Sydamerika – kapitel 3

Följ min blogg via Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

Peru, nu var det dags för det lite större äventyret. Nu skulle jag till att utmana min diabetes.

Jag skulle gå Inkaleden i 4 dygn och sova i tält. Totalt en sträcka på 45 kilometer och den högsta punkten man passerar är 4 198 m.ö.h. Dead Woman’s Pass. För att sedan nå Machu Picchu, ett av världens sju underverk.

179060_10150131706305972_403539_n

Denna tuffa tre-dagars vandring är svårslagen när det gäller vacker natur och bländande vyer. Detta är också en levande led där man kommer i kontakt med Quechuabefolkningen i Anderna på vägen dit. Vi vandrade genom Heliga Dalen med utsikt över snötäckta Cordillera.

Vi passerade ytterligare två bergspass. Det första är Runquraqay på 3 950möh. Vi passerade förbi unika inkakonstruktioner. Den högsta punkten i denna passage är 3 700 möh. Vi gick till ruinerna Phuyupatamarca, ”Staden ovan molnen” vid 3 650möh.

Man sover i tält i 3 nätter, de man inte får glömma är att på dagen är det ca 35 C varmt och tropiskt fuktighet i luften och på nätterna är det ca 3 minusgrader, så packningen är svår, men man får dock  bara ha 6 kg / person med sig. För annars blir det för tungt för Inkaleden och man får max vara 15 personer på samma plats när man går på leden.

Vår grupp bestod av 1 canadensare, 6 britter, 5 australiensare, 2 ledare och jag. Jag delade tält med en tjej ifrån Australien.

Vi hade ett peruanskt matlagnings team, så vi lagade aldrig maten själva, men fick delta, men vi åt i mängder för att gå så högt och lågt hela dagen tar på energin. Detta var tungt, delar av degen såg man inte ens varandra, vi hade en ledare längst fram och en längst bak, men emellan oss kunde avstånden vara mellan 10 meter- 1 km, man gick i sin takt helt enkelt.

Sista dagen börjar vandringen extra tidigt för att vi ska hinna nå Solporten innan solen går upp. Vi gick upp runt 03:30 och tog oss till checkpoint. Vi fick uppleva den magiska utsikten över Machu Picchu. På eftermiddagen tar man tåget tillbaka till Cuzco.

De sista trappstegen till solporten, de var nog inte längre än 1 km, men när trappstegen är ca 75 cm höga och man får dra sig upp med trädlianer som hänger på sidorna, då är de tungt att ta sig upp.

Vilket äventyr

Dock får jag säga att de byar man går förbi på vägen till Machu Picchu är nästan vackrare och häftigare att se än självaste Machu Picchu.

Detta var väldigt tufft, jag förbrukade nästan 8 paket dextrosol på mindre än 4 dygn, behövde inte alls ta så mycket insulin för de var mest proteinrik mat, mer än kolhydrater när vi fick maten. Mycket potatis fick vi som mellanmål. Jag hade en energidryck som jag delade upp på tre vattenflaskor, så alltid när jag drack vatten fick jag även lite extra energi och socker.

Vill man så kan man. Jag informerade väl tjejen som jag sov med, vad som kan hända och ske, men på ett bra sätt så hon inte blev rädd, men också alla andra i teamet var informerade, en tjej ifrån England hade en bror som hade diabetes så hon visste var de innebar.

På nätterna gick jag ned extremt mycket, så jag tog aldrig insulin till middagen eller nattinsulin. Jag minskade även ifrån 14 enheter lantus till 6 enheter lantus på dagen.

Jag åkte även forsränning i Cuzco i 4 h med ett gäng brasilianare. Där valde jag att ha 15 i blodsocker när vi började för de var tungt och kämpigt och ingen möjlighet att äta socker när vi körde. De var först efter vi fick lunch. Jag hade 4,3 när vi skulle äta lunch så de var ett smart drag.

