FAKTA ifrån Appen; ”Gravid med Diabetes”

FÖRLOSSNINGEN

Målsättningen är i regel vaginal förlossning mellan graviditetsvecka 38 och 40. Flera faktorer inverkar på förlossningsplanen, särskilt den beräknade fostervikten och eventuella komplikationer under graviditeten. Många kvinnor erbjuds igångsättning om graviditeten går över tiden.
Av olika anledningar blir vissa kvinnor med diabetes förlösta med kejsarsnitt. Det kan bero på att barnet beräknas bli för stort i förhållande till kvinnans bäcken eller att förlossningen inte sätter igång som beräknat. Om man bedömer att en förlossning innebär en fara för fostrets liv kan läkaren välja kejsarsnitt så att förlossningen går snabbare.
Vid förlossningen mäts blodsockret en gång i timmen. Det ska ligga på mellan 4 och 7 mmol/l.

Hos kvinnor med insulinbehandling ges ibland glukosdropp för att förhindra blodsockerfall under förlossningen. Insulinbehovet under förlossningen hos kvinnor med typ 1-diabetes är ofta mindre än en tredjedel av insulindosen dagen före förlossningen. Ofta går det att utelämna den vanliga måltidsdosen och endast ge en mindre dos långverkande insulin. Inställningarna för basinsulin hos kvinnor som behandlas med insulinpump behålls tills blodsockernivån sjunker till under 5 mmol/l. Därefter reduceras basdosen till cirka 60–80 % av nivån före graviditeten.
Många kvinnor med typ 2- eller graviditetsdiabetes klarar sig utan insulin under förlossningen.

EFTER FÖRLOSSNINGEN

Barnet

Om mamman behandlas med insulin behöver hon och barnet ofta stanna på sjukhuset de första dagarna efter förlossningen. Barnet måste hållas under observation på grund av risken för blodsockerfall.

Eftersom fostret vänjer sig vid relativa höga blodsockernivåer under graviditeten producerar barnet mer insulin än barn till kvinnor som inte har diabetes. När navelsträngen klipps avbryts överföringen av mammans blodsocker till barnet. Då kan barnets kropp inte alltid minska insulinproduktionen i den takt som behövs. Hos en del nyfödda barn leder detta till blodsockerfall. Som motåtgärd får barnet modersmjölksersättning var tredje timme under den första dagen i livet. Samtidigt uppmuntras och stimuleras amningen. Amning är positivt för både mamman och barnet. Det finns studier som tyder på att amning kan skydda mot övervikt samt typ 1- och typ 2-diabetes senare i livet.

Om barnet har lågt blodsocker ska det behandlas med modersmjölksersättning eller i vissa fall med glukosdropp. Låga blodsockernivåer, för tidig födsel eller lindriga andningsproblem kan medföra att en del barn behöver läggas in på en särskild avdelning för nyfödda.

En något högre andel av barn till kvinnor som har diabetes under graviditeten jämfört med kvinnor som inte har diabetes utvecklar gulsot (symtom är bland annat gulfärgning av huden och slöhet). Detta kan behandlas med ljusbehandling.

Mamman

Direkt efter förlossningen behöver du mindre insulin än före graviditeten: Om du har typ 1-diabetes måste du ofta minska insulindosen till cirka en tredjedel av den dos du behövde i slutet av graviditeten. Om du inte ammar behöver du ungefär samma insulindoser som före graviditeten en till två veckor efter förlossningen. Amning medför ofta ett lägre insulinbehov, 20-30 %.
Om du har typ 2-diabetes klarar du dig ofta utan insulin. Om du tagit metformin före graviditeten kan du i regel återuppta behandlingen efter att du har slutat amma.

Om du har haft graviditetsdiabetes behöver du i regel inte något insulin efter förlossningen eftersom blodsockervärdet brukar sjunka till det normala strax efter förlossningen hos de flesta kvinnor. Men risken för att utveckla typ 2-diabetes är cirka 50 % tio år efter förlossningen. Därför är det viktigt att alla kvinnor som har graviditetsdiabetes gör ett glukosbelastningsprov 2 till 3 månader efter förlossningen och att läkare kontrollerar sockeromsättningen med 1 till 3 års mellanrum efter förlossningen. Syftet är att tidigt upptäcka och behandla potentiell diabetes.

