Hba1c under v.12-20 skall vara mellan 47-49 – Jag hade 39, för att de pressade mig för hårt.
V. 16 fortfarande bara nya ansikten på specialen. Inte okej, jag känner mig verken välkommen eller ihågkommen.
V. 17 först fick jag samma barnmorska som jag hade v.5. Någon vi kände igen, men också hon klagar på mina blodsockervärden om hur svängigt det är, att de inte är bra. SOM OM JAG INTE VET DETTA! Man har inte ett svängt blodsocker medvetet och för att man vill skada barnet, vad tror ni! Ibland vill man bara skrika ut på mottagningen, men eftersom man är trevlig och glad så biter man fan ihop! Och ber om ursäkt för något som jag inte gör medvetet!
Känner inte att de är ett bra mottagande på Östra, man känner sig inte trygg med någon.
De klagar för mitt bästa, men tänk er för. Man är gravid, hormonell, och gör allt för att ens barn skall ha det bra!! MAN KÄMPAR med insulin, blodsockret och hormonerna som har ett världskrig inom din kropp.
Ändå är de mellan 3,2-12,2 så det är inget kris. Ligger aldrig på över 10 i mer än 1 h. Man kollar sitt blodsocker så ofta.
Har man 30 minuter besök, så sitter de och läser igenom min journal i 15 minuter innan de pratar med mig, de kan man väl ändå göra innan jag går in. Nu sist sa jag att hittills (är i v.17) har vi enbart partat om mitt blodsocker, påpekat olika aktiviteter jag gör. Varför de svänger så och jag skulle säga att de känns som att de ifrågasätter allt jag äter och gör. Inte så kul som gravid!
Jag hade velat prata om att jag faktiskt är gravid, vad det innebär. Allt runt omkring de, då sa de ja de kan vi göra nästa gång och ägnade mina sista 15 minuter åt till att boka in nästa besök. Fick inget utav detta besöket heller.
Jag har ett aktivt jobb som gör att jag inte hinner läsa alla böcker om barn, man hade velat få en gnutta info ifrån barnmorskan…Hade önskat man fick prata om att man faktiskt är gravid och inte bara svängande kurvor som är okontrollerbara.
Eller är jag med barn?! Den frågan ställer man sig ibland när man är där. Eftersom ingen tar upp att man faktiskt är gravid.
De bokar bara nya tider när man är på plats och klagar på blodsocker värdarna, ifrågasätter mitt aktiva liv. De hotar med att sjukskriva mig hela tiden om jag inte lugnar ned mig.
Jag är lugn! Ni skulle känt mig innan jag blev gravid! Jag har gått ned ifrån 280 % till 80 % i aktiviteter och saker som jag gör.
Jag har jätte bra Hba1C, järnvärden, blodtryck etc, men lite svängigt mellan 3,2-12,2 ibland. Nu v.17 ligger mitt Hba1C på 41.
Jag hoppas på bättre prioritering efter RUL Rutin ultraljudet man har v.19. Jag känner mig inte alls prioriterad på Östra, jag är en i mängden. Lovar att jag kommer att möta minst 10 nya ansikten innan förlossningen.
V.17 fick jag äntligen träffa denna underbara Diabetessköterska alla talar om, U. U. fick mig att inse att man är inte mer än människa, dessutom när man jämt har mått illa, ända fram till v.18. Först då kunde jag äta mer vad jag ville, innan var de nästan bara pasta som gick att äta utan att må illa.
När jag väl träffade U. Den ”bästa” diabetessköterskan på avdelningen enligt alla. Hon ifrågasatte allt de hade gjort. Och ändrade till: långtidsverkande blev 12 på morgonen eftersom jag har en höjning vid frukost och 8 på kvällen eftersom jag låg så lågt på nätterna.
Vi sänkte lunchdosen till 6 enheter till frukost, för jag har en stigning vid lunch, men efter lunch en jätte dipp som gör att jag blir låg vid 14.00 tiden istället.
V.17 så ändrade denna underbara diabetessköterskan till 12/7 och nu börjar de bli bättre, men jag ändrar ändå själv lite då och då beroende på vad jag gör. Om jag vandrar i fjällen eller om jag sitter på ett kontor. Hon skall ha guldstjärna! Bara att hon säger, jag ser att du gör ditt allra bästa och kämpar och de är svårt! Men vet vet att du kämpar!
