Månad: maj 2018

Jag har alltid varit en aktiv löpare och älskar att springa. Somliga gillar yoga, somliga glass, jag älskar att springa. Jag har gjort några lopp genom livet, alltifrån Göteborgsklassikern, tjej lidingöloppet, vårruset, blodomloppet. De flesta loppen har varit mellan 5-10 km långa.
Jag har alltid velat springa Göteborgsvarvet, men har dels fegat lite för knänas skull, men också för min diabetes.

Förra året 2017 anmälde jag mig i juni 2016. Så jag hade lång tid att planera min träning, planera mina doser och kost. Jag körde ca 2,1 mil / vecka men uppdelat på 4 dagar i september och oktober. Sedan blev det 2,1 mil på tre dagar. Olika långt varje gång, men fokus var 2,1 mil så långt som Göteborgsvarvet är.

Jag testade med olika dieter till träningen, pasta hur påverkar de, potatis, potatismos, ris etc. Självklart alltid mycket protein.
Men den dag jag planerar att spring 1,3 mil så åt jag alltid pasta och protein till lunch, men även lagad mat till middag. Potatismos har jag helt uteslutit ifrån min kost, jag tappar helt kontrollen på värdena, för de sticker upp på mindre än 7 minuter och de är jätte svårt att få ner, för man vill ta mer insulin, men som man vet kommer insulinet man redan tagit i efterhand så de får man inte göra för då blir man låg väldigt fort. Potatismos kan göra en på väldigt dåligt humör. 😉 Det är viktigt att alltid hålla mitt adrenalin lågt för att inte få detta ”fejkade” sockret i kroppen.

Ju närmare jag kom Göteborgsvarvet desto längre sprang jag. Jag ökade till 3 mil / vecka uppdelat på 4 dagar, varav ett pass måste vara 1,7 mil.
2 veckor innan: ingen Voltaren, ingen Ipren, ingen alkohol, ökade mängden pasta i mina måltider. Nu var jag redo att springa.

Dagen med stort D.
Jag var på ett event under fredagen i Stockholm, så jag sov i Stockholm, tog en ordentlig hotellfrukost och tåget till Göteborg.
Hämtade nummerlapp och käkade en stor tallrik pasta. Försökte hålla mig lugn, ville inte få för mycket adrenalin i kroppen.
Står som startgrupp 19, när jag är i folkmassan tänker jag ”du skall inte springa något lopp, ta de lugn”.. Men de är lätt när de är 35 000 människor runt omkring som hejar och har sig.
Precis innan jag startar kollar jag blodsockret, de ligger på 17,5… Fan, så jag tar två enheter för jag vill inte springa på högt socker!! De dummaste jag kunde göra. Jag skulle samtidigt tagit 3 dextrosol. Man lär sig alltid något nytt.

Jag springer och har ett lite för högt tempo för att jag är exalterad. Efter 1,3 mil så känner jag att jag är låg, jag kollar blodsockret, de är 3,2 och en pil rakt ned. Man får lite panik i stunden trots mycket folk runt omkring. Jag proppar i mig ett helt paket dextrosol och en proteinbar. JAG SKALL i MÅL! Det var viktigt att hela tiden dricka vatten. Vid varje vattenstation tog jag två vatten och en energidryck.

Jag sätter mig en liten stund ned på en sten jäms loppet, all kredd till dessa två. Först stannar en tjej och säger att hon är sjuksköterska och hon kan se att jag har diabetes pga av min libre knapp på armen, hon frågar om hon skall hjälpa mig, men jag tackar och säger att hon kan fortsätta. Även en kille stannar och säger att han är läkare och förstår att jag har diabetes pga av libre knappen. Även där tackade jag snällt, men bad dem fortsätta. Jag hade kontroll och jag hade ätit, jag behövde bara vila lite.

