Inför Göteborgsvarvet – träning 2017/2018

Jag har alltid varit en aktiv löpare och älskar att springa. Somliga gillar yoga, somliga glass, jag älskar att springa. Jag har gjort några lopp genom livet, alltifrån Göteborgsklassikern, tjej lidingöloppet, vårruset, blodomloppet. De flesta loppen har varit mellan 5-10 km långa.
Jag har alltid velat springa Göteborgsvarvet, men har dels fegat lite för knänas skull, men också för min diabetes.

Förra året 2017 anmälde jag mig i juni 2016. Så jag hade lång tid att planera min träning, planera mina doser och kost. Jag körde ca 2,1 mil / vecka men uppdelat på 4 dagar i september och oktober. Sedan blev det 2,1 mil på tre dagar. Olika långt varje gång, men fokus var 2,1 mil så långt som Göteborgsvarvet är.

Jag testade med olika dieter till träningen, pasta hur påverkar de, potatis, potatismos, ris etc. Självklart alltid mycket protein.
Men den dag jag planerar att spring 1,3 mil så åt jag alltid pasta och protein till lunch, men även lagad mat till middag. Potatismos har jag helt uteslutit ifrån min kost, jag tappar helt kontrollen på värdena, för de sticker upp på mindre än 7 minuter och de är jätte svårt att få ner, för man vill ta mer insulin, men som man vet kommer insulinet man redan tagit i efterhand så de får man inte göra för då blir man låg väldigt fort. Potatismos kan göra en på väldigt dåligt humör. 😉 Det är viktigt att alltid hålla mitt adrenalin lågt för att inte få detta ”fejkade” sockret i kroppen.

Ju närmare jag kom Göteborgsvarvet desto längre sprang jag. Jag ökade till 3 mil / vecka uppdelat på 4 dagar, varav ett pass måste vara 1,7 mil.
2 veckor innan: ingen Voltaren, ingen Ipren, ingen alkohol, ökade mängden pasta i mina måltider. Nu var jag redo att springa.

Dagen med stort D.
Jag var på ett event under fredagen i Stockholm, så jag sov i Stockholm, tog en ordentlig hotellfrukost och tåget till Göteborg.
Hämtade nummerlapp och käkade en stor tallrik pasta. Försökte hålla mig lugn, ville inte få för mycket adrenalin i kroppen.
Står som startgrupp 19, när jag är i folkmassan tänker jag ”du skall inte springa något lopp, ta de lugn”.. Men de är lätt när de är 35 000 människor runt omkring som hejar och har sig.
Precis innan jag startar kollar jag blodsockret, de ligger på 17,5… Fan, så jag tar två enheter för jag vill inte springa på högt socker!! De dummaste jag kunde göra. Jag skulle samtidigt tagit 3 dextrosol. Man lär sig alltid något nytt.

Jag springer och har ett lite för högt tempo för att jag är exalterad. Efter 1,3 mil så känner jag att jag är låg, jag kollar blodsockret, de är 3,2 och en pil rakt ned. Man får lite panik i stunden trots mycket folk runt omkring. Jag proppar i mig ett helt paket dextrosol och en proteinbar. JAG SKALL i MÅL! Det var viktigt att hela tiden dricka vatten. Vid varje vattenstation tog jag två vatten och en energidryck.

Jag sätter mig en liten stund ned på en sten jäms loppet, all kredd till dessa två. Först stannar en tjej och säger att hon är sjuksköterska och hon kan se att jag har diabetes pga av min libre knapp på armen, hon frågar om hon skall hjälpa mig, men jag tackar och säger att hon kan fortsätta. Även en kille stannar och säger att han är läkare och förstår att jag har diabetes pga av libre knappen. Även där tackade jag snällt, men bad dem fortsätta. Jag hade kontroll och jag hade ätit, jag behövde bara vila lite.

Efter 1,5 mil så stelnar benen ifrån midjan och ned, jag står helt stilla. Jag kan inte röra mina ben. Sådan kramp. Två killar lyfter in mig i sjukvårdstältet där får jag sockerdricka och massage. Men fundering över att avbryta fanns inte. Jag skall i mål även om jag kryper i mål.

Jag låg i tältet i ca 10-12 minuter. Jag tänker att jag går imål, men tjurskallig som man är så joggade jag. Jag körde hela vägen in i mål.

Kom in på 2 h 12 minuter med ett blodsocker på 9,2.

Lycklig och glad och så nöjd! Så jag gick raka vägen hem och anmälde mig till 2018.

Träningen inför 2018…… ja den har inte varit lika bra. Genomsnittligt 8 km -1 mil / vecka sedan februari i år.
Har som mål att komma i mål, men har inget krav på någon tid som jag hade förra året.

Jag återkommer efter loppet om hur de gick!

47A05610-6A47-4D4D-B3EF-39B6BF32CD4B

Författare: vagautmanadiabetes

Ida Kristoffersson heter jag och är född och uppvuxen på en Ö i Göteborgs Norra skärgård. Jag är 29 år och har bott lite överallt i världen, men sedan 2012 flyttade jag till Centrala Göteborg. I vår kreativa lägenhet med massa krimskrams bor min sambo A. Och vår kära katt Pantro, som så klart är svart och döpt efter ”Thunder Cats”. Idén till Våga Utmana Diabetes Jag har tänkt skriva en bok många gånger, men de blir aldrig av så då prövar jag på bloggvärlden. Jag har haft Diabetes typ 1 sedan jag var 9 år gamla, jag firade 20 år med min sjukdom 2017.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s