När jag gör sådana ansträngande aktiviteter, så minkar jag på morgoninsulinet eller natt insulinet beroende när på dygnet som jag gör aktiviteten. ifrån 12-8 enheter lantus brukar jag minska till. Men även måltidsdoserna om jag skall vara aktiv en längre stund.

San Francisco, dit åkte jag för att hälsa på min värdfamilj som jag bodde hos 2007-2008. De var kul att se hur barnen hade vuxit.

Så var det dags att åka hem igen. Där jag valde att fortsätt att arbeta för Apollo utomlands.

Dessa två olika kylskåp brukar jag använda mig av. Den tunna är den första ifrån ”FRIO”. Den kan du ta med på semester lätt och smidigt, när du är på plats så lägger du den i blöt och de är då kylklamparna börjar fungera. Så håller de i ca 2-4 dagar, beroende på värmen och behöver inte hållas i något kylskåp. Den andra måste gelén läggas i kylskåp för att fungera.

 

Triathlon

Den 4/8 skall jag göra mig mitt livs första Triathlon.

400 meter simning, 4 mil cykling och 8 km löpning. Min träning dit har varit att fokusera på de olika sporterna separat, men lite längre än vad man skall göra. Så jag har tränat 1200 meter simning, 4 mil cykling och 1 mil löpning när jag tränar, men inget tillsammans.

Så detta blir en stor utmaning på lördag.

Denna sommaren har varit så varm dessutom så man har inte orkat gå till gymmet eller träna ute inför. Jag har inget krav på någon tid, bara att jag kommer igenom.

Så får vi se vad blodsockret säger.

Jag återkommer med utvärdering!

shutterstock_233967895-Triathlon-1920x480

 

Resultat

Jag tog 8 enheter lantus istället för 12 enheter på morgonen, men även senare på kvällen efter loppet.

Jag låg under förmiddagen på 8,5 ca hela dagen. Åt lunch ca 12.30, för att vara redo vid start kl 14.00. Lunchen innehöll två smörgåsar + en yoggie.
Frukosten var yogurt och musli + 2 smörgåsar, Pågen och vatten med resorb.

När jag startar sådana lopp vill jag alltid ligga på 12.5 i blodsocker, för man gör av med massa energi.

Efter simningen hade jag lite mjölksyra i benen, för de var en hysteri att simma, alla simmade på varandra. Sedan på med cykelkläder och iväg. Cyklade 3 mil på ca 1 h 30 min, de var sjukt varmt. Stannade och tog blodsocker var 15 minut. Låg på mellan 8,2 till 11,1.

Sedan var de dags för löpningen, byta om och starta på nytt. Jag började med kramp i båda låren efter 1 km. Men hade mina salta lakritsar som jag åt och drack vatten och såg bara till att krampen skulle bort. Den försvann så fort jag sprang, så gå var inte ett alternativ.

Joggade igenom hela loppet och var i mål på 2 h och 42 minuter.

Jag var så nöjd och glad.

Detta var ett perfekt lopp att testa vad man kan göra med sin diabetes. Inget blodigt allvar, bara se till att allt funkar och går bra. Perfekt distanser.

Sydamerika – kapitel 2

Följ min blogg via Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

Argentina, vi blev kvar i Mar Del Plata i nästa 14 dagar. Vi bodde hos en kompis farbror. Vi åt och drack så vi båda gick upp 6 kg. De var Argentisk Asdo i mängder, empanada, vin, hemleverans av italiens glass och självklart mängder av Alfajores. Ingen nyttig kost och när man äter en asado i Argentina så räknar man med mellan 500 g – 1 kg kött / person. Blodsockret var inte särskilt stabilt här, men man lärde sig. En Alfajor fick jag nästan ta 5-6 enheter för, de är som en digestivekaka med kolasås i som är täkt av choklad. Ni hör ju, inte världens bästa kost för en person med diabetes, men man lärde sig hantera all sorts mat. Eftersom jag inte kunde köpa med kulturen när jag reste, så fick man äta kulturen.

