Att ha bra läkare och bra sjuksköterskor är viktigt

När jag växte upp med diabetes så var känslan av att gå till doktorn alltid att bli dömd efter en siffra. De handlade alltid om detta jäkla Hba1c… I början när jag fick diabetes låg mitt medelvärde på 4,9 /5,1 / 5,2 i Hba1c. Då vi kämpade för att hålla nere sockret. Men då vi fick tillsägelse att de var för lågt, att jag hade för många känningar/låga värden.

Sedan dess har jag haft ett medelvärde mellan 6,0-7,2… Men de har alltid varit så att man skall bevisa att man är bra, bli dömd efter en siffra.

Jag hade alltid en fantastisk barnsköterska M och barnläkare C. De var de bästa jag haft efter alla byten av läkare och sjuksköterskor som man hade innan.

Sedan var de dags att flytta över till Sahlgrenskas vuxenavdelning. Ny läkare och ny sköterska.

Dessa två är helt fantastiska, jag hoppas de aldrig går i pension. Läkare S. har full koll på vem man är som person. Vad man funderade över för 4 år sedan kan han komma tillbaka till och kolla att de fungerar idag, han kan alltid diskutera och svara på ens frågor och har full förståelse om något blodsocker inte skulle vara bra eller ett medelvärde vara bra. Han ser alltid till att man kikar på värdarna, varför de kan ha gått upp och hittar en lösning tillsammans med en. Han är även sjukt duktig och påläst och har alltid en lösning.

Lika bra är min sköterska C. Hon går igenom min libre´s värden, funderar över några saker som sticker ut och varför några fungerar. Vi går igenom hur jag äter och vad jag äter och varför vissa värden är som dom är. Hon är alltid ute efter en lösning! Hon dömer en aldrig!

De är ju redan nog med att man kämpar varje dag 24/7 för att överleva. Skall då en läkare eller sjuksköterska komma och ifrågasätta. Då orkar man inte mer. Att diskutera och även att de får tips hur man fungerar som person är viktigt så att även läkarna/sjuksköterskorna får en bättre förståelse. För ingen är den andre lik. Heller inte våran diabetes, den är heller aldrig den andre lik.

Att ha en läkare och skutsköterska som förstår en som man är, de är så viktigt.

 

 

Författare: vagautmanadiabetes

Ida Kristoffersson heter jag och är född och uppvuxen på en Ö i Göteborgs Norra skärgård. Jag är 29 år och har bott lite överallt i världen, men sedan 2012 flyttade jag till Centrala Göteborg. I vår kreativa lägenhet med massa krimskrams bor min sambo A. Och vår kära katt Pantro, som så klart är svart och döpt efter ”Thunder Cats”. Idén till Våga Utmana Diabetes Jag har tänkt skriva en bok många gånger, men de blir aldrig av så då prövar jag på bloggvärlden. Jag har haft Diabetes typ 1 sedan jag var 9 år gamla, jag firade 20 år med min sjukdom 2017.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s