Notiser

Lidingöloppet – 30 km

– träning, blodsocker och pannben 💪

Det här året bestämde jag mig för att ta mig an Lidingöloppet, 30 km terräng, backar, svett och glädje. Men för mig handlade det inte bara om att springa långt. Det handlade lika mycket om att lära känna min kropp, mitt blodsocker och hur jag bäst balanserar energi, insulin och pannben.

Träningen inför
Jag höll träningen enkel men konsekvent

  • 1 km simning varje måndag
  • 2–3 löppass i veckan

Mitt schema såg ungefär ut så här:

  • Måndag: 1 km simning
  • Tisdag: vila
  • Onsdag: 7 km löpning
  • Torsdag: vila
  • Fredag: 7 km löpning eller lördag
  • Lördag: vila
  • Söndag: 9 km löpning eller fredag

En vecka innan loppet började jag fylla på med mer kolhydrater, pasta, ris, lite extra energi varje dag för att ladda inför loppet.

Prepp & planering inför loppet

Jag räknade ut att jag behöver äta 20 gram kolhydrater per 30:e minut under loppet. Jag sprang med en ryggsäck, lite tungt, men det var tryggt att springa med allt nedan för att veta att jag kan äta och dricka när jag behöver.

  • 1 st Sport Lunch
  • 2 bananer
  • 14 smågodisar, ca 20 g kolhydrater/påse (Tuttifrutti och Kinapuffar, men kinapuffarna var lite väl torra i munnen 😅)
  • 3 st flytande socker/gel.
  • 2 flaskor (0,5 l) jordgubbssaft + 2 st Resorb i varje
  • 2 proteinbars
  • Russin
  • Gifflar

Jag förberedde även min insulinpump med en särskild ”träningsprofil”, 25 % mindre basal än min vanliga vardagsinställning. Detta var ett tips från en vän med diabetes typ 1 som tränar och tävlar i löpning.

Loppdagen, steg för steg

08.30: En stadig frukost; havregrynsgröt, ägg, macka, juice och kaffe.
11.30: Hamburgare, Festis och en kanelbulle.
12.30: Pasta med smör (hade kunnat hoppa den – blev för mätt).
13.00: Satte på träningsprofilen på pumpen.
14.10: Start!

De första 7 km flöt på bra. Adrenalinet kickade in, och blodsockret stack iväg till 21.0. Jag misstänkte att det var adrenalin, men blev osäker och tog lite insulin och en Sport Lunch.

Vid 10 km rasade sockret till 5,6 med två pilar nedåt. Jag började gå, drack min första flaska med saft och åt en banan.
Vid 15 km var jag stabil igen (6,6) och började springa på nytt.

Jag försökte äta något var 35:e minut – inte riktigt enligt plan, men det funkade. Banan, Sport Lunch, Tuttifrutti, russin, gifflar, allt gick ner i små portioner.

När kroppen säger ifrån

Vid 18 km hade jag bra blodsocker (5,6), men jag mådde illa och jag kaskadkräktes i en skogsdunge. Jag fick panik, all energi jag fått i mig var borta ur kroppen.
Jag tryckte snabbt i mig nya kolhydrater, Kinapuffar, saft, Tuttifrutti, banan, en gel. Drack vatten och energidryck vid varje vätskestation.

Vid 21 km tänkte jag: ”Det här är ett Göteborgsvarv. Jag kan vara nöjd här.”
Men pannbenet sa nej och jag såg en flagga som det stod ”9 km kvar” på. Då tänkte jag, 9 km är väl ingenting. Super positiv. Jag hejade även på andra som sprang, vi pushade varandra.
Här drar de även snöret 10 minuter efter att jag hade passerat. Jag är inte långsam utan jag startade i sista startgruppen, så jag hade en lite marginal. 

De sista kilometrarna

Vid 23 km och vid 27 km tog jag en sockergel och drack vatten och energidryck vid varje stopp.
Jag fick gå baklänges nedför backarna, benen gjorde ont, men ingen kramp.

