Sydamerika – kapitel 3

Följ min blogg via Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

Peru, nu var det dags för det lite större äventyret. Nu skulle jag till att utmana min diabetes.

Jag skulle gå Inkaleden i 4 dygn och sova i tält. Totalt en sträcka på 45 kilometer och den högsta punkten man passerar är 4 198 m.ö.h. Dead Woman’s Pass. För att sedan nå Machu Picchu, ett av världens sju underverk.

179060_10150131706305972_403539_n

Denna tuffa tre-dagars vandring är svårslagen när det gäller vacker natur och bländande vyer. Detta är också en levande led där man kommer i kontakt med Quechuabefolkningen i Anderna på vägen dit. Vi vandrade genom Heliga Dalen med utsikt över snötäckta Cordillera.

Vi passerade ytterligare två bergspass. Det första är Runquraqay på 3 950möh. Vi passerade förbi unika inkakonstruktioner. Den högsta punkten i denna passage är 3 700 möh. Vi gick till ruinerna Phuyupatamarca, ”Staden ovan molnen” vid 3 650möh.

Man sover i tält i 3 nätter, de man inte får glömma är att på dagen är det ca 35 C varmt och tropiskt fuktighet i luften och på nätterna är det ca 3 minusgrader, så packningen är svår, men man får dock  bara ha 6 kg / person med sig. För annars blir det för tungt för Inkaleden och man får max vara 15 personer på samma plats när man går på leden.

Vår grupp bestod av 1 canadensare, 6 britter, 5 australiensare, 2 ledare och jag. Jag delade tält med en tjej ifrån Australien.

Vi hade ett peruanskt matlagnings team, så vi lagade aldrig maten själva, men fick delta, men vi åt i mängder för att gå så högt och lågt hela dagen tar på energin. Detta var tungt, delar av degen såg man inte ens varandra, vi hade en ledare längst fram och en längst bak, men emellan oss kunde avstånden vara mellan 10 meter- 1 km, man gick i sin takt helt enkelt.

Sista dagen börjar vandringen extra tidigt för att vi ska hinna nå Solporten innan solen går upp. Vi gick upp runt 03:30 och tog oss till checkpoint. Vi fick uppleva den magiska utsikten över Machu Picchu. På eftermiddagen tar man tåget tillbaka till Cuzco.

De sista trappstegen till solporten, de var nog inte längre än 1 km, men när trappstegen är ca 75 cm höga och man får dra sig upp med trädlianer som hänger på sidorna, då är de tungt att ta sig upp.

Vilket äventyr

Dock får jag säga att de byar man går förbi på vägen till Machu Picchu är nästan vackrare och häftigare att se än självaste Machu Picchu.

Detta var väldigt tufft, jag förbrukade nästan 8 paket dextrosol på mindre än 4 dygn, behövde inte alls ta så mycket insulin för de var mest proteinrik mat, mer än kolhydrater när vi fick maten. Mycket potatis fick vi som mellanmål. Jag hade en energidryck som jag delade upp på tre vattenflaskor, så alltid när jag drack vatten fick jag även lite extra energi och socker.

Vill man så kan man. Jag informerade väl tjejen som jag sov med, vad som kan hända och ske, men på ett bra sätt så hon inte blev rädd, men också alla andra i teamet var informerade, en tjej ifrån England hade en bror som hade diabetes så hon visste var de innebar.

På nätterna gick jag ned extremt mycket, så jag tog aldrig insulin till middagen eller nattinsulin. Jag minskade även ifrån 14 enheter lantus till 6 enheter lantus på dagen.

Jag åkte även forsränning i Cuzco i 4 h med ett gäng brasilianare. Där valde jag att ha 15 i blodsocker när vi började för de var tungt och kämpigt och ingen möjlighet att äta socker när vi körde. De var först efter vi fick lunch. Jag hade 4,3 när vi skulle äta lunch så de var ett smart drag.

När jag gör sådana ansträngande aktiviteter, så minkar jag på morgoninsulinet eller natt insulinet beroende när på dygnet som jag gör aktiviteten. ifrån 12-8 enheter lantus brukar jag minska till. Men även måltidsdoserna om jag skall vara aktiv en längre stund.

San Francisco, dit åkte jag för att hälsa på min värdfamilj som jag bodde hos 2007-2008. De var kul att se hur barnen hade vuxit.

Så var det dags att åka hem igen. Där jag valde att fortsätt att arbeta för Apollo utomlands.

Dessa två olika kylskåp brukar jag använda mig av. Den tunna är den första ifrån ”FRIO”. Den kan du ta med på semester lätt och smidigt, när du är på plats så lägger du den i blöt och de är då kylklamparna börjar fungera. Så håller de i ca 2-4 dagar, beroende på värmen och behöver inte hållas i något kylskåp. Den andra måste gelén läggas i kylskåp för att fungera.

 

Triathlon

Den 4/8 skall jag göra mig mitt livs första Triathlon.

400 meter simning, 4 mil cykling och 8 km löpning. Min träning dit har varit att fokusera på de olika sporterna separat, men lite längre än vad man skall göra. Så jag har tränat 1200 meter simning, 4 mil cykling och 1 mil löpning när jag tränar, men inget tillsammans.

