Att komma hem

När jag kom hem så tror jag att jag nästan sov i 4 dygn, jag var helt slut. Men efter Kuba så valde jag att bli kvar i Sverige. Jag hade ganska dåligt Hba1c 7,5, jag ville få ordning på träning och kost igen. Jag sökte en Eventutbildning så att jag hade något att se fram emot till hösten. För att faktiskt bli kvar i Sverige.

Jag ordnade med en lägenhet och bestämde mig för att Göteborg blev min nya destination, med fokus på bättre Hba1c, träning och kost.

Jag fick väl lite panik efter 1 vecka hemma och åkte först ned en vecka till Paris och hälsade på en kompis och sedan en vecka till Kroatien, men nu var de andra som passade upp mig och jag gjorde inget för någon annan! Så jag hade tagit rätt beslut att åka hem.

ladda ned

Kuba – Kapitel 5

Min vinterdestination ville jag ha i lugn och ro, sökte en Resort Supervicer ställning i Havanna. Ensam ansvarig för Havanna men inte över hela destinationen, men fick istället erbjudandet Destination Manager på Kuba.

Svårt, tungt, men åter igen spännande!
Jag tackade ja!

Här fanns de ingen backup om mitt insulin skulle ta slut, eller nålar skulle ta slut, hit kunde man inte skicka paket, dock hade man säkert kunnat träffa en läkare och få det på recept, men detta är ett land i sin egna värld. Så hit fick jag ha allt packat och klart och nöja mig med det jag hade.

8-9 månader skulle jag bli här. Reste dit i slutet på september och hem i slutet på mars.

Här funkade allt bra, men som i många andra länder när man är på stranden måste man ha en liten kylbag för insulinet, annars blir de helt förstört.

Kuba är en Isolerad destination, därför var den ganska svårjobbad. Att skicka rapporter hem gick inte alltid som man tänkt sig, ibland fungerade inte internet på 4 dagar. Man kunde inte gå in på Facebook eller Outlook.  Många sidor var låsta. Om bussarna inte dök upp till en utflykt såg de inte det som deras problem, då sket de ibland att ens hämta våra gäster och man fick boka om dem till dagen efter.

Det var en Dröm destination på alla sätt.  Folket, kulturen, dansen, romen, stränderna, språket Allt, man levde som i en egen bubbla.

De blev mycket salsa, bachata, kizomba hela nätterna långa. Jag njöt av livet där, men jag var också helt slut när jag åkte hem.

Maten vi levde på var ris, böner och kyckling mestadels, linser fick vi tag på ibland.

Hade alltid tabasco och salt i handväskan för de är inte så mycket smaker på Kuba.

De får också speciella leveranser. När mitt diskmedel var slut skulle jag gå och köpa nytt, men då kommer de in om 3 månader nästa gång, men de hade fått en leverans av Snickers och Pringles, så då bestod hela affären av det istället. Så intressant, när de fick en leverans fick de enorma leveranser och inget annat.

Kryddor kunde du inte köpa i affärerna, de åkte jag ut på lokala marknader och köpte, även linser och kött köpte vi där.

Vi gick även till en butik som kubaner hämtade mat med sina ransoneringsböcker i. Där lyckades vi byta till oss lite ägg och bröd ibland. Sedan köpte vi mat på svarta marknaden ibland. För som turist på Kuba har du svårt att få tag i de lokala matvarorna eftersom de köper med ransoneringsböcker. Att handla med den lokala valutan var heller inte helt uppskattat alltid. Jag införskaffade en liten spis så man kunde laga mat på hotellrummet. Jag köpte även en enorm gryta så min kost blev mestadels linsgryta hela säsongen om man inte åt ute på restaurang eller hemma hos någon på ”Paladares”. De betyder smaklökar på Portugisiska, då åt man hemma hos en Kuban, men de gick till som på en restaurang, men de var då i deras vardagsrum med 1-3 bord. Fantastiskt gott och en underbar upplevelse. För man var verkligen hemma hos dem och åt. Ibland satt de med ned.

413717_10150542713870972_1824217235_o

Kroatien/Rhodos – kapitel 4

Men först åkte jag till Turkiet, Çeşme för att vara lärare på Apollos guideskola. Där var vi i 3 veckor för att lära upp nya guider som skulle ut i världen på nya äventyr.