Det är viktigt att du fortsätter med en hälsosam livsstil även efter graviditeten, med särskilt fokus på hälsosam kost och daglig fysisk aktivitet, så att du inte utvecklar diabetes eller övervikt.

IMG_9662

Fortsättning på BB och Neonatal

30/1
Ändrade doserna för diabetesen. U. kom och hälsade på. Nu är bebisen ute och jag skulle börja pumpa mjölk till hans sond. Så alla doser skall ställas om.
Ifrån 28 Toujeo till 4 Toujeo, långtidsverkande.
Ifrån 6 Fiasp till 1 enhet Fiasp, till måltiderna.

Jag fick testa att amma, och mysa med bebisen hela dagen. Men han sondmatades framförallt, min amning var mer bara för att han skall förstå att de också är mat.  Sköterskorna sa att i vanliga fall så gör prematurer 1 framsteg varannan dag, men denna lilla starka gosse gjorde 1-2 framsteg / dag. Så de trodde vi skulle komma hem snabbt.
Blodsockret blev bättre och bättre och han ammade bättre och bättre för var dag. Så nästan en slang togs bort/dag.

 Så fel det kan bli
02.00 – Denna natten så var jag jätte låg och fick inte upp mitt socker. Jag ringde på den röda knappen och bad dem göra två mackor och ge mig nyponsoppa. De kom direkt. De gick en timma och mitt socker gick bara ned. Så ringer jag på den röda knappen igen. Jag säger bestämt till barnmorskan att de får koppla ut glukosen för jag får inte upp mitt socker. HELT FEL!!! Att ingen reagerade. De skulle ju höja glukosen!! Barnmorskan kopplar ut den.

På morgonen kl 07.00 säger jag till A. vad jag gjort under natten som om jag var jätte smart och A. blir jätte arg och säger, ”men de är ju helt fel. De skulle ju höja glukosen, INTE koppla ur den.” Vet inte, men ingen tänkte där kl 02.30 på natten eller så lät jag så bestämd att det lät rätt.

31/1
Jag hade svårt att gå, åkte rullstol ned till Neonatal. De var så jobbigt att vi bodde på BB och han bodde på neonatal. Samtidigt som vi fick sova de två första nätterna utan att gå upp varannan timme. De var både för och nackdelar med det. Men vi var hos honom nästan hela dagarna. Vi gick bara upp till BB för att äta och sova och för att jag skulle få min medicin.

Eftersom vår natt var lite kuse och jag var dålig när vi startade att vara föräldrar glömde de bort vår silverbricka som nyblivna föräldrar får. Så vi bad om att få det den 31/1 istället. De fick vi och tog med det ned till Neonatal och åt tillsammans med vår lille son och firade lyckan! Tack BB.

98deb25d-93b9-4547-81df-6baf9d705a63 (1)

BB var helt fantastiska, trots att man träffade nya barnmorskor varje dag så tyckte jag att vi blev väldigt bra omhändertagna och bemötta. De svarade på alla frågor och de kom och skojade med oss.

Vi fick även besök av mormor och morfar 2 gånger under tiden på neonatal. De va supermysigt!

1/2
Skrivs vi ut ifrån BB och får flytta ned till ett familjerum på Neonatal. De sa att de vill inte skriva ut personer med diabetes förtidigt, men tror inte vi såg sjuka ut, därför checkade de ut oss ifrån BB tror vi. Alla såg helt deppiga ut, medans vi åkte runt med rullstol i full fart, hejade på alla och är allmänt glada! Vi har ju blivit föräldrar. Så vi spred nog glädje över hela BB.
Glukosen togs bort på mig och även på gossen. Han hade nu 5.0 i blodsockret, då var mamma nöjd. Nu var det bara sonden vi skulle bli av med. Amningen skulle komma igång ordentligt.
Han åt mer och mer, men jag var hela tiden stressad att han inte fick tillräckligt med mat.

Eftersom det var fredag så åkte A. och köpte sushi och lite bubbel för att fira vår lilla son och för att det var fredag. En super mysig kväll på neonatal.
Eftersom jag ammade mer och mer så ändrade vi doserna.
Toujeo 7 enheter, långtidvärkande.
Fiasp 2 enheter till måltiderna.
0 enheter till mellanmålen.
Jag hade ett medelvärde på 10 i blodsocker. U. min diabetessköterska, man måste lära sig att äta och amma samtidigt när man har diabetes.

2/2
Nu skulle vi enbart öva på att amma ifrån lunchtiden, sonden plockades bort efter middagen.
Mjölkproduktionen är på topp hos mig, de bara flödar mjölk. Så jag valde även att donera mjölk till Östra sjukhuset. Ändå var jag stressad över att han inte åt tillräckligt. Jag ville att de skulle ta blodsocker på honom och väga honom hela tiden. Nu har man blivit mamma och oron kommer över en hela tiden.
Ändrade enheter till;
Toujeo 8 enheter, långtidvärkande.
Fiasp 3 enheter till måltiderna.
1 enheter till mellanmålen
Jag hade ett medelvärde på 8 i blodsocker.

På kvällen beställde vi ifrån pizzaonline direkt till dörren på Förlossningen! Så bra!

Utskrivna 4/2
E. min läkare som gjorde snittet tog en titt på R:et innan vi åkte hem. Hon förklarade också att hon fick göra ett längre snitt för idag så skär man bara genom 4 lager och sista lagret som är muskler sliter man isär för en bättre läkning. Men jag var så muskulös sa hon så hon hade svårt att dra isär musklerna så operationen såg nog mer brutal ut än vad den var och snittet är lite längre på vänster sida.

När man skall åka hem tror jag alla föräldrar har samma känsla, när skall jag lämna tillbaka barnet. Eller får jag ta med honom hem?!?!

” Vi åker hem nu” ingen stoppar en. Så då åkte vi hem.

När de tog hans sista blodsocker innan utcheckning var det 3.2, men i min värd är det lågt, men läkarn tyckte det var okej att skicka hem honom på. Jag kände mer att de behövde hans plats på Neonatal. Så stressen hemma om att han måste äta gjorde nog också att min mjölk inte helt rann till. Jag var så stressad de fösta dagarna att han inte åt tillräckligt och var låg i sockret.

Att komma hem
Hickan är på samma tider som i magen hos lille gossen, kl 09.00 / 11.00 / 21.00 /23.00. De är samma person som låg i min mage som ligger här bredvid oss i sängen. Så galet.

G6 slutade fungera på söndagen 3/2 innan vi skulle åka hem. U. min diabetessköterska kom upp med en som jag kunde låna. Men ändå fick vi det inteatt fungera. Så tänkte vi att de kan vara för att vi är på Neonatal, med massa maskiner som stör. Men när vi kom hem funkade den ändå inte.

Fick ringa till Nordicinfu Care, så skulle de skicka en ny, fick en ny först på torsdag, så det blev många blodsocker. Så typiskt när jag ville att U. skulle se mina värden och hjälpa mig ställa in dem. När de väl fungerade såg mina värden ut såhär.

IMG_9477

IMG_9485

IMG_9513

21/2
Nu har han/gossebarnet kommit in i amningen och går upp i vikt. Han ammar på samma tider och han ammar på bra, men ändå får vi inte till mitt blodsocker.

Så här ser mina doser ut nu;
Toujeo 12 enheter, långtidvärkande.
Fiasp 5 enheter till frukost, 3 till lunch och 3 till middag.
2 enheter till mellanmålen.
Jag hade ett medelvärde på 11 i blodsocker.

U.diabetessköterskan ringer mig nästan varje dag för att stämma av vad jag skall göra.
Hon skall ha en guldmedalj för sitt engagemang!

IMG_9576

IMG_9603

Nu äntligen har jag lyckats med blodsockret. Jag har bakat ett omega3 bröd och gossebarnet äter på jämna tider och liknande mängd varje gång. Äntligen.

24/2

IMG_9666

Till förlossningen….

Förlossning 28/1 vecka 35+5

06.45 gick vattnet, men jag trodde inte jag skulle föda barn idag, så jag var helt i förnekelse. Jag bytte kläder och tog på en binda och gick och lade mig och sov igen. Jag hade ju tvättid kl 14.00 idag, jag kan inte förda barn idag.

07.15 går jag upp igen och vattnet går igen. Då jag inser att jag får ringa till förlossningen och till A. så att han kommer hem.

07.30 kom A. hem, jag har packat lite i väskan och ber A. packa klart. Vi går ut till bilen som vi måste ta bort massa snö ifrån, när A. gör detta så kommer värkarna. Vi ringer mamma om att hämta hem katten till dem. Vi inser att vi åker inte hem idag utan ett barn. Barnet är på väg ut.

08.00 i receptionen, vi fick inte gå till förlossningen än, de skulle undersöka mig om vattnet gått och göra en CTG. Jag har verkar i receptionen, skäller på att de inte har några jävla ståbord man kan hålla i, jag fick hålla i ett lågt bord när värkarna kom. Jag skrek till A. att säga till dem i receptionen att skicka mig till förlossningen, jag kan inte stå här. Då ropade de in oss.

09.00 Gjorde de CTG, medans jag låg på golvet och höll i en fotpall när värkarna kom. SMÄRTA och 35 sekunder mellan värkarna.

10.00 Skickad de oss till förlossning, jag är 4 cm öppen

12.30 ringde vi U. min diabetessköterska i panik, för vi skulle gå igenom hur man hanterar en förlossning som diabetiker den 5/2. Jag hade lite panik, för jag låg på 11.5 i blodsocker och blodsockret vägrade gå ner. Barnmorskan säger att de vill inte förlösa ett barn om jag ligger över 7,5 i blodsocker. Tack för den pressen. U´s. telefonsvarare säger att hon har gått för dagen. Jag talar ändå in: ”U. jag är på förlossningen nu, jag vet inte vad jag skall göra, jag behöver råd. Kan du så kom hit”. Lite i panik.

13.00 står U. i dörren till vårt förlossningsrum. A. sa att jag slappande av ifrån topp till tå när jag såg U. i dörren. Hon kom och vägledde oss hur vi skulle göra.

Jag hade tagit 26 enheter Toujeo på morgonen, U. sa att man får högt socker av smärta, och av infektionen som jag antagligen hade kvar i kroppen. Så mycket insulin som U. och A. pumpade i mig så kom jag ändå inte under 11.5 en enda gång. Jag låg mellan 11.5-14.5 hela tiden. Då slog de oss att Fiaspen kanske inte fungerar så vi bytte den kl 13.30, men inget hände. Blodsockret liksom vände precis vid gränsen vid 11.0 och gick uppåt igen. Då vi bytte ut Toujeon som kanske inte funkade kl 16.00. Först kl 19.00 började jag gå ned i sockret. Äntligen kom jag ned till 7.5 och låg stabilt där.

Jag tyckte jag hade packat allt jag behövde. Så frågar U. vart min blodsockermätare är, den låg i väskan, de ville ta ett vanligt blodsocker ifall att G6:en inte funkade. När de skall ta ett blodsocker så är batteriet dött. U. går ned och lånar en blodsockermätare på avdelningen och kommer upp igen så de tar vanliga blodsocker. Sedan frågar U. om vart min ketonmätare är, den är hemma. U. Springer ned ytterligare en gång till avdelningen och lånar en mätare. Vilken ängel! Jag hade inga ketoner i blodet.v

