Tjejklassikern
På dessa loppen så har man ett sjukkort, som man får när man skall köra som man hänger runt halsen. De fyller jag alltid ut och har med mig på alla loppen, man får det faktiskt bara till skidloppet, inte till de andra. Men jag hade mitt under alla loppen runt halsen, där det står att jag har diabetes typ 1, vem dom skall ringa och vad de skall göra.
- Kortvasan i februari – långfärds skidor -3 mil
- Tjejvättern i maj – cykling – 10 mil
- Vansbrosimmet i juni – 1 km
- Lidingöloppet i september – löpning – 1 mil
Kortvasan i februari – långfärds skidor – 3 h 25 minuter
Träningen inför
Då var vi i Skidome i Kviberg och tränade. En av träningarna körde vi bara 1 mil och ganska lugnt och stilla. Inget adrenalinpåslag, ätit som vanligt innan, mellanmål kl 17.00 som var en smörgås med både ost och skinka och en halv yoggi. Startade på 10.0, men efter själva träningen så hade jag 3.1. Hade inte känt det, hade heller inte tagit ett extra blodsocker efter 5 km som jag brukar. Så jag fick sätta mig med skidorna på så fick min kusin lösa en frukt till mig.
Vi tränade en del i Borås med skidor och så införskaffade jag mig ett par rullskidor. De var verkligen Bambi på hal is, jag kan inte bromsa med dem. Jag tog bilen till Askimsbadet och utgick därifrån. Där är inga backar verken upp eller ned. De är mestadels helt plant. För varje gång åkte jag mellan 1,8 mil till 2,5 mil. Hade med mig fika som jag åt efter halva träningen och sedan innan jag åkte hem. Kunde vara en smörgås med massa pålägg, 2 gifflar och mycket vatten. Hade alltid en sprite med ifall jag behövde snabba kolhydrater.
Under själva loppet
Jag var nervös och mycket adrenalinpåslag kom till trots att man försökte hålla sig lugn, de var sol, men plusgrader så de skulle bli tungt i spåret. Jag och min kusin höll ihop hela loppet. Vi stannade vid behov och tog blodsocker, åt och drack. De hade 4 stationer jäms vägen med saft, vatten, bananer, saltgurka etc.
Jag startade på 10.0 i blodsockret och tog en halv banan vid start och lite energidryck. Efter 1,5 mil hade jag 13.0 tog lite vatten med energidryck i och 2 enheter insulin. Vi körde på, tog lite pauser och blodsocker jäms vägen och kom in på 3 h 25 minuter och 6.9 i blodsockret.
Tjejvättern i maj – cykling – 5 h 1 minut
Träningen inför
Jag tränade mellan Guldheden och Bollebyggd 2 dagar i veckan. Så att man genomför det med stil. Vi gjorde även ett lopp som träning inför, Kungälvrunt. Vi var anmälda till 6 mils loppet. Jag hade min runkeeper på och såg att de är 400 meter kvar till mål, då säger en volontär ”Heja på! Nu är det bara hälften kvar!” Jag tvärnitade! Vi hade åkt fel någonstans och hoppat på loppet som var 12 mil långt, men jag frågade hur jag genade till mål så jag cyklade runt i Kungälv på egenhand och kom i mål efter 8,6 mil. De var en bra träning.
Under själva loppet
De var fint väder, jag startade med mina kusiner men vi cyklade inte ihop, de hade fina tävlingscyklar och jag min gamla vanliga damcykel, dock utan korgen. Men allt var med i en större magväska; saltlakrits, japp, dextrosol, vatten, energidryck. Jag monterade en vatten hållare inför loppet och satte även på cykelhorn så man kunde vila ryggen lite, så lite sportig blev den. Jag körde i min takt, jag stannade på de platserna de hade dryck och mat på. Jag stannade och tog blodsocker när det behövdes.
Jag startade på 14.0 och kom imål på 12.0. De tyckte jag var bra, var nere på 4.6 i mitten av loppet och åt en banan.
Vansbrosimmet i juni 28 min
Träningen inför
Jag tränade på Valhalla en gång i veckan, simmade mellan 1 km till 1,3 km varje gång.
Under själva loppet
Under natten inför var jag väldigt hög i sockret, vi åt rotfruktschips på kvällen och jag fick inte ner mitt socker + adrenalin. Jag låg på 18.0-20.0 hela natten. Jag fick inte ned mitt socker mer än till 16.9 innan start. De gjorde att jag hade inget bra lopp, jag mådde illa, var lite yr och konstig. Jag simmade i mål, men inte med en stolt tid. De var okej att simma, men hela kroppen var tung och konstig under loppet pga av att ja varit hög så länge i sockret. Inte att rekommendera.
Lidingöloppet i september – löpning 54 min 23 sek
Träningen inför
Jag älskar att springa. Så att träna inför Lidingöloppet var ingenting för mig. Jag sprang emellan 3-4 gånger per vecka, mellan 5 km till 1 mil per gång. Så inför detta loppet var jag väl förberedd och adrenalinet skulle väl inte öka sockret så mycket.
Gjorde några smålopp inför exempel ”Winterrun” 1mil runt på Liseberg. Blodomloppet, Vårruset etc.
Under själva loppet
Startade på 9.8, dock precis vid start bjöd de på delokatobollar som jag åt, såklart. De blev bara torrt och störigt, dock bra för blodsockret. Men de blev jobbigt att springa med den torrheten i munnen. Men jag sprang på med min magväska som vanligt, dock springer jag inte med dryck, för det finns statiner påväggen med dryck. I slutet stod det på en skyllt ”Spurta in i mål” Jag tänkte, de är väl klart jag kan. Så jag sprang så benen nästan vek sig, men pga av det fick jag ett pris för att jag var en av 3 snabbaste tjejerna i mål. Jag fick en polarklocka som pris. Hade ingen aning om att de var en tävling.
Blodockret var på 4.9 i mål, lite lågt, men okej.
Slutresultat
Jag gör dessa loppen, dels för att jag tycker att det är kul, men också för att testa mina gränser med diabetesen. Att pröva och se vad som funkar, kanske man hittar en gren man gillar bättre än de man tränat tidigare. De har många fördelar att göra exempelvis Tjejklassikern. De är svårt med diabetesen, framförallt bökigt när man skall stanna för att ta ett blodsocker. På den tiden hade jag verken Libren eller G6. Idag skulle de vara mycket smidigare att genomföra och lättare med blodsockret. G6 larmar när man går upp eller ned och de hade skapat en annan typ av trygghet på loppen. Men jag anser att de inte finns några hinder att genomföra det som diabetiker. Man behöver ju inte vara först i mål. Att man gör det i sin takt och på sitt sätt framförallt.
Diabetes är en kamp - Våga utmana den 