade sagt upp sig och var påväg hem, 10 nya guider var påväg ner till destinationen. Som jag skulle utbilda på plats, de hade inte fått någon 3 veckors utbildning som alla andra, de hade fått en snabb kurs i Stockholm på 3 dagar.

Ett team i kris, en destination i kris. Men med guidernas vilja att kämpa, med min extremt positiva inställning till arbetet så blev vi världens bästa team på 6 veckor. Alla sökte ut till destination till vintern. Tror de själva fick sig en aha upplevelse efter detta.

Destinationen är svår i sig, service telefonen ringer dygnet runt, man sover aldrig som serviceguide, de är slagsmål, droger, misshandel, klagomål, utskällningar. Fasen vad mycket skit dessa underbara guiderna fick ta. Men jävlar vad vi satte destinationen på plats och en del gäster. När vårt team lämnade för att åka ut till vintern lämnade vi alla den med stolthet och raka i ryggen. Tror aldrig Rhodos har fungerat så bra! 🙂

Jag är en idag imponerad på mitt arbete på plats. Att de ens gick att rädda.