När jag reste till Çeşme så kom inte mitt bagage. Jag fick själv göra en lost luggage rapport som man så många gånger gjort med gäster. Men i min väska låg ju allt för 3 veckors användning för diabetesen. Jag hade en del i handbagaget, men tänkte ”det händer ju inte mig”. Jo då, de är precis vad som hände. Jag kontaktade ett lokalt apotek om jag kunde ta ut nålar etc om de blev kris, de fick jag inte göra. Så jag ringde min mamma om att hon fick göra i ordning ett paket som skulle skickas ned med nålar, sprutor etc till mig om mitt bagage inte dök upp. Efter 4 dagar kom bagaget. Men efter det så lägger jag nästan inget i stora bagaget igen.

188788_10150161252335972_7220695_n

Efter Guideskolan åkte jag ned till Kroatien som Personalchef.

Här hade jag en av mina bästa destinationer. Nöjda gäster, nöjda guider en destination som bara flöt på mer eller mindre! Fantastiska kollegor, underbar natur och god mat.

Inga incidenter, diabetesen flöt på, jag tränade 2-3 dagar i veckan, åt god mat och hade bra blodsocker.

Kroatien är även ett resmål som jag åkt tillbaka till 2 ggr efter, det är så värt ett besök.

Sedan blev jag förflyttad till Rhodos, 6 veckor som personalchef på Rhodos.

En ö, en destination som har många fina sidor, men de övertalade inte min åsikt om att detta var en ren skit destination. Jag kom dit för att ordna upp teamet. 12 guider, 10 hade sagt upp sig och var påväg hem, 10 nya guider var påväg ner till destinationen. Som jag skulle utbilda på plats, de hade inte fått någon 3 veckors utbildning som alla andra, de hade fått en snabb kurs i Stockholm på 3 dagar.

Ett team i kris, en destination i kris. Men med guidernas vilja att kämpa, med min extremt positiva inställning till arbetet så blev vi världens bästa team på 6 veckor. Alla sökte ut till destination till vintern. Tror de själva fick sig en aha upplevelse efter detta.

Destinationen är svår i sig, service telefonen ringer dygnet runt, man sover aldrig som serviceguide, de är slagsmål, droger, misshandel, klagomål, utskällningar. Fasen vad mycket skit dessa underbara guiderna fick ta. Men jävlar vad vi satte destinationen på plats och en del gäster. När vårt team lämnade för att åka ut till vintern lämnade vi alla den med stolthet och raka i ryggen. Tror aldrig Rhodos har fungerat så bra! 🙂

Jag är en idag imponerad på mitt arbete på plats. Att de ens gick att rädda.

Sydamerika – kapitel 3

Följ min blogg via Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

Peru, nu var det dags för det lite större äventyret. Nu skulle jag till att utmana min diabetes.

Jag skulle gå Inkaleden i 4 dygn och sova i tält. Totalt en sträcka på 45 kilometer och den högsta punkten man passerar är 4 198 m.ö.h. Dead Woman’s Pass. För att sedan nå Machu Picchu, ett av världens sju underverk.

179060_10150131706305972_403539_n

Denna tuffa tre-dagars vandring är svårslagen när det gäller vacker natur och bländande vyer. Detta är också en levande led där man kommer i kontakt med Quechuabefolkningen i Anderna på vägen dit. Vi vandrade genom Heliga Dalen med utsikt över snötäckta Cordillera.

Vi passerade ytterligare två bergspass. Det första är Runquraqay på 3 950möh. Vi passerade förbi unika inkakonstruktioner. Den högsta punkten i denna passage är 3 700 möh. Vi gick till ruinerna Phuyupatamarca, ”Staden ovan molnen” vid 3 650möh.

Man sover i tält i 3 nätter, de man inte får glömma är att på dagen är det ca 35 C varmt och tropiskt fuktighet i luften och på nätterna är det ca 3 minusgrader, så packningen är svår, men man får dock  bara ha 6 kg / person med sig. För annars blir det för tungt för Inkaleden och man får max vara 15 personer på samma plats när man går på leden.

Vår grupp bestod av 1 canadensare, 6 britter, 5 australiensare, 2 ledare och jag. Jag delade tält med en tjej ifrån Australien.