Vi åkte ner till La Sierra för att bo på en gård en natt och rida på de stora gräsfälten, även min bror tog sig en ridtur trots att han aldrig suttit på en häst innan.

Med en dålig spanska kunde allt bli ganska fel. Jag blir dålig i magen och behöver något som släpper lös bomben. Går till apoteket och ber om medicin som sen visade sig vara Imodium. Så min resa ned till Ushuaia var ganska jobbig.

Men vi besökte världens mest sydligaste postkontor, vi var på sjöelefant och pingvinsafari och skogssafari. De sjuka är att naturen ser precis ut som västkusten i Göteborg. Så vi var som hemma. När vi skulle kika på exotiska djur så var de ekorre och hackspett. Fascinerande på andra sidan jorden, bara 3 dagar ifrån Antarktis.

166442_10150117109615972_6716713_n

Vidare åkte vi upp till Iguazúfallen, där var de svårt att hålla insulinet kallt, ifrån 15 minusgrader, 5 h norr flög vi och 26 timmar buss så kom vi till 42 C tropisk värme. Där fick jag hålla kylklamparna kalla i ett gemensamt kylskåp, som jag var rädd att förlora dem i, men ingen stal dem. Jag var in på ett apotek och köpte nålar till sprutorna en dag när vi var på utflykt, de var inga problem. Jag hade glömt mina på hostelet.
Min bror flög hem ifrån Iguazúfallen och jag fortsatte min resa till Chile.

Jag ångrar än idag att jag inte tog bussen genom Anderna till Santiago, men jag flög istället på 35 minuter.

Chile, där bodde jag hos en kompis pojkvän och hans familj i Santiago. Här blev de en hel del festande med Piscola (Pisco och Coca-cola). Extremt mycket dans, sprit och långa nätter, här vände jag helt på dygnet igen. En natt vaknade vi vid stranden i Viña del Mar, kan inte förklara hur, (5 h ifrån Santiago).  Att jag överlevde. 😉 Valparaíso och Viña del Mar var också två helt fantastiska kuststäder som vi åkte till.

Jag hyrde häst och red uppe i Anderna och avslutade dagen på en vingård,Vina Undurraga. Anderna är helt fantastiskt. Vi red i ca 6 h upp till en man som bodde långt upp i bergen. Där åt vi lunch som han tillagade över en eld. De var soppa och bröd som var helt gudomligt gott. Vitt bröd med snabba kolhydrater, men de behövdes när vi red så länge.

Sydamerika – kapitel 1 – 2010/2011

Följ min blogg via Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

Eftersom jag var Au-pair i USA och extremt pratglad fick jag många vänner ifrån Sydamerika. De som jag ville hälsa på skickade jag ett mail till och frågade om jag kunde bo hos dem.

Jag reste efter vart mina vänner bodde.

Inför: Jag fick hämta ut medicin för 1 år, ifall jag blev borta så länge.
Jag bad också min läkare att skriva intyg på engelska och spanska som jag kunde ha med mig, om varför jag får ha så mycket insulin i handbagaget.

Men om jag skulle bli rånad på allt var de inte lika lätt att få tag på en läkare som kan skriva ut insulin i Sydamerika som de är i USA. Så min läkare skrev även ett intyg att min bror får föra in en större mängd insulin till mig ifall jag skulle bli av med insulinet.
Min bror skulle möta mig i Argentina i 4 veckor, så de var ungefär efter 1/3 av resan.

Resplanen: 87 nätter
Kuba – 16 nätter över hela ön
Brasilien – Sao Paulo – 7 nätter
Brasilien – Recife – 7 nätter
Argentina – Buenos Aires – 4 nätter
Argentina – Mar del Plata – 8 nätter
Argentina – La pampa/Tandil – 5 nätter
Argentina – Ushuaia – 4 nätter
Argentina – Buenos Aires – 1 natt
Argentina – Iguazúfallen – 3 nätter
Argentina – Buenos Aires – 1 natt
Chile – Santiago – 7 nätter
Chile – Valparaíso/Viña del Mar – 3 nätter
Peru – Lima – 1 natt
Peru – Cusco/Vandra Inkaleden till machu picchu  – 7 nätter
Peru – Amazonas djungel – 7 nätter
USA – San Francisco – 6 nätter

