Vad lätt man vänjer sig – G6

När jag fick pröva Libre och sedan gå över till G6, dessa små manicker som placeras på kroppen, som mäter blodsockret, ni har säkert noterat på olika personers armar eller magar att det sitter en liten vit plastgrej placerad på någon. Dessa är i vilket fall som helst en digital blodsockermätare. 

Jag minns att när jag fick min Libre, som man själv får scanna blodsockret på hela tiden var smidigt, men tyckte det var tydligare att jag var sjuk. Att andra kunde notera detta mer när jag har den på mig än utan. Jag var inte som alla andra… eller ser jag en större identitet med andra som bär en G6 eller en Libre, man får en gemenskap.

Sedan fick jag min G6 som scannar av blodsockret hela tiden. LARMAR under 4,5 och över 8,6 i blodsocker. Det var något jag hatade, jag till och med skällde ut min diabetessköterska i sömnen för larmen störde min sömn!

Men vad jag anser är att det är en bra uppfinning, man kan verkligen hålla koll på sitt blodsocker. Som projektledare älskade jag det, för jag hade kontroll på mina värden. Nu när jag studerar och sitter mycket stilla så är det också bra att hela tiden ha koll på sitt blodsocker.

Nu har jag fått två sensorer som man sätter fast på magen som varit trasiga, produktionsfel. Så i fredags eftermiddag stod jag utan någon sensor och Sjövde Depon som skickar hem läkemdel hade stängt för dagen, öppnar först på måndag. 

Där stod man och insåg att jag fick gå tillbaka till det traditionella blodsockertagandet. För och nackdelar. Jag insåg att jag tyckte själv att jag känner mig sjukare när man skall hålla på med nålar, stick i fingret, blod. Men jag får sova en hel natt utan att det piper!!!

Vad är egentligen bäst.

Sanningen är att  livet blir lättare och mer neutralt med en G6.

Författare: vagautmanadiabetes

Ida Kristoffersson heter jag och är född och uppvuxen på en Ö i Göteborgs Norra skärgård. Jag är 29 år och har bott lite överallt i världen, men sedan 2012 flyttade jag till Centrala Göteborg. I vår kreativa lägenhet med massa krimskrams bor min sambo A. Och vår kära katt Pantro, som så klart är svart och döpt efter ”Thunder Cats”. Idén till Våga Utmana Diabetes Jag har tänkt skriva en bok många gånger, men de blir aldrig av så då prövar jag på bloggvärlden. Jag har haft Diabetes typ 1 sedan jag var 9 år gamla, jag firade 20 år med min sjukdom 2017.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: