Författare: vagautmanadiabetes

Nästa destination blev Skiathos, Grekland.

Jag sökte en personalchefs position, men fick Destinations Manager med 5 guider under mig. Min tanke var att detta kan bli en stor utmaning, men väldigt lärorikt så jag tackade ja.

Innan vi skulle resa hem ifrån Egypten så fick vi informationen om att en vulkan har brutit ut på Island. Vi skulle informera alla gästerna om att allt är i sin ordning och vi återkommer med mer information. Vi var 6 guider som flög iväg på de första flyget som gick till Köpenhamn. Vi var dessutom det sista flyget som fick landa i Köpenhamn och Europa, sedan stängdes alla ankomster och depaturs.
Våra gäster som vi kört med bussen till flygplatsen i Hurghada, fick en hel annan resa hem. De landade på Kreta, båt över till Italien och sedan flyga eller buss hem till Scandinavium.

Inom resebranschen kan allt hända. Men detta betydde också att när jag kom hem så hade jag bara 5 dagar hemma att packa om och hämta ny medicin på apoteket till diabetesen.

Men mina flyg till Skiathos blev inställt X antal gånger pga av vulkanen, efter mycket om och men planerades de bussresor med alla guider ifrån Scandinavium ned till Europa. Vi var tvungna att komma på plats.
Men efter 14 dagar så fick jag ett flyg som gick ned till Skiathos och jag kom på plats. I början på april. Kallt och regnigt.

Jag kom till ett kontor som skulle startas upp, piffas till och göras i ordning. Första guiderna kom sista veckan i april. Då kom 4 av 5 guider på plats. Vi startade upp destinationen, gick igenom alla hotell, ordnade scheman för hotellservice, åkte på alla utflykter för att se vad vi skall ha för utbud på plats, och helt enkelt vara redo för första flyget som anlände.

Första ankomsten, vi hade haft ett fruktansvärt regnoväder som gjort att restauranger på ”storgatan” i stan hade förlorat bord och stolar som åkt ned i hamnen, även scootrar och bilar hade åkt med i regnet. De var ca 50 cm vatten i stan.

Självklart hade vi även en mur som rasade rätt ned i en pool på ett hotell så att de blev som en enorm våg in i hotellet och hotellet måste renoveras. Natten innan första ankomsten. Alla gäster fick ersättningshotell, men bra start på destinationen.

Detta var en av mina bästa säsonger, men en av mina tyngsta destinationer. Att styra en hel destination och dessutom när guider inte alltid heller är tillfredsställda, de är inte bara gäster som är missnöjda. Så blev detta kanske lite för stort, hade behövt en personalchef också på plats. Tyvärr hade man inte den tiden man önskade till guiderna.

Men långa dagar och nätter, ingen vila ingen ro så valde jag efter denna destinationen att ta en paus. Dels att mitt blodsocker och mitt Hba1C hade höjt ifrån 6,2 till 7,4 pga stress, dålig sömn, dåliga dryckes och matvanor.

Ett svårt liv att kombinera med ständiga blodsocker, sprutor, för varmt för insulinet. Även då de kändes tungt ibland, så bet man ihop! Jag körde destinationen ut.

Jag kom hem med sista flyget ifrån Skiathos i mitten på september. Jag fick vila hemma och försöka att få kontroll på mitt blodsocker och skaffade bättre matvanor.

Nu var de andra äventyr som väntade.

Min nästa destination blev Egypten, Hurghada. Jag hade enbart 2 dagar hemma och hade mailat med diabetesmottagningen om att jag behövde nya recept, mamma fick hämta ut allt så att de bara var att packa om väskan med diabetes tillbehör och byta lite kläder.

Där var jag utflyktsguide. Jag körde Kairo en och två dagars turer och Luxor en och två dagars turer, mestadels.

Här bestämde jag mig också om att göra Dykcertifikat, som enligt många diabetiker kan man inte göra det. Jag mailade hem till min läkare och bad om ett intyg, gick till en diabetesläkare och en dykläkare i Hurghada som skrev ett intyg på att mina värden var bara och att jag ka göra det.

Jag var bara ledig 1 dag / vecka så de tog mig 4 veckor att ta det tillskillnad mot andra som tar det på 4 dagar, men jag kämpade och gjorde det.

Efter detta har jag dykt mycket i Egypten, men även i Brasilien, Thailand, Kroatien och Grekland utan problem.