FAKTA: Ketoner bildas när insulin saknas i din kropp, insulinbrist kan uppstå i kroppen om du glömt ta insulin, tagit för lite insulin exempelvis under infektion med feber. Högt blodsocker kan efter några timmar leda till ökade urinmängder, törst, magont och trötthet. Om insulinbristen får fortsätta bildas mer och mer ketoner (syror) kan det göra dig jättesjuk. Vid förlossningen får barnet en extra dos insulin av mamman om man är hög en längre tid. Därför vill man få ned sockret.
Ketonerna gör dig illamående. Det uppstår en ketonförgiftning, en syraförgiftning som allvarligt försvagar de flesta funktioner i kroppen. Till slut kan du bli medvetslös. Ketonförgiftning kan bli livsfarligt. Därför kan man mäta ketoner i blodet och se om man fått tillräckligt med insulin och energi i blodet.

Dock efter förlossningen hittade jag både en till blodsockermätare och min ketonmätare med mig. Jag hade packat dem, men under värkarbetet på morgonen och då var jag inte så klar i huvudet.

Jag fick heller inte äta något efter 12.00. Eftersom gossebarnet låg i säte och vi planerade en sätesförlossning, men eftersom de oftast avslutas i akut kejsarsnitt ville de inte att jag åt något och därför fick jag bara sockerdropp. De sista jag åt var blåbärssoppa. De enda jag fått i mig under morgonen var en risifrutti och en yoggi. Jag hade ingen matlust på morgonen.

Skärmavbild 2019-02-22 kl. 10.27.57

Barnmorskan jag haft under min tid på spec kom och hälsade lycka till!

13.15 skrek jag och frågade om ”när man får smärtstillande!!!!” Barnmorskan sa; när du vill. ”GE MIG LUSTGAS OCH PILATESBOLL NU”.

Pilatesbollen kastade jag iväg lika fort som jag fick den, enligt mig var den skit.

Därefter frågade jag även om att få Epidural. Så de informerade en narkosläkare som skulle göra detta.

14.00 satte de in epidural, men efter 3 sprutor och två läkare så satt den på plats. Ingen höjdare när man har verkar var 35:e sekund. Efter detta fick jag en paus i ca 1 h med små verkar som gick att hantera med lustgas.

16.00 är jag bara 4 cm öppen fortfarande. När man gör sätesförlossningen måste kroppen arbeta mer effektivt med att öppna sig, de vill inte sätta in läkemedel som hjälper till att öppna upp, de måste gå snabbt och naturligt för kroppen. Så de börjar överväga ett kejsarsnitt.

16.00 kom U. diabetessköterskan tillbaka och kollade till oss. Hon följer även mig på en app så att hon kan se om mitt blodsocker går ner eller inte. Hon var kvar till 18.00 trots att hon var ledig. Hon skall ha en guldstjärna för detta.

16.30 går min barnmorska som jag även raggade på. ”Nej, skall du redan gå, kan du inte stanna lite till” med Bamby ögon, men de gick inte jag fick ytterligare en ny barnmorska.

Varje gång jag fick en ny barnmorska så sa de ”Jag ser att du har diabetes typ 1, de sköter ni själva eller hur?, Vi kan inte de så bra.” Ibland kände jag att de borde veta, är det inte därför som jag förlöser på Special Förlossningen? Borde de inte ha bättre koll? Eftersom jag kunde verken instruera eller säga något, så ont jag hade av värkarna och så kort tid emellan. A. hade jag lärt hur han skulle ta insulin och ta blodsocker, men att lägga allt ansvar på honom kändes också fel. Som tur hade vi min diabetessköterska ifrån Spec.

18.30 Kommer en ny läkare in, en finska, E. Hon tar beslut om kejsarsnitt för han är för svag och jag har feber och kommer inte att orka genomgå en förlossning. Både jag och A. blev faktiskt lättade. De kändes skönt att de tog de beslutet. Jag var helt slut med allt värkarbete och ingen mat, bara dropp. Vi båda tyckte de var ett jätte bra beslut.

18.30 fick jag en kateter – kissade 1 liter tydligen. Jag hade inte haft fokus på att gå och kissa med detta intensiva värkarbetet.

