Tips ifrån Libroklubben

Det är ett tips ifrån mig att vara med i Libroklubben, de ger god råd och även en gratisbox med lite gott och blandat inför bebisens ankomst.

Smärtlindring under förlossning
Vill du föda med naturlig smärtlindring som massage, akupunktur och sterila kvaddlar så långt det går? Eller vet du redan nu att du kan tänka dig maximal smärtlindring med exempelvis epidural? Låt det inte gå prestige i att föda barn utan någon smärtlindring alls. Be om den hjälp du önskar eller behöver.

En kvinna som känner sig väl förberedd och är övertygad om sin förmåga att föda har lättare att hantera värkarbetet och förlossningssmärtan. Därför kan det vara bra att läsa på om olika typer av smärtlindring på förhand, så att du vet om vilka möjligheter som finns när tiden är inne.

Nedan hittar du en kort beskrivning av de vanligaste formerna av smärtlindring. Prata med barnmorskan om du vill ha mer information om deras för- och nackdelar.

Naturlig och medicinfri smärtlindring
• Massage. Det brukar vara skönt att få massage framförallt i den nedersta delen av ryggen under värkarna. Här kan din partner göra nytta! Massage kan få dig att slappna av och kan användas under hela förlossningen.

• Endorfiner. Kroppen producerar och utsöndrar själv ämnen som är smärtstillande. De frigörs när vi utsätts för stora påfrestningar eller skadar oss. Endorfiner kallas också för kroppens eget morfin och har ungefär samma effekt. Dessutom dämpar hormonet stress och ökar känslan av välbefinnande. Effekten blir störst om du är upprätt och rör på dig under förlossningen.

• TENS, transkutan elektrisk nervstimulering. Den här lilla maskinen genererar lätta vibrationer, som stimulerar nerverna i ryggen via fyra elektroder. Den kan ta bort smärttopparna och mildra värkarnas intensitet.

• Värme. En varm vetekudde eller en varmvattensflaska kan lindra mycket under det tidiga öppningsskedet.

• Sterila kvaddlar, injektioner för att få igång kroppens endorfiner.
Med hjälp av en spruta och en tunn nål sprutas en liten mängd sterilt vatten in i underhudsfettet. Vanligtvis ges fyra till fem små stick kring det område där det gör mest ont, oftast vid ryggslutet eller ner mot ljumskarna. På så sätt kan man aktivera frisättning av endorfiner, det kroppsegna morfinet. Dessutom avleds smärtan från värkarna något. Effekten sitter i upp till en och en halv timme och kan göras om vid behov. Metoden medför inga negativa konsekvenser för förlossningsförloppet eller barnet.

• Varmt vatten. Att flyta nästan tyngdlös i varmt vatten lindrar smärtan och kan få kroppen att slappna av. Du kan också stå eller sitta och strila varmt vatten i dusch eller badkar.

• Akupunktur. Studier visar att kvinnor som använder akupunktur är mindre benägna att be om ryggbedövning, epidural och känner sig mer avslappnade. Akupunktur har inga biverkningar och påverkar inte barnet.

Funderar ni på att föda barnet hemma? Här kan ni läsa om hemförlossning.

Medicinsk smärtlindring

• Lustgas. Styrs av kvinnan som andas in genom ett munstycke i början av varje värk. Lustgasen verkar smärtstillande, avslappnande och du får en tillfällig berusningskänsla. Det är en kemisk förening mellan syre och kväve och koncentrationen anpassas efter kvinnans behov. Gasen påverkar inte barnet och lämnar kroppen lika snabbt som den kommer in.

• Morfinpreparat. Ges som tablett eller via injektion i huden för att uppnå långsam lindring eller i en ven för snabbare lindring. Det tar bort smärttopparna när värkarna pågår och kan hjälpa kvinnan att slappna av under förlossningen. Det verksamma ämnet passerar emellertid moderkakan och läkare avråder från att ge det inom en timme före förlossningen, eftersom det kan göra barnet sömnigt och ur stånd att få igång en regelbunden andning. Ibland ges detta då kvinnan har mycket förvärkar och behöver sova en stund för att samla krafter.

• Epidural. Den här injektionen bedövningsmedel ges i ryggens nedersta del och är i dag en vanlig smärtlindringsform. En epiduralblockad kan avlägsna smärtan så att du blir näst intill smärtfri under värkarna. Effekten klingar vanligtvis av efter några timmar i samband med att intensiteten i värkarna ökar. Bedövningsmedlet passerar inte moderkakan och påverkar därför inte barnet direkt. Vid epiduralbedövning har man kontinuerlig CTG-registrering för att hela tiden se att barnet mår bra.

• Spinalbedövning. Det här är också en ryggbedövning, men innebär att den ges med en spruta som en engångsinjektion. Den används ofta vid kejsarsnitt eller när man bedömer att förlossningen inte kommer ta så lång tid, till exempel hos en omföderska. Spinalbedövningen är mer total och bedövar från bröstet och ända ner till låren. Vid spinalbedövning har man kontinuerlig CTG-registrering för att hela tiden se att barnet mår bra.

• PDB/pudendusblockad, bäckenbottenbedövning. Den här bedövningen används i allt mindre utsträckning. Den ges genom att man sprutar in bedövningsvätska högt upp i slidväggen på båda sidor. Nerverna i hela området bedövas så att smärtan känns mindre när barnet krystas ut. Nackdelen är att bedövningen kan förlänga krystskedet därför att du inte känner exakt hur du ska göra. Men man använder med fördel också bäckenbottenbedövning när barnmorskan ska sy lite större bristningar i slidan och mellangården.

• Narkos. Full narkos innebär att du sover. Narkos används vid riktigt akuta kejsarsnitt när man inte hinner lägga en ryggbedövning. Den är vanlig om man snabbt måste lösa en moderkaka som inte vill lossna av sig själv. Det kan också förekomma i samband med en större blödning som snabbt måste stoppas.

Förlossningens tre faser
Efter de ofta långdragna värkarna då livmodermunnen vidgar sig kommer krystvärkarna,
som resulterar i det lilla barnets födsel. Den tredje fasen avslutar förlossningen genom att moderkakan krystas ut.

Alla blivande föräldrar vill gärna veta ungefär hur lång tid förlossningen kan förväntas ta. Svaret är att det kan variera väldigt mycket och är omöjligt att veta i förväg. Varje förlossning är individuell och unik.
Är du förstföderska brukar det i regel ta lite längre tid.
Det bästa du kan göra för kroppen under timmarna av sammandragningar och värkar är att inte spänna dig, utan försöka slappna av så mycket du kan. Du kan till exempel ta ett varmt bad, få massage eller akupunktur. Det är bra om du redan på förhand gjort dig beredd på hur du kan försöka att hantera förlossningssmärtorna. Längre fram kan du behöva medicinsk smärtlindring av något slag. Prova dig också gärna fram med olika förlossningsställningar.

1. Livmodermunnens utvidgning och öppningsskedet
Förmodligen är du både nervös och förväntansfull när de första värkarna sätter in – nio månaders väntan börjar gå mot sitt slut.
I början är värkarna svaga och oregelbundna. De kanske börjar med en gång i timmen och varar i cirka en minut. För förstföderskor brukar den här fasen – merparten av förlossningstiden – ta nio till femton timmar. För omföderskor går det som regel fortare.
Gradvis blir värkarna allt kraftigare och kommer tätare och tätare. Musklerna i livmodern arbetar med full kraft medan livmoderhalsen vidgar sig. De första fem centimetrarna brukar vara de som tar längst tid. Ledbanden som håller samman dina bäckenbottenben sträcks ut och stramar.
Under senare delen av denna fas fortsätter livmodermunnen att öppna sig och livmodertappen utplånas så småningom. Om fostervattnet inte redan har gått så händer det troligen nu, eller relativt snart.
Vid kulmen av den här fasen kommer värkarna varannan minut och varar cirka en och en halv minut. Arbeta med att försöka slappna av och hålla modet uppe i pauserna. Använd dig av de tekniker du lärt dig om du gått kurs eller läst om profylax.

2. Krystvärkar och utdrivningsskede
När livmodermunnen har utvidgat sig cirka 10 centimeter inleds nästa fas – det är dags att börja krysta när värkarna kommer (om barnet kommit tillräckligt långt ner i förlossningskanalen). Det här steget tar vanligtvis mellan två och tre timmar, men det är ytterst individuellt.
Under den första fasen har barnet rört sig nedåt i förlossningskanalen. När barnets huvud nu trycker mot bäckenbotten stimuleras värkarbetet ytterligare. Och när barnets huvud når bäckenbotten och trycker mot ändtarmen känner du ett starkt behov av att krysta.
Det känns som ett kraftigt tryck bakåt, som om du verkligen behöver bajsa.
Hur länge den andra fasen varar beror på många faktorer, till exempel hur mycket kraft och ork du har och hur avslappnad du är. Barnmorskan stöttar dig, och ber dig trycka på lite extra när det börjar bli dags för barnets huvud att komma ut. En eller två värkar senare passerar resten av kroppen ut. Den här fasen slutar med ett mirakel – ditt barn föds och ni ses äntligen för första gången.
I samma ögonblick som barnet har kommit ut försvinner nästan all smärta. Det blir de flesta mödrar både lättade och förvånade över.
Sedan inleds den tredje och sista fasen.

3. Efterbördsskedet
En stund efter att barnet har kommit ut är det dags för moderkakan att släppa och krystas ut. Det sker genom att livmodern drar sig samman och det känns som om det är ytterligare en värk på väg. Du ombeds förmodligen att hjälpa till att krysta fram moderkakan och hinnorna som omslöt barnet. Men oroa dig inte, det går inte att jämföra med det värkarbete du precis har varit med om.
I samband med det här skedet kommer en blödning, och efteråt känner barnmorskan på din mage för att kontrollera att livmodern drar sig samman ordentligt. Det är viktigt för att du inte ska blöda så mycket.
Barnmorskan undersöker moderkakan för att kontrollera att den har kommit ut i sin helhet. Om det finns rester kvar i livmodern kan de ge upphov till infektioner och blödningar senare.

När förlossningen är över kontrollerar barnmorskan ditt underliv och syr eventuella bristningar. Det görs alltid med någon form av bedövning. Är det en större bristning, sys den av en förlossningsläkare. Därefter får du rena kläder och ni får en lugn stund tillsammans för att njuta av det fantastiska som just skett – ni har blivit en familj!

Förlossningsställningar
Det finns många fördelar med att föda i upprätt ställning, men det viktigaste är ändå att du växlar mellan olika ställningar för att hjälpa barnet genom förlossningskanalen.

Under det första stadiet av förlossningsprocessen kan värkarna vara väldigt smärtsamma. Du kommer att försöka pröva dig fram för att hitta den mest bekväma ställningen och säkert behöva byta ställning ofta.
Upprätta positioner är särskilt bra, eftersom tyngdkraften hjälper barnet att lirka sig nedåt genom den trånga och lite böjda förlossningskanalen. Även dina egna rörelser, att du rör dig eller byter position ofta, är en god hjälp för den här processen.

Bra alternativ att växla emellan
• Att gå, stå eller luta sig mot en person, vägg, stol.
• Att stå på alla fyra, sitta upp eller ligga på sidan eller framstupa mot en sittsäck, upprätt säng eller stol.
• Att sätta händerna på höfterna, böja sig lätt framåt och gunga fram och tillbaka under värkarna.
• Att sitta eller ligga mellan värkarna – vila och slappna av när tillfälle ges.
• Att bada eller duscha under värkarbetet. På många förlossningsavdelningar finns möjlighet till bad med en behaglig temperatur. Värmen gör att du slappnar av och förlossningen går framåt. Stresshormonerna sjunker och smärtkänsligheten minskar. Läs mer om smärtlindring under värkarna.

Låt tyngdkraften hjälpa dig!
Det finns en rad erkända fördelar med att du försöker att befinna dig i upprätt position under stor del av värkarbetet:
• Livmoderns arbete blir mera effektivt.
• Andningen går lättare, vilket ger bättre syresättning för både dig och barnet i magen.
• Risken för blodtrycksfall och illamående minskar.
• Du får större känsla av att ha kontroll över vad som händer.

Förlossningsposition när det är dags att krysta
I nästa fas, utdrivningsstadiet eller krystningsskedet, ska du välja den förlossningsställning som känns bra för dig (och där barnet också mår bra).
Det är upp till dig om du väljer att föda stående, liggande, sittande på huk, vilande på händer och knän, hängande framstupa över sängen eller sittande upprätt.
Låt barnmorskan guida dig och ge förslag på bra ställningar och pröva dig fram vad som känns naturligt. Man kan behöva byta ställning många gånger.
Det är alltid viktigt att barnmorskan har god uppsikt just i slutskedet när barnets huvud börjar skymta för att bedöma om förlossningen går för fort. Genom en bra kontroll går det att minska risken för bristningar i underlivet.
Om sugklocka behöver användas för att hjälpa till i slutet, kommer barnmorskan att se till att du befinner dig i en ställning som gör det lätt att ta emot barnet.
Låt barnmorskan komma med förslag och vägleda dig ifall din position inte känns riktigt självklar och bra.

Födsel genom kesarsnitt
Ett kejsarsnitt kan antingen vara planerat eller utföras som en akut operation om förlossningen inte riktigt går som planerat. Oavsett orsak är proceduren ofta densamma, och även resultatet. Du får ett ärr i bikinilinjen men sedan ett nyfött knyte i famnen.

Idag föds ungefär var sjätte barn i Sverige genom kejsarsnitt. Knappt hälften av snitten är planerade.
Oftast är den blivande mamman fullt vaken under ingreppet, men i mycket akuta fall sker operationen under narkos.

Varför planerar man ett kejsarsnitt?
Vid en helt normal graviditet är det i allmänhet bäst, både för dig själv och barnet, att föda vaginalt. Bland annat löper du själv högre risk för att råka ut för infektion eller en större blödning efter ett kejsarsnitt. Barn som föds med kejsarsnitt kan ibland få problem med andningen, och behöva ligga i kuvös eller få extra syrgas under någon tid.

Det finns flera olika skäl till ett planerat kejsarsnitt

  • Barnet ligger i så kallad sätesbjudning, med stjärten nedåt.
  • Barnet är mycket stort.
  • Tvillingar eller trillingar och en komplicerad graviditet.
  • Moderkakan blockerar modermunnen så att barnet har svårt att komma ut den vanliga vägen.
  • Havandeskapsförgiftning.
  • Alltför smalt bäcken.
  •  Tidigare skador eller operation i underlivet.
  • Tidigare förlossning med kejsarsnitt.
  • Stark förlossningsrädsla.Det görs många kejsarsnitt varje dag. Även om vissa komplikationer är något vanligare än efter vanlig förlossning så brukar det gå bra för flertalet snittade mammor och deras barn.

Kejsarsnitt görs oftast med ryggbedövning

Ett akut kejsarsnitt görs om det händer något under förlossningen som gör att barnet måste tas ut så snabbt som möjligt. Det kan till exempel handla om att barnets huvud inte har fixerats rätt i bäckenet. En annan orsak kan vara syrebrist hos barnet.

I de flesta fall utförs ett kejsarsnitt – även om det är akut sådant – med regional bedövning i form av en ryggbedövning. Den bedövar dig från bröstet och ner till låren, så att du kan förbli vid medvetande under operationen och ha möjlighet att få hålla ditt barn så snart du har fött.
Om man tvingas göra ett akut kejsarsnitt väldigt snabbt, eftersom situationen bedöms vara ännu mer akut, blir du istället sövd – vilket innebär att du sover när ditt barn kommer till världen.

Vad händer före ingreppet?

