Gravid igen – Överleva

Då var det dags igen, vi väntar en liten till apa i januari. Vi bara längtar!

Men först och främst skall man veta att det är väldigt tungt för en frisk person att vara gravid. Det är många kontroller, smärtor, kräkningar, nerkisningar. Ja, ni vet ni som varit gravida att det inte är så glamoröst som i en Hollywood film att vara gravid. 

Men när du även har diabetes så blir det väldigt kämpigt. Denna graviditeten har jag inte skrivit ett enda inlägg som förra. Dels för att jag har försökt att hålla mig vid liv i stort sett denna gången. Jag kräks fortfarande i v.27, dock denna graviditeten fick jag nu medicin, det hjälper till viss del. Det fick jag inte sist. Sist fick jag hjälp med mina kräkningar i v.34, Lillen kom sedan i v.35. Så till så stor hjälp var medicinen inte då. Vad sjukvården kan vara olika, beroende på vilken barnmorska man har.

Jag är nu i v.27 och man känner sig redan stor som ett hus, jag har fått fog lossningar, (Jag kan knappt resa mig upp ur soffan, ena benet följer liksom inte med), jag kräks, mår illa, trött, svårt att knipa, förstoppad, ont i snippan, ja ”you name it all”. Att kräkas så mycket som jag gjort denna graviditeten har lett till att man har funderat på att om man ska lägga in mig, så jag får dropp, men som tur slapp jag det. Medicinen hjälper soppas att jag mår bara illa nu och kräks inte. 

Organen påverkas och kontrolleras hela tiden, njure, lever, ögon etc. Det är en ständig kontroll på att det inte skall bli några förändringar på organen. Ständig kontroll med diabetessköterska, dietist, barnmorska & läkare. Så det är så mycket tid som bara går till olika besök hela tiden. Det sliter också på en. Som tur pluggar jag fortfarande på distans, så det funkar.

Man får inte glömma, det finns också massa glädje i att skapa en människa. Vi trodde det skulle bli vi tre, A, Lillen och jag, men efter mycket kämpande så lyckades vi skapa en liten till. Vilken stress, vilken press och man tappar fokus på det vackra man redan har. Man får aldrig glömma det man har! Men ett syskon blir en ren lycka.

Nu och en tid tillbaka har jag känt sparkar som gör att det är ett svar på att man gör något gott! Man skapar något med sin egna kropp! Det är helt otroligt och vi är så spända på att få träffa den Lille i magen. 

Denna gången har jag haft konstiga cravings, såsom jalapeños, oliver, japp, romerska bågar. Jag är sjukt godissugen nu efter v 25. Förra graviditeten ville jag inte äta verken godis eller glass, men nu, jag kan äta allt i godishyllan. Finns ingen begränsning. GE MIG ALLT!. Så vi får väl ut någon rund liten knodd vid förlossningen.  Vi bara längtar nu och jag försöker att göra klart terminen innan bebisen kommer.

13/1 är sista tentan, 20/1 är jag beräknad……….. Tiden får avgöra……

Att förbereda Lillen på ett syskon har nog varit blandade känslor för honom. Vi läser mycket böcker om att få ett syskon, ”Puck får ett syskon” av Anna-Karin Garhamn är en favorit. Vi ser serier där de har syskon. Vi pratar om att det är en bebis i mammas mage. Han tycker sparkarna är konstiga, men verkar tycka att det är spännande. Han har inte insett konkurrensen än av mamma och pappa än. Jag tror det bästa är att jag och Lillen har en egen aktivitet till våren, som bara vi gör tillsammans, så han får ha mamma för sig själv ibland. Men vi pratar mycket om att han skall få hjälpa till att ordna en säng till bebisen, kläder etc. Han verkar tycka att det är spännande. Men man vet aldrig. 

Vi har också läst en bok för vår egen del som vi fick av BVC, ”Fem gånger mer kärlek” av Martin Forster. Mycket forskning, men också historier ifrån verkliga familjer om olika åldrar på barnen. Där det finns något typ av problem som skall lösas på ett smart sett. Den är faktiskt väldigt givande och förbereder oss bra inför ett syskon. En givande bok.

Gravid och diabetes
För att se till diabetesen så har jag haft 43 i Hba1c hela graviditeten, blodtrycket har varit normalt, lite låga järnvärden, men bra blodsocker i helhet, men det är ett sådant passande, ett heltidsjobb och lite till att hålla blodsockret i styr. Man kämpar varje minut att det inte skall bli fel, 24/7. Varenda liten sak man stoppar i munnen måste tänkas igenom, är det värt det eller hur mycket insulin måste jag ta till detta? Sedan kräks man och har tagit insulin och måste äta igen ändå. Man är inte så pigg på att äta en till middag efter att den första åkt upp. 

Nu är man mer resistent mot insulin. Så att ha gått från 24 enheter Toujeo på morgonen och 4-5 enheter Fiasp/måltid. Så har jag nu i v.27 36 enheter Toujeo på morgonen och 6 enheter extra vid middagen. 8-10 enheter Fiasp/måltid.  Det kommer bara att öka. Något som är jätte bra är att jag har fått låna hem en blodtrycksmätare så jag kan kolla det varje vecka själv. Så slipper man lite tester på plats. Och denna G6 mätaren, blodsockermätaren som är kopplad till min telefon. Det är en räddning, för man känner inte lika tydligt när man är gravid när man blir hög i sockret eller låg i sockret. Det är en räddare! 

Författare: vagautmanadiabetes

Ida Kristoffersson heter jag och är född och uppvuxen på en Ö i Göteborgs Norra skärgård. Jag är 29 år och har bott lite överallt i världen, men sedan 2012 flyttade jag till Centrala Göteborg. I vår kreativa lägenhet med massa krimskrams bor min sambo A. Och vår kära katt Pantro, som så klart är svart och döpt efter ”Thunder Cats”. Idén till Våga Utmana Diabetes Jag har tänkt skriva en bok många gånger, men de blir aldrig av så då prövar jag på bloggvärlden. Jag har haft Diabetes typ 1 sedan jag var 9 år gamla, jag firade 20 år med min sjukdom 2017.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: