FÖRLOSSNINGEN
Målsättningen är i regel vaginal förlossning mellan graviditetsvecka 38 och 40. Flera faktorer inverkar på förlossningsplanen, särskilt den beräknade fostervikten och eventuella komplikationer under graviditeten. Många kvinnor erbjuds igångsättning om graviditeten går över tiden.
Av olika anledningar blir vissa kvinnor med diabetes förlösta med kejsarsnitt. Det kan bero på att barnet beräknas bli för stort i förhållande till kvinnans bäcken eller att förlossningen inte sätter igång som beräknat. Om man bedömer att en förlossning innebär en fara för fostrets liv kan läkaren välja kejsarsnitt så att förlossningen går snabbare.
Vid förlossningen mäts blodsockret en gång i timmen. Det ska ligga på mellan 4 och 7 mmol/l.
Hos kvinnor med insulinbehandling ges ibland glukosdropp för att förhindra blodsockerfall under förlossningen. Insulinbehovet under förlossningen hos kvinnor med typ 1-diabetes är ofta mindre än en tredjedel av insulindosen dagen före förlossningen. Ofta går det att utelämna den vanliga måltidsdosen och endast ge en mindre dos långverkande insulin. Inställningarna för basinsulin hos kvinnor som behandlas med insulinpump behålls tills blodsockernivån sjunker till under 5 mmol/l. Därefter reduceras basdosen till cirka 60–80 % av nivån före graviditeten.
Många kvinnor med typ 2- eller graviditetsdiabetes klarar sig utan insulin under förlossningen.
EFTER FÖRLOSSNINGEN
Barnet
Om mamman behandlas med insulin behöver hon och barnet ofta stanna på sjukhuset de första dagarna efter förlossningen. Barnet måste hållas under observation på grund av risken för blodsockerfall.
Eftersom fostret vänjer sig vid relativa höga blodsockernivåer under graviditeten producerar barnet mer insulin än barn till kvinnor som inte har diabetes. När navelsträngen klipps avbryts överföringen av mammans blodsocker till barnet. Då kan barnets kropp inte alltid minska insulinproduktionen i den takt som behövs. Hos en del nyfödda barn leder detta till blodsockerfall. Som motåtgärd får barnet modersmjölksersättning var tredje timme under den första dagen i livet. Samtidigt uppmuntras och stimuleras amningen. Amning är positivt för både mamman och barnet. Det finns studier som tyder på att amning kan skydda mot övervikt samt typ 1- och typ 2-diabetes senare i livet.
Om barnet har lågt blodsocker ska det behandlas med modersmjölksersättning eller i vissa fall med glukosdropp. Låga blodsockernivåer, för tidig födsel eller lindriga andningsproblem kan medföra att en del barn behöver läggas in på en särskild avdelning för nyfödda.
En något högre andel av barn till kvinnor som har diabetes under graviditeten jämfört med kvinnor som inte har diabetes utvecklar gulsot (symtom är bland annat gulfärgning av huden och slöhet). Detta kan behandlas med ljusbehandling.
Mamman
Direkt efter förlossningen behöver du mindre insulin än före graviditeten: Om du har typ 1-diabetes måste du ofta minska insulindosen till cirka en tredjedel av den dos du behövde i slutet av graviditeten. Om du inte ammar behöver du ungefär samma insulindoser som före graviditeten en till två veckor efter förlossningen. Amning medför ofta ett lägre insulinbehov, 20-30 %.
Om du har typ 2-diabetes klarar du dig ofta utan insulin. Om du tagit metformin före graviditeten kan du i regel återuppta behandlingen efter att du har slutat amma.
Om du har haft graviditetsdiabetes behöver du i regel inte något insulin efter förlossningen eftersom blodsockervärdet brukar sjunka till det normala strax efter förlossningen hos de flesta kvinnor. Men risken för att utveckla typ 2-diabetes är cirka 50 % tio år efter förlossningen. Därför är det viktigt att alla kvinnor som har graviditetsdiabetes gör ett glukosbelastningsprov 2 till 3 månader efter förlossningen och att läkare kontrollerar sockeromsättningen med 1 till 3 års mellanrum efter förlossningen. Syftet är att tidigt upptäcka och behandla potentiell diabetes.
Det är viktigt att du fortsätter med en hälsosam livsstil även efter graviditeten, med särskilt fokus på hälsosam kost och daglig fysisk aktivitet, så att du inte utvecklar diabetes eller övervikt.