Kuba – Kapitel 5

Min vinterdestination ville jag ha i lugn och ro, sökte en Resort Supervicer ställning i Havanna. Ensam ansvarig för Havanna men inte över hela destinationen, men fick istället erbjudandet Destination Manager på Kuba.

Svårt, tungt, men åter igen spännande!
Jag tackade ja!

Här fanns de ingen backup om mitt insulin skulle ta slut, eller nålar skulle ta slut, hit kunde man inte skicka paket, dock hade man säkert kunnat träffa en läkare och få det på recept, men detta är ett land i sin egna värld. Så hit fick jag ha allt packat och klart och nöja mig med det jag hade.

8-9 månader skulle jag bli här. Reste dit i slutet på september och hem i slutet på mars.

Här funkade allt bra, men som i många andra länder när man är på stranden måste man ha en liten kylbag för insulinet, annars blir de helt förstört.

Kuba är en Isolerad destination, därför var den ganska svårjobbad. Att skicka rapporter hem gick inte alltid som man tänkt sig, ibland fungerade inte internet på 4 dagar. Man kunde inte gå in på Facebook eller Outlook.  Många sidor var låsta. Om bussarna inte dök upp till en utflykt såg de inte det som deras problem, då sket de ibland att ens hämta våra gäster och man fick boka om dem till dagen efter.

Det var en Dröm destination på alla sätt.  Folket, kulturen, dansen, romen, stränderna, språket Allt, man levde som i en egen bubbla.

De blev mycket salsa, bachata, kizomba hela nätterna långa. Jag njöt av livet där, men jag var också helt slut när jag åkte hem.

Maten vi levde på var ris, böner och kyckling mestadels, linser fick vi tag på ibland.

Hade alltid tabasco och salt i handväskan för de är inte så mycket smaker på Kuba.

De får också speciella leveranser. När mitt diskmedel var slut skulle jag gå och köpa nytt, men då kommer de in om 3 månader nästa gång, men de hade fått en leverans av Snickers och Pringles, så då bestod hela affären av det istället. Så intressant, när de fick en leverans fick de enorma leveranser och inget annat.

Kryddor kunde du inte köpa i affärerna, de åkte jag ut på lokala marknader och köpte, även linser och kött köpte vi där.

Vi gick även till en butik som kubaner hämtade mat med sina ransoneringsböcker i. Där lyckades vi byta till oss lite ägg och bröd ibland. Sedan köpte vi mat på svarta marknaden ibland. För som turist på Kuba har du svårt att få tag i de lokala matvarorna eftersom de köper med ransoneringsböcker. Att handla med den lokala valutan var heller inte helt uppskattat alltid. Jag införskaffade en liten spis så man kunde laga mat på hotellrummet. Jag köpte även en enorm gryta så min kost blev mestadels linsgryta hela säsongen om man inte åt ute på restaurang eller hemma hos någon på ”Paladares”. De betyder smaklökar på Portugisiska, då åt man hemma hos en Kuban, men de gick till som på en restaurang, men de var då i deras vardagsrum med 1-3 bord. Fantastiskt gott och en underbar upplevelse. För man var verkligen hemma hos dem och åt. Ibland satt de med ned.

413717_10150542713870972_1824217235_o

Författare: vagautmanadiabetes

Ida Kristoffersson heter jag och är född och uppvuxen på en Ö i Göteborgs Norra skärgård. Jag är 29 år och har bott lite överallt i världen, men sedan 2012 flyttade jag till Centrala Göteborg. I vår kreativa lägenhet med massa krimskrams bor min sambo A. Och vår kära katt Pantro, som så klart är svart och döpt efter ”Thunder Cats”. Idén till Våga Utmana Diabetes Jag har tänkt skriva en bok många gånger, men de blir aldrig av så då prövar jag på bloggvärlden. Jag har haft Diabetes typ 1 sedan jag var 9 år gamla, jag firade 20 år med min sjukdom 2017.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s