Verkligheten blev

Resplanen: 88 nätter varav 35 nätter på hostel, resten hos vänner eller i tält
Costa Rica – för jag missade flyget till Kuba, blev kvar i 4 nätter
Kuba – 16 nätter över hela ön
Brasilien – Sao Paulo – 10 nätter
Brasilien – Recife – 4 nätter
Argentina – Buenos Aires – 4 nätter
Argentina – Mar del Plata – 14 nätter
Argentina – La Sierra – 1 natt
Argentina – Ushuaia – 4 nätter
Argentina – Buenos Aires – 1 natt
Argentina – Iguazúfallen – 3 nätter
Argentina – Buenos Aires – 1 natt
Chile – Santiago – 7 nätter
Chile – Valparaíso/Viña del Mar – 3 nätter
Peru – Lima – 1 natt
Peru – Cusco/Vandra Inkaleden till machu picchu  – 9 nätter
USA – San Francisco – 8 nätter

148234_10150101726635972_3683395_n

Costa Rica, är hade jag en privat livvakt om jag skulle lämna hotellet. Så jag hyrde en taxichaufför i stället som körde runt mig i 3 dagar. Jag såg aktiva vulkaner, åkte linbana över regnskogen, såg ormbunks odlingar, kaffe plantage och sengångare. Jag åt även lunch med hans familj och var med och hämtade barnen i skolan. Ett kort men roligt äventyr.

Kuba reste jag runt med bus och såg allt man kan önska sig, dansade salsa på nätterna och solade på dagen. Njöt av de karibiska livet med en rom i handen dagligen. (Rom är inte de enklaste att hantera med blodsockret och insulinet), men man lär sig när man vet vad som är viktigt i livet. 😉

Jag besökte: Pinar del Río, Havanna, Trinidad, Grisbukten, Cienfuegos (Teatro Terry), Santa Clara (Che Guevaras heliga lats), Matanzas, Cárdenas, Varadero.

Brasilien, jag blev kvar lite längre i Sao Palo för där var de massa studentfester hos min vän Bruna. Tror vi somnade kl 10.00 varje dag och gick upp kl 16.00 för att börja en ny festlig dag. Jag såg inte riktigt Sao Paulo i dagsljuset. Men jag åt deras Rodizio, massa olika kött på svärd som serveras av en Passadores.
I Recife så dök jag en hel del och njöt a sol och värme.

Argentina, när min bror skulle resa till mig och vi skulle mötas på flygplatsen i Buenos Aires så hade jag inte blivit av med något där och då, så min bror behövde inte ta med sig allt insulin han fått av mig.

Vi möts på flygplatsen och åker till vårt hostel. Vi checkar in, men skall gå och ta ut pengar för att betala hostelet och sedan äta. Vi lämnar allt utan värde saker, så vi tar med oss pass, pengar, kort och allt mitt insulin ut när vi skall äta. Jag fick en magkänsla när vi står i utgången av hostelet att jag borde lämna allt insulin på hostelet. Så jag springer upp på rummet och lämnar de på sängen innan vi går.

Jag säger till min bror att håll ögonen på din väska hela tiden, bind fast den när du äter på restauranger och kaféer, mina brasilianska vänner lärde mig, släpp aldrig blicken ifrån din väska.

Vi går och äter på en restaurang, träffar 3 schweiziska tjejer som ger oss massa tips om vad vi skall göra. Jag skall bara ta upp en penna för att anteckna. Min väska är borta! Servitrisen säger att de var en man i 45 års åldern inne i max 3 minuter som måste ha tagit den. Min reaktion är bara att springa efter, jag springer ut och jagar, vem vet vem? Men letar efter min väska…. Ingen resultat. Så resten av kvällen sitter vi på polisstationen och anmäler en rån. På sjukt dålig spanska, men de schweiziska tjejerna hjälpte oss med polisrapporten.