Många säger att man känner sig snuvad på förlossningen med kejsarsnitt, de kände jag inte alls. Vattnet gick, 11 timmar med verkar, kände jag att de var helt rätt med ett kejsarsnitt, trots att jag blev väldigt rädd när de sa det. För jag gillar inte operationer. Men vi måste lita på dem som kan. Så de kändes bra men tufft. A. skulle vara med mig under hela snittet. De kändes tryckt.

e53c9fc2-f929-43d3-bccd-2d92277509e5

20.30-21.00 började mina verkar att avta, de gav så mycket smärtlindring så att de skulle sluta så jag fick vila innan kejsarsnittet. Lustgas ifrån 13.00-22.00, så gött även när värkarna var slut. Rekommenderar lustgas, trots att jag skällde på den och sa att den inte fungerade, men kan lova att den hjälpte nog mer än vad jag förstod.

21.00 fick A. operationskläder inför snittet. Jag skulle vara vaken och han skulle sitta vid mitt huvud.

22.00 kom de och sa nu kör vi er till operationssalen. När de skulle bedöva mig ljög jag om att jag kände något när de tog på magen när de skulle kolla om jag var bedövad. Så narkosläkaren satte in några extra doser bedövning så att jag garanterat inte känner något….

Ytterligare en ny barnmorska kom och skulle vara med oss genom förlossningen, alla i rummet var fantastiska, de hälsade på oss, höll mig och A. lugna. Känslan inne i rummet kändes okej. De pratade om allt och ingenting för att hålla mig på andra tankar A. och narkosläkaren.
Läkaren som gjorde snittet, hon slet i min kropp, kändes att de drog och slet där nere.

22.13 Bebis kom ut, han skrek när han kom ut och A. fick gå med och klippa navelsträngen.

Alla sa: ”Nu är Ragnar ute” A. hade sagt att vi kanske skall kalla honom detta. Inget som är bestämt än.

389e5b5a-6774-4545-96d2-26f32d4095ea

22.15 fick A. bebis, de sydde ihop mig och jag grät av att se den lilla gossen. Här börjar de bli lite dramatiskt. Gossebarnets ben ligger lite fel eftersom han har legat i säte under 8 månader. A. blir orolig, så skall barnmorskan mata honom med mjölk, då slutar han andas. A. och barnmorskan försvinner ut med gossebarnet, men precis innan så är A. lite chockad för att han slutar andas, när han vänder sig om till mig, då började jag kräkas blåbärssoppa. A. trodde jag kräktes blod, läkaren skriker ”Hon måste sluta kräkas eller sövas, tarmarna åker ut av trycket.” Jag är vaken och hör. A. har blivit ombedd att följa med bebis, men hör detta precis innan han måste lämna mig i rummet. Allt blev väldigt rörigt för A. och för mig. Men de lugnar mig, jag slutar kräkas och de syr ihop mig.
Gossebarnet var 3165 gram och 49 cm.

Genomgång av förlossningen
Jag hade önskat att en barnmorska skulle gått igenom förlossningen med oss så vi hade kunnat få höra det ur någon medicinsk synvinkel. Att de var inte så farligt eller de var jätte allvarligt. Ingen har gått igenom förlossningen med oss efter. Vi bad om det, men barnmorskan kom aldrig och förklarade. De var synd tyckte vi. Nu har vi våran egen upplevelse av det bara.

A. och U. diabetessköterskan höll kontakten hela tiden. Hon ringde kl 21.00 och sedan kl 03.00 för att säga vad vi skulle göra. Jag var rätt borta fortfarande. A. Sprang mellan mig och Neonatal Intensiven där de lagt vårt Gossebarn. Jag hade även hög feber och kräktes.

Jag fick ligga på uppvaket 22.30-03.30 för att se att benen började röra dig igen, fick enbart isglass och ingen mat, jag var så hungrig. A. satt med mig i en stol bredvid min säng. Stackaren, han var helt slut.

