Att vara mamma med Diabetes typ 1 – ”Super mama” 5

Följ min blogg via Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

Att vara mamma de är nog de bästa som kan ske! Vissa trivs med att vara hemma och vissa inte. Jag hade svårt i början att acceptera att vara hemma. Men nu älskar jag varje dag som man är hemma. De sker något nytt varje dag med lillen som är fantastiskt att uppleva.

Att tvätta – de är inte alltid så lätt, men man har sina knep, jag tar honom i en sele på magen, all tvätt på armarna och sedan lägger jag han i tvättkorgen i tvättstugan på en filt med massa leksaker. Så än är han inte missnöjd.

Kryper & sitter – de är som en milstolpe, nu kan han leka själv, men man måste vara mer alert. Han kryper överallt. Vi har gjort som en hage i vardagsrummet, så han inte kan smita ut än. Snart så klättrar han över den med. Men vad han tycker det är en frihet att ta sig fram själv, och att sitta. Man kommer liksom upp en bit ifrån marken.

Städar ut kläder – vad man städar ut kläder. Han växer för fort. Så trycker denna mamman på han försmå kläder ibland för jag vill inte släppa att han har vuxit ur dem… Sorgligt att de används så lite, men tur har man vänner som får barn på löpande band så man kan ge bort massor. När lillen hjälper till att städa ur så viker jag och han skakar till dem. Att alltid låte honom vara med, kanske det blir extra jobb, men så nöjd han är.

Äter på allt – ALLT stoppas i munnen, jag har fattat att de uppfattar hur en sak känns med munnen, om den är taggig, len, trubbig så kopplas detta snabbare till hjärnan än när man har saken i handen. Men de menas ju också att de stoppar verkligen allt i munnen. Nu får man börja städa här hemma.

Eluttag – jag fattar grejen, de är i rätt höjd när man börjar krypa, men hur man än gömmer dem så hittar dom till dem. WHY? De är som att eluttag kallar på små bebisar som just lärt sig krypa.

Egentid – detta får man verkligen inte glömma hur viktig den är. Men också egen tid med sin partner. Nu har jag börjat i crawlkurs och börjat springa så att man kommer hemifrån utan barn. Jag unnade även mig en helkroppsmassage idag efter simningen!! De var guld värt. Något som också är viktigt att när bebisen har somnat, om han somnar så måste man hålla om varandra, mysa, se en film. Man får inte glömma varandra i ett förhållande! ALLA ÄR LIKA VIKTIGA! Man får heller inte glömma Pantro, vår katt.

IMG_4371

Författare: vagautmanadiabetes

Ida Kristoffersson heter jag och är född och uppvuxen på en Ö i Göteborgs Norra skärgård. Jag är 29 år och har bott lite överallt i världen, men sedan 2012 flyttade jag till Centrala Göteborg. I vår kreativa lägenhet med massa krimskrams bor min sambo A. Och vår kära katt Pantro, som så klart är svart och döpt efter ”Thunder Cats”. Idén till Våga Utmana Diabetes Jag har tänkt skriva en bok många gånger, men de blir aldrig av så då prövar jag på bloggvärlden. Jag har haft Diabetes typ 1 sedan jag var 9 år gamla, jag firade 20 år med min sjukdom 2017.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s