Campa gravid i 8 nätter

Vår sommarsemester i år blev 8 nätter på Nordkoster! Så fantastiskt! De ger ett sådant lugn att vara där. Skogen, stranden, vattnet, tältet, regnet, lugnet. Allt en människa behöver finns här för att återhämta sig. Vi hade flera vänner som kom i omgångar så vi hade lite sällskap, samtidigt som Lillen fick flera nya sommarkompisar på campingen, som han blev så ledsen över att de åkte hem. Man umgås på ett helt annat sätt, grillplatserna är tillsammans. Så man ser, pratar och umgås med nya hela tiden. Vi vandrar mycket i skogen och vi hittade kantareller och gjorde goda snax i vårt trangiakök.

Trots att jag mådde rätt dåligt, då utan medicin när vi tältade, jag var då i v.12. Så gick det väldigt bra, att jag hade något att äta varannan timma, det kunde vara en burk majs, en varma koppen, ägg, macka, frukt, nudlar, lite torkad mat. Vi hade med färdiga grytor som vi hade i en kylbag. Det funkade rätt bra, dock en morgon var jag väldigt dålig och behövde kräkas, stod i kö för att kräkas i en mulltoakö, där alla är trevliga och hejar. Jag trodde jag skulle dö av illamåendet. När jag kommer fram till toan så är det verkligen i sista sekund. Men att kräkas i ett öppet hål ned till andras ”tillhörigheter”. Var det värsta jag gjort. Inte så trevligt. Men det är ju tält överallt så kräkas i buskarna är nästan omöjligt.

Bada, vandra, njuta, koppla av! Det är vårt fokus när vi åker dit. Vi rekommenderar alla familjer att hänga med dit. Det är så bra för själen. Lillen älskar det! Det funkar alldeles utmärkt trots att man har diabetes. Det man måste tänka på är att det finns ingen matbutik på ön, så man får bära med sig en hel del mat dit. Det finns en glasskiosk ca 20 minuter bort som hade lite fika och snax. Men planerar man väl, även med sina läkemedel så funkar det alldeles utmärkt. Dock viktigt att ha en bra kylbag, man kan byta ut sina kylklampar i receptionen varje dag. 

Vi får väl se om vi tältar med en 5 månaders till nästa sommar. Det var flera som gjorde så det är inget konstigt. Men vi får väl se status på hela familjen innan vi säger något. 🙂 

Författare: vagautmanadiabetes

Ida Kristoffersson heter jag och är född och uppvuxen på en Ö i Göteborgs Norra skärgård. Jag är 29 år och har bott lite överallt i världen, men sedan 2012 flyttade jag till Centrala Göteborg. I vår kreativa lägenhet med massa krimskrams bor min sambo A. Och vår kära katt Pantro, som så klart är svart och döpt efter ”Thunder Cats”. Idén till Våga Utmana Diabetes Jag har tänkt skriva en bok många gånger, men de blir aldrig av så då prövar jag på bloggvärlden. Jag har haft Diabetes typ 1 sedan jag var 9 år gamla, jag firade 20 år med min sjukdom 2017.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: