Författare: vagautmanadiabetes

Följ min blogg via Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

I år var de mycket jobb och mycket annat som prioriterades istället för träningen inför varvet.

Jag sprang ca 7-8 km 1-2 ggr / vecka i ca 2 månader innan. Jag var inte i någon toppform, men kände ändå att jag skall göra det.

Mitt mål var i år 3:15 h. Jag hade som plan att om någon bjöd på öl, stannar jag där en stund, bjuder någon på glass stannar jag där en stund. Jag skall chilla och ha kul rakt igenom loppet.

Kl.09.30 började jag med en frukost som innehöll, en macka, ett kokt ägg, en smoothie med banan och hallon, vatten med resorb, kaffe och yoghurt.

Mitt blodsocker under morgonen och förmiddagen pendlade mellan 7,1 och 8,7. Perfekt.

Jag åt lunch kl 13.00 då blev de pasta med tomatsås, sedan gjorde jag i ordning mig för att springa. Packa plåster, tejp, GlucoGel, dextrosol, libremätare, hörlurar. Allt som skall med i sin lilla väska.

Jag började mitt lopp kl 14.55 och hade då 8,6 i blodsocker.

Mitt blodsocker pendlade mellan 7,2-11,1 under hela loppet, vid 7,1 tog jag två dextrosol för att vara på den säkra sidan. Drack 2 vatten och en energi dryck vid varje stopp.

Jag fick kramp i båda benen efter 1,6km, men fick lite salt och dextrosl. Så körde jag hela vägen in i mål!!! På 2:08h. Jag är så nöjd!

Dock när man kommer i mål så får man banan, energidryck och kexchoklad, men man fortsätter inte att vara aktiv, där skulle jag ha tagit insulin till min banan, men de gjorde jag inte och fortsatte upp till 17,5 innan jag insåg att jag var hög i sockret.

Som de nog är för de flesta, kan man knappt gå dag 1 och dag 2.. Men är så stolt och tänker anmäla mig igen! Detta skall bli en tradition.

Detta är ett väldigt bra sätt att utmana sin diabetes på. De finns inga krav och inga mål. Man skapar allt själv!

Jag har alltid varit en aktiv löpare och älskar att springa. Somliga gillar yoga, somliga glass, jag älskar att springa. Jag har gjort några lopp genom livet, alltifrån Göteborgsklassikern, tjej lidingöloppet, vårruset, blodomloppet. De flesta loppen har varit mellan 5-10 km långa.
Jag har alltid velat springa Göteborgsvarvet, men har dels fegat lite för knänas skull, men också för min diabetes.

Förra året 2017 anmälde jag mig i juni 2016. Så jag hade lång tid att planera min träning, planera mina doser och kost. Jag körde ca 2,1 mil / vecka men uppdelat på 4 dagar i september och oktober. Sedan blev det 2,1 mil på tre dagar. Olika långt varje gång, men fokus var 2,1 mil så långt som Göteborgsvarvet är.

Jag testade med olika dieter till träningen, pasta hur påverkar de, potatis, potatismos, ris etc. Självklart alltid mycket protein.
Men den dag jag planerar att spring 1,3 mil så åt jag alltid pasta och protein till lunch, men även lagad mat till middag. Potatismos har jag helt uteslutit ifrån min kost, jag tappar helt kontrollen på värdena, för de sticker upp på mindre än 7 minuter och de är jätte svårt att få ner, för man vill ta mer insulin, men som man vet kommer insulinet man redan tagit i efterhand så de får man inte göra för då blir man låg väldigt fort. Potatismos kan göra en på väldigt dåligt humör. 😉 Det är viktigt att alltid hålla mitt adrenalin lågt för att inte få detta ”fejkade” sockret i kroppen.

Ju närmare jag kom Göteborgsvarvet desto längre sprang jag. Jag ökade till 3 mil / vecka uppdelat på 4 dagar, varav ett pass måste vara 1,7 mil.
2 veckor innan: ingen Voltaren, ingen Ipren, ingen alkohol, ökade mängden pasta i mina måltider. Nu var jag redo att springa.

Dagen med stort D.
Jag var på ett event under fredagen i Stockholm, så jag sov i Stockholm, tog en ordentlig hotellfrukost och tåget till Göteborg.
Hämtade nummerlapp och käkade en stor tallrik pasta. Försökte hålla mig lugn, ville inte få för mycket adrenalin i kroppen.
Står som startgrupp 19, när jag är i folkmassan tänker jag ”du skall inte springa något lopp, ta de lugn”.. Men de är lätt när de är 35 000 människor runt omkring som hejar och har sig.
Precis innan jag startar kollar jag blodsockret, de ligger på 17,5… Fan, så jag tar två enheter för jag vill inte springa på högt socker!! De dummaste jag kunde göra. Jag skulle samtidigt tagit 3 dextrosol. Man lär sig alltid något nytt.

Jag springer och har ett lite för högt tempo för att jag är exalterad. Efter 1,3 mil så känner jag att jag är låg, jag kollar blodsockret, de är 3,2 och en pil rakt ned. Man får lite panik i stunden trots mycket folk runt omkring. Jag proppar i mig ett helt paket dextrosol och en proteinbar. JAG SKALL i MÅL! Det var viktigt att hela tiden dricka vatten. Vid varje vattenstation tog jag två vatten och en energidryck.

Jag sätter mig en liten stund ned på en sten jäms loppet, all kredd till dessa två. Först stannar en tjej och säger att hon är sjuksköterska och hon kan se att jag har diabetes pga av min libre knapp på armen, hon frågar om hon skall hjälpa mig, men jag tackar och säger att hon kan fortsätta. Även en kille stannar och säger att han är läkare och förstår att jag har diabetes pga av libre knappen. Även där tackade jag snällt, men bad dem fortsätta. Jag hade kontroll och jag hade ätit, jag behövde bara vila lite.

Efter 1,5 mil så stelnar benen ifrån midjan och ned, jag står helt stilla. Jag kan inte röra mina ben. Sådan kramp. Två killar lyfter in mig i sjukvårdstältet där får jag sockerdricka och massage. Men fundering över att avbryta fanns inte. Jag skall i mål även om jag kryper i mål.

Jag låg i tältet i ca 10-12 minuter. Jag tänker att jag går imål, men tjurskallig som man är så joggade jag. Jag körde hela vägen in i mål.

Kom in på 2 h 12 minuter med ett blodsocker på 9,2.

Lycklig och glad och så nöjd! Så jag gick raka vägen hem och anmälde mig till 2018.

Träningen inför 2018…… ja den har inte varit lika bra. Genomsnittligt 8 km -1 mil / vecka sedan februari i år.
Har som mål att komma i mål, men har inget krav på någon tid som jag hade förra året.

Jag återkommer efter loppet om hur de gick!

Jag arbetar med event, de innebär alla typer och slags genomförande skapar jag och genomför. De kan vara allt ifrån utbildning av hur man serverar öl, bygga monter, servera öl, festivaler, bemanning. Allt inom event helt enkelt.

Nu i april så planerade jag och min kollega ett event som var på Åre Session. Alla idéer skulle sättas, planering av inköp, byggnation, logistik, bemanning, lösa problem som kan uppstå på plats. Vara så väl förberedd som möjligt.

Vi åkte en tisdag, körde 12 h i sträck och kom till Åre. Då var de mest genomgång av allt som skall göras på plats. Onsdag bygga upp olika sektioner av event på plats. Vi arbetade non stopp 08.00-02.30, små mat pauser enbart.
När jag arbetar så här så ändrar jag helt mina doser. Eftersom vi är konstant fysiskt aktiva, lyfter tungt och springer en hel del. Totalt gjorde vi 32 451 steg denna dag. Så ni förstår aktiviteten. Vi snittade ca 14-16 h / dygn i 5 dygn onsdag-söndag.

Ändringar av doser

I vanliga fall                                                    Ändrar så att de passar min arbetsdag

Morgondos: 14 enheter lantus                      10 enheter lantus

Frukost: 5+2 enheter humalog                      3 enheter humalog

Lunch: 5 enheter humalog                             2 enheter humalog

Mellanmål: 4 enheter humalog                     0 enheter humalog

Middag 5 enheter humalog                            2 enheter humalog

Eftermiddags snax 4 enheter humalog        0 enheter humalog

Nattdos 12 enheter lantus                              0 enheter lantus.

Mitt medelvärde på libren låg under denna veckan på 5,5. Blodsockret låg jämt och bra, men jag fick många känningar/låga värden trots sänkningarna av doserna.
Jag är i vanliga fall noga med att alltid ha en rutin för min sjukdoms skull när de gäller måltider, träning och insulinet.

Men i mitt arbete kan jag inte ha någon rutin, jag ändrar i princip varje vecka hur de skall se ut. Jag försöker alltid att lägga upp en genomtänkt plan gällande ändringar av doser  och måltider beroende på event och antal dagar.
Min kollegas mamma har diabetes så han har full förståelse när vi är ute på event när jag säger, ge mig 5 minuter att sitta och äta en banan. På tidigare arbetsplatser så skulle folk alltid reagera på att man sätter sig och tar en paus när de inte är ”rast” . Men de är väldigt skönt att ha en kollega som förstår och som också vet vad han skall göra om något skulle hända.

Jag älskar mitt jobb och de går att ändra sin ”rutinbox” om man planerar väl! Därför är jag också väldigt noga när de gäller eventplanering, så att jag själv kan planera, när jag kan äta, när jag kan ta insulin.

Men självklart, de blir inte alltid helt 100 % rätt. Jag tar i normala fall alltid min humalogdos 10 minuter innan lunch så att jag inte hinner få en stigning i sockret, men när jag är ute på genomförande tar jag alltid min dos efter att jag har ätit upp, ifall de kan bli avbrott i min måltid och jag måste springa iväg. Men de är så små höjningar som sker där så att de knappt är märkbart.