Ett kejsarsnitt är en operation och genomförs därför i en operationssal. Din mage ska vara tom före ingreppet. Dropp sätts in via en slang i ett blodkärl. Man rakar bort eventuellt hår vid bikinilinjen. En kateter, som är en liten plastslang, förs in i din urinblåsa. Du får ta på dig speciella operationskläder.

Du är vaken under operationen

Ryggbedövningen ges av en narkosläkare. Den bedövar dig från bröstkorgen till låren. Det innebär att du är vid fullt medvetande under operationen. Du slipper dock se själva ingreppet eftersom man sätter upp ett skynke mellan ditt ansikte och magen.
Så snart bedövningen har verkat ordentligt påbörjas operationen. Oftast lägger läkaren ett horisontellt så kallat ”bikinisnitt”. Sedan tar det bara några minuter innan barnet är ute.

Ditt barn är fött!

Barnet lyfts upp ur livmodern – själva födseln är klar! Mår barnet bra får du direkt, förutsatt att du är vaken, chansen att hålla det och hälsa det välkommet till världen.
Medan barnet ligger vid ditt bröst syr kirurgen igen operationssåret.

Efter kejsarsnittet

Katetern tas ofta ut senare samma dag. Barnmorskan hjälper dig att gå på toaletten och kissa – det är viktigt att den funktionen säkert kommer igång efter att du varit bedövad. Eftersom operationsområdet ömmar får du alltid smärtstillande medicin efteråt.

Det är viktigt att du så snart som möjligt står upp och rör på dig. Att gå omkring kan i sig bidra till att smärtan minskar, läkningen går snabbare och risken för blodpropp minimeras. Men var försiktig och undvik varje form av lyft.
Normalt blir du utskriven från sjukhuset efter två till fyra dagar, eller när du känner dig redo för det. Tid för hemgång beror delvis på vilket sjukhus du fött ditt barn på och hur förloppet efteråt är. Läs mer om att komma hem efter kejsarsnitt och om de första dagarna hemma med en liten bebis.

Packning förlossningsväskan
Det kan vara bra att ha en väska färdigpackad eller åtminstone en lista över vad du vill ha med till förlossningen. När det väl är dags kan det gå undan!

Vad som kan finnas i väskan:
  • Din förlossningsplan/ditt förlossningsbrev om du har förberett det.
  • Bekväma kläder.
  • Necessär med toalettsaker, hårsnodd om du har långt hår.
  • Mobilen, kamera, och/eller videokamera (och laddare) ifall du vill dokumentera allt som händer under och efter förlossningen. Det blir minnen för livet!
  • Musik som du/ni kan lyssna på under förlossningen för att slappna av eller fokusera.
  • Någon bok eller tidning. Det är ganska vanligt att förlossningen tar tid så lite annat att tänka på kan vara en god idé.
  • Något att äta och dricka. Du får självklart både mat och dricka på förlossningen, men det kan vara gott att ha med sådant som du själv gillar.
  • Pengar om din partner vill köpa kaffe eller något annat under tiden på sjukhuset.
Till det nyfödda barnet:
  • Kläder, till exempel byxor, body, strumpor och mössa i mjukt och tvättat material
  • Någon varm filt om det är kallt ute när det är dags att åka hem.

Kom ihåg att skaffa en bilbarnstol innan det är dags att åka hem med din lilla bebis. Vissa taxibilar kan erbjuda barnstolar, men då för större barn från cirka fem månaders ålder.

fcf36367-ea2e-4140-93ae-86a62ba4baae

 

Författare: vagautmanadiabetes

Ida Kristoffersson heter jag och är född och uppvuxen på en Ö i Göteborgs Norra skärgård. Jag är 29 år och har bott lite överallt i världen, men sedan 2012 flyttade jag till Centrala Göteborg. I vår kreativa lägenhet med massa krimskrams bor min sambo A. Och vår kära katt Pantro, som så klart är svart och döpt efter ”Thunder Cats”. Idén till Våga Utmana Diabetes Jag har tänkt skriva en bok många gånger, men de blir aldrig av så då prövar jag på bloggvärlden. Jag har haft Diabetes typ 1 sedan jag var 9 år gamla, jag firade 20 år med min sjukdom 2017.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s