03.30 säger de att de finns inga rum lediga på BB, men de hade lovat att A. skulle få stanna så de kör oss tillbaka till det förlossningsrummet vi haft under dagen. 04.00 så bäddar de en säng till A. i det rummet. Han ser en bäddad säng och är helt slut så som han har sprungit runt. Men så kommer en annan barnmorska som säger att någon är påväg in på förlossningen och behöver rummet.

04.15 blev vi rent ut sagt inkörda i en skrubb, de var precis så de fick in min säng i rummet. De gav A. en fåtölj som han kunde sova i som de hade en fotpall till. Nu vågade han inte sova eftersom jag var så dålig, jag hade fått feber och kräktes. Vi var helt slut. A. sov med ett öga öppet den natten.

29/1
Jag kräktes fram till 15.00 på dagen med yrsel, feber och hade lågt socker. Jag fick dessutom inte i mig någon mat. U. min diabetessköterska var på plats till och från hos oss. Hon undrade varför jag kräktes så och vad det kunde vara. De gav mig medicin så jag inte skulle må illa, men jag tyckte inte den hjälpte. Dock kunde jag inte amma på 24 h med den medicinen, men de var värt ett försök att slippa kräkas.
Jag hade några ljusa stunder då jag kunde vara pigg och glad, men de var korta.

Vi fick komma till BB kl. 16.00 och installera oss. 19.00 fick jag säga hej till lille gossen för första gången och A. fick en säng.

Känslan att se honom efter så lång tid och med väldigt mycket slangar kändes konstigt. Var detta vårt barn? Hade han legat i min mage i 8 månader. Mor/barn känslan kom inte direkt, som jag trodde den skulle. De kändes så konstigt. De släppte, men känslan kom inte direkt. När jag började prata med honom kollade han mig direkt i ögonen, han kände igen min röst. Det var helt fantastiskt. Då visste man att de var han som legat i min mage i 8 månader. A. berättade att när han träffade lillen på Neonatal Intensiven, så skrek han, men när han sa något till honom så blev han helt tyst. Han viste att pappa var där.

Eftersom han var förtidigt född och att jag har diabetes så föds han med lågt blodsocker. Så slangarna som gick in i kroppen var för att han fick glukosdropp för hans blodsocker och att han blev sondmatad. Jag kunde inte ge honom min mat de första dagarna för att jag var så dålig och fått denna medicinen mot illamående. Men vi fick säga hej för första gången efter förlossningen. Det var helt fantastiskt!
Jag var så svag, jag kunde inte byta blöja eller något, jag kunde knappt stå upp. A. gjorde allt.

23.00 – A. fick äntligen lägga sig ner i en säng efter 43 h vaken och sprungit mellan mig och lillen. Allt som han fick gå igenom. Man får inte glömma bort att de är lika tungt för partnern som de är för mamman, om inte tyngre. Inte lika smärtsamt, men de är ett stort lass som de också bär.

0b711182-3171-4dfb-afad-7f202712fb3c

Att vara gravid med diabetes v. 34-35+5

Hba1c under v.20-40 skall vara under 40, vi hann inte ta något nytt Hba1c, men misstänker att de ligger runt 42-44.

Vecka 34 – lillen har fortfarande dåligt lokalsinne, han ligger fortfarande i säte. Men man känner att han rör sig mer och mer för varje dag och varje spark, boxning och hicka är en lycka.

Vecka 34 migrän – jag kräks fortfarande och har börjat få riktigt ont i huvudet. Min barnmorska vill se till att få reda på vad det kan vara, hon misstänker att jag har fått migrän, men skickar upp mig till akutmottagningen på förlossningen. De konstaterar någon slags gravid migrän som jag får tabletter till att sluta kräkas och ha ont i huvudet. Detta är den första medicinen jag tar under min graviditet. Kändes sådär, men samtidigt var den godkänd att ta under graviditeten. De var så skämt att få sluta kräkas. tisdag-söndag slapp jag må illa och kräkas. De var en dröm!

Att kräkas till vecka 34 var ingen succé, men man får inte glömma bort att njuta av graviditeten, de är så häftigt. De är ett barn som växer i magen. Att få känna sparkar och rörelser är så häftigt.