De som är viktigt är att:

• Jag informerar alla runt omkring som dyker med mig att jag har diabetes. Ibland har några instruktörer sagt nej och några ja. För de känner att de får ett för stort ansvar.
• Att jag har med mina tusen papper på att jag får göra det.
• Att jag ligger i 12-16 i blodsocker när jag dyker för oftast när jag ligger på 12-13 när jag går ned så har jag 5-6 när jag kommer upp efter 45 minuter.
• De är extremt mycket adrenalin och socker som går åt där nere.
• Jag dricker alltid saft och har flera bananer och chips med mig. Snabba och långsamma kolhydrater.
• Tar blodsocker tre gånger minst innan jag går ned under 45 minuter så jag ser om jag går uppåt eller nedåt eller ligger still i sockret.
• Att man äter direkt när man kommer upp för sockret går ned väldigt fort när du väl kommit upp.
• Att alltid informera din omgivning om att du har diabetes. Ifall något skulle hända, att du tuppar av, så vet andra ombord på båten men också din instruktör om vad de skall göra! De kan rädda liv! Skäms aldrig över din sjukdom, de är en del av dig!

Dykning är en av mina favorit äventyr.. De är obeskrivligt vad häftigt det är! Jag rekommenderar alla att testa.

Egypten i övrigt var också ett äventyr
Att få guida gäster till pyramiderna i Giza som så många hade sparat till i många år. Att få visa Tutanchamons grav i Konungarnas dal eller Hatschepsuts tempel. Vilken kunskap man fick. Egypten är också ett annorlunda land att leva i. De kan vara upp till 45 C i skuggan på dagen och minus 2 grader på natten pga av öknen. Man får tänka annat på hur man klär sig och hur man beter sig. De är en kulturkrock för många, men också en väldigt bra kulturkrock. Man såg halalslakt på gatorna av kor, man köpte guld och tyger på gatorna. Man köpte färska frukter ur fruktstånden. Man blev ett med kulturen.

Följ min blogg via Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

När jag valde att flytta hem till Sverige igen efter att varit Au-pair i USA, så fick jag mersmak på att ut och resa i världen. När jag var 18 år så arbetade jag i butiken och på Landvetter för Apollo och älskade att ta hand om förvirrade gäster.

Så jag bestämde mig att gå Apollos reseledarskola i Gilleleje i Danmark. Efter 3 veckor var man utbildad efter långa kvällar, prov och redovisningar och fick vänner för livet.

Min första destination blev Cypern, Agia Napa. Där bodde jag i totalt 9 månader.

Ifrån Cypern finns de många roliga och galna historier, men de får bli en annan typ av blogg. 😉

När jag började på Cypern hade jag fortfarande insulinpump. Men i högsäsong när vi stod på flygplatsen och väntade in gästerna. Så kunde de vara upp till 45 ´C i skuggan där vi stod. En dag trodde jag att jag hade trampat i tuggummi, men de var min skosula som smalt mot asfalten. Då förstår ni hur varmt de var. Att då ha insulinpumpen på höften kändes som att insulinet ibland slutade att fungera innan ampullen var slut. Jag gick över till sprutor och därefter gick jag faktiskt inte tillbaka till insulinpump.

Men då löste jag det genom att jag hade en magväska med sprutor som jag lade i den busschaufförens kylskåp ombord på bussen som jag skulle åka med tillbaka till Agia Napa med. Dextrosol och blodsockermätare hade jag i en plastficka i min klippbord där jag även hade alla transfer listor.

De finns alltid en lösning så länge man är kreativ.

På Cypern arbetade jag mestadels med utflykter och tog med alla pensionärer upp i Troodosbergen. Man åkte kl 06.00 på morgonen och var tillbaka till 19.00 tiden på kvällen.

Jag var även sjukhusansvarig, man var väl påläst om alla reseregler, sjukförsäkringar etc. Men till Cypern 2009 så fick vi svininfluensan på plats. De är också ett kapitel för sig.

Jag klarade första säsongen som reseledare i Agia Napa! De var inte lätt! Men så sjukt kul och så mycket erfarenhet som man fick med sig. Dels att man vågade att åka och leva som man gör som reseledare, trots att man har diabetes.

Att man inte föll i mer skratt eller i mer gråt när gästerna klagade.

De är något med resenärer på charterresor, de blir som 3 år och kan inte ta hand om sig själva, måste alltid hålla en reseledare i handen och klaga, de är de man skall göra på sin semester! De finns även underbara glada och trevliga gäster, men tyvärr träffar man dem sällan för de är ju så nöjda!

Vilken resa, vilken erfarenhet! Så jag sökte mig vidare till en vinterdestination med mycket utflykter. Jag ville fortsätta som utflyktsguide.