Sydamerika – kapitel 1 – 2010/2011

Följ min blogg via Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

Eftersom jag var Au-pair i USA och extremt pratglad fick jag många vänner ifrån Sydamerika. De som jag ville hälsa på skickade jag ett mail till och frågade om jag kunde bo hos dem.

Jag reste efter vart mina vänner bodde.

Inför: Jag fick hämta ut medicin för 1 år, ifall jag blev borta så länge.
Jag bad också min läkare att skriva intyg på engelska och spanska som jag kunde ha med mig, om varför jag får ha så mycket insulin i handbagaget.

Men om jag skulle bli rånad på allt var de inte lika lätt att få tag på en läkare som kan skriva ut insulin i Sydamerika som de är i USA. Så min läkare skrev även ett intyg att min bror får föra in en större mängd insulin till mig ifall jag skulle bli av med insulinet.
Min bror skulle möta mig i Argentina i 4 veckor, så de var ungefär efter 1/3 av resan.

Resplanen: 87 nätter
Kuba – 16 nätter över hela ön
Brasilien – Sao Paulo – 7 nätter
Brasilien – Recife – 7 nätter
Argentina – Buenos Aires – 4 nätter
Argentina – Mar del Plata – 8 nätter
Argentina – La pampa/Tandil – 5 nätter
Argentina – Ushuaia – 4 nätter
Argentina – Buenos Aires – 1 natt
Argentina – Iguazúfallen – 3 nätter
Argentina – Buenos Aires – 1 natt
Chile – Santiago – 7 nätter
Chile – Valparaíso/Viña del Mar – 3 nätter
Peru – Lima – 1 natt
Peru – Cusco/Vandra Inkaleden till machu picchu  – 7 nätter
Peru – Amazonas djungel – 7 nätter
USA – San Francisco – 6 nätter

Verkligheten blev

Resplanen: 88 nätter varav 35 nätter på hostel, resten hos vänner eller i tält
Costa Rica – för jag missade flyget till Kuba, blev kvar i 4 nätter
Kuba – 16 nätter över hela ön
Brasilien – Sao Paulo – 10 nätter
Brasilien – Recife – 4 nätter
Argentina – Buenos Aires – 4 nätter
Argentina – Mar del Plata – 14 nätter
Argentina – La Sierra – 1 natt
Argentina – Ushuaia – 4 nätter
Argentina – Buenos Aires – 1 natt
Argentina – Iguazúfallen – 3 nätter
Argentina – Buenos Aires – 1 natt
Chile – Santiago – 7 nätter
Chile – Valparaíso/Viña del Mar – 3 nätter
Peru – Lima – 1 natt
Peru – Cusco/Vandra Inkaleden till machu picchu  – 9 nätter
USA – San Francisco – 8 nätter

148234_10150101726635972_3683395_n

Costa Rica, är hade jag en privat livvakt om jag skulle lämna hotellet. Så jag hyrde en taxichaufför i stället som körde runt mig i 3 dagar. Jag såg aktiva vulkaner, åkte linbana över regnskogen, såg ormbunks odlingar, kaffe plantage och sengångare. Jag åt även lunch med hans familj och var med och hämtade barnen i skolan. Ett kort men roligt äventyr.

Kuba reste jag runt med bus och såg allt man kan önska sig, dansade salsa på nätterna och solade på dagen. Njöt av de karibiska livet med en rom i handen dagligen. (Rom är inte de enklaste att hantera med blodsockret och insulinet), men man lär sig när man vet vad som är viktigt i livet. 😉

Jag besökte: Pinar del Río, Havanna, Trinidad, Grisbukten, Cienfuegos (Teatro Terry), Santa Clara (Che Guevaras heliga lats), Matanzas, Cárdenas, Varadero.

Brasilien, jag blev kvar lite längre i Sao Palo för där var de massa studentfester hos min vän Bruna. Tror vi somnade kl 10.00 varje dag och gick upp kl 16.00 för att börja en ny festlig dag. Jag såg inte riktigt Sao Paulo i dagsljuset. Men jag åt deras Rodizio, massa olika kött på svärd som serveras av en Passadores.
I Recife så dök jag en hel del och njöt a sol och värme.