Så detta blir en stor utmaning på lördag.

Denna sommaren har varit så varm dessutom så man har inte orkat gå till gymmet eller träna ute inför. Jag har inget krav på någon tid, bara att jag kommer igenom.

Så får vi se vad blodsockret säger.

Jag återkommer med utvärdering!

shutterstock_233967895-Triathlon-1920x480

 

Resultat

Jag tog 8 enheter lantus istället för 12 enheter på morgonen, men även senare på kvällen efter loppet.

Jag låg under förmiddagen på 8,5 ca hela dagen. Åt lunch ca 12.30, för att vara redo vid start kl 14.00. Lunchen innehöll två smörgåsar + en yoggie.
Frukosten var yogurt och musli + 2 smörgåsar, Pågen och vatten med resorb.

När jag startar sådana lopp vill jag alltid ligga på 12.5 i blodsocker, för man gör av med massa energi.

Efter simningen hade jag lite mjölksyra i benen, för de var en hysteri att simma, alla simmade på varandra. Sedan på med cykelkläder och iväg. Cyklade 3 mil på ca 1 h 30 min, de var sjukt varmt. Stannade och tog blodsocker var 15 minut. Låg på mellan 8,2 till 11,1.

Sedan var de dags för löpningen, byta om och starta på nytt. Jag började med kramp i båda låren efter 1 km. Men hade mina salta lakritsar som jag åt och drack vatten och såg bara till att krampen skulle bort. Den försvann så fort jag sprang, så gå var inte ett alternativ.

Joggade igenom hela loppet och var i mål på 2 h och 42 minuter.

Jag var så nöjd och glad.

Detta var ett perfekt lopp att testa vad man kan göra med sin diabetes. Inget blodigt allvar, bara se till att allt funkar och går bra. Perfekt distanser.

Sydamerika – kapitel 2

Följ min blogg via Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

Argentina, vi blev kvar i Mar Del Plata i nästa 14 dagar. Vi bodde hos en kompis farbror. Vi åt och drack så vi båda gick upp 6 kg. De var Argentisk Asdo i mängder, empanada, vin, hemleverans av italiens glass och självklart mängder av Alfajores. Ingen nyttig kost och när man äter en asado i Argentina så räknar man med mellan 500 g – 1 kg kött / person. Blodsockret var inte särskilt stabilt här, men man lärde sig. En Alfajor fick jag nästan ta 5-6 enheter för, de är som en digestivekaka med kolasås i som är täkt av choklad. Ni hör ju, inte världens bästa kost för en person med diabetes, men man lärde sig hantera all sorts mat. Eftersom jag inte kunde köpa med kulturen när jag reste, så fick man äta kulturen.

Vi åkte ner till La Sierra för att bo på en gård en natt och rida på de stora gräsfälten, även min bror tog sig en ridtur trots att han aldrig suttit på en häst innan.

Med en dålig spanska kunde allt bli ganska fel. Jag blir dålig i magen och behöver något som släpper lös bomben. Går till apoteket och ber om medicin som sen visade sig vara Imodium. Så min resa ned till Ushuaia var ganska jobbig.

Men vi besökte världens mest sydligaste postkontor, vi var på sjöelefant och pingvinsafari och skogssafari. De sjuka är att naturen ser precis ut som västkusten i Göteborg. Så vi var som hemma. När vi skulle kika på exotiska djur så var de ekorre och hackspett. Fascinerande på andra sidan jorden, bara 3 dagar ifrån Antarktis.

166442_10150117109615972_6716713_n

Vidare åkte vi upp till Iguazúfallen, där var de svårt att hålla insulinet kallt, ifrån 15 minusgrader, 5 h norr flög vi och 26 timmar buss så kom vi till 42 C tropisk värme. Där fick jag hålla kylklamparna kalla i ett gemensamt kylskåp, som jag var rädd att förlora dem i, men ingen stal dem. Jag var in på ett apotek och köpte nålar till sprutorna en dag när vi var på utflykt, de var inga problem. Jag hade glömt mina på hostelet.
Min bror flög hem ifrån Iguazúfallen och jag fortsatte min resa till Chile.

Jag ångrar än idag att jag inte tog bussen genom Anderna till Santiago, men jag flög istället på 35 minuter.

Chile, där bodde jag hos en kompis pojkvän och hans familj i Santiago. Här blev de en hel del festande med Piscola (Pisco och Coca-cola). Extremt mycket dans, sprit och långa nätter, här vände jag helt på dygnet igen. En natt vaknade vi vid stranden i Viña del Mar, kan inte förklara hur, (5 h ifrån Santiago).  Att jag överlevde. 😉 Valparaíso och Viña del Mar var också två helt fantastiska kuststäder som vi åkte till.

Jag hyrde häst och red uppe i Anderna och avslutade dagen på en vingård,Vina Undurraga. Anderna är helt fantastiskt. Vi red i ca 6 h upp till en man som bodde långt upp i bergen. Där åt vi lunch som han tillagade över en eld. De var soppa och bröd som var helt gudomligt gott. Vitt bröd med snabba kolhydrater, men de behövdes när vi red så länge.