Vi hade ett peruanskt matlagnings team, så vi lagade aldrig maten själva, men fick delta, men vi åt i mängder för att gå så högt och lågt hela dagen tar på energin. Detta var tungt, delar av degen såg man inte ens varandra, vi hade en ledare längst fram och en längst bak, men emellan oss kunde avstånden vara mellan 10 meter- 1 km, man gick i sin takt helt enkelt.

Sista dagen börjar vandringen extra tidigt för att vi ska hinna nå Solporten innan solen går upp. Vi gick upp runt 03:30 och tog oss till checkpoint. Vi fick uppleva den magiska utsikten över Machu Picchu. På eftermiddagen tar man tåget tillbaka till Cuzco.

De sista trappstegen till solporten, de var nog inte längre än 1 km, men när trappstegen är ca 75 cm höga och man får dra sig upp med trädlianer som hänger på sidorna, då är de tungt att ta sig upp.

Vilket äventyr

Dock får jag säga att de byar man går förbi på vägen till Machu Picchu är nästan vackrare och häftigare att se än självaste Machu Picchu.

Detta var väldigt tufft, jag förbrukade nästan 8 paket dextrosol på mindre än 4 dygn, behövde inte alls ta så mycket insulin för de var mest proteinrik mat, mer än kolhydrater när vi fick maten. Mycket potatis fick vi som mellanmål. Jag hade en energidryck som jag delade upp på tre vattenflaskor, så alltid när jag drack vatten fick jag även lite extra energi och socker.

Vill man så kan man. Jag informerade väl tjejen som jag sov med, vad som kan hända och ske, men på ett bra sätt så hon inte blev rädd, men också alla andra i teamet var informerade, en tjej ifrån England hade en bror som hade diabetes så hon visste var de innebar.

På nätterna gick jag ned extremt mycket, så jag tog aldrig insulin till middagen eller nattinsulin. Jag minskade även ifrån 14 enheter lantus till 6 enheter lantus på dagen.

Jag åkte även forsränning i Cuzco i 4 h med ett gäng brasilianare. Där valde jag att ha 15 i blodsocker när vi började för de var tungt och kämpigt och ingen möjlighet att äta socker när vi körde. De var först efter vi fick lunch. Jag hade 4,3 när vi skulle äta lunch så de var ett smart drag.

När jag gör sådana ansträngande aktiviteter, så minkar jag på morgoninsulinet eller natt insulinet beroende när på dygnet som jag gör aktiviteten. ifrån 12-8 enheter lantus brukar jag minska till. Men även måltidsdoserna om jag skall vara aktiv en längre stund.

San Francisco, dit åkte jag för att hälsa på min värdfamilj som jag bodde hos 2007-2008. De var kul att se hur barnen hade vuxit.

Så var det dags att åka hem igen. Där jag valde att fortsätt att arbeta för Apollo utomlands.

Dessa två olika kylskåp brukar jag använda mig av. Den tunna är den första ifrån ”FRIO”. Den kan du ta med på semester lätt och smidigt, när du är på plats så lägger du den i blöt och de är då kylklamparna börjar fungera. Så håller de i ca 2-4 dagar, beroende på värmen och behöver inte hållas i något kylskåp. Den andra måste gelén läggas i kylskåp för att fungera.

 

Triathlon

Den 4/8 skall jag göra mig mitt livs första Triathlon.

400 meter simning, 4 mil cykling och 8 km löpning. Min träning dit har varit att fokusera på de olika sporterna separat, men lite längre än vad man skall göra. Så jag har tränat 1200 meter simning, 4 mil cykling och 1 mil löpning när jag tränar, men inget tillsammans.

Så detta blir en stor utmaning på lördag.

Denna sommaren har varit så varm dessutom så man har inte orkat gå till gymmet eller träna ute inför. Jag har inget krav på någon tid, bara att jag kommer igenom.

Så får vi se vad blodsockret säger.

Jag återkommer med utvärdering!

shutterstock_233967895-Triathlon-1920x480

 

Resultat

Jag tog 8 enheter lantus istället för 12 enheter på morgonen, men även senare på kvällen efter loppet.

Jag låg under förmiddagen på 8,5 ca hela dagen. Åt lunch ca 12.30, för att vara redo vid start kl 14.00. Lunchen innehöll två smörgåsar + en yoggie.
Frukosten var yogurt och musli + 2 smörgåsar, Pågen och vatten med resorb.