Argentina, när min bror skulle resa till mig och vi skulle mötas på flygplatsen i Buenos Aires så hade jag inte blivit av med något där och då, så min bror behövde inte ta med sig allt insulin han fått av mig.

Vi möts på flygplatsen och åker till vårt hostel. Vi checkar in, men skall gå och ta ut pengar för att betala hostelet och sedan äta. Vi lämnar allt utan värde saker, så vi tar med oss pass, pengar, kort och allt mitt insulin ut när vi skall äta. Jag fick en magkänsla när vi står i utgången av hostelet att jag borde lämna allt insulin på hostelet. Så jag springer upp på rummet och lämnar de på sängen innan vi går.

Jag säger till min bror att håll ögonen på din väska hela tiden, bind fast den när du äter på restauranger och kaféer, mina brasilianska vänner lärde mig, släpp aldrig blicken ifrån din väska.

Vi går och äter på en restaurang, träffar 3 schweiziska tjejer som ger oss massa tips om vad vi skall göra. Jag skall bara ta upp en penna för att anteckna. Min väska är borta! Servitrisen säger att de var en man i 45 års åldern inne i max 3 minuter som måste ha tagit den. Min reaktion är bara att springa efter, jag springer ut och jagar, vem vet vem? Men letar efter min väska…. Ingen resultat. Så resten av kvällen sitter vi på polisstationen och anmäler en rån. På sjukt dålig spanska, men de schweiziska tjejerna hjälpte oss med polisrapporten.

Min magkänsla gjorde att allt mitt insulin var kvar på hostelet.
Men utan pass, kreditkort och legitimation. Fick vi spendera 3 dagar på Ambassaden i Buenos Aires. Så vi såg inte så mycket av staden.

Här var fösta utmaningen på denna resan!

Backpackade i Polen 2010

Jag hade bestämt mig för att göra min livs stora resa. Jag skulle backpacka i Sydamerika själv. Men innan jag åkte själv så prövade jag lite att backpacka själv så jag började med Polen. Där hade jag en kompis, M som pluggade till läkare som jag kunde bo hos och samtidigt åka runt och se en del av Polen.

Jag började i Warszawa 2 nätter, jag hade med böcker om alla länder i Sydamerika så jag kunde läsa på om vart jag ville åka. Jag läste, drack vin och åt god mat på lokala pubar. Sedan tog jag tåget till Bialystok, där var jag i 2 nätter. Där bodde jag hos M. Jag hade en liten men lagom ryggsäck, jag hade en traditionell magväska med de viktigaste till diabetesen i, men en dubbeluppsättning i den stora ryggsäcken ifall jag skulle bli rånad.

I min magväska och i min ryggsäck hade jag som ett litet kylskåp. Super smidiga. Eftersom jag hela tiden var på resande fot.

Allt funkade bra så nu kände jag att jag var redo för mitt stora äventyr – Syd

74144_487806685971_46892_n

Skiathos – Destination Manager – Kapitel 3

Nästa destination blev Skiathos, Grekland.

Jag sökte en personalchefs position, men fick Destinations Manager med 5 guider under mig. Min tanke var att detta kan bli en stor utmaning, men väldigt lärorikt så jag tackade ja.

Innan vi skulle resa hem ifrån Egypten så fick vi informationen om att en vulkan har brutit ut på Island. Vi skulle informera alla gästerna om att allt är i sin ordning och vi återkommer med mer information. Vi var 6 guider som flög iväg på de första flyget som gick till Köpenhamn. Vi var dessutom det sista flyget som fick landa i Köpenhamn och Europa, sedan stängdes alla ankomster och depaturs.
Våra gäster som vi kört med bussen till flygplatsen i Hurghada, fick en hel annan resa hem. De landade på Kreta, båt över till Italien och sedan flyga eller buss hem till Scandinavium.