Min magkänsla gjorde att allt mitt insulin var kvar på hostelet.
Men utan pass, kreditkort och legitimation. Fick vi spendera 3 dagar på Ambassaden i Buenos Aires. Så vi såg inte så mycket av staden.

Här var fösta utmaningen på denna resan!

Backpackade i Polen 2010

Jag hade bestämt mig för att göra min livs stora resa. Jag skulle backpacka i Sydamerika själv. Men innan jag åkte själv så prövade jag lite att backpacka själv så jag började med Polen. Där hade jag en kompis, M som pluggade till läkare som jag kunde bo hos och samtidigt åka runt och se en del av Polen.

Jag började i Warszawa 2 nätter, jag hade med böcker om alla länder i Sydamerika så jag kunde läsa på om vart jag ville åka. Jag läste, drack vin och åt god mat på lokala pubar. Sedan tog jag tåget till Bialystok, där var jag i 2 nätter. Där bodde jag hos M. Jag hade en liten men lagom ryggsäck, jag hade en traditionell magväska med de viktigaste till diabetesen i, men en dubbeluppsättning i den stora ryggsäcken ifall jag skulle bli rånad.

I min magväska och i min ryggsäck hade jag som ett litet kylskåp. Super smidiga. Eftersom jag hela tiden var på resande fot.

Allt funkade bra så nu kände jag att jag var redo för mitt stora äventyr – Syd

74144_487806685971_46892_n

Skiathos – Destination Manager – Kapitel 3

Nästa destination blev Skiathos, Grekland.

Jag sökte en personalchefs position, men fick Destinations Manager med 5 guider under mig. Min tanke var att detta kan bli en stor utmaning, men väldigt lärorikt så jag tackade ja.

Innan vi skulle resa hem ifrån Egypten så fick vi informationen om att en vulkan har brutit ut på Island. Vi skulle informera alla gästerna om att allt är i sin ordning och vi återkommer med mer information. Vi var 6 guider som flög iväg på de första flyget som gick till Köpenhamn. Vi var dessutom det sista flyget som fick landa i Köpenhamn och Europa, sedan stängdes alla ankomster och depaturs.
Våra gäster som vi kört med bussen till flygplatsen i Hurghada, fick en hel annan resa hem. De landade på Kreta, båt över till Italien och sedan flyga eller buss hem till Scandinavium.

Inom resebranschen kan allt hända. Men detta betydde också att när jag kom hem så hade jag bara 5 dagar hemma att packa om och hämta ny medicin på apoteket till diabetesen.

Men mina flyg till Skiathos blev inställt X antal gånger pga av vulkanen, efter mycket om och men planerades de bussresor med alla guider ifrån Scandinavium ned till Europa. Vi var tvungna att komma på plats.
Men efter 14 dagar så fick jag ett flyg som gick ned till Skiathos och jag kom på plats. I början på april. Kallt och regnigt.

Jag kom till ett kontor som skulle startas upp, piffas till och göras i ordning. Första guiderna kom sista veckan i april. Då kom 4 av 5 guider på plats. Vi startade upp destinationen, gick igenom alla hotell, ordnade scheman för hotellservice, åkte på alla utflykter för att se vad vi skall ha för utbud på plats, och helt enkelt vara redo för första flyget som anlände.

Första ankomsten, vi hade haft ett fruktansvärt regnoväder som gjort att restauranger på ”storgatan” i stan hade förlorat bord och stolar som åkt ned i hamnen, även scootrar och bilar hade åkt med i regnet. De var ca 50 cm vatten i stan.

Självklart hade vi även en mur som rasade rätt ned i en pool på ett hotell så att de blev som en enorm våg in i hotellet och hotellet måste renoveras. Natten innan första ankomsten. Alla gäster fick ersättningshotell, men bra start på destinationen.