När jag startar sådana lopp vill jag alltid ligga på 12.5 i blodsocker, för man gör av med massa energi.

Efter simningen hade jag lite mjölksyra i benen, för de var en hysteri att simma, alla simmade på varandra. Sedan på med cykelkläder och iväg. Cyklade 3 mil på ca 1 h 30 min, de var sjukt varmt. Stannade och tog blodsocker var 15 minut. Låg på mellan 8,2 till 11,1.

Sedan var de dags för löpningen, byta om och starta på nytt. Jag började med kramp i båda låren efter 1 km. Men hade mina salta lakritsar som jag åt och drack vatten och såg bara till att krampen skulle bort. Den försvann så fort jag sprang, så gå var inte ett alternativ.

Joggade igenom hela loppet och var i mål på 2 h och 42 minuter.

Jag var så nöjd och glad.

Detta var ett perfekt lopp att testa vad man kan göra med sin diabetes. Inget blodigt allvar, bara se till att allt funkar och går bra. Perfekt distanser.

Sydamerika – kapitel 2

Följ min blogg via Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

Argentina, vi blev kvar i Mar Del Plata i nästa 14 dagar. Vi bodde hos en kompis farbror. Vi åt och drack så vi båda gick upp 6 kg. De var Argentisk Asdo i mängder, empanada, vin, hemleverans av italiens glass och självklart mängder av Alfajores. Ingen nyttig kost och när man äter en asado i Argentina så räknar man med mellan 500 g – 1 kg kött / person. Blodsockret var inte särskilt stabilt här, men man lärde sig. En Alfajor fick jag nästan ta 5-6 enheter för, de är som en digestivekaka med kolasås i som är täkt av choklad. Ni hör ju, inte världens bästa kost för en person med diabetes, men man lärde sig hantera all sorts mat. Eftersom jag inte kunde köpa med kulturen när jag reste, så fick man äta kulturen.

Vi åkte ner till La Sierra för att bo på en gård en natt och rida på de stora gräsfälten, även min bror tog sig en ridtur trots att han aldrig suttit på en häst innan.

Med en dålig spanska kunde allt bli ganska fel. Jag blir dålig i magen och behöver något som släpper lös bomben. Går till apoteket och ber om medicin som sen visade sig vara Imodium. Så min resa ned till Ushuaia var ganska jobbig.

Men vi besökte världens mest sydligaste postkontor, vi var på sjöelefant och pingvinsafari och skogssafari. De sjuka är att naturen ser precis ut som västkusten i Göteborg. Så vi var som hemma. När vi skulle kika på exotiska djur så var de ekorre och hackspett. Fascinerande på andra sidan jorden, bara 3 dagar ifrån Antarktis.

166442_10150117109615972_6716713_n

Vidare åkte vi upp till Iguazúfallen, där var de svårt att hålla insulinet kallt, ifrån 15 minusgrader, 5 h norr flög vi och 26 timmar buss så kom vi till 42 C tropisk värme. Där fick jag hålla kylklamparna kalla i ett gemensamt kylskåp, som jag var rädd att förlora dem i, men ingen stal dem. Jag var in på ett apotek och köpte nålar till sprutorna en dag när vi var på utflykt, de var inga problem. Jag hade glömt mina på hostelet.
Min bror flög hem ifrån Iguazúfallen och jag fortsatte min resa till Chile.

Jag ångrar än idag att jag inte tog bussen genom Anderna till Santiago, men jag flög istället på 35 minuter.

Chile, där bodde jag hos en kompis pojkvän och hans familj i Santiago. Här blev de en hel del festande med Piscola (Pisco och Coca-cola). Extremt mycket dans, sprit och långa nätter, här vände jag helt på dygnet igen. En natt vaknade vi vid stranden i Viña del Mar, kan inte förklara hur, (5 h ifrån Santiago).  Att jag överlevde. 😉 Valparaíso och Viña del Mar var också två helt fantastiska kuststäder som vi åkte till.

Jag hyrde häst och red uppe i Anderna och avslutade dagen på en vingård,Vina Undurraga. Anderna är helt fantastiskt. Vi red i ca 6 h upp till en man som bodde långt upp i bergen. Där åt vi lunch som han tillagade över en eld. De var soppa och bröd som var helt gudomligt gott. Vitt bröd med snabba kolhydrater, men de behövdes när vi red så länge.