Vecka 34 börjar även mina fötter och händer att svullna. Trodde jag skulle slippa detta, men nu händer det…

Vecka 34 G6 – var vi hemma hos några vänner och åt middag. Min G6 tappade signal trots att jag hade telefonen bredvid mig. Vi startade om telefonen och Bluetooth men den kom inte igång. Efter 1 h kom vi på att vi spelar musik ur en högtalare som har Bluetooth som står bredvid mig. Vi stänger av den, då kom signalen på G6 tillbaka inom 2 minuter. De var lite stört. Vi kör Bluetooth hemma, men de har aldrig hänt. Kanske att jag satt förnära högtalaren. Kan de ge en sådan störning?

Vecka 35 feber och sjuk – jag får feber och hosta och blir väldigt dålig + att man är höggravid och lite otymplig. Jag ligger på soffan och degar i nästan 3 dagar, tills jag ringer in till akutmottagningen om att jag har feber och frossa. Kl är då 04.00 på natten den 25/2. De ber oss åka in för att kolla att barnet mår bra. Vi gör ett CTG och undersöks av läkare, men barnet mår bra, de rekommenderar bara att vila och gör ingenting tills jag är frisk igen.

IMG_9169

Förlossningsbrev
Den 27/2 sitter vi hemma och myser, jag är fortfarande lite krasslig, men ingen feber. Av någon anledning bestämde jag mig för att skriva mitt förlossningsbrev då. De blev klart och jag var nöjd. Vi gjorde även en go spellista som vi kunde ha under förlossningen. Vi båda trodde nog att han skulle komma tidigare än planerat. Ingen av oss trodde på 26/2. A. som spelade fotbollsturnering på söndagen, kollade sin mobil i varje paus ifall jag hade ringt. Han hade en känsla om att något var på G nu. Vi hade nog detta på känn någonstans båda två.
Den 28/2 går vattnet och värkarna är igång…..

Delar av mitt förlossningsbrev
Jag hade med olika smärtstillande jag önskade, ställningar/ positioner vid förlossningen,

Önskan om Navelsträngen; Alejandro skall klippa navelsträngen, klipp navelsträngen senare så den får pulsera färdigt, donera blodet till forskning om det går.

Det här vill jag/vi att ni ska veta – Jag uppskattar inte kejsarsnitt jag är orolig över det, men jag litar på ert beslut. Är det de enda vi kan göra så gör vi det.

Det här ser jag/vi mest fram emot – Klippa navelsträngen för Alejandro, men också att barnet kommer upp på bröstet.

Hur kan personalen stötta mig/oss under förlossningen – att ni informerar oss så gott som, vad som sker och händer, jag (mamman) har kontrollbehov.

Att om Alejandro går ut för kaffe eller något, släpp in honom igen!!! Oavsett vad jag säger.

Mat och insulin var 3e timma. Barnmorskan tar blodsocker och insulinet. Vi har med oss en lista hon kan följa, vi har även med oss extra mat. Både jag och Alejandro vet hur man gör, men vi vill inte ha det som fokus.

Alejandro, påminn mig: Din kropp är konstruerad för att föda barn. Du klarar detta!

Kolla att de har sytt ihop mig (mamman)! Hur ser de ut, berätta. Viktigt att ni syr ihop mig när bebisen ligger på bröstet.

Hemma
Massage, TENS, transkutan elektrisk nervstimulering, Värme, en varm vetekudde eller en varmvattensflaska kan lindra mycket under det tidiga öppningsskedet.

Vecka 35 ultraljud/vändningsförsök – bokas in till v 36, men vattnet går vecka 35 +5. Så vi hinner aldrig komma till det sista ultraljudet. Där vi skulle gå igenom vändningsförsök och sätesförlossning.

Vecka 36 skulle några vänner till mig göra en babyshower, men de blev så att den fick vi ta efter förlossningen i stället. En fantastiskt mysig shower med nära och kära och godsaker.

Till förlossningen….

7bca76f4-b999-4c6b-a9c6-52aad58827f2