Efter 1,5 mil så stelnar benen ifrån midjan och ned, jag står helt stilla. Jag kan inte röra mina ben. Sådan kramp. Två killar lyfter in mig i sjukvårdstältet där får jag sockerdricka och massage. Men fundering över att avbryta fanns inte. Jag skall i mål även om jag kryper i mål.

Jag låg i tältet i ca 10-12 minuter. Jag tänker att jag går imål, men tjurskallig som man är så joggade jag. Jag körde hela vägen in i mål.

Kom in på 2 h 12 minuter med ett blodsocker på 9,2.

Lycklig och glad och så nöjd! Så jag gick raka vägen hem och anmälde mig till 2018.

Träningen inför 2018…… ja den har inte varit lika bra. Genomsnittligt 8 km -1 mil / vecka sedan februari i år.
Har som mål att komma i mål, men har inget krav på någon tid som jag hade förra året.

Jag återkommer efter loppet om hur de gick!

Jag arbetar med event, de innebär alla typer och slags genomförande skapar jag och genomför. De kan vara allt ifrån utbildning av hur man serverar öl, bygga monter, servera öl, festivaler, bemanning. Allt inom event helt enkelt.

Nu i april så planerade jag och min kollega ett event som var på Åre Session. Alla idéer skulle sättas, planering av inköp, byggnation, logistik, bemanning, lösa problem som kan uppstå på plats. Vara så väl förberedd som möjligt.

Vi åkte en tisdag, körde 12 h i sträck och kom till Åre. Då var de mest genomgång av allt som skall göras på plats. Onsdag bygga upp olika sektioner av event på plats. Vi arbetade non stopp 08.00-02.30, små mat pauser enbart.
När jag arbetar så här så ändrar jag helt mina doser. Eftersom vi är konstant fysiskt aktiva, lyfter tungt och springer en hel del. Totalt gjorde vi 32 451 steg denna dag. Så ni förstår aktiviteten. Vi snittade ca 14-16 h / dygn i 5 dygn onsdag-söndag.

Ändringar av doser

I vanliga fall                                                    Ändrar så att de passar min arbetsdag

Morgondos: 14 enheter lantus                      10 enheter lantus

Frukost: 5+2 enheter humalog                      3 enheter humalog

Lunch: 5 enheter humalog                             2 enheter humalog

Mellanmål: 4 enheter humalog                     0 enheter humalog

Middag 5 enheter humalog                            2 enheter humalog

Eftermiddags snax 4 enheter humalog        0 enheter humalog

Nattdos 12 enheter lantus                              0 enheter lantus.

Mitt medelvärde på libren låg under denna veckan på 5,5. Blodsockret låg jämt och bra, men jag fick många känningar/låga värden trots sänkningarna av doserna.
Jag är i vanliga fall noga med att alltid ha en rutin för min sjukdoms skull när de gäller måltider, träning och insulinet.

Men i mitt arbete kan jag inte ha någon rutin, jag ändrar i princip varje vecka hur de skall se ut. Jag försöker alltid att lägga upp en genomtänkt plan gällande ändringar av doser  och måltider beroende på event och antal dagar.
Min kollegas mamma har diabetes så han har full förståelse när vi är ute på event när jag säger, ge mig 5 minuter att sitta och äta en banan. På tidigare arbetsplatser så skulle folk alltid reagera på att man sätter sig och tar en paus när de inte är ”rast” . Men de är väldigt skönt att ha en kollega som förstår och som också vet vad han skall göra om något skulle hända.

Jag älskar mitt jobb och de går att ändra sin ”rutinbox” om man planerar väl! Därför är jag också väldigt noga när de gäller eventplanering, så att jag själv kan planera, när jag kan äta, när jag kan ta insulin.

Men självklart, de blir inte alltid helt 100 % rätt. Jag tar i normala fall alltid min humalogdos 10 minuter innan lunch så att jag inte hinner få en stigning i sockret, men när jag är ute på genomförande tar jag alltid min dos efter att jag har ätit upp, ifall de kan bli avbrott i min måltid och jag måste springa iväg. Men de är så små höjningar som sker där så att de knappt är märkbart.