Vid 28 km drack jag Fanta som delades ut vid en vätskestation. Blodsockret ligger nu på 6,2.

30 km – I MÅL, då har jag ett blodsocker på 7,1 och jag är så stolt!

Att gå efteråt var… intressant 😅 Men kvällen avslutades på bästa sätt; fisktacos, bubbel och ett blodsocker på 7,6.

Och det viktigaste av allt – jag hade världens bästa hejarklack! Två av mina vänner stod först vid 8 km, sedan vid 21 km, sedan vid 28 km och så kutade de till 29 km. Med deras stöd, fina ord och hejarskyltar så sprang jag lite lättare och lite snabbare. ❤️🥰

Lidingöloppet var inte bara ett lopp för mig, det var en bra träning inför, planering och pannben.
Jag är så stolt att jag körde in i kaklet och mådde oförskämt bra efteråt.

Diabetes i arbetslivet – en balansakt mellan förståelse och verklighet

Energifyllda jag kan inte hålla sig till att göra en sak, nä men jag skaffar två jobb medans jag pluggar, så jag har något att göra. Detta är så typiskt mig, att aldrig sitta still. Men så kul att jobba inom serviceyrket igen. Jag jobbar i olika butiker och man få ha kontakt med kunder och bara få vara vuxen en liten stund, brukar jag säga. Att jobba inom service ger så mycket energi. Dock kan det vara en svår balans att  jobba inom serviceyrket med diabetes. Det borde inte vara så, men så är det.

Jag får tillexempel inte ha min mobiltelefon i fickan när jag arbetar, rimligt inom serviceyrket, men där är min blodsockermätare…men jag har även mitt blodsockervärde på min insulinpump och dextrosol i andra fikan, så det funkar för mig, men för någon som inte har en insulinpump, får de inte ha sin mobil i fickan för att kunna hålla koll på sitt blodsocker.?

Att ha diabetes typ 1 inom serviceyrket kan vara lite svettigt. Svettigt blir det när man står i kassan och insulinpumpen larmar. I en del av butikerna som jag arbetar i är fullt medvetna om diabetes och tycker det är helt okej att gå in arbetsrummet för att fixa larmet, men en del butiker är strikta på att man absolut inte kan ta en ”rast” när man står i kassan…. Det är så kluvet… För jag har jobbat inom service i så många år och förstår både arbetsgivaren, men samtidigt tar det mig 1 minut att stänga av larmet…. Eller ordna till det som ska ordnas, ta insulin eller äta något… Diabetes är fortfarande inte accepterat hos arbetsgivare eller är det otroligt mycket okunskaper fortfarande i samhället, trots att så många insjuknar i diabetes typ 1 varje år.

Hur ska man ge mer kunskap, eller hur får man andra att lyssna! Jag säger alltid! Fråga hellre än att anta eller döm……

Att jonglera jobb och en kronisk sjukdom som diabetes typ 1 är minst sagt en balansakt – en balans som ibland känns som en dans på slak lina. Men jag tror på att kunskap och förståelse kan bygga broar mellan individer, mellan arbetsgivare och medarbetare, och i samhället i stort. Vi behöver våga prata om det som kan vara svårt och ge plats för frågor, för det är i dialogen vi lär oss och växer tillsammans. För mig handlar det inte om att få specialbehandling, utan om att skapa en arbetsmiljö där alla kan vara sitt bästa jag – med eller utan diabetes. Det kräver små steg, men jag tror att vi tillsammans kan göra stor skillnad.

Dietisten

Jag älskar att samtala med min dietist. Det är en trygg plats där jag kan vara ärlig om allt jag äter – och ändå känna mig bra. 😊

Vi lever i en värld av mattrender och dubbelmoral. Ena stunden är det en diet som förespråkar fett och inga kolhydrater, nästa stund handlar allt om kolhydrater utan fett. Vad är egentligen rätt?