Äntligen var de någon som såg att man fanns.
V.17 Grekland – Zakynthos
Vi hade sen semester och bokade in två resor på 2 veckor, för att mysa och rå om varandra innan lillen kommer.
Vi åkte till Zakynthos, boka inte utan AC när du är gravid!! De var varmt, hade blöta handdukar på mig på natten. Vi hyrde bil för att få AC. V. 17 mår jag fortfarande dåligt på morgonen, grekisk kontinental frukost är verken bra för någon som är gravid eller har diabetes, tog 11 enheter till frukost, men ändå jätte höjningar och extrem illamående, dels för värmen också.
Vi hade en fantastisk semester, vi tog hand om varandra, åt gott och njöt av livet, men de var lite för varmt för en som är gravid och mår illa, 34 C hade vi.
V.18 Österrike – Bad Gastein
Detta var min 30 års present ifrån A. Ett gemensamt beslut om vart vi skulle åka innan vi skaffar barn. Vi ville vandra i fjällen. Bad Gastein blev de efter massa googlande och tips. Vi åkte dit i 4 nätter.
Första kvällen hamnar vi på en super lokal Österrikisk dansbar. Helt fantastiskt!
Dag 1: efter 15 km vandring uppe i bergen, gått över Stubnerkogel bron och letat efter T-röd, så vi skulle kunna laga mat vart som i fjällen, då var tältet satt på plats.
Vilken underbar plats! Vilket lugn! De behövde vi båda.
Dag 2: Vi vaknade tidigt för att gå hela dagen, de var ca 5 grader under natten i tältet.
Denna dag gick vi vilse för att vi vägrar att gå på stigarna som erbjöds i fjällen, så snittade vi 45-50 k. En österrikisk familj körde oss de sista 15 km hem när de insåg att vi kommit vilse och gick i deras kohage och velade. De brukade ha folk som körde offpist fel i deras hage, men de har aldrig sett någon som vandrar, vi var så långt ifrån vandringslederna!. Trötta och smutsiga, men väldigt glada tog vi faktiskt in på hotell den natten och vi gick på den lokal Österikika krogen igen! De var helt underbara! Men vi var helt slut!
Dag 3: Ömma och träningsvärk tog vi oss runt i byn Bad Gastein, liftarna var stängda pga dåligt väder. Vidare begav vi oss till ”Salzburg”, hade bokat ett hotell på landet, precis vid tyska gränsen. Vi njöt av de sista bergen för denna gång! En helt underbar resa. Som jag rekommenderar alla!
Det bästa var också att jag hade slutat att må illa, kan vara den friska luften vi fick. Men jag mådde toppen, förutom att man går lite långsammare än vanligt.
V.19 RUL – Rutinultraljudet
Nu var det dags att titta på den lilla krabaten för andra gången.. Vi båda hade bestämt oss för att ta reda på könet för att vi var så nyfikna.
Vi fick reda på att allt såg bra ut, vi fick ett nytt förlossnings datum 26/2 och att de är en liten pojk vi skall få!
Man kunde cykla till månen och tillbaka efter detta ultraljudet. Man fick så mycket energi och man blev så lycklig. Inte för att de var en pojk utan för att man fick träffa den lilla krabaten igen, man ser att han mår bra och har de bra där i värmen.
Nu är det mer verkligt för oss båda! Vi skall bli föräldrar!
v.20 Men de mest underbaraste är att han sparkar för fullt nu! Att man vet att han är där hela tiden! De är en så obeskrivlig känsla.
Freestylen
Jag började fylla ut vad jag åt och vad jag tog insulin, egentligen för deras skull, men då visar de sig att de ändå inte kan se dem anteckningarna ändå. Varför skapar man teknik som inte sköterskorna kan ta del av.?! Ibland blir man bara trött på att man skall vara en teknisk robot som ingen kan läsa av eller förstå på riktigt. Men de är också en press att de ser alla blodsocker.
Träningen
Har försökt att göra Power Walks och simma. De funkar när man mår illa, de är rätt skönt också. Man känner sig lätt i bassängen.
Jag har även anmält mig till något som heter ”Magplasket”. Där gör man 30 minuter vattengympa och 30 minuter avslappning med lite information. Där börjar jag i v.25. Återkommer om den träningen.
Diabetes är en kamp - Våga utmana den 