Sydamerika – kapitel 2

Följ min blogg via Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

Argentina, vi blev kvar i Mar Del Plata i nästa 14 dagar. Vi bodde hos en kompis farbror. Vi åt och drack så vi båda gick upp 6 kg. De var Argentisk Asdo i mängder, empanada, vin, hemleverans av italiens glass och självklart mängder av Alfajores. Ingen nyttig kost och när man äter en asado i Argentina så räknar man med mellan 500 g – 1 kg kött / person. Blodsockret var inte särskilt stabilt här, men man lärde sig. En Alfajor fick jag nästan ta 5-6 enheter för, de är som en digestivekaka med kolasås i som är täkt av choklad. Ni hör ju, inte världens bästa kost för en person med diabetes, men man lärde sig hantera all sorts mat. Eftersom jag inte kunde köpa med kulturen när jag reste, så fick man äta kulturen.

Vi åkte ner till La Sierra för att bo på en gård en natt och rida på de stora gräsfälten, även min bror tog sig en ridtur trots att han aldrig suttit på en häst innan.

Med en dålig spanska kunde allt bli ganska fel. Jag blir dålig i magen och behöver något som släpper lös bomben. Går till apoteket och ber om medicin som sen visade sig vara Imodium. Så min resa ned till Ushuaia var ganska jobbig.

Men vi besökte världens mest sydligaste postkontor, vi var på sjöelefant och pingvinsafari och skogssafari. De sjuka är att naturen ser precis ut som västkusten i Göteborg. Så vi var som hemma. När vi skulle kika på exotiska djur så var de ekorre och hackspett. Fascinerande på andra sidan jorden, bara 3 dagar ifrån Antarktis.

166442_10150117109615972_6716713_n

Vidare åkte vi upp till Iguazúfallen, där var de svårt att hålla insulinet kallt, ifrån 15 minusgrader, 5 h norr flög vi och 26 timmar buss så kom vi till 42 C tropisk värme. Där fick jag hålla kylklamparna kalla i ett gemensamt kylskåp, som jag var rädd att förlora dem i, men ingen stal dem. Jag var in på ett apotek och köpte nålar till sprutorna en dag när vi var på utflykt, de var inga problem. Jag hade glömt mina på hostelet.
Min bror flög hem ifrån Iguazúfallen och jag fortsatte min resa till Chile.

Jag ångrar än idag att jag inte tog bussen genom Anderna till Santiago, men jag flög istället på 35 minuter.

Chile, där bodde jag hos en kompis pojkvän och hans familj i Santiago. Här blev de en hel del festande med Piscola (Pisco och Coca-cola). Extremt mycket dans, sprit och långa nätter, här vände jag helt på dygnet igen. En natt vaknade vi vid stranden i Viña del Mar, kan inte förklara hur, (5 h ifrån Santiago).  Att jag överlevde. 😉 Valparaíso och Viña del Mar var också två helt fantastiska kuststäder som vi åkte till.

Jag hyrde häst och red uppe i Anderna och avslutade dagen på en vingård,Vina Undurraga. Anderna är helt fantastiskt. Vi red i ca 6 h upp till en man som bodde långt upp i bergen. Där åt vi lunch som han tillagade över en eld. De var soppa och bröd som var helt gudomligt gott. Vitt bröd med snabba kolhydrater, men de behövdes när vi red så länge.

Författare: vagautmanadiabetes

Ida Kristoffersson heter jag och är född och uppvuxen på en Ö i Göteborgs Norra skärgård. Jag är 29 år och har bott lite överallt i världen, men sedan 2012 flyttade jag till Centrala Göteborg. I vår kreativa lägenhet med massa krimskrams bor min sambo A. Och vår kära katt Pantro, som så klart är svart och döpt efter ”Thunder Cats”. Idén till Våga Utmana Diabetes Jag har tänkt skriva en bok många gånger, men de blir aldrig av så då prövar jag på bloggvärlden. Jag har haft Diabetes typ 1 sedan jag var 9 år gamla, jag firade 20 år med min sjukdom 2017.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s