Min dietist säger att en kost anpassad för personer med diabetes faktiskt fungerar utmärkt för alla. Tallriksmodellen eller matpyramiden är ett utmärkt riktmärke. Om man under en dag lyckas få i sig protein, kolhydrater, grönsaker och en frukt, då har man gjort riktigt bra ifrån sig. Och blir det inte perfekt? Då tar man nya tag imorgon.

För en utan diabetes är att äta huvudmålet med dagen, en person med diabetes är huvudmålet att äta + ta insulin.

Jag kan bli trött på när folk säger: ”Du får väl inte äta godis?” Jag brukar kontra med: ”Vem får egentligen äta godis?” Godis är inget någon behöver, men alla får äta det om de vill. Det är en liten men viktig skillnad.

Kvällsmat och struktur
Kvällsmat är en särskild punkt där många kan behöva fundera på sina vanor – oavsett om man har diabetes eller inte. Min dietist har tipsat om att undvika ”ostrukturerat ätande” på kvällen. Det är lätt att man tar lite nötter, chips och kanske en tomat för att det känns gott. För oss med diabetes kan detta göra blodsockret hola balola. Lösningen?
Planerad kvällsmat. Om jag vill ta en näve chips, ser jag till att planera för det och ge rätt mängd insulin. Då blir det enklare för blodsockret att hålla sig stabilt under natten.

Jag har ofta hoppat över kvällsmat eftersom jag inte känner hunger efter kl. 18.00. Men min dietist påpekade att hunger inte är det viktigaste. Om kroppen går för länge utan kolhydrater kan förrådet ta slut (det händer efter ungefär tre timmar), och då börjar blodsockret bråka. Ett enkelt kvällsmål kan göra att kroppen blir mindre insulinresistent under natten. Ett kvällstips som är både gott och nyttigt, se nedan på min matdag.

Min matdag

Så här kan en typisk dag för mig se ut, och jag tycker att jag äter rätt bra:

  • 06.50 Frukost: Dofilus med müsli och chiafrön, plus en kopp te – 20 kh
  • 10.00 Mellanmål: Äpple och kaffe – 12 kh
  • 12.00 Lunch: Protein, grönsaker och kolhydrater (ris, pasta eller potatis) – 25–40 kh
  • 16.00 Mellanmål: En näve tortillachips eller en macka – 26 kh
  • 17.30 Middag: Samma upplägg som lunchen – 25–40 kh
  • 20.00 Kvällsmat: En ”äpplechoklad-grej” (kokt äpple mixat med smält mörk choklad, ibland hackade nötter i, fryser in i små formar) – 10 kh. Så gott, och de ger mig så bra blodsocker hela natten. Receptet finns på mitt instagram. @vagautmanadiabetes.

Totalt landar jag på cirka 135–165 kolhydrater per dag, ibland mer om jag unnar mig en bulle eller chokladkaka. 😊

Det är dock mindre än vad en hälsosam person som tränar 1–2 gånger i veckan behöver (225–300 kh), så jag kan med gott samvete slänga in en lussebulle eller två då och då!

Min dietist frågade mig om jag räknar kolhydrater. Jag erkände att jag sällan gör det, och kände mig lite skyldig. Men då sa hon något klokt: ”Du är inte duktig för att du räknar, men det blir enklare att ta rätt dos.” Och hon har så rätt.

Min dietist har verkligen hjälpt mig att tänka annorlunda kring mat. Det handlar inte om att vara ”perfekt”, utan om att planera och göra sitt bästa. Maten ska inte bara ge näring – den ska också ge glädje. Och vet ni vad? Även vi med diabetes kan njuta av både godis och chips, så länge vi har koll på helheten.

För mig är det inte bara en fråga om mat, utan om balans. Jag äter bra, jag lär mig av mina misstag – och imorgon är en ny dag med nya möjligheter att hitta just den balansen. 😊

Myter om blodsocker och mat
En vanlig missuppfattning är att man inte ska äta om blodsockret är högt. Det stämmer inte. Vid högt blodsocker är det fortfarande viktigt att äta kolhydrater och ge insulin. Kroppen behöver energi för att fungera, oavsett vad mätaren visar.