Kroatien/Rhodos – kapitel 4

Men först åkte jag till Turkiet, Çeşme för att vara lärare på Apollos guideskola. Där var vi i 3 veckor för att lära upp nya guider som skulle ut i världen på nya äventyr.

När jag reste till Çeşme så kom inte mitt bagage. Jag fick själv göra en lost luggage rapport som man så många gånger gjort med gäster. Men i min väska låg ju allt för 3 veckors användning för diabetesen. Jag hade en del i handbagaget, men tänkte ”det händer ju inte mig”. Jo då, de är precis vad som hände. Jag kontaktade ett lokalt apotek om jag kunde ta ut nålar etc om de blev kris, de fick jag inte göra. Så jag ringde min mamma om att hon fick göra i ordning ett paket som skulle skickas ned med nålar, sprutor etc till mig om mitt bagage inte dök upp. Efter 4 dagar kom bagaget. Men efter det så lägger jag nästan inget i stora bagaget igen.

188788_10150161252335972_7220695_n

Efter Guideskolan åkte jag ned till Kroatien som Personalchef.

Här hade jag en av mina bästa destinationer. Nöjda gäster, nöjda guider en destination som bara flöt på mer eller mindre! Fantastiska kollegor, underbar natur och god mat.

Inga incidenter, diabetesen flöt på, jag tränade 2-3 dagar i veckan, åt god mat och hade bra blodsocker.

Kroatien är även ett resmål som jag åkt tillbaka till 2 ggr efter, det är så värt ett besök.

Sedan blev jag förflyttad till Rhodos, 6 veckor som personalchef på Rhodos.

En ö, en destination som har många fina sidor, men de övertalade inte min åsikt om att detta var en ren skit destination. Jag kom dit för att ordna upp teamet. 12 guider, 10 hade sagt upp sig och var påväg hem, 10 nya guider var påväg ner till destinationen. Som jag skulle utbilda på plats, de hade inte fått någon 3 veckors utbildning som alla andra, de hade fått en snabb kurs i Stockholm på 3 dagar.

Ett team i kris, en destination i kris. Men med guidernas vilja att kämpa, med min extremt positiva inställning till arbetet så blev vi världens bästa team på 6 veckor. Alla sökte ut till destination till vintern. Tror de själva fick sig en aha upplevelse efter detta.

Destinationen är svår i sig, service telefonen ringer dygnet runt, man sover aldrig som serviceguide, de är slagsmål, droger, misshandel, klagomål, utskällningar. Fasen vad mycket skit dessa underbara guiderna fick ta. Men jävlar vad vi satte destinationen på plats och en del gäster. När vårt team lämnade för att åka ut till vintern lämnade vi alla den med stolthet och raka i ryggen. Tror aldrig Rhodos har fungerat så bra! 🙂

Jag är en idag imponerad på mitt arbete på plats. Att de ens gick att rädda.

Författare: vagautmanadiabetes

Ida Kristoffersson heter jag och är född och uppvuxen på en Ö i Göteborgs Norra skärgård. Jag är 29 år och har bott lite överallt i världen, men sedan 2012 flyttade jag till Centrala Göteborg. I vår kreativa lägenhet med massa krimskrams bor min sambo A. Och vår kära katt Pantro, som så klart är svart och döpt efter ”Thunder Cats”. Idén till Våga Utmana Diabetes Jag har tänkt skriva en bok många gånger, men de blir aldrig av så då prövar jag på bloggvärlden. Jag har haft Diabetes typ 1 sedan jag var 9 år gamla, jag firade 20 år med min sjukdom 2017.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s