Inom resebranschen kan allt hända. Men detta betydde också att när jag kom hem så hade jag bara 5 dagar hemma att packa om och hämta ny medicin på apoteket till diabetesen.

Men mina flyg till Skiathos blev inställt X antal gånger pga av vulkanen, efter mycket om och men planerades de bussresor med alla guider ifrån Scandinavium ned till Europa. Vi var tvungna att komma på plats.
Men efter 14 dagar så fick jag ett flyg som gick ned till Skiathos och jag kom på plats. I början på april. Kallt och regnigt.

Jag kom till ett kontor som skulle startas upp, piffas till och göras i ordning. Första guiderna kom sista veckan i april. Då kom 4 av 5 guider på plats. Vi startade upp destinationen, gick igenom alla hotell, ordnade scheman för hotellservice, åkte på alla utflykter för att se vad vi skall ha för utbud på plats, och helt enkelt vara redo för första flyget som anlände.

Första ankomsten, vi hade haft ett fruktansvärt regnoväder som gjort att restauranger på ”storgatan” i stan hade förlorat bord och stolar som åkt ned i hamnen, även scootrar och bilar hade åkt med i regnet. De var ca 50 cm vatten i stan.

Självklart hade vi även en mur som rasade rätt ned i en pool på ett hotell så att de blev som en enorm våg in i hotellet och hotellet måste renoveras. Natten innan första ankomsten. Alla gäster fick ersättningshotell, men bra start på destinationen.

Detta var en av mina bästa säsonger, men en av mina tyngsta destinationer. Att styra en hel destination och dessutom när guider inte alltid heller är tillfredsställda, de är inte bara gäster som är missnöjda. Så blev detta kanske lite för stort, hade behövt en personalchef också på plats. Tyvärr hade man inte den tiden man önskade till guiderna.

Men långa dagar och nätter, ingen vila ingen ro så valde jag efter denna destinationen att ta en paus. Dels att mitt blodsocker och mitt Hba1C hade höjt ifrån 6,2 till 7,4 pga stress, dålig sömn, dåliga dryckes och matvanor.

Ett svårt liv att kombinera med ständiga blodsocker, sprutor, för varmt för insulinet. Även då de kändes tungt ibland, så bet man ihop! Jag körde destinationen ut.

Jag kom hem med sista flyget ifrån Skiathos i mitten på september. Jag fick vila hemma och försöka att få kontroll på mitt blodsocker och skaffade bättre matvanor.

Nu var de andra äventyr som väntade.

IMG_2267

Reseledare – Egypten kapitel 2 – Dykcertifikat

 

Min nästa destination blev Egypten, Hurghada. Jag hade enbart 2 dagar hemma och hade mailat med diabetesmottagningen om att jag behövde nya recept, mamma fick hämta ut allt så att de bara var att packa om väskan med diabetes tillbehör och byta lite kläder.

Där var jag utflyktsguide. Jag körde Kairo en och två dagars turer och Luxor en och två dagars turer, mestadels.

Här bestämde jag mig också om att göra Dykcertifikat, som enligt många diabetiker kan man inte göra det. Jag mailade hem till min läkare och bad om ett intyg, gick till en diabetesläkare och en dykläkare i Hurghada som skrev ett intyg på att mina värden var bara och att jag ka göra det.

Jag var bara ledig 1 dag / vecka så de tog mig 4 veckor att ta det tillskillnad mot andra som tar det på 4 dagar, men jag kämpade och gjorde det.

Efter detta har jag dykt mycket i Egypten, men även i Brasilien, Thailand, Kroatien och Grekland utan problem.