Detta var en av mina bästa säsonger, men en av mina tyngsta destinationer. Att styra en hel destination och dessutom när guider inte alltid heller är tillfredsställda, de är inte bara gäster som är missnöjda. Så blev detta kanske lite för stort, hade behövt en personalchef också på plats. Tyvärr hade man inte den tiden man önskade till guiderna.

Men långa dagar och nätter, ingen vila ingen ro så valde jag efter denna destinationen att ta en paus. Dels att mitt blodsocker och mitt Hba1C hade höjt ifrån 6,2 till 7,4 pga stress, dålig sömn, dåliga dryckes och matvanor.

Ett svårt liv att kombinera med ständiga blodsocker, sprutor, för varmt för insulinet. Även då de kändes tungt ibland, så bet man ihop! Jag körde destinationen ut.

Jag kom hem med sista flyget ifrån Skiathos i mitten på september. Jag fick vila hemma och försöka att få kontroll på mitt blodsocker och skaffade bättre matvanor.

Nu var de andra äventyr som väntade.

IMG_2267

Reseledare – Egypten kapitel 2 – Dykcertifikat

 

Min nästa destination blev Egypten, Hurghada. Jag hade enbart 2 dagar hemma och hade mailat med diabetesmottagningen om att jag behövde nya recept, mamma fick hämta ut allt så att de bara var att packa om väskan med diabetes tillbehör och byta lite kläder.

Där var jag utflyktsguide. Jag körde Kairo en och två dagars turer och Luxor en och två dagars turer, mestadels.

Här bestämde jag mig också om att göra Dykcertifikat, som enligt många diabetiker kan man inte göra det. Jag mailade hem till min läkare och bad om ett intyg, gick till en diabetesläkare och en dykläkare i Hurghada som skrev ett intyg på att mina värden var bara och att jag ka göra det.

Jag var bara ledig 1 dag / vecka så de tog mig 4 veckor att ta det tillskillnad mot andra som tar det på 4 dagar, men jag kämpade och gjorde det.

Efter detta har jag dykt mycket i Egypten, men även i Brasilien, Thailand, Kroatien och Grekland utan problem.

De som är viktigt är att:

  • Jag informerar alla runt omkring som dyker med mig att jag har diabetes. Ibland har några instruktörer sagt nej och några ja. För de känner att de får ett för stort ansvar.
  • Att jag har med mina tusen papper på att jag får göra det.
  • Att jag ligger i 12-16 i blodsocker när jag dyker för oftast när jag ligger på 12-13 när jag går ned så har jag 5-6 när jag kommer upp efter 45 minuter.
  • De är extremt mycket adrenalin och socker som går åt där nere.
  • Jag dricker alltid saft och har flera bananer och chips med mig. Snabba och långsamma kolhydrater.
  • Tar blodsocker tre gånger minst innan jag går ned under 45 minuter så jag ser om jag går uppåt eller nedåt eller ligger still i sockret.
  • Att man äter direkt när man kommer upp för sockret går ned väldigt fort när du väl kommit upp.
  • Att alltid informera din omgivning om att du har diabetes. Ifall något skulle hända, att du tuppar av, så vet andra ombord på båten men också din instruktör om vad de skall göra! De kan rädda liv! Skäms aldrig över din sjukdom, de är en del av dig!

Dykning är en av mina favorit äventyr.. De är obeskrivligt vad häftigt det är! Jag rekommenderar alla att testa.

Egypten i övrigt var också ett äventyr
Att få guida gäster till pyramiderna i Giza som så många hade sparat till i många år. Att få visa Tutanchamons grav i Konungarnas dal eller Hatschepsuts tempel. Vilken kunskap man fick. Egypten är också ett annorlunda land att leva i. De kan vara upp till 45 C i skuggan på dagen och minus 2 grader på natten pga av öknen. Man får tänka annat på hur man klär sig och hur man beter sig. De är en kulturkrock för många, men också en väldigt bra kulturkrock. Man såg halalslakt på gatorna av kor, man köpte guld och tyger på gatorna. Man köpte färska frukter ur fruktstånden. Man blev ett med kulturen.

19052_289003085971_419807_n