Sydamerika – kapitel 3

Följ min blogg via Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

Peru, nu var det dags för det lite större äventyret. Nu skulle jag till att utmana min diabetes.

Jag skulle gå Inkaleden i 4 dygn och sova i tält. Totalt en sträcka på 45 kilometer och den högsta punkten man passerar är 4 198 m.ö.h. Dead Woman’s Pass. För att sedan nå Machu Picchu, ett av världens sju underverk.

179060_10150131706305972_403539_n

Denna tuffa tre-dagars vandring är svårslagen när det gäller vacker natur och bländande vyer. Detta är också en levande led där man kommer i kontakt med Quechuabefolkningen i Anderna på vägen dit. Vi vandrade genom Heliga Dalen med utsikt över snötäckta Cordillera.

Vi passerade ytterligare två bergspass. Det första är Runquraqay på 3 950möh. Vi passerade förbi unika inkakonstruktioner. Den högsta punkten i denna passage är 3 700 möh. Vi gick till ruinerna Phuyupatamarca, ”Staden ovan molnen” vid 3 650möh.

Man sover i tält i 3 nätter, de man inte får glömma är att på dagen är det ca 35 C varmt och tropiskt fuktighet i luften och på nätterna är det ca 3 minusgrader, så packningen är svår, men man får dock  bara ha 6 kg / person med sig. För annars blir det för tungt för Inkaleden och man får max vara 15 personer på samma plats när man går på leden.

Vår grupp bestod av 1 canadensare, 6 britter, 5 australiensare, 2 ledare och jag. Jag delade tält med en tjej ifrån Australien.

Vi hade ett peruanskt matlagnings team, så vi lagade aldrig maten själva, men fick delta, men vi åt i mängder för att gå så högt och lågt hela dagen tar på energin. Detta var tungt, delar av degen såg man inte ens varandra, vi hade en ledare längst fram och en längst bak, men emellan oss kunde avstånden vara mellan 10 meter- 1 km, man gick i sin takt helt enkelt.

Sista dagen börjar vandringen extra tidigt för att vi ska hinna nå Solporten innan solen går upp. Vi gick upp runt 03:30 och tog oss till checkpoint. Vi fick uppleva den magiska utsikten över Machu Picchu. På eftermiddagen tar man tåget tillbaka till Cuzco.

De sista trappstegen till solporten, de var nog inte längre än 1 km, men när trappstegen är ca 75 cm höga och man får dra sig upp med trädlianer som hänger på sidorna, då är de tungt att ta sig upp.

Vilket äventyr

Dock får jag säga att de byar man går förbi på vägen till Machu Picchu är nästan vackrare och häftigare att se än självaste Machu Picchu.

Detta var väldigt tufft, jag förbrukade nästan 8 paket dextrosol på mindre än 4 dygn, behövde inte alls ta så mycket insulin för de var mest proteinrik mat, mer än kolhydrater när vi fick maten. Mycket potatis fick vi som mellanmål. Jag hade en energidryck som jag delade upp på tre vattenflaskor, så alltid när jag drack vatten fick jag även lite extra energi och socker.

Vill man så kan man. Jag informerade väl tjejen som jag sov med, vad som kan hända och ske, men på ett bra sätt så hon inte blev rädd, men också alla andra i teamet var informerade, en tjej ifrån England hade en bror som hade diabetes så hon visste var de innebar.

På nätterna gick jag ned extremt mycket, så jag tog aldrig insulin till middagen eller nattinsulin. Jag minskade även ifrån 14 enheter lantus till 6 enheter lantus på dagen.

Jag åkte även forsränning i Cuzco i 4 h med ett gäng brasilianare. Där valde jag att ha 15 i blodsocker när vi började för de var tungt och kämpigt och ingen möjlighet att äta socker när vi körde. De var först efter vi fick lunch. Jag hade 4,3 när vi skulle äta lunch så de var ett smart drag.

När jag gör sådana ansträngande aktiviteter, så minkar jag på morgoninsulinet eller natt insulinet beroende när på dygnet som jag gör aktiviteten. ifrån 12-8 enheter lantus brukar jag minska till. Men även måltidsdoserna om jag skall vara aktiv en längre stund.

San Francisco, dit åkte jag för att hälsa på min värdfamilj som jag bodde hos 2007-2008. De var kul att se hur barnen hade vuxit.

Så var det dags att åka hem igen. Där jag valde att fortsätt att arbeta för Apollo utomlands.

Dessa två olika kylskåp brukar jag använda mig av. Den tunna är den första ifrån ”FRIO”. Den kan du ta med på semester lätt och smidigt, när du är på plats så lägger du den i blöt och de är då kylklamparna börjar fungera. Så håller de i ca 2-4 dagar, beroende på värmen och behöver inte hållas i något kylskåp. Den andra måste gelén läggas i kylskåp för att fungera.

 

Författare: vagautmanadiabetes

Ida Kristoffersson heter jag och är född och uppvuxen på en Ö i Göteborgs Norra skärgård. Jag är 29 år och har bott lite överallt i världen, men sedan 2012 flyttade jag till Centrala Göteborg. I vår kreativa lägenhet med massa krimskrams bor min sambo A. Och vår kära katt Pantro, som så klart är svart och döpt efter ”Thunder Cats”. Idén till Våga Utmana Diabetes Jag har tänkt skriva en bok många gånger, men de blir aldrig av så då prövar jag på bloggvärlden. Jag har haft Diabetes typ 1 sedan jag var 9 år gamla, jag firade 20 år med min sjukdom 2017.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s