De som är viktigt är att:

  • Jag informerar alla runt omkring som dyker med mig att jag har diabetes. Ibland har några instruktörer sagt nej och några ja. För de känner att de får ett för stort ansvar.
  • Att jag har med mina tusen papper på att jag får göra det.
  • Att jag ligger i 12-16 i blodsocker när jag dyker för oftast när jag ligger på 12-13 när jag går ned så har jag 5-6 när jag kommer upp efter 45 minuter.
  • De är extremt mycket adrenalin och socker som går åt där nere.
  • Jag dricker alltid saft och har flera bananer och chips med mig. Snabba och långsamma kolhydrater.
  • Tar blodsocker tre gånger minst innan jag går ned under 45 minuter så jag ser om jag går uppåt eller nedåt eller ligger still i sockret.
  • Att man äter direkt när man kommer upp för sockret går ned väldigt fort när du väl kommit upp.
  • Att alltid informera din omgivning om att du har diabetes. Ifall något skulle hända, att du tuppar av, så vet andra ombord på båten men också din instruktör om vad de skall göra! De kan rädda liv! Skäms aldrig över din sjukdom, de är en del av dig!

Dykning är en av mina favorit äventyr.. De är obeskrivligt vad häftigt det är! Jag rekommenderar alla att testa.

Egypten i övrigt var också ett äventyr
Att få guida gäster till pyramiderna i Giza som så många hade sparat till i många år. Att få visa Tutanchamons grav i Konungarnas dal eller Hatschepsuts tempel. Vilken kunskap man fick. Egypten är också ett annorlunda land att leva i. De kan vara upp till 45 C i skuggan på dagen och minus 2 grader på natten pga av öknen. Man får tänka annat på hur man klär sig och hur man beter sig. De är en kulturkrock för många, men också en väldigt bra kulturkrock. Man såg halalslakt på gatorna av kor, man köpte guld och tyger på gatorna. Man köpte färska frukter ur fruktstånden. Man blev ett med kulturen.

19052_289003085971_419807_n

 

Reseledare – Cypern kapitel 1

Följ min blogg via Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

När jag valde att flytta hem till Sverige igen efter att varit Au-pair i USA, så fick jag mersmak på att ut och resa i världen. När jag var 18 år så arbetade jag i butiken och på Landvetter för Apollo och älskade att ta hand om förvirrade gäster.

Så jag bestämde mig att gå Apollos reseledarskola i Gilleleje i Danmark. Efter 3 veckor var man utbildad efter långa kvällar, prov och redovisningar och fick vänner för livet.

Min första destination blev Cypern, Agia Napa. Där bodde jag i totalt 9 månader.

Ifrån Cypern finns de många roliga och galna historier, men de får bli en annan typ av blogg. 😉

När jag började på Cypern hade jag fortfarande insulinpump. Men i högsäsong när vi stod på flygplatsen och väntade in gästerna. Så kunde de vara upp till 45 ´C i skuggan där vi stod. En dag trodde jag att jag hade trampat i tuggummi, men de var min skosula som smalt mot asfalten. Då förstår ni hur varmt de var. Att då ha insulinpumpen på höften kändes som att insulinet ibland slutade att fungera innan ampullen var slut. Jag gick över till sprutor och därefter gick jag faktiskt inte tillbaka till insulinpump.

Men då löste jag det genom att jag hade en magväska med sprutor som jag lade i den busschaufförens kylskåp ombord på bussen som jag skulle åka med tillbaka till Agia Napa med. Dextrosol och blodsockermätare hade jag i en plastficka i min klippbord där jag även hade alla transfer listor.

De finns alltid en lösning så länge man är kreativ.

På Cypern arbetade jag mestadels med utflykter och tog med alla pensionärer upp i Troodosbergen. Man åkte kl 06.00 på morgonen och var tillbaka till 19.00 tiden på kvällen.

Jag var även sjukhusansvarig, man var väl påläst om alla reseregler, sjukförsäkringar etc. Men till Cypern 2009 så fick vi svininfluensan på plats. De är också ett kapitel för sig.

Jag klarade första säsongen som reseledare i Agia Napa! De var inte lätt! Men så sjukt kul och så mycket erfarenhet som man fick med sig. Dels att man vågade att åka och leva som man gör som reseledare, trots att man har diabetes.

Att man inte föll i mer skratt eller i mer gråt när gästerna klagade.