Tredje året
Åter igen i Transtrand. Fokus är att man skall lära sig överlevnad i fjällen, vilka utmaningar som kan komma och självklart åka skidor, men på gamla träskidor. Men detta året så sover man i snöbivack.

Ex på en dag:
06.30 Väckning
06.45 Städa logementet, bädda sängen
07.00 Frukost om städningen blev godkänd
07.45 Lektion i överlevnad i fjällen, vad är viktigt att tänka på
09.45 Fika
10.00 Samling för att ut och åka på fjället
10.10 Indelad i grupper om att köra med pulka och material/mat/utrustning eller utan.
12.30 Lunch på fjället
13.30 Fortsatt färd på fjället
16.00 Genomgång om vad vi lärt oss, vad som är viktigt att tänka på.
17.00 Fritid
18.30 Middag
19.30 Gemensam eller fri aktivitet

Man gör alltid en ”Överlevnadskurs” i 2 dagar. Även på vinterlägret. Även detta året går man igenom vad man har lärt sig och vad som kan uppstå.

 Dag 1
Man kommer till en lämplig plats efter ca 6-7 h skidåkning. Vi slog läger och gjorde upp eld för att laga middag. Man lägger sig tidigt då de blir väldigt mörkt väldigt tidigt.

Jag började med längdskidåkning i ca 3 h, stannade för för vila mitt på fjället, ca 15 min. Fortsatte färden mot vår sovplats. Detta året så skall man då sova i snöbivack.
M, Y och jag skulle bygga tillsammans.

Man var indelad två och två, men vi var ojämnt antal så vi tre sov i samma. Alla börjar gräva ett stort hål in i snön. Självklart var de flera grupper som hittade redan gamla snöbivack så de behövde nästan bara skapa sängar på nytt. Men vi fick så klart inget färdigt hål. Vi slet och kämpade i över 7 h för att bygga ett hål in i snön för tre personer. Vi byggde en dubbelsäng och en enkelsäng.

För att stänga vår snöbivack så fäster man skidorna som dörr och snö därpå så att de inte skall blåsa in, vi gjorde vår sista måltid inne i tältet, med en liten eld och lite soppa. Vi lade oss tidigt för att de blev helt bläck mörkt ute.
När vi vaknade på morgonen hade vårt tak sjunket ca 30 cm av vår andning så att när vi tittade upp så hade vi ca 15 cm till taket där vi låg och sov. Vi fick gräva ut vår igen på nytt. Dels för att vi var tre i vår. Så sjunker taket snabbare.

 Dag 2
06.30 Väckning
07.00 Frukost på trangiakök.
08.00 Packa ihop oss för en tur på fjället.
Vi fortsatte över Transtrands fjällen. Snoret i näsan frös till is, de var kallt men väldigt soligt. Efter 5 h skidåkning och lunch begav vi oss tillbaka till våra snöbivack. Vi var blöta, kalla och hungriga.

Denna kväll och natt både grät vi och ropade på hjälp. Jag sa att jag skulle ringa min mamma som skulle hämta oss alla tre i en helikopter, att detta inte var omänskligt att detta är sjukt att vi gör frivilligt. Då vi fick svar ifrån Kaptenen som såklart bodde vägg i vägg med oss. Att ja, de är bara att ringa, men ni gör de frivilligt….
Att man utsätter sig för det. Det var istappar i allas näsor och man fick lite klaustrofobi.

Dag 3
Var att vi bara skulle hem, men de var en lång tur och alla var väldigt slitna och trötta.
De tog ca 4-5 h att ta sig hem. Detta blev sista kvällen för vinterlägret och de var spex och stoj på kvällen.
Sedan hemfärd dagen efter.