De är något med resenärer på charterresor, de blir som 3 år och kan inte ta hand om sig själva, måste alltid hålla en reseledare i handen och klaga, de är de man skall göra på sin semester! De finns även underbara glada och trevliga gäster, men tyvärr träffar man dem sällan för de är ju så nöjda!

Vilken resa, vilken erfarenhet! Så jag sökte mig vidare till en vinterdestination med mycket utflykter. Jag ville fortsätta som utflyktsguide.

10401058_128561475971_7295301_n

När man blir hög, vad händer

Följ min blogg via Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

Oftast har man bättre kontroll om man blir hög i sockret än när man blir låg i sockret.

Detta kan bero på att nålen inte fungerade som sitter i magen på en pump, eller att nålen på sprutan inte helt gått ned i själva ampullen. Man tror man tagit insulin, men att de inte blivit så. Eller så kan de vara så enkelt att man faktiskt har glömt sin spruta eller tagit för lite vid beräkningen av antal kolhydrater. (mattematik dygnet runt). Jag har haft problemet att när jag är utomlands att insulinet har blivit för varmt och slutat fungera. Jag har nu skaffat ett litet kylskåp till sprutorna, ca 8×15 cm stort. Smidigt att ha med sig till stranden och i handbagaget.

Min mamma har ett lock som hon sätter på sin spruta som talar om när man tog sin spruta och hur mycket man tog. Perfekt om man är lite glömsk.

Blir man hög i sockret så kan de vara olika om man känner det eller inte, men några tecken är ganska lika hos de flesta.

  • Att man mår illa
  • Man blir väldigt törstig
  • Man blir kissnödig
  • Man blir väldigt matt och kan tappa fokus
  • Jag blir alltid sugen på en iskall cola-light när jag har varit hög lite längre än 3 h… Så de är min igenkänningsfaktor. Något riktigt kallt blir man sugen på att dricka.

Går de alldeles för lång tid så börjar man oftast kräkas och man blir förgiftad av sitt egna blod. Här kan man själv välja att åka till akuten, men är man fortfarande medveten om vad man gör och tar ett blodsocker, brukar de räcka med en insulinspruta, om de då inte har gått för lång tid. Då kan man mäta ketoner. Ligger de då över 2,2 brukar de rekommendera att åka in. Men högt blodsocker är lättare att behandla själv.

Detta är ett heltidsjobb 24/7! Ingen får döma, vi kämpar så hårt vi kan!

Ingen är perfekt!

När man blir låg, vad gör man

De är säkert olika för olika personer, men de finns några självklara saker som är bra att veta om man umgås med någon som har diabetes typ 1.

Jag brukar alltid informera dem jag är med, om vi tränar, åker bort eller likande. Så att de kan känna sig trycka med att jag är med dem.

Blir man låg i sockret så kan de vara olika om man känner det eller inte eller hur, men  några tecken är ganska lika hos de flesta.

  • Att man blir aggressiv
  • Att man kallsvettas
  • Man tappar helt fokus om någon säger något till dig
  • Man orkar inte riktigt ta i de där sista som man brukar göra
  • Om man själv är medveten är de bästa 3 dextrosolbitar, en frukt och ett glas mjölk. Allt som är sött är bra för tillfället om de börjar bli illa.
  • Om personen helt tappar medvetandet, men fortfarande är vaken är det bästa MER/Festis för då är de lätt att stoppa ett sugrör i personens mun och tala om att man skall dricka.
  • Men om personen i fråga faktiskt har svimmat, de första man gör är att antingen lägga flytande socker, honung eller sirap under tungan, sedan ringer du 112.
  • Om detta inte finns brukar de flesta diabetiker bära på dextrosol. Då kan du tugga sönder dextrosolet själv och sedan snällt spotta/lägga det i kinden på personen och sedan ring 112. Förklara alltid att personen har diabetes, för då förstår ambulans personalen att de är allvarligt.

Detta är ett heltidsjobb 24/7! Ingen får döma, vi kämpar så hårt vi kan!

Ingen är perfekt!